Bra cykling

Martin Söderlund Ek för Lidingö CK på MTB och landsväg.

Ofrivillig paus

leave a comment »

Vardagslivet har smugit sig på och med den lite mer begränsade möjligheter att genomföra riktig träning. Här om veckan samlades vi dock 5 tappra för att köra Li Peloton på landsväg – Lidingö runt så snabbt som möjligt en tidig morgon – sjukt kul!

Tyvärr har jag inte bara begränsat med tid, jag har även skadat mig så pass att jag haft svårt att cykla hårt – ljumskskada som jag dragits med sedan Fiskartorpet GP och jag kan väl också avslöja att korpenfotboll och hård cykling inte riktigt går hand i hand.
Tacka vet jag Sergel Rehab som hjälpt mig några gånger genom åren och även nu – lite laserbehandling och övningar för att stärka upp muskulatur och bli återställd.

Som om det inte vore nog så är ju cykelpendlingen som för det mesta en alltför spännande upplevelse. Jag har klarat mig i många år utan incidenter, men nu klarade jag mig helt enkelt inte. Det handlar om den klassiska omkörningen där cyklister helt enkelt vare sig tittar bak eller ger tecken utan bara slänger sig ut för att cykla om, utan att veta vad som finns runt omkring dem. Jag som redan var på väg om fick tvärnita, slänga mig åt sidan och där var det lera så jag vurpade i asfalten och skadade handleden och skrapade upp mig.

Planen närmsta tiden är att bli klar med rehab och komma igång med riktig träning igen. Diverse lopp får vänta.

Avslutar med lite bildbomb från senaste tiden 😀

20180818_100120

Provat Kalmar Ironman-banan.

20180818_172115_042

Bästa tjejen genomförde ett perfekt Ironman. Så grym!

20180819_151634

Vyer på vägen hem..

20180823_072335

Hushållsavfall.

20180830_075240

Det svider..

20180830_185626

Lillen answers the call from aliens..

Written by Martin S Ek

31 augusti, 2018 at 08:10

Publicerat i Övrigt, Träning / Rundor

Bergs gård mtb-arena i Trosa

leave a comment »

20180803_154825

Tydligt var du ska börja. Här är också handbyggda Farmors flow trail.

Bergs gård i Trosa erbjuder varierad MTB på 9 leder i vackert, sörmländskt landskap. När du cyklat dig trött, kan du ta en fika. För småbaren som inte cyklar finns bl a djur, aktiviteter så som studsmatta, fotboll, lekpark m fl. Vid själva gården har du också en handbyggd bana som passar de flesta. Bergs gård erbjuder alltså något för alla!

MTB utgår från utkanten av själva huvudgården. Du får trampa en liten bit upp i skogen för att komma till knutpunkten för de flesta leder – med start Bergsleden (röd och växlande vit). På vägen får du en liten försmak av vad som komma skall – lederna har allt från tuffa backar och knixiga kurvor till lättåkta partier och fina utförslöpor.

Alla leder är jättebra beskrivna på Bergs gårds egen hemsida.

trail

Så här ser det ut mycket på Bergsleden.

Mina egna kommentarer kring lederna – Bergsleden är lättast att börja med för att få en känsla för stigarna och området. Ganska flowig, snabb och lättåkt – bara några få partier som kan vara lite knepiga. Markerad med mestadels rött men även vitt. Avslutningen är riktigt rolig utförsåkning!

Var uppmärksam på markeringarna! Annars är det ganska lätt att hamna på ett annat spår – det gäller de flesta spår här faktiskt. Inte för att det gör så mycket egentligen, men ändå!

knix

Lite knixigt på några ställen, du kommer att få använda och utveckla din teknik här!

Bergsloopen i gult är lite mer utmanande och minst lika rolig.

Vill du ha en bit rejäl utmaning tar du dig an Berg-o-dalbanans loop – riktigt tuff med fem, sex längre backar och massvis av kurvor och igångdrag. Här får du kämpa och vara på tårna rejält. Ett varv ger dock mersmak och efter några varv börjar banan sitta lite bättre. Heldämpat är att rekommendera även om hardtail så klart fungerar.

20180803_150234

Uppe på berget.

Djävulsklippans loop är inte heller att leka med – det finns några knepiga partier att utmana sig på även här.

