Archive for the ‘Artiklar’ Category
Bergs gård mtb-arena i Trosa
Tydligt var du ska börja. Här är också handbyggda Farmors flow trail.
Bergs gård i Trosa erbjuder varierad MTB på 9 leder i vackert, sörmländskt landskap. När du cyklat dig trött, kan du ta en fika. För småbaren som inte cyklar finns bl a djur, aktiviteter så som studsmatta, fotboll, lekpark m fl. Vid själva gården har du också en handbyggd bana som passar de flesta. Bergs gård erbjuder alltså något för alla!
MTB utgår från utkanten av själva huvudgården. Du får trampa en liten bit upp i skogen för att komma till knutpunkten för de flesta leder – med start Bergsleden (röd och växlande vit). På vägen får du en liten försmak av vad som komma skall – lederna har allt från tuffa backar och knixiga kurvor till lättåkta partier och fina utförslöpor.
Alla leder är jättebra beskrivna på Bergs gårds egen hemsida.
Så här ser det ut mycket på Bergsleden.
Mina egna kommentarer kring lederna – Bergsleden är lättast att börja med för att få en känsla för stigarna och området. Ganska flowig, snabb och lättåkt – bara några få partier som kan vara lite knepiga. Markerad med mestadels rött men även vitt. Avslutningen är riktigt rolig utförsåkning!
Var uppmärksam på markeringarna! Annars är det ganska lätt att hamna på ett annat spår – det gäller de flesta spår här faktiskt. Inte för att det gör så mycket egentligen, men ändå!
Lite knixigt på några ställen, du kommer att få använda och utveckla din teknik här!
Bergsloopen i gult är lite mer utmanande och minst lika rolig.
Vill du ha en bit rejäl utmaning tar du dig an Berg-o-dalbanans loop – riktigt tuff med fem, sex längre backar och massvis av kurvor och igångdrag. Här får du kämpa och vara på tårna rejält. Ett varv ger dock mersmak och efter några varv börjar banan sitta lite bättre. Heldämpat är att rekommendera även om hardtail så klart fungerar.
Uppe på berget.
Djävulsklippans loop är inte heller att leka med – det finns några knepiga partier att utmana sig på även här.
Södra loopen och Havsleden är lite mer lugna och lättåkta i sin karaktär. Det finns dock några utförsåkningar och ett och annat drop. Längst ut på Havsleden finns en miniloop som leder till grillplats och bad.
Nöjd MTB-cyklist på väg till starten för looparna.
Det finns en loop till – Norra loopen – som jag inte cyklade. Det får bli en annan gång!
När du är tillbaka vid gården passar du på att cykla några varv på Farmors flow trail – den handbyggda banan med många roliga överraskningar. Kul med fart! Glöm ej att swischa en liten summa som tack.
Det blir inte tydligare än så här!
Samtliga leder är bra markerade och väl underhållna – och det verkar komma mera!
Fiket erbjuder en hel del gott och är prisvärt.
Angelica har skrivit en lite mer personlig och rolig bloggpost om vår heldag på gården. Läs!
Rapport från Höga Kusten Trail
3 september gick trailloppet Höga Kusten Trail, 44 km löpning / snabbvandring på en klart utmanande och oerhört vacker bana i Skuleskogens nationalpark och kring Skuleberget. Jag var med som support till sambo Angelica och hejade runt banan tillsammans med släkt och fler nyfikna. Här kommer min rapport från loppet.
Efter att ha rekat banan i juli, visste både jag och Angelica vad som väntade. Det var tur, eftersom banan överraskar många genom att vara väldigt teknisk, även för att vara ett traillopp. Det krävs bra teknik, ett lugn samt starka leder och ett starkt psyke, för att ta sig i mål. Samt en liten gnutta tur. Lite nederbörd och stenar samt rötter blir såphala. Det slapp vi dock denna gång!
Rekar banan kvällen innan loppet, helt galet fint!
Lördag morgon kl 9 går startskottet och det är uppehåll och 12 plusgrader. Jag + Angelicas mor siktar på Skuleskogen 9 km in i loppet, precis innan deltagarna ska upp på Slåttdalsberget. Vi är där vid 10 och möter snabba deltagare. De flesta har det riktigt skoj, och är pigga. Bara timmen in i loppet, är allt lugnt.
