Archive for the ‘Resor’ Category
Torekov Bike Camp #3 – SM-banan och rekordpunka
Sista dagen i Torekov för den här gången – SM-banan och några backar till är planerat. Lite blåsigare igen och lite tröttare ben i gruppen. Väl framme i Båstad har vi några övertaggade SM-banerekare i Michel och Uffe. Michel så övertaggad att han drog iväg direkt och sedan börjar växla upp, ner, upp, ner och får tvärstopp i Terrasbacken – sedan ser vi inte honom något mer förrän långt senare.
Glad kille i Lidingötröjan för en gångs skull.
Terrasbacken innan Michel (i gult) ordnar mekaniskt fel, när han inte orkar cykla vidare med samma intensitet..
Just Terrasbacken är ju en klassiker – brant utan bara f-n och sjukt jobbig. Kort och intensiv. Det den tar, får vi tillbaka på vägen ner från åsen i form av oerhört lättrullad, fin asfalt fram till en 150 graders-högerkurva, där SM-arrangören säkert sopar bort gruset lagom tills linjet ska avgöras.
Jonas fixade sina växlar inför gårdagen och det var han nog rätt nöjd med i Terras..
Michel har fått ordning på sin hoj igen.
Grymt fin åkning i solen idag igen – väl nere i Båstad via en brant, småknixig rackarnerförsbacke med väjningsskylt och 90-gradare i botten, tar vi en fika. Vi är på väg in för att beställa när det säger pssssssssssss någonstans. Jag och Michel lokaliserar det till mitt framhjul (?!). Jag blir upptagen i 10 min med första punkteringen i Sverige på nära 10 år – och den punkteringen kom efter att vi slutat cykla. Oklart varför.
Byte latexslang i alla fall – bästa typen av slang, och sedan kanelbulle på det.
Sol även idag.
Superman i gruppen.
Nu styr vi hemåt från Båstad och får fina strandvägen och så Gamla Troentorp-vägen hem, med sista backen för dagen och helgen. På slutet splittrad klunga i hög fart hem.
Grym helg – fina cykelmil och världsklass på mat och boende. Det tackar vi för!
- Dagens flås: Jocke, i sista backen.
- Dagens branta: Terrasbacken.
- Dagens ovanligaste: min punktering.
- Dagens snabba segment: Michel, på Änglalagsvägen hem.
Torekov Bike Camp #2 – Garage i Höganäs
Lördag och dag 2 på Torekov Bike Camp 2019 – nu med finväder och långdistans planerat, inkl burgers and shakes på Garage i Höganäs – MC-knuttarnas hak här omkring.
Bra geometri på åkrarna här..
För egen del är jag lite nojig – jag har knappt något distanspass på över 3 h senaste 1,5 åren och idag ska vi cykla i 5 h. Skönt då att vi blir 6 till start, inklusive pigge H55-Uffe, som plockat pallplatser på Kinnekulle-linjelopp och vilat på träningslägret hittils.
Lite schysst hamnhäng bakom Peter..
Studera arkitektur i Ängelholm.
Vi styr alltså mot Höganäs via Ängelholm, orten där guide Jocke bott i yngre dagar. Pigga ben, bra fart och disciplinerat. Även lite sol och schysstare vindar. Kortkort på alla förutom undertecknad som cyklar Tom Boonen-style, heltäckt i svart. Det här med att raka benen inför träningslägret var ju onödigt när det ändå inte syns när man cyklar.
Bra tempo här.
Garage i Höganäs – vilket trevligt ställe! Det blir en G-burger med en fet shake och så ett snabbt besök på bryggeriet – Peter måste tjattra lite och kanske också sippa på en bärs. Vi missar inte att föreviga oss på en av de fina hojarna framför haket – och då menar jag inte våra egna hojar.
Peter bytte hoj för en stund.
Ut från Höganäs och lite strul – en gel som sprutar ner bakfickan och ett bakhjul som tickar oroligt – cykelsugna trampar vi otåligt iväg i vinden. Vi pausar för en snabbfika som inte blir så snabb, när servitrisen aldrig brygger kaffet. Till slut kommer vi iväg och får cykla upp på åsen – Rössjöholmsvägsbacken – där jag får sällskap av just Uffe och Michel en liten bit in i klättringen, och sedan katt och råtta-leker vi hela vägen ner till vänstersvängen hemåt. Jocke, påstått, ”väntade” för att visa vägen och Peter ”tappade kedjan” två gånger. Jo tjena!
2 stycken stiliga Gåshaga Boys-gossar.
Jo men hej! Undertecknad njöt.
Sista 50 hem gasar vi på lite – bäst är kanske 700 m cobbles, där jag först får täppa lucka och sedan plocka en sjätteplats på segmentet. Sista klättringen för dagen får jag vika ner mig lite, för att sedan ansluta till Uffe&Michel – och trampa på lite till sista biten hem till Torekov.
