Bra cykling

Martin Söderlund Ek för Lidingö CK på MTB och landsväg.

Archive for the ‘Tävlingar / motionslopp’ Category

Finnmarksturen – racerapport

leave a comment »

20180805_140504

Inget fan av medaljer normalt sett men denna fick jag slita lite extra för 🙂

Så kom dagen då jag äntligen skulle få cykla min långloppspremiär för denna säsong (!) och så även premiär i cupen. Finnmarksturen i Ludvika som jag cyklade senast under min debutsäsong på MTB för hela fyra år sedan och då blev lite av ett favoritlopp.

Efter ganska medioker uppvärmning langade jag in cykeln i fålla 2 – väldigt långt bak. De öppnar fållorna för tidigt i en del lopp.. en timme innan behövs ej – halvtimmen innan räcker! 🙂 Polare och konkurrent Christian, som är stark som en oxe och tagit ytterligare ett snäpp upp i år, är längst fram i fållan.

Starten är senarelagd för tåget ska korsa banan på en viss tid som stör loppet. Snart går dock startskottet och jag tar sikte på Christians rygg, dock med vetskapen att jag inte kan cykla på speciellt hög kapacitet i år – men jag vill ju försöka. Det går väl rätt okej första timmen – tyvärr orkar jag inte åka ikapp de som var längre fram i fålla 2, men jag hittar några grupper att samarbeta hyggligt med.

Egentligen tänkte jag försöka undvika att dra så mycket idag, men det går ju åt pipan ganska snabbt då så många är icke dragvilliga. Det är ju smart, för jag som för det mesta är dragvillig och vill mycket, blir snart trött och övriga susar då förbi och försvinner iväg när jag behöver återhämta mig lite. Men det är lugnt, det är så det är.

Mitt i allt så får jag magont, vilket är väldigt ovanligt för mig. Oklart om det var pastasallad med några bitar för gammal salami eller om det är ovana av gelsen jag ätit i några år – eller bara tävlingsovana? Hur som, bara att bita ihop och trampa.

Jag är ju lätt och har helt ok driv i backar, men det är i backarna jag har det tufft idag. Efter en tuff forcering runt sjön på mestadels asfalt, men även stig – där jag både drog, tappade rulle, hittade ny grupp och ändå hade en hygglig resa (tack du starke Norberg-cyklist som var en tacksam rygg att följa, men j-ar vad stark du var!), började det pirra i benen. Vid ett tillfälle hugger det till i ena baksidan. Jag vet att nu kommer en jobbig backe (det finns många sådana på Finnmarken) och mycket riktigt blir jag ifrånåkt igen och jag vet att när det pirrar i benen, är mer krampkänningar inte långt borta.

I med mer dryck och gels och se glad ut och trampa vidare. Jag är nu rätt mosig. Med 30 km kvar är jag för första gången helt ensam i loppet – ingen syns framför eller bakom. Snart kommer en klunga med trötta cyklister ikapp och vi får till halvknackigt samarbete.

På några brötigare stigar får jag glänsa lite och åker ifrån några gånger – men på gruset med mer dåligt samarbete, går det inte snabbt. Jag får ont i ryggslutet och det är ju inte bra när det är några backar kvar. Jag lyckas dock eliminera tröttheten och de riktiga krampkänningarna ända till sista, sugande backen – där det spelas underbar elektronisk musik på toppen – tack för det! Den här backen är extra överjävligt jobbig när du är trött. Jag ser senare att det gick minuten långsammare i år än när jag cyklade den för fyra år sedan.. på en backe som tar ca 5 min att normalt sett avverka. Nämnde jag att jag var trött?

Mot slutet är det ganska snabbåkt och så några kilometer på landsvägen i lite ovänlig blåst. Sedan in i skogen igen och en liten krumelur så är jag inne på arenan igen. Denna gång tänker jag inte turbokrampa på upploppet och slår av på takten för läget är under kontroll och inga konkurrenter är i närheten, men det är något speciellt med Finnmarksturens upplopp – jag turbokrampar i år igen och får stå konstigt sista 40 m och rulla över mållinjen där båda ben krampar fram och bak och det verkligen är krampfest. Jag hade glömt bort hur ont det kan göra..