Många tar det försiktigt över klapperstensfältet, några pangar på lite mer. Kul att se alla olika stilar och heja på alla deltagare. Möter många roliga kommentarer. Det är bra stämning!
Första klapperstensfältet. Lång kö! Knepig passage. Några springer, många går, vissa balanserar!
Vi rör oss bortåt mot magiska Slåttdalsskrevan, för att hinna heja på många även där. 2 h in i loppet är många på väg ut på en 11 km lång loop ute på öarna öster om Skuleskogen. Redan här har snabbaste eliten sprungit loopen och är på väg tillbaka till ”civilisationen”. Mäktigt. Intressant att se att även eliten går genom skrevan, även om de går snabbt.
Angelica med flera gör en fin insats än så länge, men alla vet nog att de där 11 km längst ut på banan blir jobbiga. Jag får höra senare att det varit mycket hejarop och high five-pepp vid möten på öarna, många deltagare är ju på väg ut och en del på väg tillbaka.
Angelica precis innan Skrevan.
För att hinna med att heja vid Skuleberget, så vänder vi tillbaka vid Slåttdalsskrevan, och tar oss mot Entré Syd, där deltagarna har en rejäl depå och vi vår bil. På vägen dit möter vi en tjej från Stockholm som i sin ensamhet sprungit rakt fram mot Syd i stället för svängt upp på berget – och på så sätt fått ca 3 km teknisk stig extra. Hon är nu ca 1,5 h bakom den näst sista i loppet. Funktionärerna vid Syd hade tydligen varit klart förvånade när hon dök upp.
Ner i Slåttdalsskrevan! Här stannade många deltagare så klart och fotade 🙂
Faktum är att banmärkningen på några ställen kan vara bättre. Trots att alla deltagare fått en karta, så är det inte många som nyttjar den – de går efter snitslarna. Men där snitslarna är glesa och man inte ser någon framför eller bakom sig, och kanske har lite tunnelseende, blir det knepigt på några ställen. Vi rekommenderar tjejen en genväg så att hon åtminstone ska få se Slåttdalsskrevan, utan att behöva möta alla deltagare uppe på Slåttdalsberget. Sedan tar vi oss mot Syd och bilen. På vägen dit, heja på topp 30. Fina löpsteg fortfarande, efter drygt 25 km. Bra fart på många!
Riktigt bra fart på många här mot Entré Syd. Den här tjejen var topp 10 och såg ut att ha riktigt fint löpsteg!
I skogen möter vi fler friluftsmänniskor, några helt oanande om detta 600 deltagare stora traillopp. En skolklass blir inspirerad av alla löpare och några småttingar springer lite de med.
När vi kommer bort till Skuleberget, som deltagarna ska upp på två gånger – först östra sidan och sedan sydvästra sidan – tar vi en lunchpaus. Vi sätter oss på en bänk vid Naturum, centrum för Via Ferrata-klättringen och museum. Här finns en depå som deltagarna ska runda i en loop. Men den svaga solen går i moln och det blåser kallt, så vi sätter oss i bilens värme en stund och tittar på från sidan.
De som passerar här nu, går i mål på tider från ca 4:30 till 6 timmar, riktigt bra med andra ord. Efter en stund känner jag att det är dags att röra på sig igen.
Det enda som skiljer mig från deltagarna är faktiskt nummerlappen och att jag inte är riktigt lika trött – jag har annars hela kitet på mig med trailskor och vätskeryggsäck etc. Det är lättast att ta sig runt så. Dock är ja grymt seg efter fredagskvällens hårda entimmestrail uppför och nerför Skuleberget – samma som deltagarna ska göra snart.
Första gången uppför Skuleberget.
Skuleberget tornar upp sig framför deltagarna. Riktigt mäktig syn!
Jag tar mig ut på banan motsols och springer mot motorvägen, som deltagarna korsar. Jag försöker heja på alla jag möter och knäpper en del foton. Fortfarande glada miner, men nu är deltagarna klart mer trötta – detta är ca 35 km in i loppet. Sista biten till motorvägen är fantastiskt fin trail, och vid motorvägen står två funkistjejer och peppar järnet!! Det är sjukt kul att se och jag försöker bidra jag med.
Glada miner överallt! Här på en ruggigt fin stig några kilometer innan Skuleberget.