Strava – 15 mil på 4:50 – nöjd!
Årets klart roligaste runda.
- Dagens oxe: Uffe
- Dagens piggaste: Uffe
- Dagens hjälpryttare: Uffe, som gick ner och hämtade stackarn Jonas flera gånger
- Dagens glädjemätare: Michel, som fick 250 mer höjdmetrar än alla andra
- Dagens tröttaste: Jonas
- Dagens MC-knutte: Peter
- Dagens prestation: delad plats Martin totalsexa på kullerstenen och Michel totaltvåa på Ängalagsvägen backe
- Dagens rosastrumpa: Jocke
- Dagens långsammaste: servitrisen på cafét
- Dagens häng: after bike på terassen med Jocke som dundrar Rammstein ur högtalarna
Perfekt vinge i blåsten över slätten.
Snart hemma. Foto: Michel Bracke
Nöjda grabbar.
Torekov Bike Camp dag 1
En lite småhård runda i blåst och väta med grabbar som visar form.
Vi är ett gäng cykelsugna som är på träningsläger i Torekov, mitt i skånska myllan. Vi har uppbackning med privat guide, kock, toppenboende och inte minst egen ölbryggare. Men fokus är väl på att cykla och sedan prata om cykel under trevliga former 😉
Idag såg vädret inte helt lovande ut, med regn och redig blåst. Rundan planerades därefter – ut tidigt för att få så lite blött på sig som möjligt. Det gick väl sådär – redan i första svängen ut från huset så kom regnstänket.
Riktigt fina bokskogar här nere. Foto: Jonas Rodny
I trakterna kring Torekov och Båstad är det rätt kuperat – vi har ju Hallandsåsen här. Det finns många, fina småvägar och det är ingen trafik, framför allt så här års. Just Hallandsåsen cyklade vi upp och ner för några gånger idag – riktigt trevligt med längre backar, inte minst Hasslövsbacken, där vi fick spänna musklerna lite.
Uppehåll: Kodiak moment! Foto: Jonas Rodny
Mest på hugget idag – Michel, med guide Jocke tätt efter. Det blev många fina åk i nerförsbackar idag. På slutet plockade Michel och Jocke en KOM också – väldigt starkt. Då hade alla vi andra åkt av på ett eller annat sätt 😉
Bra disciplin i början av dagen.
Lunch på golfklubben och därefter bastu och öl. En gedigen dag.
Vägvisare Jocke.
4 av totalt 6 musketörer? Foto: Peter Hampus
Peter trycker till i Hasslövsbacken.
Avslut i Rimini
Panorama, berget längst bort är San Marino.
Avslutande dagen på cykel i Rimini och San Marino – kort och halvsnabbt inför ett normalt besök i San Marino senare på dagen, utan cykel.
Även denna dag fick jag med några klättringar, speciellt en kul backe på ca 15 %. Strålande sol, varmt, skönt fläktande vind.
Cykling här omkring är grym om man hittar de där fantastiska backarna och bergen bort från all trafik. Att vägarna är dåliga får man stå ut med.
Nästa gång blir det nog att prova Cippo de Carpegna (Pantanis backe) och lite av Nove Colli som går en bit bort varje år.
Nationaldagscykling i Italien
En av dagens toppar. För en gångs skull rätt bra asfalt upp just här!
Nationaldagscykling i Rimini och San Marino-trakten – denna dag oändligt mycket bättre än första turen här nere.
Old school-navigeringen (alltså skrivit ner på papper) fungerade sådär, bättre navigera efter gpx-spår i mobilen igen. Jag är en mästare på att fiska fram kamera ur bakfickan, nu blir det att öva vidare på att fiska upp mobil med flip-skal i stället – i nerförslöpor, inför korsningar och på sådär underlag – men det går bra.
Jag har en rätt bra väg ut från Rimini nu, det är inte att leka med att cykla i rusningen här så en hygglig väg ut är ett måste. Efter en stund i väggrenen på en större väg så viker jag av, och nu börjar provinsen Emilia-Romagna visa sig från sin bästa cykelsida.
Denna dag blir det trampa lite längre med en hel del toppar, närmre bestämt 8 stycken. Några kortare och några aningens längre.
Min form är sådär och att trampa distans utan att jag vet hur min kropp reagerar, är ett litet lotteri – speciellt med lite berg att cykla. För att krydda lotteriet mer så hade vi knappt någon frukost hemma och jag har bara en liten banan med mig – det är svårt att få tag på bars och gels här. Jag har åtminstone en 75:a sportdryck att dricka.
Ja men vi kör väl en klassisk bike selfie.
