Bra cykling

Martin Söderlund Ek för Lidingö CK på MTB och landsväg.

Fiskartorpet GP – racerapport

leave a comment »

IMG_6898

Målgång. Uppgivet 🙂 Foto: Kajsa Eneroth

Det är klart man ska ställa upp när det är GP på bakgården. Fiskartorpet GP är skoj och slitsamt som varje GP. Det blir även min landsvägspremiär för i år, rekordsent..

Snabbt som vesslor är 95 % av herrar b in i startfållan och jag får återigen ställa mig ungefär sist. Knappast ett bra utgångsläge i ett GP. Men jag är här för att cykla mig trött och se hur långt jag räcker efter en också rekorddålig säsongsuppladdning för att vara jag – det är ju familjelivet som prioriterats denna vinter 🙂

Starten går, alla är pigga och det är bra fart. Jag lyckas ta någon placering här, någon placering där – men tappar rätt snart då jag positionerar mig dåligt i svansen av klungan. Mina ben är slitna sedan gårdagen med, men det är bara att trampa på.

Banan i Fiskartorpet är stötig med en del gropar, sprickor, bulor, grus och annat kul. Det passar mig som nu för tiden är MTB-cyklist snarare än landsvägscyklist.
Efter 10 min tror jag dock att jag ska åka av, men jag tar några bra beslut och fortsätter så och plötsligt är jag i mitten av klungan i stället. Där håller jag mig varv på varv, innan min återigen dåliga positionering ställer till det – jag får ta lite för mycket vind några gånger längst bort på banan och vips så försvinner klungan iväg.

Solo, ifrånåkt och i nästa motlut så hugger det till i ena höftböjaren – jag har haft problem med den sedan en vurpa i vintras – jag får trampa luft och sträcka ut lite, innan jag kan fortsätta.

Med knappt 2 varv kvar går ledartrion ikapp mig och jag rullar in i mål och noteras för +2 varv. Halvnöjd med egna insatsen, jag höll längre än jag trodde.

Tack för ett mycket bra arrangemang Fredrikshof.

Strava

Written by Martin S Ek

2 maj, 2018 at 21:54

Status: inställd resa och säsongsplan

with one comment

20180426_163500

Det går inte att klaga på utsikten och närhet till naturen i alla fall 🙂

Precis som förra året så skulle det bli en långhelg på Mallorca. Helt ärligt talat har jag inte riktigt hunnit med att peppa inför det, det är så det är när man bollar familjeliv med snart sjumånaders bebis, fulltidsjobb och lite annat.

Nu behöver jag inte bry mig längre, eftersom jag haft halsont och förkylning sedan förra helgen och vackert fått ställa in resan flera dagar i förväg.

I stället lämnade familjen mig (som planerat) och jag är hemma och jobbar, äter rester och lyssnar på trance. Och tittar på vacker hagelstorm.

Det här med att få in distanspass i schemat har blivit svårare än jag trott. Det är nämligen det som är mitt främsta problem. Därför hade Mallis blivit så bra!

För några veckor sedan sa jag ”Det är över en månad kvar till Billinge och det ska jag ändå inte cykla, jag kommer hinna med flera distanspass”. Nu sitter jag här sugen på Billingeracet, Lidingöloppet och mer därtill ändå. Men jag är inte ens frisk och flera tävlingar går redan bort för annat så som svensexa och bröllop är på G (inte mitt eget, det har jag klarat av för ett tag sedan 🙂 ).

Min lösa plan för cykelsäsongen är att sikta in mig på lite kortare långlopp, att kunna köra en del i Stockholmscupen och så ett och annat motionslopp i lagom takt.

Ses snart hoppas jag!

Written by Martin S Ek

26 april, 2018 at 19:03

Publicerat i Övrigt

Första halvåret med bebis

leave a comment »

Det är inte lätt det här med småbarn och att få ihop sin träning. Här berättar jag om hur jag får ihop det jag vill göra, samtidigt som min fru Angelica också får tid till sin träning och det hon vill göra.