Vid det här läget känner jag igen rätt många deltagare och några som jag hejat på tidigare, känner igen mig med. Kul! Snackar med en syster & bror, beskriver närmsta kilometrarna för alla som springer förbi, och försöker lyfta stämningen än mer. Det behövs knappt, för deltagarna gör det så bra själva!
Mitt i alltihop kommer en tjej och gör världens glädjeskutt, innan hon fortsätter in i skogen. Det här loppet verkar ju faktiskt vansinnigt kul, och deltagarna njuter, trots smärtan.
Det här speglar verkligen vad jag kände just då, säger Malin från Skåne, kanske gladast av alla på banan. Här ca 33 km in i loppet. I bakgrunden två grymt peppande tjejer som vallade deltagarna över motorvägen.
Jag tar mig över motorvägen och bortåt på fina stigen. Då kommer Angelica springandes, att hon orkar! Efter halva loppet var hon riktigt, riktigt trött och jag var rädd att hon skulle ta slut. Men inte. In med energi och sedan fortsätta. Grymt!
Nu gör jag sällskap med Angelica i flera kilometer längsmed banan. Det är kul! Får chansen att ta bra actionfoton och snacka lite. Ger henne cola och banan. Vid Naturum lämnar jag över Angelica till hennes mor en bit, innan jag följer med sista biten upp mot Skuleberget östra, en i början grymt brant stig som tar deltagarna upp mot toppen. Nu är det bara 7-8 km kvar, men det är de tuffaste kilometrarna och för många deltagare kommer detta att ta 1,5-2 timmar.
Syster och bror! Jag stötte på dem många gånger, riktigt trevliga! Bror hade blivit övertalad att hänga med på detta med ca 1 månads framförhållning. Båda in på strax under 9 h, fantastiskt!
Den tråkigaste biten av banan är några kilometer asfalt till Friluftsbyn nedanför berget. Där bor många och pre trail och after trail sker här, så det är lite centrum för spektaklet, kan man säga.
Men det är nära nu, bara sista toppattacken kvar! Någon är lite dizzy och ser knappt att hon ska svänga upp höger på berget. Stackare! Möter syster & bror igen och bror ser ut att vara helt slut. Det är många som har det tufft.
Angelica strax innan passagen över motorvägen.
Snart kommer sällskapet som hängt runt omkring Angelica och snart även Angelica också. Hon håller på att bonka. Ger henne mer cola. Hon är dock full i magen! Kroppen känns nog bra konstig efter 8,5 h trail. Nu ska bara varvet runt Friluftsbyn göras och vi som hejar vid sidan av, ska ta oss till toppen av mäktiga Skuleberget, och målgången. Det gör vi med liften.
Angelicas hejaklack! Mor och sambo, på väg upp till toppen av Skuleberget.
Utsikt från liften. Tittar man riktigt noga kan man se deltagarna i diset.
Sista biten av dagens lopp är alltså lift upp till toppen för oss och brant grusvägsbacke för deltagarna. Många är på väg ner med liften, som går långsamt. Vi hinner knappt upp, förrän Angelica syns bakom en kurva 100 m från mål. Wow! Hon har varit grymt snabb upp. Nu är det nära!
Med bestämda steg i en närmast energilös kropp, bryter Angelica mållinjen. Helt galet. Sjukt. Grattis!!
Angelica bryter mållinjen, galet bra av älskling!
Alla som deltagit idag har gjort en heroisk insats. Framför allt de som bryter mållinjen nu och senare. Det är galet att vara ute så länge i denna brutala terräng. Trots det så finns ork hos många att snacka, le, hänga runt lite och sedan ta sig ner igen i diset, som omger berget. Ner med linbanan eller till fots. Några pratar redan om nästa år!
När vi några timmar senare går och lägger oss är alla helt slut. Det tar på krafterna att delta i ett traillopp, det tar även uppenbart på krafterna att heja!
En fantastiskt fin dag i ett fantastiskt fint lopp arrangerat av riktigt trevliga och fantastiska människor. Det kan nog bli Höga Kusten fler gånger framöver!
Så klär du dig inför kyliga lopp
Vårens MTB-lopp bjuder ibland på kyligt väder och regn. Ska du trampa 1 h Keps Cup eller annat kort lopp så är det inga problem – du kan hålla värmen ändå.
När det dock är 2 plusgrader, duggregn och du ska cykla 8 mil långlopp i 3-4 h, finns det lite att tänka på.
