Bra cykling

Martin Söderlund för Lidingö CK på MTB och landsväg 2016.

Rudan Night Trail

leave a comment »

I måndags anmälde Angelica henne och mig till Rudan Night Trail, löpning, ett traillopp med pannlampa. Torsdag kväll och det blev dags!

Efter lite fipplande med utrustning så tejpade jag till slut batteripacket till min lampa, över ryggen. Det kändes som att det skulle hålla.

Lite drygt 6 km kuperad stig, ska avverkas.

0-02-01-a38e85cd8a06b987681fbc5d5fb865efa701436bc5c8dff40a86698878a485c2_full

Starten går och jag tar det rätt lugnt, täten försvinner iväg rätt snabbt, där är även min kompis Micke, elitlöpare.

Väldigt snart första backen och jag avancerar på stigen, hamnar sist i en grupp om 6 pers och ligger där några hundra meter, innan jag får nog, tar mig om, tar täten och snabbt får lucka. Jag springer ensam ett bra tag, ingen lampa bakom, ingen lampa framför, innan jag är ikapp en kille som håller ett bra tempo. Vid det här laget har jag blivit rätt stum i någon backe och känner lite håll komma. Batteripacket har så klart också lossnat, men det går bra att springa med det i handen i stället.

Sedan ligger jag bakom konkurrenten resten av loppet. Vi ser aldrig någon framför och aldrig någon bakom.
Kroppen är igång, jag får inte håll, det känns rätt bra. Jag försöker peppa, berätta hur långt det är kvar, frågar om jag ska upp och dra, men får aldrig något svar – så jag håller mig hela tiden bakom.
Ibland går jag i någon backe där han springer och får lucka, men den tar jag snabbt igen närmre toppen, när det flackar ut och han blivit trött. Alltid bättre att ta det lugnt när det är svårt och dra på när det är lite lättare, det vinner man ofta på i längden.

Sista biten in mot mål är nerförsbacke och sedan plant gräs, jag är strax efter när han drar igång spurten. Jag, som inte tänkt spurta, tänker efter en halv sekund och den halva sekunden räcker för honom. Jag börjar spurta, knappar in, men tappar på slutet och kommer in på 13:e plats (ca 60 startande i herrklassen?) på en tid om 33 minuter.

Strava

Jag tror jag slog eget rekord i högsta uppmätta puls, 200 slag/min, precis efter målgång.

Klart skoj lopp! Min kompis Micke slog mig med 5 minuter och det räckte till en tredjeplats. Vann gjorde en landslagsorienterare på banrekord.

Angelica tog det lugnt och kom in på ca 55 minuter, nöjd och glad. Tack för att du fick med mig!

Det kan nog bli fler traillopp i höst.

0-02-01-abead04b908027aef847afb7de23e3da37415f909977fe0273f8386eb946beb0_full

Written by Martin S.

16 september, 2016 at 08:49

Rapport från Höga Kusten Trail

with 2 comments

3 september gick trailloppet Höga Kusten Trail, 44 km löpning / snabbvandring på en klart utmanande och oerhört vacker bana i Skuleskogens nationalpark och kring Skuleberget. Jag var med som support till sambo Angelica och hejade runt banan tillsammans med släkt och fler nyfikna. Här kommer min rapport från loppet.

Efter att ha rekat banan i juli, visste både jag och Angelica vad som väntade. Det var tur, eftersom banan överraskar många genom att vara väldigt teknisk, även för att vara ett traillopp. Det krävs bra teknik, ett lugn samt starka leder och ett starkt psyke, för att ta sig i mål. Samt en liten gnutta tur. Lite nederbörd och stenar samt rötter blir såphala. Det slapp vi dock denna gång!

img_3840
Rekar banan kvällen innan loppet, helt galet fint!

Lördag morgon kl 9 går startskottet och det är uppehåll och 12 plusgrader. Jag + Angelicas mor siktar på Skuleskogen 9 km in i loppet, precis innan deltagarna ska upp på Slåttdalsberget. Vi är där vid 10 och möter snabba deltagare. De flesta har det riktigt skoj, och är pigga. Bara timmen in i loppet, är allt lugnt.

