Bra cykling

KM-helgen fick sitt slut denna söndag i och med dagens linjelopp som skulle klaras av. För egen del var jag ute efter en revansch från förra året då jag bröt, och så siktade jag på förhand på en topp 10-placering åtminstone, utan att riktigt veta vad resten av startfältet gick för.

Jag och Mic körde ut till Bornsjön och Sturehovs slott, start & mål för dagen. Värmde upp och sedan dags att ställa sig på startlinjen. Där stod redan Jonas Nordin längst fram med ca 20 cyklister bakom. Jag ställde mig sida vid sida med Jonas, nybliven tempomästare i Fredrikshof. Jag visste att jag var tvungen att hålla koll på Jonas för att ha chans på en bra placering i loppet.

Starten går och jag lägger mig bakom Jonas omgående. Efter en högersväng kommer en backe på kanske 5-6 % och 200 m – där attackerade Jonas och jag gick med. Lucka ner direkt. Vid toppen på backen kände jag att jag aldrig skulle kunna ligga bakom Jonas i resterande 55 km, och väntade in klungan istället. Väl där hade vi svårt att få igång samarbetet, många trötta efter backen. Jonas ökade och någon sa att vi kunde låta ledaren trötta ut sig lite. Bara det att ledaren är grym på att gå loss solo.. i de knixigare partierna på andra sidan sjön ökade han ännu mer och det fanns inte så mycket mer att göra än att få till ett någorlunda bra samarbete i klungan och så småningom hänga av folk inför upploppet.

Andra varvet påbörjas genom att jag anför i kurvan direkt in på varvet, sedan går jag upp och kör i samma backe som Jonas attackerade i – något dumt då de flesta återigen var trötta när vi skulle jaga ikapp Jonas.

Hela tiden var jag aktiv, låg långt framme i kurvor, backar och svårare partier och tog mina förningar. Nöjd med det.

På tredje varvet, som blev kanske det lugnaste varvet, började det märkas ännu mer att många var trötta. Jag fick dra i nästan 1 km innan den där backen, där vi sedan tog det lugnt.

Under hela loppet var vi ca 10 cyklister eller färre som gick runt i belgisk kedja medan övriga mestadels låg bakom. I backarna på väg mot upploppet åkte fler av och jag höll mig långt fram här, hela tiden. Tyvärr lite för långt fram, då jag ganska snabbt hamnade på andra rulle med 800 m kvar till mål. Med 400 m går det lite för långsamt i vår linje och jag ser Tomaz och Kaspar komma till vänster – jag byter linje omgående men reaktionen är något för långsam och jag får 10 m upp till dem. Lyckas på spurtrakan köra ikapp 5 m men rullar till slut över mållinjen på en fjärdeplats, helt otroligt besviken över den missade pallplatsen.

Stort grattis hur som helst till Jonas Nordin, Tomaz Vestman och Kaspar Fritz som plockade pallplatserna. Nästa år..

Tyvärr hängde Mic av sig från klungan på andra varvet och rullade in solo i mål en bit efter klungan, men Henrik, också från Fredrikshofs Lidingögrupp, plockade en sjundeplats!

För egen del helt klart revansch på förra årets KM, men tyvärr alltså väldigt besviken över fjärdeplatsen..

Lite fakta:

• Sträcka 57,9 km
• Snitt 40,6 km/h

Här är min Garmin GPS-fil för KM:et i linje

Och så inte minst..

Ett FANTASTISKT STORT TACK till alla som ställde upp och gjorde KM-helgen möjlig. En riktigt grym helg!

Foton!

Alla foton som togs med min kamera (tack Annica!!) finns på min Flickr: Fredrikshof klubbmästerskap linje 

Här är ett urval:

Denna helgen är klubbmästerskapshelg i Fredrikshof med först tempo avklarat idag och sedan linje imorrn söndag. För egen del tänkte jag egentligen endast ställa upp i linjet från början, men ett utmärkt initiativ från mina ledarvänner i Fredrikshofs Lidingögrupp gjorde att bla jag också anmälde mig till tempot. Det skulle visa sig bli sjukt kul!

