Bra cykling

Man får veta att man lever när man är ute och kör med Team Conti/TMCK, så som det har blivit några gånger på sistone. Men ska man bli bättre så är det såklart bästa sättet att nöta med dem som är bättre än en själv.

Igår söndag var det dags för drabbning igen. Jag var dåligt förberedd med knapp frukost och glömt pengar – det skulle jag få sota för senare kan man säga.

Vi styrde från Hornstull mot Lissma och sedan Årsta Havsbad. Vi blev ett glatt gäng på säkerligen 12 pers och med vind i ryggen gick det som på räls, så att säga. En stackare hade CX med dubb så han fick ligga längst bak på rulle, nog så slitigt kan man tycka. Tomaz kom på vintercrossen med aerohjul, också imponerande då han fixade allt idag.

Ut bar det och en högerkurva senare var kantvinden ett faktum, något som höll i sig stora delar av dagens runda. Väl dags för spurt till Årsta havsbad-skylten och jag hade inget att ge efter en förning på halvminuten och rullade över ”linjen” på tredje plats. Jag tror Peter Eriksson plockade skylten framför Pamp på CX med lvg-däck. Återsamling och sedan lite mer skön motvind. Här började jag känna att min frukost inte varit fantastisk, så jag tryckte en bar. Övriga i gänget verkade hur pigga som helst. Vi nötte belgisk kedja och det flöt på rätt bra.

Sedan bestämde sig tempo-Peter för att det var dags att dra upp tempot. Snart tryckte jag min andra bar och fler och fler började få problem att hänga med i kedjan. Till slut var det bara 5-6 pers kvar och så var vi några där bak – då hade övriga redan släppt och tagit sig vidare till Rosenhill istället. Med facit i hand skulle jag kanske gjort det också för att få i mig lite mat 🙂

In mot stan var vi till slut fem pers – Mats, Pampen, Tomaz, jag och en till Conti-kille. Jag började få svårt att hålla rullen i uppförsbackar och gick på endast vatten rätt länge. När vi körde genom nybyggeområdena i Huddinge släppte jag direkt och energinivån var nere i botten deluxe. Återsamling och iväg igen. När jag släppt rullen för femtielfte gången så var det kris, rejält. Jag hann inte ropa stopp förrän gruppen var borta och jag var ensam kvar i Segeltorp skulle det visa sig. Med en osannolikt låg energinivå, inga pengar, inget att äta och bara en mobil som ”räddare”.

Sedan snurrade jag runt i Fruängen med omnejd innan jag slirade in i Västberga där jag bara var tvungen att få i mig något. Provade gatuköket och de var schyssta, jag fick ett kebabbröd med lite kebab i. Men det var för sent att cykla sista biten in till stan även om det nu skulle varit möjligt (om än långsamt) – Angelica kom med bilen och hämtade upp mig och så var det över för mig denna gång.

Lärdom: Ät något bättre än en tacos till frukost när det är dags för 13 mil+ runda med cyklister som satsar på övre skiktet i seniorcup och SUB 7 på Vättern.

Totalt för mig blev det 13 mil och ett snitt på strax över 30 km/h, trots vinglandet på slutet.

Tack alla som var med idag, nämnda som onämnda!

Nu är siktet inställt på tävlingspremiären med TMCK på Östgötaloppet.

Lördagsåterhämtning på balkongen, lite lättare liv än söndagen som skulle bli svår.. 😉

Söndag och schysst belgisk kedja.

Tomaz med vintercross och aerohjul alltså. Badass.

Så här såg det ut när gruppen väntade på mig flera ggr de sista milen. Denna gång var jag med hyfsat i alla fall.