Så här klär du dig bäst för kyliga långlopp:
- Börja med ett bra lager närmast kroppen: underställ från exempelvis Aclima eller Craft. Det ska andas och det ska hålla värmen. Underställ i merinoull är guld.
- Tår fryser lätt. Dra på dig ett par Sealskins-strumpor eller hellre: strumpor i merinoull.
I temperaturer nedåt nollan fungerar det faktiskt med sommarskorna och merinoullstrumpor. Alternativet är klumpiga vinterskorna, eller varma skoöverdrag. - Fingrarna. Antingen tunnare vinterhandskar, eller helt enkelt bara dubbla, långfingrade handskar.
- På huvudet – buff över öronen och med fördel keps för att få lite skydd från grus, jord och annat som lätt sprutar upp i ditt ansikte.
- Armvärmare och benvärmare – de finns i flossade varianter, som passar bra för svenskt väder. Castelli Nanoflex är vattenresistenta och varma.
- Gällande överkroppen, har jag provat många olika plagg genom åren. Det mest överlägsna, sett till både pris, kvalité och känsla – är Castellis Gabba / Gabba2-tröja. Antingen med långa eller korta ärmar, i kombination med armvärmare.
Gabba är ett material som andas, håller tätt, skyddar dig från regn och sitter hur bra som helst på kroppen. Kostar en slant, men det är värt varje krona. Dessutom med sprutskydd att fälla ner på ryggen när det är risigt väder. - Slutligen – ett par sköna, inkörda bibs.
Personligen tycker jag också att en Ass saver sitter fint på sadeln sådana här blöta dagar.
Vad gäller glasögon, så gillar jag stora linser som skyddar runt om. POC har riktigt stora linser, Oakley med.
Det kan även sitta fint med värmande liniment, i exempelvis ryggslutet.
Så här kan det se ut i kyligare svenskt klimat:
Foto: Kristoffer Ingemanssson
Cykla MTB i Högbo
I Högbo har det satsats stort på MTB nyligen, och det märks. Högbo MTB Arena, har de döpt sin satsning till, och här erbjuds ett smörgåsbord med banor av riktigt varierande svårighetsgrad. Det betyder alltså att här finns något för alla.
Det är nära inpå världsklass på uppmärkningen av banorna, som utgår från fyra olika startplatser. Beroende på startplats får du sjöutsikt, mer kuperat eller stor variation i banorna som erbjuds just där.
Banorna indelas i tre olika svårighetsgrader – blått, rött eller svart – i stigande svårighetsgrad. Blått rekommenderas för nybörjare eller motionär, rött för motionär och elit, svart för elitmotionär och elit.
Beroende på vad du väljer för svårighetsgrad får du också självfallet olika mängd grusväg, stig, teknisk stig och motionsspår.
Bäst är att utgå från startplatserna där start och mål för varje bana är. Sedan kan man jobba sig bort startplats för startplats.
Banorna är väldigt fina. På sina håll finns nybyggda spänger, små broar och på andra håll exempelvis grus mitt i skogen, för att slippa ett blött stigparti.
Hemsidan för Högbo MTB Arena är riktigt bra.
Så här ser det ut vid varje startplats. Blir inte tydligare.
Jag har alltså provat på en hel del av banorna. Här kommer min egen uppfattning om dem, fördelat per startplats:
Stadion
Maja
Maja är en röd bana och bra att värma upp med. Banan har lite av allt – lätt singletrack, brötig stig och lite motionsspår.
Kemi
Svart bana, och det märks. Här har vi en bana som kräver fokus och övning. Det blir ganska snabbt rätt brötigt, för att sedan bli värre. Även luttrade cyklister kommer kräva några varv för att fixa banan utan fotnedsättning. Det finns några korta transportpartier som är välkomna mellan de tekniskt utmanande stigarna.
MTB SP
Skön bana att öva tekniken på! Pumptrack, handbyggda kurvor och några hopp inbjuder till varv efter varv här.
En bit av Maja.
Utmärkta leder som är superlätta att följa.
Trevlig spång i slutet på svårare Kemi.
Ålhus
Lollan
Röd bana som varvar roliga, varierande stigar med tekniska partier, singletrack över myrar och så lite grusvägstransport. Lagom utmanande!