Jag har dock ingen tempocykel, så aerobars var det realistiska att sikta på. Frågade på Facebook och fick napp direkt när Karin erbjöd sig att låna ut sina aerobars! Strålande

Fredagskvällen gick åt till att mecka cykel – framväxel skulle justeras och blev den mest perfekt justerade framväxeln i världen. Wow. Vidare aerobars monterade, justerade och såklart sedan sadeln som åkte fram 22 mm och upp 1,5 mm – redo för tempoloppet!

Mic och jag tog bilen ut till banan med start i Brunna vid Upplands-Bro. 30 km var banan, som slingrade sig upp mot vändpunkten i Håbo-Tibble, och sedan tillbaka. Rätt så kuperad, men väl bra bana för ändamålet!

Vi kom fram till Soldathemmet där många av de grymma funktionärerna redan var på plats. Anmälde oss i vanlig ordning, hämtade ut nummerlappar och sedan drogs trainern fram. Mic och Erik G, också från Lidingö, sida vid sida i solen på morgonen. Båda startade ca en halvtimme innan mig. Så jag värmde upp på trainer sedan för första gången i mitt liv – och stod på startlinjen i min tempopremiär kl 10:52. Utan riktigt optimal uppladding under veckan, då jag varit snuvig och lite lätt förkyld, något som håller i sig även denna helg. Men nåväl.

Släpptes iväg och pang – så var pulsen uppe direkt på 90 % och höll sig där runt under resten av loppet. Alla startade med 1 minuts mellanrum men en DNS gjorde att jag startade 2 minuter efter cyklisten före mig. Det var inte förrän några km efter vändpunkten som jag fick chansen att cykla om en cyklist som startat före mig. Knappade även in på andra som startade före, men det blev aldrig någon mer omkörning.

För egen del gick jag ut något för hårt och det var svårt att få en rytm på den kuperade banan. Lyckades bitvis ändå. Min vändning vid vändpunkten måste ha varit världshistoriens sämsta – kom helt fel, fick sladd, stannade nästan och var tvungen att dra upp farten rejält igen – men trots det lyckades jag till slut, efter målbacken, rulla in på tiden 46:48 och vad som skulle ge mig en 13:e plats av totalt 48 startande i herrklassen på tempot. För att vara premiär i denna disciplin så var jag nöjd!

Snitthastighet 38,5 km/h på sträckan 30 km.

Speciellt nöjd eftersom jag misstänker att samtliga som placerade före mig hade riktiga tempocyklar och bättre utrustning än mig. Precis som några som rullade in bakom mig också. Så jag måste vara något nöjd

Jag är särskilt nöjd med mina övriga vänners insatser – Mic rullade in på 46:43, Erik G ännu bättre. Peter Hampus inte långt från mig. Och Hofvets Lidingögrupp slog nog deltagarrekord då vi hade många från oss som körde! I damklassen representerades vi av Vilma, som tävlade mot Hofvets elittjejer. Sedan hade vi bland annat Lidingögruppens gudfader och grundare Lasse A på plats, som var där med sitt pepp. Erik S körde fint, Alex, ja, en sån här dag var man stolt över alla som var där!

Allt som allt en riktigt fin kanondag i bästa sällskap, med bästa väder, och bästa funktionärerna!

Imorgon är det linjet som gäller, 3 varv runt Bornsjön. Fint avslut på KM-helgen med Fredrikshof!

• Här är min Garmin GPS-fil från dagens tempo
• Här är samtliga av mina foton från tempomästerskapet
• Peter Hampus har bloggat om sin ”kraftlösa tempopremiär”

Vallentuna CK är en riktigt trevlig cykelklubb som jag stiftat bekantskap med ett flertal gånger. Förra året var jag fotograf på deras KM i linje, i år stod jag på startlinjen istället men agerade fotograf inifrån klungan. Och spurtade till mig en sjätteplats genom  att vinna spurten i andraklungan

Kvällen var helt fantastisk. Jag cyklade först ut från innerstan till Lindholmens IP, helt ok uppvärmning om än en hel del trafik. Anmälde mig och chillade lite innan det var dags.

Det gick rätt lugnt första milen, sedan kom några attacker och 2 cyklister var i utbrytning. Första varvet gick mestadels rätt så lugnt, dock med en del igångdrag och tempoökningar mot slutet på varvet. Klungan dock samlad med utbrytarna framför.