Södra loopen och Havsleden är lite mer lugna och lättåkta i sin karaktär. Det finns dock några utförsåkningar och ett och annat drop. Längst ut på Havsleden finns en miniloop som leder till grillplats och bad.

20180803_122208

Nöjd MTB-cyklist på väg till starten för looparna.

Det finns en loop till – Norra loopen – som jag inte cyklade. Det får bli en annan gång!

När du är tillbaka vid gården passar du på att cykla några varv på Farmors flow trail – den handbyggda banan med många roliga överraskningar. Kul med fart! Glöm ej att swischa en liten summa som tack.

20180803_144126

Det blir inte tydligare än så här!

Samtliga leder är bra markerade och väl underhållna – och det verkar komma mera!

Fiket erbjuder en hel del gott och är prisvärt.

Angelica har skrivit en lite mer personlig och rolig bloggpost om vår heldag på gården. Läs!

Written by Martin S Ek

14 augusti, 2018 at 08:22

Publicerat i Artiklar

Finnmarksturen – racerapport

leave a comment »

20180805_140504

Inget fan av medaljer normalt sett men denna fick jag slita lite extra för 🙂

Så kom dagen då jag äntligen skulle få cykla min långloppspremiär för denna säsong (!) och så även premiär i cupen. Finnmarksturen i Ludvika som jag cyklade senast under min debutsäsong på MTB för hela fyra år sedan och då blev lite av ett favoritlopp.

Efter ganska medioker uppvärmning langade jag in cykeln i fålla 2 – väldigt långt bak. De öppnar fållorna för tidigt i en del lopp.. en timme innan behövs ej – halvtimmen innan räcker! 🙂 Polare och konkurrent Christian, som är stark som en oxe och tagit ytterligare ett snäpp upp i år, är längst fram i fållan.

Starten är senarelagd för tåget ska korsa banan på en viss tid som stör loppet. Snart går dock startskottet och jag tar sikte på Christians rygg, dock med vetskapen att jag inte kan cykla på speciellt hög kapacitet i år – men jag vill ju försöka. Det går väl rätt okej första timmen – tyvärr orkar jag inte åka ikapp de som var längre fram i fålla 2, men jag hittar några grupper att samarbeta hyggligt med.

Egentligen tänkte jag försöka undvika att dra så mycket idag, men det går ju åt pipan ganska snabbt då så många är icke dragvilliga. Det är ju smart, för jag som för det mesta är dragvillig och vill mycket, blir snart trött och övriga susar då förbi och försvinner iväg när jag behöver återhämta mig lite. Men det är lugnt, det är så det är.

Mitt i allt så får jag magont, vilket är väldigt ovanligt för mig. Oklart om det var pastasallad med några bitar för gammal salami eller om det är ovana av gelsen jag ätit i några år – eller bara tävlingsovana? Hur som, bara att bita ihop och trampa.

Jag är ju lätt och har helt ok driv i backar, men det är i backarna jag har det tufft idag. Efter en tuff forcering runt sjön på mestadels asfalt, men även stig – där jag både drog, tappade rulle, hittade ny grupp och ändå hade en hygglig resa (tack du starke Norberg-cyklist som var en tacksam rygg att följa, men j-ar vad stark du var!), började det pirra i benen. Vid ett tillfälle hugger det till i ena baksidan. Jag vet att nu kommer en jobbig backe (det finns många sådana på Finnmarken) och mycket riktigt blir jag ifrånåkt igen och jag vet att när det pirrar i benen, är mer krampkänningar inte långt borta.

I med mer dryck och gels och se glad ut och trampa vidare. Jag är nu rätt mosig. Med 30 km kvar är jag för första gången helt ensam i loppet – ingen syns framför eller bakom. Snart kommer en klunga med trötta cyklister ikapp och vi får till halvknackigt samarbete.

På några brötigare stigar får jag glänsa lite och åker ifrån några gånger – men på gruset med mer dåligt samarbete, går det inte snabbt. Jag får ont i ryggslutet och det är ju inte bra när det är några backar kvar. Jag lyckas dock eliminera tröttheten och de riktiga krampkänningarna ända till sista, sugande backen – där det spelas underbar elektronisk musik på toppen – tack för det! Den här backen är extra överjävligt jobbig när du är trött. Jag ser senare att det gick minuten långsammare i år än när jag cyklade den för fyra år sedan.. på en backe som tar ca 5 min att normalt sett avverka. Nämnde jag att jag var trött?

