Testade på Idre Fjällmaraton 12k-banan
Vad bättre i Idre än att passa på att prova på Idre Fjällmaraton-banan? Vi snackade först lite med Angelicas ena lillebror Ludde som sprang fjällmaran här uppe för några år sedan, då bestämde vi oss för att göra ett, försök på 12k-banan från 2022. Lite annan bansträckning än årets upplaga där du kan välja på 8, 18, 28 samt 45 km.
Angelica bestämde sig för 8k-banan och jag den gamla 12-kilometaren. Jag lite sugen på att se hur snabbt jag kan springa, så vi sa att vi ses i starten och i slutet.
Efter en tråkig grusväg i starten så viker banan av längsmed vägen nordost innan man kommer till myrarna med utsikt över vad jag förmodar är Städjan, 1131 möh. Nya bansträckningen skippar att runda Gränjsåstjärnen, men det är så lättsprungen spång och platt runt hela sjön, med behaglig utsikt, så de extra 700 metrarna är absolut värt det!
Blöt om fötterna efter myrarna och med tjärnen avklarad så är det bara att springa på lättsprungen grusad stig / flowtrail (mötte inga cyklister) en bit innan det viker av uppåt mot Idrefjället. Här var det svårt att följa 12k-banan i GPS:en så jag gjorde mitt bästa – det blev blandat stig, myrar, grusväg uppför – och sjukt jobbigt – årets maxpuls! När Garmin konstant säger 20+ % i lutning uppför är det nära ridå. Jag fick ganska snabbt ge upp mitt försök att springa upp hela vägen – det går helt enkelt inte.
Några snabba foton på toppen och sedan nerför med fart. Lite felnavigering i botten men det blev perfekt för rätt som det var dök Angelica upp på spåret – klar med sin 8-kilometare. Nöjda sprang vi tillbaka sista biten till parkeringen.
Efter utförslöpningen fick jag ont i sidan av vänsterfoten, annars inga problem med kroppen som dock känner av ovanan att springa, något jag gör kanske fem gånger om året?
Men väldigt kul faktiskt och lite mersmak. 🙂
Strava Idre Fjällmara 12k med ett pace på ca 6 min/km – nöjd med det eftersom det blev en kort kisspaus, knyta skorna 2 ggr och lite felnavigering.
Silverfallet Grövelsjön trail run
Vi lämnade cyklarna hemma och for upp till Idre för lite fjällvistelse. Vad passar inte bättre då än att springa lite trail i Grövelsjön som ligger nästgårds?
Lite efterforskningar gav oss en runda lätt/medel på ca 13 km till Silverfallet från Storsätern. Lagom lite drygt 2 timmar tänkte vi och hade med oss lite lätt energi – vatten med vätskeersättning, varsin banan, colagel snickers/bar och varsin ölkorv – lyx!
I Storsätern startade vi några hundra meter efter bron på vägen som leder till Norge (tar man höger så kommer man till Grövelsjön). En ganska blöt stigning innan kalfjället öppnade upp sig sista kilometern och Silverfallet dånade.
Sedan tillbaka på andra sidan fallet en bit innan vi tog oss över en stock och tillbaka, men mot Valdallsbygget i stället. När vi korsade vägen och kollade kartan insåg vi att det här var en runda på ca 18 km i stället. Fyllde på med lite energi och sedan vidare mot fäbodarna och nötkreaturen. Här var det rejält lerigt, blött och skitigt en bit förbi stora rastplatsen och första kilometern upp till vackra Köldyllen. Slutligen en sista utförslöpa ner till Storsätern igen.
Knappt 3 timmar blev det i stället. Finast och roligast kring Silverfallet och uppe på kalfjället. Klart tråkigast med alla blöta partier. Kanske har det regnat en del mer men lite mer spång hade varit bra på sina ställen!
Efteråt åkte vi till en damm och åt lunchen – enkel frystorkad Chicken Curry – och kollade Truls som vann semifinalen i OS! På tillbakavägen passade vi på att paddla lite med – superhärligt!