Till en början:  Jag sänker tidigt förväntningarna för min cykelsäsong 2018. Det kommer vara första året med barn för oss och vårt barn är prioritering nr 1 och kommer så vara länge.

Mjölkersättning är guld värt

I början på oktober kommer vår lillkille till världen. Första månaden spenderar jag hemma, pappaledig först och sedan jobba hemifrån. Redan från början tar vi det första steget mot ett lite friare liv som småbarnsföräldrar: vi lär bebisen att ta flaska med mjölkersättning – och han gör det direkt, från mer eller mindre första dygn.
Efter 2 veckor med bröstpumpande av gulddroppar, som mammas mjölk kallas, behövs det inte mer och lillen nöjer sig med enbart flaska – och som han nöjer sig med det.

Lillkillen några veckor gammal.

För att vara mer specifik: vi ger bebisen Semper BabySemp1 och det fungerar bra – fram tills vecka 5 ungefär, när helvetet brakar loss. I två veckor har han kolik och är starkt missnöjd. Vi provar allt och får till slut till det. BabySemp1 utbytt till Nan Sensitive, vi ger också en sked Minifom till varje måltid, samt Semper magdroppar. På rekommendation spär vi ut ersättningen lite extra.

En nöjd bebis ger nöjda föräldrar med lite mer energi, och energi är som vi vet det som behövs för att man också ska kunna orka träna.

Samtidigt tar vi till oss lite fler ”knep” som ingen berättat för oss än. T ex att bebisen ska upp och hänga på axeln efter att ha ätit, för att hjälpa denne att rapa upp luft som den sväljer under tiden som den äter (dricker). Även att klappa på rumpan rytmiskt för att bebisen ska må och kanske somna bättre mellanåt.

Det här med hur mjölkersättningen ska blandas är också en fråga. I början förberedde vi en stor shake på 4-5 dl med pulver och lagom mängd vatten. Varje gång lillen skulle ha mat så satte vi på vattenkokaren, hällde i ersättningen från shaken i en flaska och fyllde på med nykokt vatten så det blev lagom varmt. Det här lärde vi oss från Danderyds förlossning.
Ett smidigare sätt: pulver i flaska, blanda ut med kokt och avsvallnat vatten från en shake, fyll på lite med varmt, kokt vatten från termos. Om det blir för kallt, in med flaskan i micron några sekunder. Klart.

Ständig sömnbrist

Vad gäller sömnen så är den klart lidande för oss – eftersom lillen tar flaska, så matar vi honom båda två. Lite lättare för Angelica eftersom hon slipper amma varje gång. Lite tuffare för mig som annars inte hade kunnat göra något åt matningen – men nu är det ändå klart värt det. Vi har en slags ej uttalad fördelning om att jag tar första halvan av natten och Angelica tar andra halvan av natten. På så sätt får vi in vardera åtminstone 2-3 h sammanhängande sömn per natt. De första fyra månaderna går faktiskt okej sömnmässigt. Visst – man är trött och sliten men fungerar ändå. Efter de fyra första månaderna orkar jag dock inte lika mycket och Angelica får ta mer ansvar på nätterna.

Sötingarna har somnat tillsammans i soffan.

Smart träning?

Träningen då? Jo – vi har flyttat sedan i somras och jag har dubbelt så lång pendlingsväg till jobbet mot tidigare. Jag har cyklat till jobbet sedan 2010 och haft turen att ha ca 10 min med cykel, och det har jag alltid cyklat i vanliga kläder. Nu blir det 20 min och jag har kommit fram till att det är ombytt till cykelkläder som gäller. Varje dag får jag därmed ”gratis” ca 16 km och 40 min cykling. På min cykelväg har jag dessutom rejäla backar och under vintern med dubbdäck blir det än tyngre.

I och med att jag får dåligt med sömn och vila, är min återhämtning dålig. Jag är konstant sliten och när halva veckan gått är det inte mycket pulver kvar i benen. Jag har heller inget större val att ta det mer lugnt, eftersom jag alltså har rätt tuffa backar på vägen.