Mot slutet är det ganska snabbåkt och så några kilometer på landsvägen i lite ovänlig blåst. Sedan in i skogen igen och en liten krumelur så är jag inne på arenan igen. Denna gång tänker jag inte turbokrampa på upploppet och slår av på takten för läget är under kontroll och inga konkurrenter är i närheten, men det är något speciellt med Finnmarksturens upplopp – jag turbokrampar i år igen och får stå konstigt sista 40 m och rulla över mållinjen där båda ben krampar fram och bak och det verkligen är krampfest. Jag hade glömt bort hur ont det kan göra..

20180805_140932

Kung Christian kom på sjätte plats, ca 15 min före mig. Stark.. kul häng innan och efter lopp 🙂

Det här med kramp är väldigt vanligt för mig i säsongens inledande lopp – benen är inte vana vid ansträngningen och jag trampar hårt – framåt tredje loppet försvinner det. Men detta är mitt första långlopp för säsongen så det är egentligen väntat med kramp.

Fantastiskt fint arrangerat lopp – aningen annorlunda mot senaste jag trampade, kul med variation! Stämningen bland de tävlande kunde ha varit lite bättre kanske – och en skön blandning av lite åskregn, molnigt och strålande sol och 25 plusgrader. Tack alla som hejade under loppet!

Plats 28:a i H30.. alltid något.

Strava

 

Written by Martin S Ek

5 augusti, 2018 at 19:23

Kära Roslagen

leave a comment »

roslagen

Sprätt förbi sjön Sparren söder om Rimbo. Hade jag bara tagit i lite till hade det blivit KOM..

Det blir inte så mycket kvalitativ cykling nu för tiden – tiden är en faktor och sjukdomar en annan – så det är suveränt att bränna på lite på finfina vägar när jag väl kan göra det – idag i vackra, vackra sommar-Roslagen.

Egentligen skulle jag hoja från Drömkåken i Roslagen och hem, men det verkade stängt så det blev lunch på stående fot i Rimbo och sedan gasa hemåt därifrån via magiska vägen förbi sjön Sparren, mot Kårsta, Karby, Angarn, Ullna och så hem på klassiska transportsträckorna.

Varmt, BLÅSIGT och jag blev trött. Kantvinden var inte att leka med och jag känner mig så svag när det är platt, men mätaren visar sub 30 km/h..

Det blev visst några PR (Strava) ändå, innan jag mer eller mindre klappade ihop sista biten hem med för lite mat i kroppen.

Helt ok träning inför nästa sommars cykeläventyr. Man måste ju nystarta någonstans. Mer om det senare.

20180727_105734

Nyskördat! Finns det en finare vy i Stockholmstrakten?

20180727_110238

Angelica har börjat cykla landsväg igen – här nöjd och supportad 🙂

20180727_205241

Vanlig sommarkväll 2018.

20180728_145422

Gäsp – tröttsam men ändå halvkul cyclocross förbi Ullna. Kan ingen spränga bort stenbumlingarna snart?

Written by Martin S Ek

28 juli, 2018 at 21:55

Publicerat i Träning / Rundor

Avslut i Rimini

leave a comment »

20180607_090911

Panorama, berget längst bort är San Marino.

Avslutande dagen på cykel i Rimini och San Marino – kort och halvsnabbt inför ett normalt besök i San Marino senare på dagen, utan cykel.

Även denna dag fick jag med några klättringar, speciellt en kul backe på ca 15 %. Strålande sol, varmt, skönt fläktande vind.

Cykling här omkring är grym om man hittar de där fantastiska backarna och bergen bort från all trafik. Att vägarna är dåliga får man stå ut med.

Nästa gång blir det nog att prova Cippo de Carpegna (Pantanis backe) och lite av Nove Colli som går en bit bort varje år.

Strava

Written by Martin S Ek

13 juni, 2018 at 09:30

Publicerat i Resor

Nationaldagscykling i Italien

leave a comment »

20180606_093518

En av dagens toppar. För en gångs skull rätt bra asfalt upp just här!

Nationaldagscykling i Rimini och San Marino-trakten – denna dag oändligt mycket bättre än första turen här nere.