Silverfallet Grövelsjön Strava
Life Achievement Unlocked
Egentligen skedde det redan förra sommaren i Sigtuna Bike Arena, men i år är det så självklart – 6-åringen cyklar riktiga MTB-spår och jag eller Angelica ligger bakom och coachar och peppar 🙂
Det har helt klart gått några år sedan jag skrev Första halvåret med bebis samt 16 månader med bebis.
Det har blivit mer eller mindre en ny cykel per år senaste 3-4 åren för lillkillen som växer som ett spjut. Nu senast en rejäl MTB med ordentliga däck, och som han cyklar på den!
Blåa spåren i Högbo har varit helt suveräna – en blandning flow trail med lite snällare rötter och stenar, några mindre backar och lite grusväg. Alldeles lagom för många inklusive för vår 6-åring.
Det är lite oklart hur mycket han orkar, det är mycket prat när han cyklar, men han blev 50 % snabbare på samma spår från ena dagen till den andra utan att bli trött, så vi ska fortsätta att utforska hans gränser och framför allt låta honom leka och ha kul.
4-åringen är grym hon med – hon började trampcykla strax efter att hon fyllde fyra, det underlättar att ha ett större syskon. Det har blivit en hel del pumptrack och grusväg för henne också. Numera cyklar hon också snabbare än någon vuxen orkar springa 😉
Fina dagar i Högbo med kusinen. Vi kommer tillbaka snart igen!
Keps Cup Täby Löttingekullen
Äntligen Keps Cup – det var himla längesedan för min del (2016), alldeles för lång tid har gått.
För min del siktet inställt på att rulla igenom i lagom takt då jag knappt cyklat sedan september förra året och inte alls på den nivå jag varit van vid.
Stefan Ek, Per Kumlin och jag körde några uppvärmningsvarv då vi är rätt tidiga och nummerlapparna dröjer. Fin uppdaterad bana sedan senast, bra med höjdmetrar och en del utmanande utförslöpor när det är lerigt och blött tidigt på våren.
Många till start – över 100 st inklusive många undomar, både tjejer och killar. Det finns en framtid 🙂
Jag hamnar någonstans i mitten i min startgrupp (C för dagen) och i startbacken tar jag mig upp till fronten rätt omgående, peppar ungdomar på vägen och tar sedan sikte på B-klassåkarna. Efter något varv är jag ikapp några i B-klassen som kör hela 5 varv till skillnad från jag (3 varv), alltid kul att jaga lite ryggar.
Vid ett tillfälle är pulsen uppe på 102 %, jag ska nog uppdatera pulszonerna lite..
Allt som allt ett riktigt fint pass och nu har jag äntligen en ”hemmabana” att trampa runt på.
Superkul att se alla igen och tack för ett fint arrangemang, MTB Täby! Tack också för alla hejarop 🙂 På återseende!
Bilderna fria att använda, kreditera gärna Angelica eller länka bracykling.com 🙂
Första gången i Rinkebyskogen i Danderyd
Barnvakt! Då passade Angelica och jag på att leta upp nya MTB-spåret i Rinkebyskogen i Danderyd. Vi parkerade vid Enebybergs IP och tog oss sedan via sidan på de bortre fotbollsplanerna in i skogen. Rätt snart korsade vi svartskyltade MTB-leden och började följa den. Leden går motsols, bra att veta.
Det går också att starta vid Danderyds golfklubb. Kommer man med bil så kanske parkeringen delas med golfentusiaster. Annars rekommenderas så klart cykling som uppvärmning till leden (även om vi inte gjorde så just idag).
Leden är rätt vänlig, med en del lite trixigare passager, som jag tycker är välkomna! Jämn i svårighetsgraden och knappt några backar. En hel del flyt och inte minst lätthittat – bra jobbat av Danderyds kommun med vänner som gjort detta möjligt!
Vi trampade runt två varv. Vi stötte på totalt tre personer som gick i MTB-spåret, inga problem.
Det här kommer bli vårt närmaste MTB-spår framöver, så här ska trampas och nötas 🙂
Utför i Tänndalen Fjällcykelpark
Efter lite scoutande bestämde jag och min svåger Ludwig för att prova på lite downhill i Tänndalen. För egen del första downhill för i år och även första passet på MTB på flera månader – klart ovanligt!