Mankan
Svart bana som delar spår med Lollan på sina ställen. Mer kuperad och aningens mer tekniskt med några kluriga hinder att forcera.
Tobbe
Blå bana där första halvan av banan är riktigt trevlig! Flowig singletrack längsmed sjön, innan man vänder tillbaka på grusvägen.
Här går både Lollan och Mankan.
Tobbe flyter på längsmed vattnet.
Allt detta dessutom knappt 2 h bilväg från Stockholm! För den som vill passa på finns givetvis övernattningsmöjligheter på Högbo brukshotell i anslutning till arenan.
Stor tumme upp till Högbo MTB Arena, här finns mycket att prova på och jag lovar att många timmar i spåren och mycket MTB-glädje väntar här.
Så här nöjd är man efter en dag i Högbo!
Sörmlandsleden Björkhagen-Handen
Sörmlandsleden är ett mecka för vandrare och inte minst för oss som gillar MTB. Sträckan från Björkhagen till Handen, som sträcker sig över fyra etapper, har det mesta.
Navigeringen är egentligen rätt enkel – följ de orange:a markeringarna för Sörmlandsleden, så hamnar du rätt.
Vi inleder vid Markuskyrkan i Björkhagen, med grusvägsåkning några kilometer, och tar oss förbi golfbanan. En liten brant och en tvär vänstersväng och sedan börjar det roliga – stig som leder mot klassiska träbron över Söderbysjön. Vi får sedan nöta stigar, några branter, dödsrötterna från helvetet, finfin hällåkning, hagar, många spångar, grus, forsar, en och annan teknisk utförslöpa och även lite push bike på sina ställen. När vi närmar oss Tyresta nationalpark, tar vi en väg runt, eftersom det är cykelförbud i nationalparken. Det gör inget, för det finns mycket fin stig vid sidan av med!
Sörmlandsleden blandar och ger, helt enkelt.
Det finns några viktiga saker att tänka på:
- Planera din cykling så att du påverkar naturen minimalt. Allemansrätten ger alla rätt att vistas i naturen, dock är det förbjudet att lämna hjulspår efter sig.
- Leden är främst till för vandrare. Du som cyklist har väjningsplikt på leden.
- Det är förbjudet att cykla i Tyresta nationalpark. Ta höger när du kommer till den stora skylten. Här finns bra bilder på vad som väntar i Förbifart Tyresta.
Ladda ner min GPX-fil här (högerklicka och välj spara som)
Lista på etapper Sörmlandsleden
Här är lite bilder från min tur på Sörmlandsleden:
Den kända trätrappan i inledningen på etappen.
Rothelvetet..
Nyfors, ett stycke historia och ett stycke cykel.
Nyfors och er bloggare.
Kanske den längsta spången jag cyklat på. Här fanns det flera hundra meter spång!
Välkommen till Tyresta nationalpark. Här tar du till höger.
Dagens trafiklektion
Hej och välkomna till dagens trafiklektion!
Nu ska vi prata bilister, cyklister och alla rättigheter dessa har på vägarna. Ajdå, sa jag rättigheter? Jag sa fel. Skyldigheter ska det vara. För söker vi i Trafikförordningen står det inte ett skvatt om rättigheter, däremot en del om skyldigheter. Och som lite extra på fötterna så kan vi ju kolla med STR, Sveriges Trafikskolors Riksförbund. Enligt dem är att köra bil del i ett system uppbyggt kring skyldigheter, där bilförare har en hel rad skyldigheter, men aldrig någonsin rättigheter. Detta kan vi anta gäller även cyklister.
Så, då har lektionen startat. Du, medtrafikant där bak! Somna inte nu, för det blir prov på detta! Jaha, du vill säga något?
Cyklister har ingenting att göra på vägarna!
Allmän väg är till för alla trafikslag, såväl bilist som cyklist eller bonde med traktor. Det heter allmän väg av en anledning. Alla får använda den.
Men cyklister betalar inte ens för vägarna! De betalar inte ens fordonsskatt!
Cyklister betalar mer än du tror. Faktum är att alla som betalar skatt, betalar för vägarna. Inklusive bilister, cyklister, bönder, hästryttare m fl. Vi betalar skatt till staten och staten finansierar nationella vägar.
Gällande fordonsskatt så stämmer det att cyklister inte betalar denna. Fordonsskatt är nämligen en miljöskatt och baseras på koldioxidutsläpp. Och cyklister släpper som bekant inte ut koldioxid.