Många tar det försiktigt över klapperstensfältet, några pangar på lite mer. Kul att se alla olika stilar och heja på alla deltagare. Möter många roliga kommentarer. Det är bra stämning!

img_3948
Första klapperstensfältet. Lång kö! Knepig passage. Några springer, många går, vissa balanserar!

Vi rör oss bortåt mot magiska Slåttdalsskrevan, för att hinna heja på många även där. 2 h in i loppet är många på väg ut på en 11 km lång loop ute på öarna öster om Skuleskogen. Redan här har snabbaste eliten sprungit loopen och är på väg tillbaka till ”civilisationen”. Mäktigt. Intressant att se att även eliten går genom skrevan, även om de går snabbt.

Angelica med flera gör en fin insats än så länge, men alla vet nog att de där 11 km längst ut på banan blir jobbiga. Jag får höra senare att det varit mycket hejarop och high five-pepp vid möten på öarna, många deltagare är ju på väg ut och en del på väg tillbaka.

img_3997
Angelica precis innan Skrevan.
För att hinna med att heja vid Skuleberget, så vänder vi tillbaka vid Slåttdalsskrevan, och tar oss mot Entré Syd, där deltagarna har en rejäl depå och vi vår bil. På vägen dit möter vi en tjej från Stockholm som i sin ensamhet sprungit rakt fram mot Syd i stället för svängt upp på berget – och på så sätt fått ca 3 km teknisk stig extra. Hon är nu ca 1,5 h bakom den näst sista i loppet. Funktionärerna vid Syd hade tydligen varit klart förvånade när hon dök upp.

img_4002
Ner i Slåttdalsskrevan! Här stannade många deltagare så klart och fotade🙂

Faktum är att banmärkningen på några ställen kan vara bättre. Trots att alla deltagare fått en karta, så är det inte många som nyttjar den – de går efter snitslarna. Men där snitslarna är glesa och man inte ser någon framför eller bakom sig, och kanske har lite tunnelseende, blir det knepigt på några ställen. Vi rekommenderar tjejen en genväg så att hon åtminstone ska få se Slåttdalsskrevan, utan att behöva möta alla deltagare uppe på Slåttdalsberget. Sedan tar vi oss mot Syd och bilen. På vägen dit, heja på topp 30. Fina löpsteg fortfarande, efter drygt 25 km. Bra fart på många!

img_4060
Riktigt bra fart på många här mot Entré Syd. Den här tjejen var topp 10 och såg ut att ha riktigt fint löpsteg!

I skogen möter vi fler friluftsmänniskor, några helt oanande om detta 600 deltagare stora traillopp. En skolklass blir inspirerad av alla löpare och några småttingar springer lite de med.

När vi kommer bort till Skuleberget, som deltagarna ska upp på två gånger – först östra sidan och sedan sydvästra sidan – tar vi en lunchpaus. Vi sätter oss på en bänk vid Naturum, centrum för Via Ferrata-klättringen och museum. Här finns en depå som deltagarna ska runda i en loop. Men den svaga solen går i moln och det blåser kallt, så vi sätter oss i bilens värme en stund och tittar på från sidan.

De som passerar här nu, går i mål på tider från ca 4:30 till 6 timmar, riktigt bra med andra ord. Efter en stund känner jag att det är dags att röra på sig igen.
Det enda som skiljer mig från deltagarna är faktiskt nummerlappen och att jag inte är riktigt lika trött – jag har annars hela kitet på mig med trailskor och vätskeryggsäck etc. Det är lättast att ta sig runt så. Dock är ja grymt seg efter fredagskvällens hårda entimmestrail uppför och nerför Skuleberget – samma som deltagarna ska göra snart.

img_4113
Första gången uppför Skuleberget.

img_4138
Skuleberget tornar upp sig framför deltagarna. Riktigt mäktig syn!