Efter lite onödig tid i uthyrningen (de verkar precis ha öppnat för säsongen) så kunde vi hämta ut våra förbokade liftkort och en rejäl endurocykel (Scott Genius-modell). Jag själv körde på min trotjänare Scott Spark modell 2015, heldämpad med 120 mm slag fram – vilket räcker utmärkt för lite snällare utförsåkning.
Vi noterar genast att det går väldigt snabbt att komma upp med liften, som tar 2 cyklar och dessutom är väderskyddad. Riktigt bra!
Vi börjar med kanske vänligaste och mest centrala leden Fäbodflytet, graderad blå, och tar oss nerför den två gånger. Bra start. Rätt bra berms, en hel del hopp och bra rull. Några vallar som kunde ha byggts upp lite bättre.
Lite längre ner i Fäbodflytet kan du rulla på Popcorn eller Drömskogen (blåa), som båda har sin egen karaktär och tjusning. Jag kanske gillade båda dem mer än att åka bara Fäbodflytet hela vägen ner! Liten varning bara för Drömskogen som blir lite väl tvärkurvig i några partier och således ganska långsam, men avslutar desto bättre.
För den lite mer avancerade åkaren så finns röda Downdays med lite mer stökig stig, samt röda Rödräven med sina höga hopp – börja med dessa och hamna sedan på Fäbodflytet lite längre ner.
På andra sidan berget (åt höger/norr) finns långa, blåa Fjällflyt, där du får trampa en hel del – kanske onödigt mycket om du förväntar dig downhill och inte så mycket trampande/transportsträckor.. Leden börjar rätt plant uppe på bergstoppen, för att sedan ta dig nedåt med lite mer fart. Denna led har också två röda avstickare, Renen och Mardrömmen. Jag hade lite svårt att hitta rätt här uppe faktiskt, jag åkte fel mer än en gång – så läs skyltarna noga.
Långt ner på Fjällflyt finns även gröna Guldgruvan, som inte riktigt kändes färdiggrävd – med sina låga berms och en jättekonstig kurva. Kanske kul som variation någon enstaka gång om man åker på denna sida av berget några gånger.
Som vanligt finns även ett teknikområde (”Skills area”) och en liten flytstig (flow trail) för de mindre.
På det stora taget är en heldag för mycket i Tänndalen, 3 timmar på förmiddagen eller eftermiddagen räcker.
Vi fick toppenväder, blandat sol från en strålande himmel till gråmulet och på slutet en regnskur. Klä dig rätt och ha med dig rätt plagg att sätta på om det blir svalt och blött.
Tänndalen plus:
- Lättåkt
- Hoppvänligt
- Riktigt bra lift
- Inga köer
- God lunchburgare
- Schysst personal
Tänndalen minus:
- Behövs fler leder, gärna 1-2 riktigt bra som kan komplettera Fäbodflytet och känns dunder
- Lite dåligt byggda leder – bättre vallar behövs och även bättre placering på en del hopp som var för nära kurvor
Vi säger tack till Tänndalen för denna gången!
New Bike Day
Efter idogt letande så har nya landsvägscykeln hittat hem och dessutom förberetts för riktig finåkning framöver.
Det tog lite tid, men tills slut kunde jag hitta en Giant TCR Advanced Pro ungefär som jag ville ha den – och framför allt – i lager!
Efter ytterligare lite tid så har jag fått cykeln som jag vill ha den – med lätta, fina aero och handbyggda carbonhjul från Zeds i UK, sedan även latexslang och tanwall Conti GP 5000. Även en kortare och lättare styrstam.
Du läste förresten rätt – i en era av tubeless även på landsväg så har jag valt latexslang. Mest av vana och att jag inte punkterat på latexslang och Conti-däck i Sverige på 10-11 års tid? Det är några tusen mil det.
Ser verkligen fram mot att prova cykeln nu när den blivit uppgraderad. Den var oväntat bra redan innan, men det här kan nog kännas riktigt fint!
Bra cykling 