Dessutom: många cyklister är även bilister.
Men det finns ju cykelbanor! Cykla där! Som bilist blir jag irriterad när cyklister hindrar min framfart.
Som sagt, alla betalar för vägarna och får använda vägarna. Du som bilist har inte ensamrätt till vägarna. Du har skyldighet att anpassa dig efter trafiken. Oavsett om det är andra bilister, en bonde som är ute med sin traktor eller cyklister som tränar på landsvägarna.
Cykelbana är jättebra, men finns så klart inte överallt. Och där det finns, så är det ofta långt ifrån det optimala sättet att ta sig fram på med cykel.
Vi går till Trafikförordningen 3 kap 6 § för att kolla vad som står där.
3 kap 6 § Vid färd på väg ska fordon föras på körbana. Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II ska vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.
Om särskild försiktighet iakttas får dock
1. cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II använda körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge, och
2. cyklar med fler än två hjul eller en cykel som drar en cykelkärra eller en cykel som har en sidvagn, utöver vad som framgår av 1, föras på körbanan även om det finns en cykelbana om det är lämpligare med hänsyn till fordonets bredd.
Cyklande får använda körbanan även om det finns en cykelbana, när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge.
De generella hastighetsreglerna gäller på cykelbana också. Det är alltså intilliggande väg som bestämmer vilken hastighet som får hållas på cykelbana. En motionscyklist kommer lätt upp i 30-40 km/h. Är det vettigt då att cykla på cykelbana? Jag ska räkna upp vad som dyker upp på cykelbanan.
På cykelbanan:
- Folk promenerar kors och tvärs
- Småbarn springer
- Grus ligger kvar
- Betongsuggor, vägbommar eller annat i vägen, ofta dåligt utplacerat för cyklister
- Potthål förekommer i stor utsträckning
- På vintern är cykelbanan inte ens snöröjd
Med tanke på detta, så är det inte speciellt konstigt att som cyklist välja körbanan, i stället för cykelbanan. Eller hur? Självklart måste cyklisten då visa hänsyn, gott omdöme och följa rådande trafikregler, precis som alla andra.
Så, med hänsyn till färdmålets läge är det då alltså som cyklist lämpligare att använda körbanan.
Du, där bak! Du är väl alert och lyssnar?
Men de cyklar ju i bredd på vägarna och tar upp jättestor plats!
Ja, det förekommer. Vi tittar igen på vad Trafikförordningen 6 kap 1 § har att säga om detta.
6 kap 1 § Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd.
Trafikförordningen säger alltså att cyklister får färdas i bredd, när det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken.
Vad är då en olägenhet i trafiken? Kan ni ge några exempel? Nej, det är inte blotta synen av en cyklist.
En olägenhet i trafiken skulle kunna vara att omkörningssträckan för en bilist är lång. Det är också farligt. En längre omkörningssträcka betyder längre tid att köra om och större risk att få möte under omkörning.
En annan olägenhet skulle kunna vara att en cyklist blir omkörd med alldeles för lite avstånd, vinglar till och vurpar. Det orsakar ofta nyckelbensbrott och andra otrevligheter.
Vad kan göras för att undvika dessa situationer? Någon som har ett bra svar? Det är ganska logiskt faktiskt. Jo, det är då bättre för alla att cyklister cyklar i bredd.
Det här är varför:
- Omkörningssträckan blir kortare. 12 cyklister på 1 rad blir ca 30 m som måste köras om. 6 cyklister på 2 led blir 15 m, alltså hälften. Det kommer alltså gå betydligt snabbare att köra om en grupp cyklister som cyklar 2 i bredd. Det är även säkrare.
- Cyklister ligger 2 i bredd över vägen av en till anledning. Det är för att minimera risken för dåliga omkörningar, som kan få katastrofala följder. I stället för att en bilist chansar om cyklisterna ligger på en rad, och kör om med knappt något avstånd alls, så måste bilisten vänta på ett bra tillfälle att köra om säkert, om cyklisterna ligger två i bredd. Det kan ta lite längre tid att hitta ett bra tillfälle att köra om. Det blir dock säkrare för alla.