Mest bevakad under kvällen var helt klart Alexander Gingsjö, vars attacker här och var under loppet alltid täcktes. Till hans avgörande attack i backarna på andra varvet – klungan var något decimerad nu efter lite hårdkörning – och utbrytarna (visade det sig senare..) hade körts in. 4 cyklister kunde gå med i attacken och jag gjorde ett riktigt skapligt försök att gå med, men något sen reaktion och växelstrul gjorde att jag hamnade alldeles för långt efter och som närmast var 10 meter ifrån vad som skulle visa sig vara ledargruppen (jag hade ingen aning om att det var de som nu ledde). Jag kunde alltså inte täppa luckan och sätta på mig på hjul. Dessutom hade jag fått en rätt så rejäl lucka på gruppen bakom, så jag var solo i några km, bakom ledarna men några hundra meter framför andragruppen som snart började att jaga. Slog av på takten och inväntade andragruppen där vi sedan kunde samarbeta någorlunda för att köra in så mycket som möjligt på de 5 där framme. Det lyckades nästan.

I sista backen hade ledargruppen slagit av på takten och vi närmade oss med stormsteg. Daniel Osterman och jag ökade tempot något (det var nog mest Daniel, då han fattade vad som var på väg att hända) och fick lucka ner till resten av vår grupp, men vi kom aldrig närmre än så. I andragruppen slutade det med en klungspurt där jag, lite förvånad, vann – och plockade sjätteplatsen på klubbmästerskapet. Daniel rullade in strax bakom. Vår tid: 8 sek efter vinnaren.

Klubbmästerskapstiteln avgjordes i en klungspurt, där Alexander Gingsjö var starkast och plockade förstaplatsen. Grattis!

Prisutdelningen var snabb och smidig.

Dagens prestation (förutom Alex som vann) var Daniel som gav oss andra lite handikapp via sin ”nya” cykel. ALU, blytung säkert men med gedigna hjul. Gick bra ändå uppenbarligen

Jag måste säga att jag är imponerad av organisationen bakom VCK:s klubbmästerskap, det var riktigt kul och allt fungerade smärtfritt (förutom några bildårar då). Tack!

Snittfarten för kvällen var 40,7 km/h. Första varvet klarades av med 40,1 i snitt, andra med 41,3.

Här är mitt Garmin GPS-spår från KM:et! (Obs att du kan byta till meter via länken högst upp till höger på sidan)

Lite foton

Givetvis passade jag på att fota en del under kvällen, även från klungan.

Här är alla mina foton från VCK:s klubbmästerskap linje 2011

Jag kom på 13:e plats i Svealandsmästerskapens linjelopp för herrar i seniorklassen. Min andra tävling någonsin i Sverige och ett hyfsat resultat ändå. Jag är hur som helst mer än nöjd, även om man hade kunnat göra saker på andra sätt under loppet

Det började med att jag var lite sen till startområdet. Fick hjälp med nummerlapparna och sedan blev det hygglig plats i startfållan. Starten gick med masterbil en bit, så fort vi kom ut på vägarna och bilen släppt började det attackeras till höger och vänster. Och så höll det på de första 4 milen innan kanske 5 grupper var iväg. Stundtals rätt jobbig och megaryckig körning, men vi fick iväg drygt halva Hofvet-laget i utbrytningarna. Ett tag trodde jag mer än hälften av alla deltagare i loppet skulle vara i utbrytning, men så var det inte. Men den känslan hade man i alla fall!

Tempot la sig något efter backarna vid 5 mil, för att återigen skruvas upp när attackerna avlöste varandra. Jag var betydligt mer aktiv under Svealands än i min tävlingspremiär tidigare i år och dikterade t o m tempo och sådant vid ett antal tillfällen. Men trots att vi i klungan körde in ett antal utbrytningar så höll det inte riktigt hela vägen – efter lite dispyter i klungan så ökades farten med ca 3 mil kvar till varvbanan, och med ca 8 km kvar till varvbanan kommer jag loss med 4 andra, däribland Linus från Nordic-Eco, och vi matar på rätt bra. Så pass bra att vi precis hinner se ledargruppen köra förbi på varvbanan – vilket dock för oss och alla bakom innebar att vi blev ”avplockade”. Sista 2 km skulle bli rätt in till mål och väl där brydde jag mig inte ens om att spurta.

Hur vår grupp på 5 man fick en lucka till klungan i en liten backe har jag ingen aning om, men det blev som det blev! Snopet dock att missa varvbanan.. men lite väntat också. För Hofvet var det dock inte över – Simon Galle plockade tredjeplatsen! Peter Eriksson gick också in på 10:e plats!

