Bra cykling

Daniel och jag var på Mallorca i början på september och cyklade. Det var hur bra som helst och jag längtar verkligen tillbaka – speciellt när jag kollar på foton och filmklipp från våra cykelturer.

Jag har nu laddat upp några filmklipp från våra två första dagar med klättring från Sa Calobra och till Cap de Formentor:

(Ja, jag är lite andfådd i några av klippen 😉 )

Jag unnade mig god glass i Búger, min favoritby på Mallorca

Idag var det dags för sista rundan på Mallorca för denna gång. Jago från restaurangen Ca’n Topa tipsade oss om Orient igår på lunchen. Jag har letat efter Orient utan att hitta, men nu fick jag veta exakt var toppen fanns!

Daniel ville ut på lite andra äventyr (till fots!) så jag cyklade ut från Port d’Alcudia bort mot Búger, Inca och vidare till Bunyola – precis som igår. Motvinden var jobbig, stora öppna landskap och rak motvind är inte det man längtar efter. Snittet första milen blev på strax över 30 km/h men gick sen ner betänkligt fram till Inca.

Vägen till Bunyola är fin, däremot är sista 3-4 kilometrarna fram till byn riktigt, riktigt tunga. Det går uppför hela tiden, ungefär 3-4 % – men det är något med asfalten som gör att cyklingen känns extra trög. Jobbigaste asfalten jag cyklat på, så när det väl bar uppför mot Col d’Honor från Bunyola, var jag glad!

Faktum är att jag trodde det var Col d’Orient som låg högst upp, och inte Col d’Honor – men så var det alltså inte. Uppför till Col d’Honor på 550 meters höjd gick på knappt 23 minuter – godkänt givet den tyngre bergsklättringen från gårdagen 😉 snittlutningen var på 5,4 % så det var en något lättare klättring än andra på Mallorca.

Väl uppe på toppen gick det nerför till byn Orient och höjden strax ovanför – Col d’Orient. Sen började en fantastisk utförskörning som nästan aldrig tog slut 😉 Det fina i dagens klättring upp till Orient och sedan nerför till Lloseta strax utanför Inca, var att vägarna nästan var helt tomma! Uppför passerade nog bara två eller tre bilar och nerför mötte jag endast en traktor. Snabbast idag: 83,1 km/h nerför till Lloseta. Fantastisk utförskörning, helt enkelt!

Väl nere på platten igen och medvind i ryggen gick det snabbt hem. Sista 32 km snittade jag i 38 km/h och var långa stunder uppe i 55 km/h, utan att pulsen gick upp speciellt mycket. Härlig körning!

På vägen hem stannade jag till i vad som blivit min favoritby – Búger – och tog en glass i rondellen innan jag fortsatte hem till hotellet.

Rundan blev på totalt 10,8 mil och jag höll en snitthastighet på 30,4 km/h – helt klart ok då detta var en bergsetapp 😉 Se Garmin-data för rundan: Col d’Orient (from Port d’Alcudia)

Nu väntar ihoppackning och nya äventyr hemma i Sverige, närmast Roslagshösten på söndag!

Foton!

Undertecknad drar på efter en hårnålskurva nedanför Col de Soller

Om man är på Mallorca och ska cykla så är Col de Soller ett givet mål. Det är inte öns tuffaste klättring, men likväl en fantastisk klättring!

På 497 meters höjd ligger toppen och där även en fantastisk restaurang. På vägen upp tar man 24 hårnålskurvor. På vägen nerför många fina kurvor där också, innan det går mer rakt (och snabbt!) utför ner till Port de Soller.

Vi började dagen med att i vanlig ordning utgå från Port d’Alcudia och ta oss till Bunyola via Inca, Binissalem och Santa Maria del Cami. Väl vid Bunyola började den riktiga klättringen till Col de Soller.

Själva klättringen upp till Col de Soller var på 5,17 km med en snittlutning på ca 6 % och klarades för egen del av på lite drygt 16 minuter. När Daniel kom satte vi oss på den fantastiska restaurangen på toppen – Ca’n Topa. Mycket god lunch med hembakt bröd, korv och massa gott – personal som var otroligt vänliga och gav den hittils bästa servicen jag fått i Europa – och så inte minst själva stället, med fin uteplats, pool och allmänt bra utsikt. Rekommenderar starkt ett besök på detta café som drivs av Jago och Fran med familj.

Efter Col de Soller bar det raskt nedför vägen som slingrade sig ner och vidare mot Port de Soller. Efter att man tagit sig förbi hårnålskurvorna på vägen ner så kommer man till en större bilväg som går rakt ner till byn nere vid Medelhavet. På denna väg kom jag upp i 88 km/h – helt otroligt.