20180805_140932

Kung Christian kom på sjätte plats, ca 15 min före mig. Stark.. kul häng innan och efter lopp 🙂

Det här med kramp är väldigt vanligt för mig i säsongens inledande lopp – benen är inte vana vid ansträngningen och jag trampar hårt – framåt tredje loppet försvinner det. Men detta är mitt första långlopp för säsongen så det är egentligen väntat med kramp.

Fantastiskt fint arrangerat lopp – aningen annorlunda mot senaste jag trampade, kul med variation! Stämningen bland de tävlande kunde ha varit lite bättre kanske – och en skön blandning av lite åskregn, molnigt och strålande sol och 25 plusgrader. Tack alla som hejade under loppet!

Plats 28:a i H30.. alltid något.

Strava

 

Written by Martin S Ek

5 augusti, 2018 at 19:23

Fiskartorpet GP – racerapport

leave a comment »

IMG_6898

Målgång. Uppgivet 🙂 Foto: Kajsa Eneroth

Det är klart man ska ställa upp när det är GP på bakgården. Fiskartorpet GP är skoj och slitsamt som varje GP. Det blir även min landsvägspremiär för i år, rekordsent..

Snabbt som vesslor är 95 % av herrar b in i startfållan och jag får återigen ställa mig ungefär sist. Knappast ett bra utgångsläge i ett GP. Men jag är här för att cykla mig trött och se hur långt jag räcker efter en också rekorddålig säsongsuppladdning för att vara jag – det är ju familjelivet som prioriterats denna vinter 🙂

Starten går, alla är pigga och det är bra fart. Jag lyckas ta någon placering här, någon placering där – men tappar rätt snart då jag positionerar mig dåligt i svansen av klungan. Mina ben är slitna sedan gårdagen med, men det är bara att trampa på.

Banan i Fiskartorpet är stötig med en del gropar, sprickor, bulor, grus och annat kul. Det passar mig som nu för tiden är MTB-cyklist snarare än landsvägscyklist.
Efter 10 min tror jag dock att jag ska åka av, men jag tar några bra beslut och fortsätter så och plötsligt är jag i mitten av klungan i stället. Där håller jag mig varv på varv, innan min återigen dåliga positionering ställer till det – jag får ta lite för mycket vind några gånger längst bort på banan och vips så försvinner klungan iväg.

Solo, ifrånåkt och i nästa motlut så hugger det till i ena höftböjaren – jag har haft problem med den sedan en vurpa i vintras – jag får trampa luft och sträcka ut lite, innan jag kan fortsätta.

Med knappt 2 varv kvar går ledartrion ikapp mig och jag rullar in i mål och noteras för +2 varv. Halvnöjd med egna insatsen, jag höll längre än jag trodde.

Tack för ett mycket bra arrangemang Fredrikshof.

Strava

Written by Martin S Ek

2 maj, 2018 at 21:54

Hammarby Hill – racerapport muddy & wet edition

leave a comment »

21640356_1614162531948518_353207597_o

Målgång i ett av de lerigare och blötare loppen jag kört.

Hammarby Hill XC är alltid ett av årets bästa lopp och en liten favorit hos mig – bra arrangerat på fina stigar i grym miljö i Nackareservatet och Hellas.

Jag har kört stora delar av banan åtminstone tre gånger i år, så jag kan banan rätt bra. Men idag blir första gången med rejäl lera och blött – lite annorlunda då loppet alltid annars är snustorrt. Jag och Gärdet-polare Micke har värmt upp bra till Hellasgården.

Så – stålsätta sig och iväg i starten med polare Christian precis framför. Jag har bra position halva startloopen innan en junior tränger sig och sedan bromsar på rätt bra när det enligt mig är fri fart.. sådant som händer. Jag går om honom ganska snart men har tappat dyrbara sekunder och det är dags att jaga. Jag är rätt snart ikapp Christian med gäng och får sedan köa på en brant singletrack uppför. Efter det en blöt och lerig nedfart och så ut på gruset igen och trampa.

Pulsen på max och jag känner att jagandet tagit en del krafter. Jag ligger på Christians hjul in på klassiska Våta fötter, men där gör jag några misstag och halkar runt och slirar och hamnar lite efter. Inför varvning blir det en liten ny krumelur med några knixiga partier och en kille framför mig klantar sig och släpper sedan inte förbi någon. Jag tappar mer dyrbar tid innan han till slut flyttar på sig.