Totalt sett dock alltså en 13:e plats och rätt aktiv körning av mig = ändå nöjd. Men det hade varit kul att köra de sista avslutande och avgörande varven på varvbanan..

Dessutom en stor eloge till Södertälje CK som arrangerade detta riktigt bra. Bådar gott inför SM nästa år!

Snittfart 40,7 km/h över 10,7 mil igår. Drygt 900 hm.

• Här är mitt Garmin GPS-spår för Svealands-linjet!
• Här är alla mina foton från Svealands
• Simon har bloggat på Hofvet elit
• Peter har också bloggat

Den gångna helgen blev det två träningar av det roligare slaget – först lördag och King of the hills med Södertälje CK – och sedan söndag och Ride of Hope från Uppsala till Stockholm.

King of the hills

Henrik som cyklar för Södertälje CK planerade och fixade King of the hills som går ut på att helt enkelt tävla i ett antal olika backar söder om stan. Med olika kategorisering, olika längd, olika poäng som kunde tas var det ett klockrent tävlingsmoment med lugn körning mellan backarna. Bland backarna som vi tävlade i fanns Alto de Kagghamra 1,1 km 5,4 %, Mûr de Solvägen 0,6 km 8,1 % och Passo di Tullingeberg 0,8 km 6,2 %.

Efter ungefär 6 mil och 8 backar blev det fika hemma hos Henrik, riktigt grymt med chokladbollar, kaffe, cola och solen lyste. Sedan var det bara 4 mil och 5 backar kvar! Tyvärr så fick vi andra punkteringen i gruppen igen innan vi kunde fortsätta tävlingen, tiden rann iväg och halva gruppen valde att åka hem mot Södertälje istället för att fullfölja. Jag fick trots stor tävlingslust och troligtvis en andraplats att försvara också vika ner mig för trycket

Hur som helst – King of the hills helt klart roligaste helgträningen hittils i år och jag tror jag har några idéer till vidare träning med Hofvet efter detta Tack Henrik!

Här är alla mina foton från King of the hills

Ride of Hope Uppsala-Stockholm

Ride of Hope finns för att samla in pengar till Barncancerfonden och genomförs på så sätt att anmälningsavgift och gåvor från cyklister som genomför hela etapploppet eller enskilda etapper går direkt till fonden. Ett grymt upplägg som i år samlat in 850 000 kr till Barncancerfonden!

I Fredrikshof var vi många som ville ställa upp! Min dag började med samling Märsta 09 och cykla upp till Uppsala därifrån. Vi måste ha varit närmre 40 Hofvare mestadels. Väl i Uppsala anmäla sig, indelning i olika startgrupper och sedan iväg! Vår 30-32-grupp blev säkert 50 man stor och vi delade upp oss efter någon mil eller två. Det var rätt blåsigt på vägen till Stockholm så tyvärr inte jättebra tillfällen att socialisera i tvåparklungan som vi körde, men i depån tog vi det lugnt och kunde njuta av och begrunda det vi var på väg att göra

Vägen hem via Skålhamra gick smidigt och så även sista 3 milen in till stan och Gärdet där målet fanns (och ett hundratal i publiken). Avslut på Bianchi-cafét efter ett väl uträttat lopp och många fina slantar insamlade!

Här är alla mina foton från Ride of Hope

Det blev en del foton under SM-helgen på Sollerön. Här är mina samtliga foton från cykel-SM 2011!

Lite från Solleröloppet, massor från herrarnas elitlopp och lite från dameliten.

Det är fritt fram att låna bilder, men säg gärna till i så fall och länka gärna tillbaka till mig!

Jag klarade av Solleröloppet 2011 igår och rullade in som 68:e man av 117 startande! Jag var totalt sett 5:32 efter vinnaren Tomas Löfgren från Borlänge CK.

Grymt kul var det! Utförligare bloggpost kommer så småningom

På midsommaraftonsmorgonen kl 07 står jag på startlinjen i Solleröloppet 132 km, om allt går som tänkt. Tävlingspremiär för egen del. 3 timmar senare förväntas de första vara i mål!