I Port de Soller blev det en glass och vätskepåfyllning innan vi påbörjade den långa klättringen upp till botten av Puig Major, där vi var första långrundan på Mallorca. Drygt en timme senare och över 900 höjdmeter klättrade var undertecknad uppe och blickade ner mot Port de Soller, Medelhavet och den fina naturen. Tuff klättring som blev än jobbigare på grund av värmen – hela 32,9 grader i medeltemperatur på vägen uppför.

Sedan fick vi belöningen – riktigt fin utförskörning mot Lluc där vi kollade in klostret – och sedan den magiska utförskörningen ner mot Pollenca.

Totalt blev det 15,1 mil idag och för egen del på strax under 6 timmar. Det gav ett snitt på 25,5 km/h (inkl pauser). Hela 2350 höjdmeter klättrades under själva rundan.

Foton från rundan!

Garmin-data

Garmin-data för rundan kan ses här: Col de Soller + bottom Puig Major (from Port d’Alcudia)

Daniel på torget i Petra

Vår tredje cykeldag (lördagen) bestämde vi skulle ta oss till Petra, cyklisternas mecka på Mallorca. Efter Drygt 20 mil i bergen på Mallorca tyckte vi att vi förtjänade en något mer platt etapp 😉

Vi utgick som vanligt från Port d’Alcudia vidare bort mot Inca på finfina småvägar. Det var en riktigt stor behållning att cykla på dessa fina, slingrande vägar med lite trafik. Búger är en liten, liten by som inte får missas.

Efter Inca var det raka vägen söderut på landsvägen, här gick det mycket upp och ner och var en del trafik. När vi svängde av mot Sineu och sedan fick skåda kyrkan på toppen av byn, fanns det inte så mycket mer att önska. Vackert! Sedan genom Sineus gränder till nästa by – Sant Joan. Först en backe uppför och sedan rakt genom byn rullandes nedför. Här insåg vi att lördagar är dagen då marknader sätts upp. Det började bli lite livat i Sant Joan när vi tog oss igenom.

Efter Sant Joan var det bara någon mil kvar innan vi skulle komma till målet för rundan – Petra.

Fina gränder ledde ner till torget i Petra, torget där vi åt lunch. Det var inte riktigt så fullt med cyklister som jag hade förväntat mig – men å andra sidan är detta inte påskveckan på våren 😉 Hur som helst – fin liten stad!

Efter Petra bar det stadigt hemåt via Santa Margalida, en fantastisk liten by! Sista 3 milen blev det ett snitt på nästan 31 km/h.

Själva turen landade på strax över 9 mil med ett snitt på ca 28 km/h. Helt enkelt ganska lugnt, innan vår inplanerade vilodag. Hela Garmin-rundan kan ses i sin helhet på min Garmin Connect: Petra (from Alcudia)

Foton

Martin (undertecknad) strax ovanför Cap de Formentor på Mallorca. Vackert!

Efter gårdagens klättring uppför bla Sa Calobra bestämde jag och Daniel oss för att Cap de Formentor och fyren på Mallorcas allra nordostligaste punkt var vår nästa etapp.

Vi började lugnt med ett snitt på knappt 25 km/h från Alcudia till Port de Pollenca, en sträcka på ca 15 km. Sedan gick det uppför. Första klättringen för dagen gick upp till ca 200 meters höjd och innebar 3,7 km på knappt 16 minuter. Till en början tungt – det kändes i benen – men vi vande oss snabbt. Uppe på platån blev det en kort paus och njuta av utsikten som var Medelhavet norrut. Sedan bar det av nedför på förvånansvärt dåliga vägar, innan det var dags för sista rejäla stigningen innan vi kom till Cap de Formentor. Väl där fick vi skåda något man sällan skådar – otroligt vacker utsikt med klarblått hav, molnfri himmel och milsvid utsikt. Fyren på Cap de Formentor har dessutom ett café där vi beställde ett otroligt gott fikabröd. Vi stötte också på en cyklist som hade tagit sig förbi oss på vägen till Cap de Formentor – det visade sig att han dessutom bodde på samma hotell i Alcudia! Världen är liten 😉

På vägen hem blev det mycket nedför – det var också marginellt bättre vägbana på vägen hem, även om det stundtals var mycket skakigt 😉 Vi hade dock en hyfsad stigning kvar för dagen, med en snittlutning på 8,9 %! Den stigningen plockades på 13:43 och innebar 3,55 km rakt uppför. Första stigningen för dagen blev det alltså ett snitt på 14,2 km/h, medan sista blev det ”hela” 15,5 km/h i snitthastighet.

Daniel och jag hann även med att byta cyklar och testa att cykla uppför på en väg vid sidan om, innan vi tog oss ner 200 fallmeter till havsnivån – på smal väg med hyfsad trafik. Det lite roliga är att vi rullar ner snabbare än bilarna kör ner, och då måste vi ändå bromsa in här och var för att klara kurvor och när vi kommer ikapp fordon nedanför.