21705990_1614162551948516_75380626_o

Studie i otroligt dålig kurvtagning. Här var jag på väg in i staketen några ggr..

Runt nästa kurva och nästa brant och där har någon släppt ut sina småbarn på MTB:s mitt på banan mitt i tävlingen. Givetvis ska barn och andra få cykla även om det är tävling, men det är inte så smart att släppa ut dem när det kommer 400 cyklister.. jag ligger bakom en stund och ber sedan om att få komma förbi..

Vid varvning får jag höra ”20 sekunder efter Christian” men jag ser inte honom framför mig, när ”Chockbacken” ska trampas. Jag är trött och tappar sedan två positioner på efterföljande stigen. Det blir till att jaga på nytt. Rätt snart i jagandet får jag sällskap av en CRT och en till kille. Vi har väl okej samarbete och trampar ikapp två framför oss och här blir vi sedan 5 st som trampar ihop länge. Efter en stund inser jag att det är Per Kumlin som jag samarbetat med en del på tidigare framgångsrika Hammarby Hill-lopp.

Min känsla av att jag gör ett dåligt lopp lugnar sig lite när jag inser att jag ändå är omgiven av andra normalt snabba cyklister.

När vi åker in på ett av de stökigare partierna stig på banan, nämligen Blå spåret (baklänges), har vår grupp precis åkt ikapp Christians grupp. Vi har tagit in förmodligen halvminuten. Tyvärr har åkningen gjort att jag är mer trött. Jag får se stora delar av den nu 8 man stora gruppen försvinna iväg. När vi är klara är jag sjunde man ut på Gröna spåret som tar oss tillbaka mot Hellas-hållet igen. En kille vurpad bakom mig och tomt framför. Solo igen.. men bara en stund!

21640390_1614162528615185_2015763731_o

Målgångsbild. Tack älskling Angelica för support och bilder!

Jag har snart häng på nästa avhängde cyklist från gruppen. Jag peppar och tipsar lite om vad som komma skall. Vi ligger tätt tills Geggastigen där något händer med hans maskin och jag får gasa solo igen – innan han och en La Chemise som åkt jojo under loppet är ikapp inför Kraglans backe upp till Nackamasterna. Jag håller mig i närheten av killen som är närmst mig i kapacitet, medans La Chemise-killen försvinner iväg.

Så småningom går vi in på det nya partiet för i år – med två tekniska branter att klara av. Den första zickzackar jag uppför och fixar det och drar ifrån. Den andra kommer jag helt fel på och hoppar av och springer, när cykelkompis Niklas plötsligt dyker upp påhejandes i skogen. Tack för det!

Snart får jag veta att jag ligger 12:a totalt i tävlingen. Helt okej. Med halvknackig teknik harvar jag mig vidare och kör solo till slutet på Våta fötter, där jag går hårt omkull precis på breda spången ut på ängen. Den är blöt och full av lera och då ska man inte svänga där, utan köra rakt fram och sedan svänga.. Nåväl. De två efter mig går omkull också. Jag tappar en placering och tar mig sedan in i mål via riktigt dålig kurvtagning i bland annat lösgrus. Lite får man bjuda på..

Här är min Strava. Kanske topp 12?

Tack alla för support, inte minst Angelica och Lisa!

Christian gick in på plats 8 totalt, ca 3 min före mig – så jag tappade 3 min under andra halvan av loppet där jag körde solo väldigt mycket. Micke var nöjd med sin insats.

Stort tack till arrangören, alltid ett fint lopp och skönt häng efteråt i finväder. Väl hemma ny cykeltvätt för att få bort det sista och lite putsning och topsning.

21682582_1614162558615182_1089728171_o

Fin lerinpackning. Äkta MTB!

Med denna racerapport sätter jag en punkt för min tävlingssäsong. Väldigt snart blir det en helt annan typ av utmaning i livet, i form av ny medlem i familjen. En liten cyklist.

Tack och hej för nu!

Written by Martin S Ek

16 september, 2017 at 16:32

Smack MTB-rundan 2017

leave a comment »

21246204_1536827716374786_5442536835293648634_oJag hade hyggligt pigga ben efter en seg vecka. Kul bana! Här strax efter motlut inför varvning. Foto: SMACK

Jag trampade cykel nära hemmaplan denna helgen – i Märsta! Smack MTB-rundan innebär ett motionslopp och idag fyra varv på en snabbåkt bana med blandat motionsspår, stigar och några jobbiga motlut. Ett bra tillfälle till fin fart och intensitet, helt enkelt! Platser spelar ingen roll. Ut och ha kul!