Min tanke är att försöka hänga med så gott det går, men jag har inga riktiga förväntningar på mig själv. Vi är några från Fredrikshof som ställer upp, så det vore dessutom kul att köra för den starkaste så mycket som möjligt. Hur det går återstår att se Att hålla ett snitt på drygt 40 km/h på tävling är helt klart en helt annan grej än att hålla 35 km/h på vårträningar!

Så, i eftermiddag kör vi från Stockholm, med mål Sollerön och landsvägs-SM!

(Tidigt på morgonen på väg mot Jönköping. Tre Hofvet SUB 9-grupper och några hundra cyklister till i svansen! Alla mina foton från helgen återfinns på min Flickr för Vätternrundan 2011.)

Lördag morgon kl 04.02 i Motala rullade tre Fredrikshof SUB 9-grupper ut och Vätternrundan var igång för vår del. 9 D-gruppen (även kallad ”Lidingögruppen”), ledd av mig och Peter Hampus, fick gott sällskap av Hofvets 9 B och 9 C. Förutsättningarna var klara – vi skulle klara av att cykla runt Vättern på under 9 timmar.

Ganska omgående drog vi igång med den belgiska kedja som vi hade tänkt att använda hela Vätternrundan. 9 B och 9 C tätt efter. Vi hade sagt att vi skulle försöka dra nytta av varandra åtminstone till första planerade stoppet. Det skulle dock visa sig vara en rejäl utmaning.

Omkörning av massiv klunga på 400 cyklister

Efter bara några mil hade vi en rejäl klunga på säkerligen 400 cyklister framför oss. Klungan tog upp hela vägen, båda körfälten! En mäktig syn, dessutom med solen som smekte över ängarna, men desto mer en utmaning ifall om man behöver komma om. Så vid en lite längre raksträcka la vi oss på ett led och dundrade förbi. Senare skulle det visa sig att alla låg i vår svans. Helt galet.

Hur som helst så låg vi i 9 D i fronten och körde på rejält i den belgiska kedjan. 9 B och 9 C precis bakom. Men med motvinden som fiende var det jobbigt och efter några mil var vi nog endast 10 st som gick runt i kedjan – av våra ursprungliga 17 cyklister hade vi dessutom tappat 1 cyklist och resten låg bakom grindvakten med 9 B och 9 C. Det var här som 9 C erbjöd sig att gå om och tog täten. Tanken var att vi direkt skulle lägga oss bakom, men istället kom hela svansen in, från alla håll och kanter, och det blev kaos. Stor eloge till dem som ligger i svansen av uppstyrda klungor.. det är inte helt lätt! Speciellt inte om man har en grupp cyklister att hålla reda på.

Peter som grindvakt med vassa armbågar

Vår egen Peter Hampus var grindvakt när det var som stökigast, han fick stor nytta av sina år som mtb-cyklist och hockeyspelare.. Som grindvakt ser man till att det inte kommer in okända cyklister i gruppen och det kan stundtals vara ett riktigt jobbigt arbete. När vi låg med den enorma klungan på 400 man var det mycket armbågar och ruff för att ta rätt hjul i svansen och ligga bra till. Peter blev så pass utprejad att han periodvis låg utanför vägen och körde i gruset eller gräset.. men med helt nya däck och skicklighet klarade han sig från såväl punkor som oönskade incidenter, och var dessutom fantastisk grindvakt.

Efter en stund i svansen insåg vi dock att läget var för kaosartat och att det gick för långsamt, så vi la oss återigen längst till vänster och påbörjade omkörning. Den tog på krafterna.. motvind 5-6 sekundmeter och vi gick upp i 51 km/h på platten vid ett tillfälle. Men om kom vi och fick återigen koll på läget. Det kändes bra. Det verkade också som att läget var hyfsat under kontroll i de andra subgrupperna.

Viss uppdelning efter Gränna

Vi hade mer eller mindre relativt fria vägar i några mil och det gick grymt bra, men trots bra flyt bestämde vi oss för att ta kisspausen efter Gränna som vi planerat tidigare. Den pausen kom lägligt jag kan säga.. tack vare Mic Hussey, hjälpledare i vår klunga och tillika motorn i dragningarna, gick det riktigt smidigt och vi var iväg snabbt igen. Tack och lov slapp vi också hela svansen sedan, då vi varit taktiska och stannat efter det stora depåstoppet i Gränna, där många cyklister från vår svans gick in. Hofvets Vättern SUB 9 B hade på förhand bestämt att ha endast ett stopp på hela rundan (Fagerhult), så de körde på och vi såg dem inte igen i loppet. Mer om det sedan!