Vi är rätt bra på att hjälpa varandra att också hitta egentid att träna på. Frun är ute mycket dagtid och rullar vagn och får igång kroppen. Det mammagymmas och gymmas lite hemma.
Vi skaffar en smart trainer, Tacx Neo, på Black Friday-rean. Vi testar en rad olika tjänster för trainercykling, så som Zwift, Rouvy och BigRingVR. Tjänsterna kompletterar varandra väl och vi turas om att cykla på trainern. Det går inte så bra att cykla trainer med bebis än, en av oss får vara med bebisen under tiden den andre cyklar.

Tyvärr används inte smart trainern lika mycket som tänkt. Hela vintern går och jag har bara fått in ett par få pass. Angelica har använt den lite mer.

Off season-träning

Min egen off season-träning är utöver cykelpendling, även bordtennis (!). Den som tror att bordtennis är en lätt sport, tror fel. Här är det snabbhet, smidighet, styrka, koordination, uthållighet och teknik som gäller. Alltså som i många andra sporter och inte minst som i cykling. Två gånger i veckan tränar jag 1-1,5 h bordtennis. För cykelformen är det kanske inte jättebra – men jag tror på att variera träningen och helt ärligt talat lockar det inte att cykla utomhus under vintern, mer än min cykelpendling. Samtidigt får jag ett större cykelsug när jag gör annat.

Eftersom jag jobbar måndag till fredag och dessutom tränar en stund två av vardagskvällarna, ser jag till att helgen är mer till för bebishäng, mer familjefokus och att avlasta Angelica. Jag prioriterar bort att cykla långpass utomhus i 2-3 h. Vissa helger lockar det mycket och vi skulle kunna lösa det – men jag vill hellre vara med lillen.

Lillen åker pulka för första gången, fru Angelica åker skidor på Grönsta gärde.

Normal vinterpendling. Det var sopsaltat större delen av vintern. När det ser ut så här är man inte sugen på att cykla mer när man kommer hem.

Denna vinter har jag tränat och tävlat desto mer bordtennis! Är dock bättre på MTB.

Träningsresa med bebis

När bebisen är 4 månader reser vi iväg till Gran Canaria i två veckor och MTB:n är med. Vi är på semester med Lisa och Christian och deras två betydligt äldre barn. Fokus är på att vila upp sig och på att cykla. Vår familj inleder med förkylningar, som blir bättre. Christian och jag cyklar pass på 3-3,5 h nästan varje dag. Cykelformen är ändå hyggligt där, om än inte uthålligheten och återhämtningsförmågan. I början på andra veckan blir jag raskt sämre och kan inte träna mer.

Det här med att resa iväg mitt i vintern – gärna längre än en vecka – är ju en hit. För bebisen och inte minst för bebisens föräldrar. Det underlättar också om man har flyt med vädret.
Flygresorna för oss går bra, vi har dock en bebis som kräver konstant aktivering när han är vaken. Det innebär att mer eller mindre gå fram och tillbaka med bebisen i gången på flygplanet, i 5 h. Som tur är, är pappa (jag) rätt aktiv och energisk själv, så det går hand i hand med aktiv bebis och aktiv pappa.

Under semestern är mamma Angelica iväg på bara några få pass cykel och löpning. Vi delar upp det någorlunda så att en av oss tränar först och den andre sedan. Det blir orättvist eftersom jag är borta 3-4 h och Angelica inte ens halva tiden. Därför tar jag hand om lillkillen lite mer när jag kan och låter Angelica få så mycket semester som möjligt under de två veckorna. Att gå omkring på stranden med bebis i en halvdag är väl knappast träning, men det är rätt nice det med.

Vår första semester med bebis har vi halvpension. Mitt mål för semestern var att gå upp i vikt. Med upp till 3-4 tallrikar mat per middag så nådde jag mitt mål, trots cyklingen.