Old school-navigeringen (alltså skrivit ner på papper) fungerade sådär, bättre navigera efter gpx-spår i mobilen igen. Jag är en mästare på att fiska fram kamera ur bakfickan, nu blir det att öva vidare på att fiska upp mobil med flip-skal i stället – i nerförslöpor, inför korsningar och på sådär underlag – men det går bra.

Jag har en rätt bra väg ut från Rimini nu, det är inte att leka med att cykla i rusningen här så en hygglig väg ut är ett måste. Efter en stund i väggrenen på en större väg så viker jag av, och nu börjar provinsen Emilia-Romagna visa sig från sin bästa cykelsida.

Denna dag blir det trampa lite längre med en hel del toppar, närmre bestämt 8 stycken. Några kortare och några aningens längre.

Min form är sådär och att trampa distans utan att jag vet hur min kropp reagerar, är ett litet lotteri – speciellt med lite berg att cykla. För att krydda lotteriet mer så hade vi knappt någon frukost hemma och jag har bara en liten banan med mig – det är svårt att få tag på bars och gels här. Jag har åtminstone en 75:a sportdryck att dricka.

20180606_093551

Ja men vi kör väl en klassisk bike selfie.

Denna dag är det särskilt varmt. Varje skylt jag ser skvallrar om 30-31 grader. Gassande sol. Benen känns helt okej men kroppen är inte van vid denna värme, och då blir det lite som det blir. Jag får dock riktigt bra cykling, nästan helt ensam. En rejäl kontrast till dagen innan!

Efter en stund börjar jag bli lite orolig för energiintaget – min banan har jag sparat för ett trycka i mig den sent, och i dagens kanske längsta backe, med slut på dricka och rätt tom på energi, känns detta sådär. Ingen affär i sikte någonstans.

Efter drygt 3 h på klockan i stekande sol och med en del berg cyklade, får jag en utförslöpa och det känns som en större by närmar sig. Mycket riktigt så hittar jag en liten affär och köper på mig kex, läskande dryck och vatten. Nu klarar jag mig sista 25 km hem.

Avslutande biten från Riccione till Rimini är en enda lång strandpromenad / turistgata som aldrig tar slut. Så småningom rullar jag in i Rimini, nöjd och lagom trött – ca en halvtimme senare än jag tänkt.

Strava

20180606_093559

Dagens lapp, helt värdelös då det inte går att cykla efter vägnummer här.

Written by Martin S Ek

13 juni, 2018 at 09:19

Publicerat i Resor

Vilse i San Marino

leave a comment »

Nytt land att cykla i!

Utan tillgänglig gps eller karta är det inte lätt. Men jag gör vad jag kan på min hyrda Bianchi Infinito här i Rimini – rundorna planeras i datorn och rutt skrivs med papper och penna. Sedan trampas det.

Denna dag mot San Marino – ett av världens minsta länder med dryga 30 000 invånare.

Rutten jag valt ger en fin väg ut från Rimini, men övergår efter en utförskörning i förskräckelse närmast. Det är trafik och åter trafik på dessa vägar.

Den som påstår att italienare bryr sig om cyklister, har helt fel. Det här är värre än i Sverige. Dåliga vägar och mängden sjuka omkörningar av bilister gör mig paff. Efter vad som känns som en evighet, viker jag av och får äntligen njuta av lite lugna vägar och givetvis uppförsbacke till San Marino.

Retro-navigering.. Tyvärr hjälper inte vägnr alls så det sällan är skyltat. Blev till att fiska upp mobilen rätt ofta för att se i GPX Viewer om man cyklade rätt..

Den här backen upp, den har ett parti som säkert bara är 200 m, men det känns som en evighet – det snittet nämligen 18 %. När jag inte längre kan se för att svetten rinner ner i ögonen och svider, är det bara att fortsätta trampa. Till slut belönas man med att korsa gränsen till San Marino, och en stund senare belönas man med all trafik på väg dit..

Bianchi Infinito CV, helt ok hyrcykel om än en storlek för stor.

Hemvägen är desto bättre. Schysst utför och sedan svagt nedförslut där jag cyklar ifrån en grupp sammanbitna européer.

Väl hemma belöning med kulglass – jordgubb, cocos och Nutella.

Mitt första pass på 5 veckor! Det här med baciller och antibiotika kan få vem som helst att gå under. Hoppas på bättre fortsättning på säsongen!

Written by Martin S Ek

7 juni, 2018 at 09:57

Publicerat i Resor