Vägen ner mot Jönköping blev något lättare efter Gränna, med färre öppna fält och mer skog på sidan av vägarna. Något mindre vind att tampas med Väl i Jönköping trodde jag att vi skulle bli tvungna att sakta ner något, men istället kunde vi öka! Det kändes bra när vi bitbis var uppe mot 45-50 km/h genom Jönköping och när vi sedan kom ut på andra sidan, med solen i ansiktet och den något avtagande vinden i ryggen.. det kändes som att backarna klarades av med lätthet och vi låg precis på tiden för att klara av SUB 9 – nu dock med vinden i ryggen!

Depåstopp Fagerhult och ihopslagning

Men bara något senare blev vi allt färre och färre som kunde ta förningar, det hade tagit hårt att ligga i täten så länge på morgonen. Vårt stora depåstopp var dock planerat till Fagerhult, så vi höll ut till dess och gick in där både 9 C och 9 D. V snackade vi ihop oss i grupperna och kom fram till att nu var det dags att slå ihop oss. Vi bestämde oss också för att ha ett huvudfält med dragvilliga cyklister, medan resten skulle få ligga bakom och vila. Så vi blev ca 10 cyklister från båda subgrupperna som ingick i detta fält från början. Vid det här laget var vi också närmre 45 st Hofvet-cyklister, där vi även snappat upp några cyklister som släppt från 9 B som låg framför oss.

Att vi slog ihop våra subgrupper vid Fagerhult var en givande faktor i att vi så småningom kunde lyckas så bra med genomförandet av Vätternrundan!

Några sanslöst snabba mil

Efter Fagerhult och ca 7 mil framåt gick det riktigt snabbt med ett snitt på över 40 km/h. När vi började med att vara ca 10 dragvilliga cyklister från båda grupperna och det kändes som lite få, men allt eftersom många där bak hade vilat så kom det in fler och som mest var vi 22 st som var uppe och tog förningar. Det märktes..! Det kändes också grymt skönt att hela gruppen också höll ihop, då vi vid flera tillfällen var rädda att det gick lite väl snabbt och att vi skulle hänga av folk från vår klunga. Men det behövde vi alltså inte vara rädda för.. Super!

För egen del blev det krampkänningar i ena benet när jag precis tagit en förning och en backe kom. Sträckte ut benet lite extra vid varje pedalvarv men var till slut tvungen att gå ur när jag låg sist i dragfältet. Jag hamnade mellan dragfältet och bakomliggande gruppen av cyklister och rätt vad det var fick vi känna på extra med kantvind, vilket gjorde att pulsen knappt gick ner och jag var tvungen att vila mer. Jag passade på att ligga där bak i 10-15 minuter, passade på att äta och dricka, och sedan kunde jag äntligen avancera och börja bidra med förningar igen.

Men med ca 10 mil kvar var vi endast 6-7 st som kunde ligga där framme och dra och någon kom på den briljanta idén att vi skulle köra tvåpar istället och rotera hela klungan med 45 cyklister. Och så blev det! Sista 10 milen rullade på i bra takt, vissa tog längre förningar (Mic..), andra tog kortare och det tog i princip 20 minuter att gå runt i rotationen, så man kunde vila en hel del.

De sista milen

Jag var lite orolig för att det skulle bli trångt i Medevi, med tvåpar och 45 Hofvet-cyklister på vägen, men det var förvånansvärt lite cyklister genom skogarna där och vi kunde behålla vår goda fart. När vi sedan svängde höger ut på vägen mot Motala började det kännas att det inte var långt kvar, men vi fortsatte med det ständiga mantrat: ”Håll avstånd, ligg på rulle, överlappa inte hjul”. Jag var hes redan innan Vätternrundan och hade inte mycket till röst kvar efteråt.. men bra blev det i alla fall! Vi hade dock oturen att stöta på extra mycket trafik med några mil kvar och kunde inte komma om, till följd att vi i 15 minuter låg och körde i under 20 km/h.. vid några tillfällen kunde vi dock gå över på ett led och göra omkörning och sedan fortsätta in mot det efterlängtade målet

8.38!

Med några kilometrar kvar såg vi till att Peter Hampus och Joakim Greberg tog täten och Hofvets SUB 9 C och 9 D rullade in tillsammans på tiden 8.38. Kanon!