Mognare bebis

När bebisen blir lite större, kan han aktiveras på annat sätt – men kräver också uppmärksamhet på andra sätt. Vid 4 månaders ålder ligger lillkillen gärna i sitt babygym så länge som 10-20 min, vilket ger oss större chans att få i oss mat utan att stressa järnet. Tidigare var det bara att turas om – nu kan vi äta samtidigt någorlunda. Ibland får vi ta upp killen i knät och det går mestadels bra. Vi får se upp för vad han tar tag i bara, maten på våra tallrikar är oftast väldigt tilltalande.
Att få i sig mat under lite mer lugna former är också viktigt för matsmältningen och även träningen.

På nätterna äter bebisen knappt längre – han sover – eller åtminstone ligger i sin eller vår säng. Flera gånger per natt får vi trösta honom och ibland tar det uppåt en timme av konstant gråt och skrik från honom. Han är i nya faser hela tiden, tänder växer och det är det ena med det fjärde. Man längtar tillbaka till tiden när man bara behövde ge honom mat på nätterna så var han nöjd – så är det aldrig längre. Oftast nöjer han sig till slut om han får sova med oss i vår säng – i princip alltid med Angelica eftersom jag numera är så sliten och trött att jag inte orkar med både nattvaka och jobb dagtid.

Ett bra, självklart tips för mammor hemma med småbarn – när småbarnen sover hemma, så kan ni också sova. Det går ofta men inte alltid.

Efter ca 5 månader kan vi få lillkillen att somna själv, i stället för att vagga honom till sömns i uppåt 1 timme. I början känns det konstigt och att man inte är behövd längre, men det går snabbt över. Att få sin bebis att somna själv är ett viktigt steg för att alla ska orka lite mer och få lite mer egentid eller tid tillsammans.

Sjukdomar

Det här med sjukdomar – det är ju rent skräp. Bebisar blir sjuka. Förkylning. Influensa. Vaccinering! Tandväxt. Feber. Det är mycket tuffare då och det mesta läggs åt sidan för mer fullt fokus på bebis. Tyvärr blir även föräldrarna sjuka. Stress tillsammans med sömnbrist och konstanta krav. För egen del visar det sig att jag åkte på en bakterie innan eller under semestern. Efter några veckor hemma väldigt sliten och trött får jag vid en rutinundersökning reda på att jag har en bakterie i kroppen och får påbörja en antibiotikakur mot Moraxella.

Särskilt viktigt är att ändå ta det lugnt, jobba hemma om du kan, lämna över ansvar, ta hjälp av nära och kära. Gå till läkaren eller om du frågar mig – använd nätläkare så som Kry om det fungerar för dig.

Cykelvagn

Bra uppfinning! Efter 6 månader med lillkillen är vi ute och cyklar med honom i vagnen. Det blir drygt 25 kg extra och maxhastigheten är 25 km/h. På cykelbanor, cykel- och gångvägar och i stadsmiljö är det rätt illa att cykla. Det är potthål, grus, människor, gatkanter, dåliga ramper, glassplitter och mycket annat som stör. Att cykla i körbana på allmän väg är bättre, men jag undviker det.

Med cykelvagn blir det mycket fokus på styrka. Låg hastighet men hög puls. Ett helt okej komplement till cykelpendlingen.

Mer om cykelvagnen här.

Premiär med cykelvagn.

Finaste kvällen hittils med lillkillen i cykelvagnen.

Sammanfattning

Med min cykelpendling har jag hållt igång bra hela vintern och träning på Gran Canaria i åtminstone en vecka gav lite besked om att kroppen fungerar okej. Jag måste dock jobba på distansen och timmarna, att cykla 20-40 min i taget ger inte så mycket uthållighet. Jag vet redan nu att det inte blir tävling i de längre tävlingarna i år.

Med lite jäklar anamma och förståelse i familjen så går det att få till träning för både mamma och pappa. Med cykelvagn blir det också lite lättare.

Jag tror det bästa jag gjort är att inte ha några som helst förväntningar på mig själv och låta säsongen bli som den blir. Det blir mycket lättare så.