För säkerhets skull kikar vi på vad Trafikförordningen 3 kap 7 § har att säga om detta:
3 kap 7 § Vid färd på väg skall fordon föras i det körfält som är längst till höger i färdriktningen och som är avsett för fordonet. Cykel, moped och fordon som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen skall föras så nära som möjligt den högra kanten av vägrenen eller av den bana som används.
Cykel som är konstruerat för en hastighet av högst 40 km/h skall föras så nära som möjligt den högra kanten av vägrenen.
Rent teoretiskt sett så kan man se detta så här: cyklar som är konstruerade för en hastighet högre än 40 km/h får färdas på allmän väg och behöver inte iakta att hålla sig så nära högra kanten av vägrenen som möjligt.
Cyklar som är konstruerade för högre hastigheter än 40 km/h, det är rätt många cyklar det. Och de får framföras på allmän väg. Men det har vi ju avhandlat tidigare under lektionen.
Nu är det ju så att det är ganska få cyklister som håller en sådan hög hastighet längre perioder, varvid det ändå är läge att hålla sig så nära högra kanten av vägrenen som möjligt när man är ute och cyklar.
Du, cyklist där bak – notera detta!
Du som räcker upp handen, din tur!
Men jag kan få vänta flera kilometer på att få köra om cyklister!
Just ja. Som sagt, i trafiken har du skyldigheter att anpassa dig. Det finns fler långsamma ekipage på vägarna. Vad händer när du som bilist ligger bakom en traktor? Jo, du väntar tills du kan köra om. Samma sak gäller med en grupp cyklister. Du väntar alltså tills du kan köra om säkert. Cyklister bör dock också ta sitt ansvar och se till att de inte stoppar trafikflödet alltför mycket. Organiserad grupp med någon som håller koll framåt och någon som håller koll bakåt, är att föredra.
Vidare: några säkra omkörningar gör att en bilist kommer fram kanske 1-2 minuter senare än annars. Är den korta tiden då värd mer än risken att utsätta cyklister som är mammor, pappor, söner, döttrar etc, för livsfara?
Cyklister, vad kan ni göra? Något förslag? Ja, massor av förslag! Duktig klass. Här är alla förslagen för att underlätta:
- Se till att inte cykla fler i bredd än nödvändigt. Mer än 2 i bredd är förmodligen onödigt. Ha disciplin i klungan!
- Hålla sig så nära vägrenen som möjligt. 5-10 cm från streckade markeringen brukar räcka, i stället för 40 cm ut från den.
- Ha koll på övriga trafiken, kommunicera framåt och bakåt i klungan. Anpassa er. På smala, slingriga vägar är det bättre att dela upp sig i mindre grupper om 4-5 cyklister och ha avstånd på några 100 m mellan.
- Undvika stora vägar med mycket trafik. Då är det klart bättre för alla om småvägar väljs för träningspasset.
- Välja cykelbanan på de ställen där den faktiskt är vettigare än stora vägen bredvid. Exempelvis på tungt trafikerad väg i rusningtrafik. Då är det smart att ta cykelbanan i stället.
Och slutligen alla: ömsesidig respekt kommer du långt på i trafiken, tänk på det!
Så. då var lektionen slut för den här gången. Dags att repetera nu, för provet kommer för alla nästa gång ni är ute i trafiken! Och är ni inte schyssta, så kommer han här och ser till att ni är det!
Ladda upp till Garmin Connect och Strava automatiskt
Vi är många som använder både Garmin Connect och Strava och vill ha våra träningspass i båda verktygen. Hur gör man då för att åstadkomma detta smidigast? Jo, det är enkelt. Så här automatiserar du din uppladdning till Strava och Garmin:
- Först och främst, se till att ha konto på både Garmin Connect och Strava.
- Ladda ner och installera Garmin Express.
Öppna Garmin Express och följ instruktionerna för att logga in och lägga till din GPS. - Gå till strava.com/upload/device.
- Leta upp Garmin-loggan och klicka på Get Started.
- Välj Connect with Garmin och fyll i dina uppgifter eller tillåt Strava att ansluta till Garmin Connect.
Nästa gång du genomfört ett träningspass ansluter du bara din GPS till datorn eller för över via WIFI (nyare Garmin-modeller) så kommer dina pass hamna på både Garmin Connect och Strava.
Detta gäller endast för nya träningspass eller pass genomförda senaste 30 dagarna. Vill du ha över dina äldre träningspass så får du titta på t ex tapiriik.com.
Bra cykling 