Många som åkt av tidigare kom också in på mycket goda tider, såväl under 9 h som precis över. Riktigt kul att se!

Säkerheten god

Tack och lov upplevde vi inga allvarliga olyckor i våra SUB 9-grupper heller. Vi hade en incident en bit bak i klungan efter Fagerhult, där två cyklister gick i backen sedan någon gått på hjul, men båda cyklisterna var uppe på banan igen ganska omgående. Jag har också hört om en incident efter 12 mil, men vet ej om det är samma incident.

Övriga incidenter: Mic, starkast av alla, fick punktering med 3 mil kvar och vi uppfattade för sent vad som hade hänt. Han tog sig i mål på 8.46 med solokörning sista 3 milen. Sjukt starkt..

Alla SUB 9:or klarade målet

SUB 9 B lyckades dessutom med att gå in på 8.27, så de klarade SUB 8,5. Stort! SUB 9 A som startade på morgonen gick in på 8.16, också sjukt starkt!

Allt som allt känns det som att de flesta i Fredrikshof är nöjda eller mer än nöjda efter denna helgens Vätternrundan. Det blir svårt att toppa detta!

Egna reflektioner

Min egen uppladdning inför Vättern var inte direkt den bästa, med 2 veckor dunderförkylning innan Vättern. Vättern var första passet över 6,5 mil för mig på 3 veckor p g a det. Men det är inte under sista 2-3 veckorna man tränar ihop till det som behövs för en satsning, man snarare slipar till formen då så att man är på topp! Nästa år ska jag också se till att få sova natten innan Vättern, vilket jag alltså inte gjorde denna gång. Feltänkt när jag skrev! Det blir högst sannolikt ingen Vätternsatsning för egen del på ett tag

Allt som allt nöjd med att få så många i mål under 9 timmar och att ha fixat det själv att vara ledare hela vägen!

Andras reflektioner

Peter Hampus, min co-ledare i SUB 9 D och på Lidingö, har nu också bloggat om vår Vätternrunda. Dessutom spetsat till det med en finfin video!

GPS-filen

Här är mitt Garmin GPS-spår: Vätternrundan 2011 med Fredrikshof SUB 9 D + (9 C halva vägen)

Foton

Samtliga foton från helgen finns på min flickr: Vätternrundan 2011 med Fredrikshof

Här är ett urval!

Så här såg det ut i vår belgiska kedja stora delar av loppet idag, med avstånd mellan cyklister och säkerhet som prio #1. Synd bara att det inte gick hela vägen.

Uppladdningen för Lidingögruppen/SUB 9 D var god med inför Roslagsvåren, med ett flertal cyklister i vår klunga som hade cyklat tillsammans tidigare. När vi väl stod på startlinjen inför Roslagsvåren 2011 kändes det bra, även om det var lite stressigt att hitta varandra innan start. Första kilometrarna fick vi bekräftat att det här var ett gäng som var vana att cykla i klunga. Vi värmde upp med tvåpar i början innan vi körde igång den belgiska kedjan, som periodvis gick riktigt fint. I ösregn, såklart. Som under i princip hela loppet.

Men dagen skulle tyvärr innebära två vurpor för vår grupp, en allvarlig och en där utfallet var bättre.

Efter 2 mil hade vi vår första vurpa, Malin gick på Mics bakhjul i en uppförsbacke där det bromsades in då vi hade en grupp precis framför oss. Malin var otroligt rutinerad och ramlade bara ner i gräset och kunde ta sig upp igen väldigt snabbt. Lite fix med frambromsen och sedan var vår klunga iväg igen.

Peter Hampus och jag hade god hjälp med att föra vidare kommandon i klungan, såsom att låsa kedjan i backar, hålla avstånd, vara försiktig i kurvor med mera. Trots ösregnet och den hala vägbanan gick det bra.

Efter ca 6 mil fick Anders R punktering och Jonas Sköld stannade med honom för att åtgärda. Tack och lov var vår klunga en av de första att rulla ut denna söndagsförmiddag, så det fanns gott om andra klungor att ta rygg på senare. Det hade dock varit grymt att ha med både Anders och Jonas i klungan resten av vägen också. Jag hörde sedan att de kom in tryggt i mål och utan incidenter.

