Bra cykling

Mirador de Fataga är ett välkänt Strava-segment här på GC. Min gamle coach Mathias har det suveräna rekordet på 14:29, som ingen är i närheten av. Själv har jag trampat lvg på 21:43 för fyra år sedan när segmentet började lite längre fram. I kväll på MTB på strax under 24 min.

Härlig åkning..

Denna ljumma kväll var det alltså dags igen. Först upp på asfalt och sedan ner – för första gången på stigen som går bredvid! Angelica hade scoutat och kört delar tidigare i veckan och det verkade lovande!

Först en heldag strandhäng med lillen o Angelica. Gå lite fram och tillbaka på Playa Amadores, göra bebis nöjd och låta A få lite egentid i solstolen. Rätt nice. Sedan hem och byta om och sticka ut på kvällspass.

Sista biten ner.

GPS:en strulade lite när jag försökte köra mot min egen tidigare aktivitet, men upp till utsiktspunkten kom jag och väl där i princip vän[de jag på studs och började cykla nerför på fina singletracken bredvid asfaltsvägen. Rysligt fint och lätt knixigt på sina ställen. Några ställen väldigt brant och med alternativa spår som går att ta om man rekat lite innan..

Jag gjorde en miss efter ett tag när jag kom upp på asfaltsvägen igen och helt enkelt missade stigen som fortsatte på andra sidan. Det blev lite lätt rull ner tills jag kunde gå på stigen igen.

Som ni ser på videona en helt fantastisk kväll och utförskörning med svajig teknik 😉

Strava

Leka lite på playan 🙂

Skuggis och jag på väg till utsiktspunkten.

Sanslöst vacker kvällssol..

Det blir inte bättre än så här.

Härlig, härlig singletrack ner till Arguineguin. Bäst hittils på GC.

Skapligt mosiga ben idag, framför allt efter en lite fattig lunch. Christian och jag sätter av mot favoritstället Arguineguin och de berg som tornar upp sig norr om kustvägen där. Vi börjar med samma backe som igår, pulsen är något lägre idag, kan vi konstatera. Det är också någorlunda svalt eftersom det är växlande molnighet, en lätt, lätt bris och 20 plusgrader.

Lite härliga getter idag!

Christian skrämmer bort de stackars fyrfota vännerna.

När vi kommer upp på första toppen så cyklar vi fritt vidare uppåt. Markeringarna från tävlingen är kvar och det är skönt att ha dessa som navigeringspunkter. Vi får nästan med oss lite getost på vägen när vi navigerar mellan hundratalet getter 🙂 ingen cykeltur fulländad utan GET.

Ja men vi slänger väl in lite getter också så blir det bra. 🙂

Transportcykling. Hyggliga vader på den där cyklisten faktiskt..

Vi vänder nedåt och trampar fantastiskt roliga stigen som går längsmed en bergskam ner till Arguineguin. Det är så roligt och lagom svårt med. Vi kliver av på några ställen där det är lite väl svårt även för oss och ravinen till vänster inte är alltför inbjudande..

Episk singletrack ner till Arguineguin.

På hemvägen passerar vi Gran Canarias favellor och så improviserar vi fram fler grusvägar längsmed kusten. Mina ben är möra och jag vet att det blir blåsigt sista biten hem, som vanligt – så motivationen är knappast på topp.. men med Chrille i fronten trampar vi detta i hamn och vi tror inte det är sant när det inte längre blåser storm sista 5 km hem.

Nätt runda på 58 km och knappa 3 h. I morgon stranddag och vilodag.

Angelica fick vårda mtb:n på förmiddagen när hon rekade nya stigar.

Vad är bättre än att avsluta en vecka på Gran Canaria med ett race? Så tänkte vi och trampade glatt 2 mil till Arguineguin och Open MTB race 2018. Vi chansade att det skulle gå att efteranmäla sig – hade licenser, försäkring, pengar och cyklar redo – men fick blankt nej. Registrering bara via Internet och Internet är stängt, fick vi veta.

Antiklimax.

Magiskt fin söndagsmorgontransport längsmed södra kustvägen.. kanske 3 bilar på 2 mil och i vanlig ordning sanslösa vyer.

Fler svenskar och säkert några till var på plats och fick blankt nej de med. Spanjorerna vill väl inte ha fler i sitt race.. eller så tyckte de att vi såg för vassa ut och utgjorde ett hot mot lokalbefolkningen. Vi kommer aldrig att få veta.

Vi tog ett varv på slutslingan som gick precis där vi cyklade här om dagen, denna dag till ära med lite fler byggda hinder och annat riktigt skoj. Sedan trampade vi upp i bergen för att se vad som skulle hända.

Ett av ett gäng uphill segments. Vi fick bita i lite extra idag.