Jag tar mig ut på banan motsols och springer mot motorvägen, som deltagarna korsar. Jag försöker heja på alla jag möter och knäpper en del foton. Fortfarande glada miner, men nu är deltagarna klart mer trötta – detta är ca 35 km in i loppet. Sista biten till motorvägen är fantastiskt fin trail, och vid motorvägen står två funkistjejer och peppar järnet!! Det är sjukt kul att se och jag försöker bidra jag med.

img_4153
Glada miner överallt! Här på en ruggigt fin stig några kilometer innan Skuleberget.

Vid det här läget känner jag igen rätt många deltagare och några som jag hejat på tidigare, känner igen mig med. Kul! Snackar med en syster & bror, beskriver närmsta kilometrarna för alla som springer förbi, och försöker lyfta stämningen än mer. Det behövs knappt, för deltagarna gör det så bra själva!
Mitt i alltihop kommer en tjej och gör världens glädjeskutt, innan hon fortsätter in i skogen. Det här loppet verkar ju faktiskt vansinnigt kul, och deltagarna njuter, trots smärtan.

img_4157
Det här speglar verkligen vad jag kände just då, säger Malin från Skåne, kanske gladast av alla på banan. Här ca 33 km in i loppet. I bakgrunden två grymt peppande tjejer som vallade deltagarna över motorvägen.

Jag tar mig över motorvägen och bortåt på fina stigen. Då kommer Angelica springandes, att hon orkar! Efter halva loppet var hon riktigt, riktigt trött och jag var rädd att hon skulle ta slut. Men inte. In med energi och sedan fortsätta. Grymt!

Nu gör jag sällskap med Angelica i flera kilometer längsmed banan. Det är kul! Får chansen att ta bra actionfoton och snacka lite. Ger henne cola och banan. Vid Naturum lämnar jag över Angelica till hennes mor en bit, innan jag följer med sista biten upp mot Skuleberget östra, en i början grymt brant stig som tar deltagarna upp mot toppen. Nu är det bara 7-8 km kvar, men det är de tuffaste kilometrarna och för många deltagare kommer detta att ta 1,5-2 timmar.

img_4158
Syster och bror! Jag stötte på dem många gånger, riktigt trevliga! Bror hade blivit övertalad att hänga med på detta med ca 1 månads framförhållning. Båda in på strax under 9 h, fantastiskt!

Den tråkigaste biten av banan är några kilometer asfalt till Friluftsbyn nedanför berget. Där bor många och pre trail och after trail sker här, så det är lite centrum för spektaklet, kan man säga.
Men det är nära nu, bara sista toppattacken kvar! Någon är lite dizzy och ser knappt att hon ska svänga upp höger på berget. Stackare! Möter syster & bror igen och bror ser ut att vara helt slut. Det är många som har det tufft.

img_4166
Angelica strax innan passagen över motorvägen.

Snart kommer sällskapet som hängt runt omkring Angelica och snart även Angelica också. Hon håller på att bonka. Ger henne mer cola. Hon är dock full i magen! Kroppen känns nog bra konstig efter 8,5 h trail. Nu ska bara varvet runt Friluftsbyn göras och vi som hejar vid sidan av, ska ta oss till toppen av mäktiga Skuleberget, och målgången. Det gör vi med liften.

img_4215
Angelicas hejaklack! Mor och sambo, på väg upp till toppen av Skuleberget.

img_4217
Utsikt från liften. Tittar man riktigt noga kan man se deltagarna i diset.

Sista biten av dagens lopp är alltså lift upp till toppen för oss och brant grusvägsbacke för deltagarna. Många är på väg ner med liften, som går långsamt. Vi hinner knappt upp, förrän Angelica syns bakom en kurva 100 m från mål. Wow! Hon har varit grymt snabb upp. Nu är det nära!

Med bestämda steg i en närmast energilös kropp, bryter Angelica mållinjen. Helt galet. Sjukt. Grattis!!

20160903_174800
Angelica bryter mållinjen, galet bra av älskling!