Jag och Angelica upplever att träningen blir lättare att genomföra allt eftersom lillkillen blir större och mognare och vi får det någorlunda lättare att genomföra ett pass och ha med honom. Nu längtar vi till att kunna träna med honom också, men det dröjer 🙂

20180303_151507

Lillkillen med sin favoritmat, här ca 5 månader gammal.

Written by Martin S Ek

13 april, 2018 at 21:18

Publicerat i Övrigt, Träning / Rundor

Påsken med cykelvagn

with 2 comments

Vår lillkille fyller 6 månader strax efter påsken och det är en magisk milstolpe för varje liten familj. För vår del innebär det äntligen att lillkillen får åka cykelvagn. Det kunde han säkert tidigare också eftersom han är så lång, stark och stadig för att vara så liten, men vi ville vara på den säkra sidan. Så denna påsken är temat cykelvagn.

Efter egentligen för lite research och utan att ens ha åkt iväg och kollat på cykelvagnar, bestämde vi oss. Thule Chariot Sport 1. Vagnen som har allt och som gör att vi slipper ångra någonting. Vi beställde den på onsdag kväll från Babyland och fick den levererad kvällen efter till våra vänner på andra sidan Stockholm. Webbshopping är så bra.

Men vi backar några dagar:

20180327_205400

Så här kan det se ut en vardagskväll hemma hos oss: Angelica zwiftar, jag meckar och lillkillen gör kvalitetskontroll på materialet som får godkänt. Vi snackar om att cykelvagn till påsken skulle vara nice. Det är någon dagar kvar till påsk och börjar bli bråttom.

20180330_142249

Vagnen har kommit! Men vi missade att beställa en bebishjälm, så Långfredag gav vi oss ut med vår nymonterade vagn för att köpa hjälm. Utan hjälm ingen cykling – vi tog bussen och t-banan till XXL på Hamngatan. Det tog denna gång 20 minuter kommunalt för oss till Östermalmstorg och några minuter till att gå med vagnen. Kul att hålla reda på tiderna! En avgång senare och det skulle ta 35 minuter.

Lillkillen är ofta avundsjuk på ”vår” mat, även efter att han ätit sin egen, goda måltid. Denna gång lockade hamburgaren och jag kan inte klandra honom.

20180330_151402

Efter hjälminköp och lunch gåsprang vi till Odenplan för att ta bussen till Ropsten. Vi hann precis med. I Ropsten hade någon extraknäckande satt upp färgglada skyltar som passar oss cyklister.
Det var lång tid till nästa buss (13 minuter) så vi bestämde oss för att gå till nästa station i det fina, kyliga vårvädret. Vi hann inte ta nästa buss och gick hela vägen hem. Nästan prick 4 km på 40 minuter. Nämnde jag att det är tre rejäla backar på vägen?

20180330_165355

Hemma blev det hjälmprovning. Lillkillen nöjd för stunden. Hjälmen är en Limar 224 med MIPS. Storlek 46-52. Tack vare goda inställningar och ratten baktill, sitter hjälmen perfekt även på en liten bebis vars huvudmått är flera cm för litet.

20180330_173747

Angelica med sin nya Spiuk Nexion och lillkillen med sin Limar.

20180330_175918

Efter ett gäng svordomar, missnöjd bebis och allmän misär, kom vi så småningom ut på våra cyklar. Sen kvällssol och riktigt kyligt! Lillkillen somnade direkt medan mamma och pappa försökte att inte frysa sönder. Klar häftig känsla med cykelvagn, men också ”var det inte mer än så här?”-känsla. Den skulle försvinna.

edwin-slap

Er bloggare med lillkillen på släp. Nu har vi fått upp värmen någorlunda.

edwin-meck

Det har varit torrt och fint i 2 veckor i Stockholm. Även om det finns en del grus här och var, så är det dags att byta till landsvägsdäck. Hjulen som inhandlades på Black Friday får äntligen komma till nytta. Lillkillen tycker hjul är fortsatt fantastiskt och den här bloggen är ju känd för nakenmek, så vi fortsätter med att bjuda på det.