Turen avrundades med medvind från Port de Pollenca och hem till Alcudia. Eftermiddagen bjöd på stranden, bada och läsa senaste numren av Cyclesport Magazine och ProCycling 😉

Nöjda och glada ser vi redan fram mot morgonens tur till Petra, innan vi har inplanerad vilodag på söndag.

Foton från turen till Cap de Formentor

Garmin-data för hela turen ses med fördel på min Garmin Connect.

Paus i Sa Calobra med Medelhavet i bakgrunden (Martin t v, Daniel t h)

Idag var det så dags för Daniels och min första långtur på Mallorca och vi hade ställt in siktet på bergen 😉 Nämligen bestämt Puig Major (högsta toppen på ön) och Sa Calobra.

Efter att vi intagit frukosten satte vi av mot bergen, via utkanten av Campanet och sedan Escorca. Redan efter 2 mil började det gå uppför i stadiga 5-6 %. När det gått uppför i drygt 25 km och vi kom till en restaurang vid lunchtid var valet enkelt – vi beställde en varsin grillad kyckling med gott till och fyllde även på vattenflaskorna innan vi fortsatte.

Efter lunchstället fick vi lite möda för besväret efter den inledande klättringen – det bar nämligen nedåt i ett antal kilometrar innan vi påbörjade klättringen mot Puig Major. På den klättringen gav min Garmin Edge 500 upp, men Danne fixade lätt problemet. Skönt! Vi fortsatte att klättra och var uppe på 850 meters höjd när vi upptäckte att resterande hundratalet metrar till toppen av Puig Major inte var tillgängliga – det var nämligen ett militärt område som var avstängt. Synd!

Efter missödet med Puig Major så fortsatte vi vidare några kilometer till och nådde till en tunnel. Väl genom den såg vi finfina vägar som bar rejält nerför och västerut – men vi bestämde oss för att prioriteringen för dagen var Sa Calobra och vägarna västerut visste vi att vi skulle korsa senare under vår Mallorca-vistelse – så vi vände helt enkelt om och det blev skön nerförskörning till korsningen som tog oss mot Sa Calobra.

För att komma till Sa Calobra måste man först klättra 2,7 km med en snittlutning på 7 % till ett litet pass – och sedan bär det av rejält nerför mot Sa Calobra, Medelhavet och helt enkelt en av Mallorcas nordligaste punkter. Just Sa Calobra är en av de största turistattraktionerna på ön, så det är många bussar på de smala vägarna uppför och nerför – det gällde verkligen att vara vaksam för helt plötsligt kunde det komma en bred buss som tog upp större delen av vägbanan i en kurva. Mäktigt på dessa vägar!

Nerför till Sa Calobra bär det hur som helst på finfina serpentinvägar. Ja, till och med fantastiska vägar. Det går snabbt, det är skarpa kurvor och det är slående vacker miljö. När man kört utför en bit av sträckan ser man verkligen hur vackra Medelhavet breder ut sig. En stor behållning i cykligen på Mallorca!

Vi kom ner på ca 17 minuter i faktisk rulltid – det var ganska så hårt trafikerade vägar och att cykla nerför går snabbare än att köra bil nerför 😉 så – vi fick helt enkelt ta det lite lugnt. Väl nere vid Medelhavet njöt vi av en glass och turismen som Sa Calobra livnär sig på. Sedan bar det av uppför – och snacka om att det gick uppför!

Uppför Sa Calobra är en sträcka på 1 mil med en snittlutning på ca 6,3 %. Lutningen är som störst upp mot 25 %, så detta är inget att leka med! Daniel och jag bestämde oss för att ta klättringen i vår egen takt, och så bar det av uppför. Undertecknad kom uppför på 47 min, vilket också inkluderar 5 minuter med pauser, foto och annat trevligt. Jag är absolut nöjd. Daniel tog lite längre tid på sig – 75 min. Väl uppe på toppen samlade vi oss innan vi fick tillbaka lite av vårat besvär i form av nerförskörning.

Efter Sa Calobra bar det av mot Lluc och vidare till Pollenca. Vi åkte inte genom Lluc denna gång utan sparade det till senare. Däremot var nerförskörningen till Pollenca magisk. Ca 500 fallmeter på 1,5 mil ger riktigt snabb utförskörning och detta på i princip helt tomma vägar. Väl nere i Pollenca tog vi oss i vår egen takt hem till Alcudia.

Dagen kan sammanfattas med två nöjda cyklister och helt klart en god start på vår cykelsemester i detta cyklisternas paradis.

Totalt blev det 13,8 mil. Här är Garmin-data för större delen av vår tur. (Missa inte att ändra till km och ja, det blev nåt knas med GPS:en vid Sa Calobra.)

Dagens sämsta: Att inte få klättra till toppen av Puig Major

Dagens bästa: Att klättra upp från Sa Calobra med underbara vyer. En bedrift att ha klarat av denna klättring!

Foton från dagsturen