Först ut på startvarvet går Jeppman så klart, med ett följe på 5 cyklister. Jag och Tomas från Enköping orkar inte hänga på och tar vår egen takt efter några km. I mest tekniska partiet på hela varvet så täpper jag lucka på 10 m väldigt snabbt och ligger sedan på Tomas hjul innan det är dags att ta över och gå upp i spets.
Några felkörningar på första varvet, klantigt.

Jag ser till att slänga ifrån mig armvärmarna (tack funkisar!) och sedan gå upp i spets efter varvning – och försöka hålla så länge som möjligt. Det håller länge. Efter tekniska partierna väntar jag in Tomas lite för att samarbeta på gruset, men i Rävsta klättring ser jag en rygg framför och Tomas utbrister så klart ”Den tar du!”, och jag är ju inte den som är den – jag sätter av efter ryggen på grusvägen och snart är näste åkare – Pelle – ikappåkt. Jag lägger mig på tredje hjul fram till varvning då det är dags att skruva upp farten igen.

21248612_1536827786374779_3369324225159033546_o
Varvning med Tomas och Pelle, som jag sedan trampade ifrån. Foto: SMACK

Nu blir jag pepp! Polare, kollega och Märstabo Danne har dykt upp för att heja! In på tredje varvet och jag ser till att vara framme i spets igen, så länge som möjligt. I tekniska partiet drar jag ifrån igen, och bestämmer mig för att trycka till lite extra. Det blir lucka ner och ut på grusvägen en bra bit senare så ser jag ingen bakom. Alltid gött att distansera andra åkare och försöka gömma sig på banan genom att ta kurvor mm smart, så att de aldrig hinner se min rygg för att jaga. 😉

Fjärde varvet och jag orkar inte riktigt lika mycket. Jag ser mina tidigare vänner en gång på långa grusvägen, nästa gång är i mål.

Ett riktigt kul, snabbåkt lopp i varierande format. Motionsspår, grusvägar, stigar, något enstaka tekniskt parti och så tre längre backar.

Tack SMACK för arrangemanget och tack Danne för påhejningar!

Smack MTB-rundan på Strava – tid 1:39:20 med bästa förutsättningar.

Written by Martin S Ek

3 september, 2017 at 19:18

Snapphaneturen – racerapport

leave a comment »

Blixtvisit i Skåne och Snapphaneturen som kallas för Sveriges stigrikaste långlopp! Samtliga foton: Angelica Ek

Lugn och ro på morgonen innan start. Får låna en fotpump när min egen gått sönder. Jag är en av de första att lägga in cykeln i startfållan. Tjattrar lite med några medcyklister och känner att uppvärmningen blivit rätt bra. Jag har rekat startloopen och fler delar av banan, så det känns helt okej.

snapphaneturen (1)

Hyggligt högt upp efter startloopen.

Starten går, Angelica hejar i första kurvan och tävlingen är igång precis när vi går in på första motlutet på startloopen. Herreliten sticker iväg direkt, med Fredrik Ludvigsson där framme. Jag håller mig kring position 20 och är förhållandevis nöjd att andra blir tröttare än jag uppför Hardrock Hill.
In vid varvning och ut på loop 1 hör jag att ett gäng är bakom mig, framför mig har de snabbare redan försvunnit. Jag tar det lagom lugnt på gruset och blir omåkt precis innan ett riktigt blött och lerigt parti stig. Här blir det stökigt, det tar stopp, det flyger cyklister till höger och vänster och jag tappar ett gäng positioner.

Denna upplaga av Snapphaneturen är just det – rätt lerig och blöt. En extra dimension till äkta MTB, helt enkelt!

snapphaneturen (2)

Ut på andra loopen efter en magisk första timme i loppet!

Rätt snart är det glest med cyklister i skogen och jag får börja ta stigarna och hinder i min egen takt. Jag fixar samarbete på kommande grusvägarna med Filip från Anderstorp, som verkar ungefär lika snabb på stigarna. Men stigarna är oförlåtande och det är blött. I ett knixigt parti cyklar jag om och ser inte Filip mer. Från och med nu är jag ensam och cyklar mer eller mindre solo resterande 45 km av loppet.