2 trasiga slangar, 2 trasiga däckverktyg och ca 1 timme senare var de supertighta däcken äntligen på båda hjulen. Att det ska vara så sjukt svårt ibland? Det blev några fler svordomar men jag höll mig tyst, för lillkillen och Angelica försökte sova förmiddag i rummet bredvid.

20180331_120605

Pappa och son-tid. Annorlunda cykelträning! Totalt under dagen fick vi ihop 2 timmar under 2 olika pass. Vi lär oss cykelvagnen och att konvertera mellan cykelvagn och gåvagn och att låsa och låsa upp och allt som hör till. Rätt bökigt i början innan man hitta vinklarna, rätta greppet och mer därtill.

Cykeln också lättad från 12,9 kg vintercykel till 11,2 kg sommarpendlingscykel. Det var skönt..

Det går snabbare för oss att cykla till stan än att åka kommunalt. Det går också snabbare eller åtminstone lika lång tid som att åka bil och hitta parkering. Men det är betydligt roligare och bra träning. Det går inte snabbt att cykla med 25 kg extra baktill, men det är ju så fantastiskt kul och frihet på riktigt.

Räkna med mer cykelvagn framöver. 🙂

Written by Martin S Ek

31 mars, 2018 at 22:17

Publicerat i Övrigt, Träning / Rundor

Mirador de Fataga-stig på MTB

with 2 comments

Mirador de Fataga är ett välkänt Strava-segment här på GC. Min gamle coach Mathias har det suveräna rekordet på 14:29, som ingen är i närheten av. Själv har jag trampat lvg på 21:43 för fyra år sedan när segmentet började lite längre fram. I kväll på MTB på strax under 24 min.


Härlig åkning..

Denna ljumma kväll var det alltså dags igen. Först upp på asfalt och sedan ner – för första gången på stigen som går bredvid! Angelica hade scoutat och kört delar tidigare i veckan och det verkade lovande!

Först en heldag strandhäng med lillen o Angelica. Gå lite fram och tillbaka på Playa Amadores, göra bebis nöjd och låta A få lite egentid i solstolen. Rätt nice. Sedan hem och byta om och sticka ut på kvällspass.


Sista biten ner.

GPS:en strulade lite när jag försökte köra mot min egen tidigare aktivitet, men upp till utsiktspunkten kom jag och väl där i princip vän[de jag på studs och började cykla nerför på fina singletracken bredvid asfaltsvägen. Rysligt fint och lätt knixigt på sina ställen. Några ställen väldigt brant och med alternativa spår som går att ta om man rekat lite innan..

Jag gjorde en miss efter ett tag när jag kom upp på asfaltsvägen igen och helt enkelt missade stigen som fortsatte på andra sidan. Det blev lite lätt rull ner tills jag kunde gå på stigen igen.

Som ni ser på videona en helt fantastisk kväll och utförskörning med svajig teknik 😉

Strava

20180214_141754

Leka lite på playan 🙂

20180214_174144

Skuggis och jag på väg till utsiktspunkten.

20180214_175532

Sanslöst vacker kvällssol..

20180214_180943

Det blir inte bättre än så här.

Written by Martin S Ek

14 februari, 2018 at 23:22

Publicerat i Gran Canaria MTB 2018

Ocean views och thrilling tracks

leave a comment »


Härlig, härlig singletrack ner till Arguineguin. Bäst hittils på GC.

Skapligt mosiga ben idag, framför allt efter en lite fattig lunch. Christian och jag sätter av mot favoritstället Arguineguin och de berg som tornar upp sig norr om kustvägen där. Vi börjar med samma backe som igår, pulsen är något lägre idag, kan vi konstatera. Det är också någorlunda svalt eftersom det är växlande molnighet, en lätt, lätt bris och 20 plusgrader.