I slutet på en lagom grusklättring kommer täten i tävlingen ikapp oss. Eftersom vi inte är med går vi åt sidan och trampar vidare. Snart har vi dock fler på rulle och många vamos hörs runt omkring. Vi har inga nummerlappar men de tävlande vill uppenbarligen ha draghjälp – det ställer vi glatt upp på!

Det blir ca 1 h och 15 km racetempo, innan vi tackar för oss och viker av. Många vamos som sagt både från tävlande, bra publik och andra utom tävling.
Oerhört varmt i klättringarna, allt under en stekande sol och noll vind. Hårt och gott, helt enkelt.

Lite grusig stig uppför, alltid gott när det händer lite mer än att bara monotont trampa uppför på grus 🙂

Vilken annan dag som helst hade nog både Christian och jag varit mer tävlingsföra. Kanske inte efter en cykelvecka här nere 🙂

Det blir ett nätt pass på 71 km och 3:23 i cykeltid (Strava), varav 1 h riktigt bra puls. Nästan som Keps Cup-tävlingsdagarna med andra ord 🙂

Portalen vi aldrig fick cykla genom. Foto: Christian Abrahamsson

Så där. Det är det här som vi kommit hit för. Alla andra dagar i sadeln har varit mer eller mindre bra, men idag har det varit sjukt bra.

Det är rätt lätt att hitta leder att cykla här, det handlar bara om hur tillgängliga lederna är. 3 h transport rakt upp i bergen i all ära – idag tog vi det på knappa timmen och så var vi framme på höjden ovanför Puerto Rico, staden där det tycks vara vindstilla och soligt 365 dagar om året.

Ni börjar kunna detta nu. Christian flexar vaderna på sin fina Superior.

Idag, till skillnad från de flesta andra dagar, har vi en del sällskap. Vi möter många vandrare, en och annan traillöpare och så möter vi ett gäng på 18 st Free-motion cyklister med bike guide Danny i spets på en av de högsta topparna för dagen. De tar det dock betydligt mer chill än oss. Dock alltid kul att tjattra med Free-motion guiderna och andra cyklister.

Er bloggare fastnar på linsen ibland..

En till repa uppåt i bergen och när vi vänder tillbaka väntar ett mecka av stigar. Grus, sand, mattad jord blandat med lite stenar här och var – men det är fantastiskt bra och med riktigt flow! Vi tar oss förbi utsiktspunkten igen och fortsätter längsmed en bergskam där det gäller att navigera sig förbi för det mesta snälla vandrare, men också att hålla sig på rätt sida om stigen. På vänstersidan rakt ner i dalen och inget träd att krama på vägen nerför om olyckan skulle vara framme – bara enstaka kaktusbuskar (aj!).

Vår fina stig tar snart slut..

Vi slipper dock trilla ner i dalen och kan njuta totalt av skrå-åkningen som är det klart bästa vi cyklat denna vecka. Riktigt fint och lagom knepigt lätt utför ända till havsnivå. Allt under en varm sol och lätt bris – ibland är livet som mtb-cyklist på Gran Canaria bra rättvist och härligt.

Ja men vi ger väl en tumme upp!

På hemvägen diverse kust-trails och en och annan pangbacke innan det blir sedvanliga transporten hem till blåsiga Bahia Feliz som vi aldrig kommer att boka mer här nere.

Som mtb-cyklist på GC är valet hädanefter lätt – bo i närheten av Puerto Rico.

Puerto Rico hills & ocean views @ Strava

En av få gånger jag tar en topp före Christian..

Kanske bästa vyn denna cykel fått uppleva.

Dagens kanske finaste utförsåkning. Bara att njuta och att hålla i styret..

Det är blåsigt på Gran Canaria dessa veckor. Det betyder att det kan blåsa rejält i backarna också. Idag provade Christian och jag på att nyttja en lite annan del av mtb-tekniken än normalt. Nämligen att parera för kastvindar.

Christian har inför dagen scoutat en bra rutt som Åsa Erlandsson cyklat tidigare år. Eller bra och bra. Rutten börjar med misär idag. 12 km på 40 min i galen blåst! Inte konstigt de satt upp stora fält med vindkraftverk på denna sida av ön.
Sedan över till Gallego climb, rätt snäll faktiskt med lite utförsåkning för att bryta av det ibland monotona malandet uppför på rullsten, grus och annat skoj som finns på alla fire roads här.

Vindpark. Bittra cyklister. Motvindsträning är träning det med.

Hela tiden med vinden som sällskap. Motvind, kastvind, sidvind, medvind.. bara att välja och se nöjd ut. Temperaturen sjunker till 8 plusgrader som lägst när vi gnetar på skuggsidan av berget. När vi slutligen kommer ut på asfalt så blir det mer cykling upp mot San Bartolome. Några rejäla kastvindar sätter helt stopp på vårt lilla tåg. På toppen går det knappt att höra vad vi säger till varandra. Snabbt på med jackor, dra en gel och så kasta sig utför på andra sidan berget, på enda biten stig under dagen.

På dagens högsta topp. Det syns inte men det blåser iskallt.. Foto: Christian Abrahamsson

En bit efter nerförskörningen mot Fataga så går vi över till grusväg som vi snart känner igen – här cyklade vi för några dagar sedan. Nu är det sol och temp på 20 plusgrader igen och livet är rätt gött.
Vi avslutar dagen med att slå pers i en aningens skakig utförsåkning kallad Barranco de Fataga. Topp 25 av 1820 cyklister på sträckan får väl ses som OK. Finns dessutom rum för förbättring där..

Strava – 61 km på 3:18 h

Rätt gott att äntligen få cykla lite stig!

Chira trail är en av de tuffare mtb-lederna här. Det finns en variant som är för ”ambitiösa nybörjare” men det blev en lite mer avancerad variant för mig och Christian idag.

Efter nästan 2,5 timmars trampande uppför på GC-60 på MTB:n så får vi äntligen gå på Chira trail. Då är vi lite småless – frusna, blöta, hungriga. Kort paus och så in på stigen. Lervälling och mjukt underlag som övergår i riktig stig med massor av fina stenar av alla de slag – rullstenar, klapperstenar, stora stenar, små stenar, klippor – ja, ni förstår.

Jättekul med 2,5 h uppför och stundtals i regn dessutom, haha..

Med sunt förnuft, en god portion teknik och lite flyt så tar vi oss fram över det mesta. Det är bökigt och man får jobba hela tiden med blicken och kroppen. Kul!
För att bryta av nedförskörningen får vi också några minst sagt tekniska backar. Rullsten och blött så blir det en utmaning.

Så småningom är vi nere på transportsträcka till den riktiga godbiten för dagen. Mer teknisk stig men med flow! Vi får här en fantastisk bit MTB-cykling på en bergskam och så lite hällsurfning, bara det att hällarna här är ju inte riktigt hällar utan snarare en riktigt skakig upplevelse – men återigen med någorlunda flyt.

Christian njuter på ett flowigt parti på Chira trail.

Snart tar stigen slut, var ska vi? Höger, vänster? Nej – upp på krönet och så ner på vandringsleden bakom. Ca 10-15 % utför och komplett ocykelbart. Så vi hasar oss nerför i säkert 15-20 min innan vi är nere på cykelbart underlag igen. Då är det bara det sista kvar av Chira trail och vi får till slut grusväg och sedan slät landsväg som tar oss hem.

Värlsklass stundtals.

Ett depåstopp på Supermarket behövdes då 4 h cykling på 2 små gels och 1 banan inte riktigt håller. Krispig i kroppen..

Christian som vanligt pigg på slutet.

En klart bra och variationsrik upplevelse idag. Äkta MTB på GC, med extra allt.

I morgon blir det vilodag.

Strava – 73 km och 4:20.

Fina vyer idag. Samtliga bilder helt naturell.

Fjärde gången på Gran Canaria en vinter och denna gången är det fokus på MTB. Efter att ha luftat benen dagen efter ankomst så var siktet idag inställt på Grand Canyon med guide och polare Christian. En nätt litet spår på dryga 40 km och om man vill också möjlighet till skarv och således cykla XL-varianten.

Christian cyklar rundan för andra dagen i rad så jag är rätt säker på att guidningen skulle gå bra. För säkerhets skull hade vi både GPS-rutter upplagda i våra Garmins.
Det är en lång uppvärmning på asfalt till MTB-spåret. Ganska skönt faktiskt, landsvägsräv som jag varit. Christian flexar musklerna tidigt och det är tröskelpuls direkt i inledningen. Tack och lov sansade han sig. Den här småbarnsfadern med en lagom förkylning i kroppen vill hoja lagom första dagen..

Energiintag efter XL-spåret som blev bäst idag.

Efter första biten grusväg kan man följa Grand Canyon-spåret över en damm, eller skarva på med XL-spåret som ger 12 extra km fram och tillbaka till dammen. Vi skarvar och det är nog här dagens bästa åkning faktiskt infinner sig – framför allt när vi vänder och trampar på friskt utför, i kurvor och små backar så det står härliga till. Riktigt nice.

Över dammen och nu blir det ruffiga fire roads-klättringar blandat med fingrus, storgrus, stora stenblock, rullstenar och annat skoj. Dalen breder ut sig vackert i solens glans och livet är rätt trevligt ändå. På vägen hemåt ser vi Free-motion gänget som cyklar samma rutt, de ska vi så klart ikapp och förbi. Hejar glatt. Slutet på rutten går över väldigt skakig terräng i form av mer fire roads.
Skakigt deluxe faktiskt och rätt tröttsamt till slut, så asfalten är välkommen när vi är vid ruttens slut.

Klar tumme upp för vädret.

Jag tackar Christian för sällskap och guidning och en bra MTB-tur.

Grand Canyon XL på Strava – 63 km på 3 h.

Skapliga vyer som sagt..