Första loopen går i riktigt fina bokskogar, det är sanslöst fina stigar som böljar fram och tillbaka, upp och ner och med några svårare partier att forcera. Riktigt kul! Ut på loop 2 har jag en kille som går om mig inför Himmelsberget, en rätt brant och rullgrusig historia. Jag tar häng på honom och åker sedan ifrån på kommande stigar.
Loop 2 är lite mer grusvägar än förstaloopen, men också mycket stigar och knepigare partier. Jag får hoppa av och springa med cykeln över en bro i ett stökigt parti, tappar momentum och klantar mig några gånger till närmsta kilometern.

snapphaneturen (3)

Nu är det bara målgång kvar!

En bit fram tar jag sikte på nästa gäng cyklister, på grusvägen går jag om dem och in på nästa stig så trampar jag helt enkelt ifrån dem. Men de vägrar att ge sig, närmsta 6-7 kilometrarna ligger de hela tiden 50-100-150 m bakom innan de till slut inte syns när jag kollar bak. Det är skönt att vara stark.

Loop 3 startar mer eller mindre med en brant grusbacke. En kille trampar så när ikapp mig i backen, men han måste ha kroknat för jag drar sedan ifrån och i nästa längre backe, Säljaltsbacken, tar jag sikte på någon framför mig och gnetar så när ikapp. I Rallybacken strax efteråt har jag verkligen häng på konkurrenten, när vi trampar in i en mörk skog med slingrande stig och en del bökiga stenar – detta måste vara Solhemsdungen. Vid ett tillfälle kommer jag helt fel och vurpar in i en stenmur. Det svider till, jag tar mig upp och fortsätter jaga. Ingen i sikte. Bakom mig hör jag några gånger knak och växlingar, jag själv är ju jagad.

snapphaneturen (4)

Medalj och nöjd med insatsen på Snapphaneturen 🙂

Med lite mer säkerhet i tekniken avslutar jag partiet, kommer ut på en ny grusväg, ser den jag jagar, och trampar ikapp och förbi oerhört snabbt, den killen måste ha gått in i väggen.

Sista halvtimmen till mål och jag får för en gång skull känna hur det är att ha energi kvar i ett långlopps slutskede. Det är inte ofta! Jag är ensam, det går snabbt och jag har sikte på tre timmar – tills jag inser att jag måste uppför Hardrock Hill igen, precis innan mål.

Jag trampar i mål på knappt 3:02 i kanske nya favoritloppet.

Strava – Snapphaneturen, 19:e plats

Angelica tar emot mig och så blir det lite grillkorv, cykeltvätt och lite skönt snack om loppet.

Tack Hässleholms CK för ett kanonfint arrangemang!

Written by Martin S Ek

21 augusti, 2017 at 12:14

Ränneslättsturen – racerapport

with 2 comments

20170702_141509
Klassisk målgångsbild.

Startskottet går och vi slängs rakt in i ett snabbåkt lopp i form av Ränneslättsturen. I år med bakvänd förstaloop.
Jag känner att jag ligger med bra i början och det dröjer en stund innan jag får börja ta i på riktigt på de snabba grusvägarna. I vanlig ordning sladdar jag efter i rullgruset i några kurvor och får kämpa mig ikapp.

Efter en halvtimme får jag ge mig och jag ser polare Christian i H30 och Christer i H50 dra iväg i en bra klunga. Loppet sätter sig lite och jag får hyggligt sällskap på stigar och grusvägar. Snart är jag ikapp Christer, som kör för Borlänge, och snart splittras gruppen något på en knepig höjd med efterföljande fin, böljande stig, där jag och Christer tar sikte på en snabb HSport-kille från Hymer. Jag gillar det här partiet och är rätt snabb här, men kör hela tiden kontrollerat och så småningom ikapp Hymer-killen, som får dra en bit innan vi andra hjälper till.

Inför teknikspåret (endurostigen) ser jag till att gå in först – här är det smalt, knixigt och det finns knappt några omkörningsmöjligheter. Jag tar mina egna spår med ett pärlband cyklister bakom. Christer tätt på hjul. Vi kör ofta jämnt på långloppen och har setts i samma klunga många gånger.