När vi kommer upp på första toppen så cyklar vi fritt vidare uppåt. Markeringarna från tävlingen är kvar och det är skönt att ha dessa som navigeringspunkter. Vi får nästan med oss lite getost på vägen när vi navigerar mellan hundratalet getter 🙂 ingen cykeltur fulländad utan GET.


Ja men vi slänger väl in lite getter också så blir det bra. 🙂

IMG_20180212_130833

Transportcykling. Hyggliga vader på den där cyklisten faktiskt..

Vi vänder nedåt och trampar fantastiskt roliga stigen som går längsmed en bergskam ner till Arguineguin. Det är så roligt och lagom svårt med. Vi kliver av på några ställen där det är lite väl svårt även för oss och ravinen till vänster inte är alltför inbjudande..

20180212_141652_026

Episk singletrack ner till Arguineguin.

På hemvägen passerar vi Gran Canarias favellor och så improviserar vi fram fler grusvägar längsmed kusten. Mina ben är möra och jag vet att det blir blåsigt sista biten hem, som vanligt – så motivationen är knappast på topp.. men med Chrille i fronten trampar vi detta i hamn och vi tror inte det är sant när det inte längre blåser storm sista 5 km hem.

Nätt runda på 58 km och knappa 3 h. I morgon stranddag och vilodag.

20180212_105654_029

Angelica fick vårda mtb:n på förmiddagen när hon rekade nya stigar.

Written by Martin S Ek

12 februari, 2018 at 18:46

Publicerat i Gran Canaria MTB 2018

Gäst på Arguineguin Open MTB

leave a comment »

Vad är bättre än att avsluta en vecka på Gran Canaria med ett race? Så tänkte vi och trampade glatt 2 mil till Arguineguin och Open MTB race 2018. Vi chansade att det skulle gå att efteranmäla sig – hade licenser, försäkring, pengar och cyklar redo – men fick blankt nej. Registrering bara via Internet och Internet är stängt, fick vi veta.

Antiklimax.


Magiskt fin söndagsmorgontransport längsmed södra kustvägen.. kanske 3 bilar på 2 mil och i vanlig ordning sanslösa vyer.

Fler svenskar och säkert några till var på plats och fick blankt nej de med. Spanjorerna vill väl inte ha fler i sitt race.. eller så tyckte de att vi såg för vassa ut och utgjorde ett hot mot lokalbefolkningen. Vi kommer aldrig att få veta.

Vi tog ett varv på slutslingan som gick precis där vi cyklade här om dagen, denna dag till ära med lite fler byggda hinder och annat riktigt skoj. Sedan trampade vi upp i bergen för att se vad som skulle hända.


Ett av ett gäng uphill segments. Vi fick bita i lite extra idag.

I slutet på en lagom grusklättring kommer täten i tävlingen ikapp oss. Eftersom vi inte är med går vi åt sidan och trampar vidare. Snart har vi dock fler på rulle och många vamos hörs runt omkring. Vi har inga nummerlappar men de tävlande vill uppenbarligen ha draghjälp – det ställer vi glatt upp på!

Det blir ca 1 h och 15 km racetempo, innan vi tackar för oss och viker av. Många vamos som sagt både från tävlande, bra publik och andra utom tävling.
Oerhört varmt i klättringarna, allt under en stekande sol och noll vind. Hårt och gott, helt enkelt.


Lite grusig stig uppför, alltid gott när det händer lite mer än att bara monotont trampa uppför på grus 🙂

Vilken annan dag som helst hade nog både Christian och jag varit mer tävlingsföra. Kanske inte efter en cykelvecka här nere 🙂

Det blir ett nätt pass på 71 km och 3:23 i cykeltid (Strava), varav 1 h riktigt bra puls. Nästan som Keps Cup-tävlingsdagarna med andra ord 🙂

27990778_10155042313541822_1472925753_o

Portalen vi aldrig fick cykla genom. Foto: Christian Abrahamsson

Written by Martin S Ek

11 februari, 2018 at 18:47

Publicerat i Gran Canaria MTB 2018