Denna dag är det särskilt varmt. Varje skylt jag ser skvallrar om 30-31 grader. Gassande sol. Benen känns helt okej men kroppen är inte van vid denna värme, och då blir det lite som det blir. Jag får dock riktigt bra cykling, nästan helt ensam. En rejäl kontrast till dagen innan!
Efter en stund börjar jag bli lite orolig för energiintaget – min banan har jag sparat för ett trycka i mig den sent, och i dagens kanske längsta backe, med slut på dricka och rätt tom på energi, känns detta sådär. Ingen affär i sikte någonstans.
Efter drygt 3 h på klockan i stekande sol och med en del berg cyklade, får jag en utförslöpa och det känns som en större by närmar sig. Mycket riktigt så hittar jag en liten affär och köper på mig kex, läskande dryck och vatten. Nu klarar jag mig sista 25 km hem.
Avslutande biten från Riccione till Rimini är en enda lång strandpromenad / turistgata som aldrig tar slut. Så småningom rullar jag in i Rimini, nöjd och lagom trött – ca en halvtimme senare än jag tänkt.
Dagens lapp, helt värdelös då det inte går att cykla efter vägnummer här.
Vilse i San Marino
Nytt land att cykla i!
Utan tillgänglig gps eller karta är det inte lätt. Men jag gör vad jag kan på min hyrda Bianchi Infinito här i Rimini – rundorna planeras i datorn och rutt skrivs med papper och penna. Sedan trampas det.
Denna dag mot San Marino – ett av världens minsta länder med dryga 30 000 invånare.
Rutten jag valt ger en fin väg ut från Rimini, men övergår efter en utförskörning i förskräckelse närmast. Det är trafik och åter trafik på dessa vägar.
Den som påstår att italienare bryr sig om cyklister, har helt fel. Det här är värre än i Sverige. Dåliga vägar och mängden sjuka omkörningar av bilister gör mig paff. Efter vad som känns som en evighet, viker jag av och får äntligen njuta av lite lugna vägar och givetvis uppförsbacke till San Marino.
Retro-navigering.. Tyvärr hjälper inte vägnr alls så det sällan är skyltat. Blev till att fiska upp mobilen rätt ofta för att se i GPX Viewer om man cyklade rätt..
Den här backen upp, den har ett parti som säkert bara är 200 m, men det känns som en evighet – det snittet nämligen 18 %. När jag inte längre kan se för att svetten rinner ner i ögonen och svider, är det bara att fortsätta trampa. Till slut belönas man med att korsa gränsen till San Marino, och en stund senare belönas man med all trafik på väg dit..
Bianchi Infinito CV, helt ok hyrcykel om än en storlek för stor.
Hemvägen är desto bättre. Schysst utför och sedan svagt nedförslut där jag cyklar ifrån en grupp sammanbitna européer.
Väl hemma belöning med kulglass – jordgubb, cocos och Nutella.
Mitt första pass på 5 veckor! Det här med baciller och antibiotika kan få vem som helst att gå under. Hoppas på bättre fortsättning på säsongen!
Mirador de Fataga-stig på MTB
Mirador de Fataga är ett välkänt Strava-segment här på GC. Min gamle coach Mathias har det suveräna rekordet på 14:29, som ingen är i närheten av. Själv har jag trampat lvg på 21:43 för fyra år sedan när segmentet började lite längre fram. I kväll på MTB på strax under 24 min.
Härlig åkning..
Denna ljumma kväll var det alltså dags igen. Först upp på asfalt och sedan ner – för första gången på stigen som går bredvid! Angelica hade scoutat och kört delar tidigare i veckan och det verkade lovande!
Först en heldag strandhäng med lillen o Angelica. Gå lite fram och tillbaka på Playa Amadores, göra bebis nöjd och låta A få lite egentid i solstolen. Rätt nice. Sedan hem och byta om och sticka ut på kvällspass.
Sista biten ner.
GPS:en strulade lite när jag försökte köra mot min egen tidigare aktivitet, men upp till utsiktspunkten kom jag och väl där i princip vän[de jag på studs och började cykla nerför på fina singletracken bredvid asfaltsvägen. Rysligt fint och lätt knixigt på sina ställen. Några ställen väldigt brant och med alternativa spår som går att ta om man rekat lite innan..
Jag gjorde en miss efter ett tag när jag kom upp på asfaltsvägen igen och helt enkelt missade stigen som fortsatte på andra sidan. Det blev lite lätt rull ner tills jag kunde gå på stigen igen.
Som ni ser på videona en helt fantastisk kväll och utförskörning med svajig teknik 😉
Leka lite på playan 🙂
Skuggis och jag på väg till utsiktspunkten.
Sanslöst vacker kvällssol..
Det blir inte bättre än så här.
Bra cykling 