Ut från teknikstigen och jag börjar bli lite mosig. Tar resten av en koffeingel och får snart ork igen. Vi är en helt ok grupp om 7-8 pers, där vi är 4 som turas om att dra. En KTM-cyklist och konkurrent vi åkt ikapp, är stark och dragvillig. Innan skidstugan drar Hymer-killen upp farten från ca 32 till 42 på en raka och jag m fl får bita i lite. Gruppen går i spillror, lika bra. Jag går med förbi stugan och i de första backarna efter den, men i sista backen efter stugan så får jag ge mig i en fartökning och även Christer. Jag åker ikapp honom hjälpligt, men släpper hela tiden lucka och kommer aldrig riktigt in i en bra åkning.

Nu känner jag att energin och orken tryter. Några till kommer ikapp bakifrån och jag får snart, med 25 km kvar, se dem trampa iväg, medan min fart hela tiden går nedåt. Snart svartnar det för ögonen. Flera gånger om i följd. Jag dricker och tar mer gel. Benen är tunga. Jag är trött. Bonken är väl ett faktum, kan man säga.

IMG_20170701_170055
På teknikstigen…

Sista 20 km kör jag solo, grupp efter grupp går om, inklusive 4 konkurrenter i H30. Med 5 km kvar fortsätter det svartna för ögonen om och om igen, och jag får kämpa några gånger för att inte åka in i något träd. Slutligen har jag räknat klart kilometrarna och känner igen mig, det blir till och med en liten spurt i mål och en besviken 26:e plats..

Min bra start var tydligen inte tillräckligt bra, för fler H30 måste ha trampat iväg tidigt. Rackarns. Högre fart och många personliga rekord mot för förra året, plus att jag gick i väggen senare – men en betydligt sämre placering. Nåväl.

Snabbt äta köttfärsås och sedan dusch och bila hemåt.

Polare Christian körde in på en stark 13:e plats i H30 över 9 min före mig. Mot honom har jag ingen chans på långlopp. Christer, som jag tappade 4 min på i slutet, körde in på en bra 4:e plats i H50.

Neutral känsla men ändå några cuppoäng. Nästa långlopp för mig blir Engelbrekt.

Strava

Written by Martin S Ek

2 juli, 2017 at 21:44

MTB TT Väsjöbacken

leave a comment »

20170618_103738.jpg
Spänd väntan inför rekvarv..

Ny dag, nytt MTB TT. Denna dag på Under construction kring Väsjöbacken i Sollentuna, signerad Ville med medhjälpare.

Efter ett rekvarv med 15-talet smurfblåa MTB Täby och 10-talet övriga, gasar vi iväg i starten. Jag går upp först idag med och gör repris på gårdagen och svänger fel tämligen omgående. Ner till tredje plats. Några km finfin stig med lite småstök och ut på idrottsplatsen där jag konstigt nog gör en U-sväng när vi ska rakt fram. Det tar en stund innan vi inser att vi cyklar fel och när vi gör det är hela gänget plötsligt borta och jag ensam och funderar på var jag ska.

20170618_101713.jpg
Bra stämning i skogen!

Så jag solokör banan så gott jag kan, den är ändå bra pilad på de flesta ställen. På andra loopen stannar jag vid idrottsplatsen och försöker hitta spåret. Ser ingenting. Efter en stunds väntande på konkurrenter som inte dyker upp, tröttnar jag och ser till min glädje även det logiska – en rödvit markering rakt fram – ut på den så kallade Superåttan. Nu gasar jag på och en bit in på tredje loopen kommer den egentligan ettan (Ville) och tvåan (CRT junior?) ikapp. Jag tar rygg på dem en bit och trampar sedan i egen takt resten av tredje varvet och in i mål.

20170618_101720.jpg
Snabb kille!

Superfin bana, lite bökigt på sina ställen och några härliga drop och ändå flera partier där man kan dricka och köra om. Sedan ska man hitta runt också..

Tack för arrangemanget! Mycket gött.

Det är inte varje vecka man får till tävling eller tävlingsträning torsdag, lördag, söndag – men det är gjort nu. Benen är mosiga men svarar bättre än förväntat och idag knep jag till med ett nytt KOM på banan.

20170618_155505.jpgBelöning efter TT. Skönt strandhäng med en P3 dokumentär i lurarna och Plopp i näven.

Written by Martin S Ek

18 juni, 2017 at 18:18