Alla som deltagit idag har gjort en heroisk insats. Framför allt de som bryter mållinjen nu och senare. Det är galet att vara ute så länge i denna brutala terräng. Trots det så finns ork hos många att snacka, le, hänga runt lite och sedan ta sig ner igen i diset, som omger berget. Ner med linbanan eller till fots. Några pratar redan om nästa år!

När vi några timmar senare går och lägger oss är alla helt slut. Det tar på krafterna att delta i ett traillopp, det tar även uppenbart på krafterna att heja!

En fantastiskt fin dag i ett fantastiskt fint lopp arrangerat av riktigt trevliga och fantastiska människor. Det kan nog bli Höga Kusten fler gånger framöver!

Written by Martin S.

9 september, 2016 at 12:25

Publicerat i Artiklar, Övrigt

Hacksta XC – racerapport

with 5 comments

Första tävlingsstarten sedan början på juli! Helt ärligt var jag inte helt säker så sent som lördag kväll, då jag dragits med bihåleproblem mm, och fortfarande gör.

Efter att ha hejat på ungdomsklasserna och banrekat två varv, blev det dags.

Jag får en hygglig start i det ca 45 cyklister starka fältet. Jag är topp 20 åtminstone. Det sprider ut sig rätt tidigt och en bit in på första varvet funderar jag på om det här ens kommer att hålla. Det är så sjukt jobbigt och tungt, att jag funderar på att DNF:a. Det känns riktigt, riktigt jobbigt.
Samma sak på andra varvet. Sedan kommer jag igång. Eller snarare, jag sänker tempot lite, lite. Det hjälper något.

Banan är grovt kuperad första halvan och väldigt lättåkt andra halvan. Det är alltså branta backar, upp på Hackstabacken (där jag för övrigt spenderade en del idrottsdagar i skolan som liten), nerför i endurospår och en och annan ”ravin” och drop. Sista 1,5 km till varvning är platt och flowigt.

På tredje varvet gasar Micke Kippilä ikapp mig. Jag undrar vad som hänt, han låg ju långt fram tidigare! Punktering. Han gasar ifrån rätt snabbt med, innan jag bara någon kilometer senare är ikapp och ligger bakom. Ny punktering för honom.. Micke undrar om jag har CO2-patroner och det har jag ju! Vi stannar och jag langar fram det jag har. Då går näste kille i vår klass om. Jag hoppar upp på cykeln snabbt och börjar jaga. Här handlar det om att trampa för pallplacering, plats två eller tre, trodde vi. Efter några kurvor har jag sikte på honom och inför varvning är jag ikapp och på hans hjul.

Precis när vi tar oss ut på sista varvet, går jag om och skapar så småningom en liten lucka upp mot Hackstatoppen. Tyvärr täpper han luckan lätt nerför toppen, jag gör sedan ett misstag och får hoppa av och springa med cykeln. Där drar konkurrenten ifrån. Jag uppskattar att han får ca 150 meter.

Då sätter jag i turbogasen med mindre än halva varvet kvar. Det räcker inte riktigt ända fram, konkurrenten tar sig in i mål 30 meter före, på vad det visar sig vara – en förstaplats.

Jag åker således in på en andraplats i det blyga H30-startfältet. Det är jag ändå nöjd med, med tanke på min juli-augusti. Ganska lätt omtumlad efter att ha tagit ut mig rätt rejält.

Jag ser efteråt att jag tappade ca 1 minut på varv två och drygt 1 minut på varv tre. Där förlorade jag loppet på några misstag samt ett stopp för CO2-patroner. Men jag hade kul ändå och det är det som räknas!

Tydligen körde jag på 94,7 % av mitt pulsmax hela loppet, bra träning på dryga timmen..🙂

Stort tack MTB Täby för arrangemanget, samt alla hejarop längsmed banan!

Här är några animationer jag bjuder på från ungdomsklasserna. Klicka på dem för större version!

Written by Martin S.

28 augusti, 2016 at 19:09

Höstens racekalender

leave a comment »

kalender

Idag kom nyheter om alla CX-deltävlingar under hösten och jag har nu uppdaterat min racekalender med det som är aktuellt för mig.

Tyvärr har jag cyklat mitt sista långlopp i cupen för säsongen. Jag åkte på en riktigt fin förkylning i somras och fick sedan bihåleinflammation på det. Åkte ner från 9:e plats i totalen till 19:e plats. Av de återstående missar jag ett och det sista åker jag inte till heller.

I stället blir det lopp på hemmaplan, i Stockholm med omnejd. Tre MTB-lopp i Hacksta XC, Hammarby Hill och MTB Adventure, och i övrigt nationella CX-cupen.

Här kan du läsa mer om CX-kalendern för hösten.

Min uppdaterade tävlingskalender finns här. Återstår bara att ordna en hygglig CX till hösten..

Ses ute på tävlingarna, hoppas jag!

Written by Martin S.

25 augusti, 2016 at 19:21

Publicerat i Om bloggen

Anmäld till Hacksta XC

with 2 comments

rubrik2016Äntligen siktar jag in mig på en tävlingsstart igen, efter drygt 6 veckor utan att ha ställt mig på någon form av startlinje.
På söndag är det nämligen dags för Hacksta XC. I kväll, måndag, är sista dag för föranmälan!

Detta är ett trevligt arrangemang som jag velat cykla i några år. Får bara hoppas att mina strulande bihålor är bättre till dess.

På lördagen är det ungdomscup och det ser ut som hundratalet anmälda ungdomar, helt galet! Vem cyklar med upp och hjälper till lite i arrangemanget?

Written by Martin S.

22 augusti, 2016 at 20:56

Publicerat i Övrigt

Guld, guld, guld!

leave a comment »

Jenny Rissveds är så sjukt bra. Det blir inte bättre än så här! OS-guld efter ett fenomenalt lopp! Vilken inspiration! Gratulerar!

14053970_1257318084278939_7900703571809742427_n14051800_1206394792725296_2527179771090867367_n

Written by Martin S.

20 augusti, 2016 at 21:34

Publicerat i Övrigt

Ride of Hope Uppsala-Stockholm

with 2 comments

Alla bilder här. Fritt fram att låna.

Idag cyklade vi sista etappen av Ride of Hope, ca 10 mil från Uppsala till Stockholm, för att samla in pengar till Barncancerfonden.

Men det hela började på hemmaplan. Vi var ett glatt och litet gäng (StockholmCK+vänner) som först cyklade upp till studentstaden. Lite slitigt stundtals med kantvind. Jag känner av min bihåleinflammation.
Glada miner på startplatsen utanför Lidl och 400 cyklister som tillsammans med vänner varit med och samlat in över 21 miljoner kr! Mäktigt.

I vår stora grupp som ska cykla snabbt, blir vi nog 40 pers, ledda av RoH-legend Micke med team. I vår grupp – Micke och Nicklas, som cyklat från Umeå till Stockholm. Imponerande.
Efter 5 min smäller någons däck. Rekordsnabbt fixad punka och då punka igen – däcket är upprivet på sidan. Ridå. Efter nästa punktering några minuter senare och en väldigt utdragen och hetsig belgisk kedja, delar vi upp oss.

Vår grupp får sedan en fin tur mot depån i Märsta. Snabbt, rätt snyggt och med tankarna på vänner, för egen del Tomaz i TeamMagnus – jag kör för dagen i TMCK-ställ.

Efter en riktigt bra depå, får jag veta att det heter fikaben, när benen är så där sega efter paus. Det här blir jobbigt, tänker jag när vi trampat en liten stund. Jag biter i och klarar mig kvar, tills benen blir tillräckligt bra igen. Bra stämning och halvtimmen kvar hem till Hagaparken.

Väl framme är det fest. Sjukt trevlig stämning med grillat, partytält, glass och idel minnen och anekdoter från veckan och dagen.

Grymt gäng och fantastiskt att få vara med och samla in till ett så fint syfte.

Strava

Written by Martin S.

7 augusti, 2016 at 20:51