Efter punkteringen passerade vi så småningom Rimbo med vår klunga och rullade vidare mot första depån (efter ca 8 mil) där vi tog ganska exakt 4 minuter på oss innan vi cyklade vidare. Precis när vi skulle iväg rullade en mastergrupp förbi, SUB 9 B+C tror jag. Vi kom ikapp dem efter några kilometer och tog oss om, sedan hade vi dem bakom oss på hyfsat avstånd till och från.

Det var framför allt på vägen där man svänger höger i höjd med sjön Largen som det började bli nervöst. Vägen var ganska smal men framför allt bedrövligt dålig med hål och bulor som förvisso var gulmarkerade, men det var snarare sänkt hastighet och större försiktighet som gjorde att alla kom igenom här helskinnade. Vid ett tillfälle blev det väldigt trångt i ett möte och det var inte långt ifrån en frontalkrock för delar av klungan – återigen var det rutinen och försiktigheten i klungan, tillsammans med en viss portion tur, som gjorde att inget hände.

När vi äntligen kom ut på bättre vägar och svängde av mot Vallentuna märktes det att många var trötta – vi hade luckor i var och varannan backe och även på platten, så vi var några som tog några längre förningar för att de längre bak i klungan skulle få det lite lugnare.

Det var precis efter att vi svängt höger mot Lindholmen när vi kom till en nerförsbacke och något som skulle bli ödesdigert för två klungor. Jag låg i princip sist i vår klunga och såg hur några längre fram åkte ner i en spricka i vägen och sedan var det kört. Framhjul gled undan och klungvurpan var ett faktum, med 4-5 cyklister som vurpade rejält och cyklar som for över vägbanan. Här gällde det att agera fort och stoppa trafiken i båda ändar om vurpan. Jocke G från SUB 9 B&C-klungan bakom hjälpte till jätterutinerat tillsammans med flera bilister.

Otto i vår klunga klarade sig sämst, med brutna revben och brutet nyckelben som utgång. Cecilia i klungan bakom oss hade otur också, medan andra så småningom kunde cykla vidare omskakade och med tillbucklade cyklar.

Peter Hampus har återgett mer noggrant vad han såg och var med om mitt i klungan under vurpan.

Peter, Mic, Aivar och jag stannade kvar ett tag tills läget var mer under kontroll, innan vi cyklade vidare mot mål. Det kändes tungt när vi korsade mållinjen sida vid sida. Väl vid mål träffade vi så småningom på de flesta från vår klunga, som hade tagit sig i mål allt från några minuter tidigare till några minuter senare.

Vi är hur som helst ett antal erfarenheter rikare och nu förs det diskussioner om hur vi ska kunna göra cykling än mer säker på motionslopp som Roslagsvåren.

Jag önskar samtliga inblandade i vurpor på Roslagsvåren en snabb återhämtning till god hälsa och att ni är på vägarna snart igen!

Jag skulle också vilja rikta ett tack till funktionärerna på Roslagsvåren. Bra jobbat i ösregnet ni också!

För den som är nyfiken, här är mitt GPS-spår från Roslagsvåren. De första 11,5 milen i klunga, resten i lagtempo med fyra man.

Säkerhet

Det är extremt viktigt sådana här dagar att hålla avståndet och vara noga med det. Om man på torrt väglag håller 30-40 cm till framförvarande cyklist så bör man ha minst 1,5 m när det är blött. Jag hörde om en snabbklunga på Roslagsvåren där de höll 4-5 meter, vilket såklart blir betydligt jobbigare per cyklist men även säkrare. Även detta med glasögon som immar igen eller får vatten på sig – ett bra komplement är i så fall att använda keps – då blir det inte lika jobbigt.

Oavsett så är det svårt när vägarna är blöta och fyllda av hål och bulor och man får helt enkelt se över om ett visst motionslopp egentligen passar för snabbklungor som försöker nå en viss tid – speciellt när cyklister kör på gränsen eller t o m över gränsen för sin förmåga. Givetvis ska alla kunna vara med och cykla i den takt de vill, men inte om det innebär sämre säkerhet.

Foton

Alla foton finns på min Flickr: Roslagsvåren 2011 med Fredrikshof Lidingö / VR SUB 9D.

Det blev inte så mycket foton igår eftersom det var blött och halt, men när det gick lugnare kunde jag gå ur klungan och ta foton vid sidan om. Här är några stycken: