Bra cykling

Martin Söderlund Ek för Lidingö CK på MTB och landsväg.

Archive for the ‘Tävlingar / motionslopp’ Category

Rudan Night Trail

leave a comment »

I måndags anmälde Angelica henne och mig till Rudan Night Trail, löpning, ett traillopp med pannlampa. Torsdag kväll och det blev dags!

Efter lite fipplande med utrustning så tejpade jag till slut batteripacket till min lampa, över ryggen. Det kändes som att det skulle hålla.

Lite drygt 6 km kuperad stig, ska avverkas.

0-02-01-a38e85cd8a06b987681fbc5d5fb865efa701436bc5c8dff40a86698878a485c2_full

Starten går och jag tar det rätt lugnt, täten försvinner iväg rätt snabbt, där är även min kompis Micke, elitlöpare.

Väldigt snart första backen och jag avancerar på stigen, hamnar sist i en grupp om 6 pers och ligger där några hundra meter, innan jag får nog, tar mig om, tar täten och snabbt får lucka. Jag springer ensam ett bra tag, ingen lampa bakom, ingen lampa framför, innan jag är ikapp en kille som håller ett bra tempo. Vid det här laget har jag blivit rätt stum i någon backe och känner lite håll komma. Batteripacket har så klart också lossnat, men det går bra att springa med det i handen i stället.

Sedan ligger jag bakom konkurrenten resten av loppet. Vi ser aldrig någon framför och aldrig någon bakom.
Kroppen är igång, jag får inte håll, det känns rätt bra. Jag försöker peppa, berätta hur långt det är kvar, frågar om jag ska upp och dra, men får aldrig något svar – så jag håller mig hela tiden bakom.
Ibland går jag i någon backe där han springer och får lucka, men den tar jag snabbt igen närmre toppen, när det flackar ut och han blivit trött. Alltid bättre att ta det lugnt när det är svårt och dra på när det är lite lättare, det vinner man ofta på i längden.

Sista biten in mot mål är nerförsbacke och sedan plant gräs, jag är strax efter när han drar igång spurten. Jag, som inte tänkt spurta, tänker efter en halv sekund och den halva sekunden räcker för honom. Jag börjar spurta, knappar in, men tappar på slutet och kommer in på 13:e plats (ca 60 startande i herrklassen?) på en tid om 33 minuter.

Strava

Jag tror jag slog eget rekord i högsta uppmätta puls, 200 slag/min, precis efter målgång.

Klart skoj lopp! Min kompis Micke slog mig med 5 minuter och det räckte till en tredjeplats. Vann gjorde en landslagsorienterare på banrekord.

Angelica tog det lugnt och kom in på ca 55 minuter, nöjd och glad. Tack för att du fick med mig!

Det kan nog bli fler traillopp i höst.

0-02-01-abead04b908027aef847afb7de23e3da37415f909977fe0273f8386eb946beb0_full

Written by Martin S.

16 september, 2016 at 08:49

Hacksta XC – racerapport

with 5 comments

Första tävlingsstarten sedan början på juli! Helt ärligt var jag inte helt säker så sent som lördag kväll, då jag dragits med bihåleproblem mm, och fortfarande gör.

Efter att ha hejat på ungdomsklasserna och banrekat två varv, blev det dags.

Jag får en hygglig start i det ca 45 cyklister starka fältet. Jag är topp 20 åtminstone. Det sprider ut sig rätt tidigt och en bit in på första varvet funderar jag på om det här ens kommer att hålla. Det är så sjukt jobbigt och tungt, att jag funderar på att DNF:a. Det känns riktigt, riktigt jobbigt.
Samma sak på andra varvet. Sedan kommer jag igång. Eller snarare, jag sänker tempot lite, lite. Det hjälper något.

Banan är grovt kuperad första halvan och väldigt lättåkt andra halvan. Det är alltså branta backar, upp på Hackstabacken (där jag för övrigt spenderade en del idrottsdagar i skolan som liten), nerför i endurospår och en och annan ”ravin” och drop. Sista 1,5 km till varvning är platt och flowigt.

På tredje varvet gasar Micke Kippilä ikapp mig. Jag undrar vad som hänt, han låg ju långt fram tidigare! Punktering. Han gasar ifrån rätt snabbt med, innan jag bara någon kilometer senare är ikapp och ligger bakom. Ny punktering för honom.. Micke undrar om jag har CO2-patroner och det har jag ju! Vi stannar och jag langar fram det jag har. Då går näste kille i vår klass om. Jag hoppar upp på cykeln snabbt och börjar jaga. Här handlar det om att trampa för pallplacering, plats två eller tre, trodde vi. Efter några kurvor har jag sikte på honom och inför varvning är jag ikapp och på hans hjul.

Precis när vi tar oss ut på sista varvet, går jag om och skapar så småningom en liten lucka upp mot Hackstatoppen. Tyvärr täpper han luckan lätt nerför toppen, jag gör sedan ett misstag och får hoppa av och springa med cykeln. Där drar konkurrenten ifrån. Jag uppskattar att han får ca 150 meter.

Då sätter jag i turbogasen med mindre än halva varvet kvar. Det räcker inte riktigt ända fram, konkurrenten tar sig in i mål 30 meter före, på vad det visar sig vara – en förstaplats.

Jag åker således in på en andraplats i det blyga H30-startfältet. Det är jag ändå nöjd med, med tanke på min juli-augusti. Ganska lätt omtumlad efter att ha tagit ut mig rätt rejält.

Jag ser efteråt att jag tappade ca 1 minut på varv två och drygt 1 minut på varv tre. Där förlorade jag loppet på några misstag samt ett stopp för CO2-patroner. Men jag hade kul ändå och det är det som räknas!

Tydligen körde jag på 94,7 % av mitt pulsmax hela loppet, bra träning på dryga timmen.. 🙂

Stort tack MTB Täby för arrangemanget, samt alla hejarop längsmed banan!

Här är några animationer jag bjuder på från ungdomsklasserna. Klicka på dem för större version!

Written by Martin S.

28 augusti, 2016 at 19:09

Ride of Hope Uppsala-Stockholm

with 2 comments

Alla bilder här. Fritt fram att låna.

Idag cyklade vi sista etappen av Ride of Hope, ca 10 mil från Uppsala till Stockholm, för att samla in pengar till Barncancerfonden.

Men det hela började på hemmaplan. Vi var ett glatt och litet gäng (StockholmCK+vänner) som först cyklade upp till studentstaden. Lite slitigt stundtals med kantvind. Jag känner av min bihåleinflammation.
Glada miner på startplatsen utanför Lidl och 400 cyklister som tillsammans med vänner varit med och samlat in över 21 miljoner kr! Mäktigt.

I vår stora grupp som ska cykla snabbt, blir vi nog 40 pers, ledda av RoH-legend Micke med team. I vår grupp – Micke och Nicklas, som cyklat från Umeå till Stockholm. Imponerande.
Efter 5 min smäller någons däck. Rekordsnabbt fixad punka och då punka igen – däcket är upprivet på sidan. Ridå. Efter nästa punktering några minuter senare och en väldigt utdragen och hetsig belgisk kedja, delar vi upp oss.

Vår grupp får sedan en fin tur mot depån i Märsta. Snabbt, rätt snyggt och med tankarna på vänner, för egen del Tomaz i TeamMagnus – jag kör för dagen i TMCK-ställ.

Efter en riktigt bra depå, får jag veta att det heter fikaben, när benen är så där sega efter paus. Det här blir jobbigt, tänker jag när vi trampat en liten stund. Jag biter i och klarar mig kvar, tills benen blir tillräckligt bra igen. Bra stämning och halvtimmen kvar hem till Hagaparken.

Väl framme är det fest. Sjukt trevlig stämning med grillat, partytält, glass och idel minnen och anekdoter från veckan och dagen.

Grymt gäng och fantastiskt att få vara med och samla in till ett så fint syfte.

Strava

Written by Martin S.

7 augusti, 2016 at 20:51

Mörksuggejakten – racerapport

with one comment

Äntligen uppe i Rättvik igen för att köra lite längre, lite bättre Mörksuggan. Jag är bra uppvärmd (tack Angelica för låne-MTB till det) och har bra position inför backen upp till Vidablick. I år går det snabbare uppför än senast och jag fortsätter ha bra position i en mindre grupp på grusvägen precis efter. Försöker att undvika att ta vind, men hamnar först ändå och blir trött, så att 10 pers går om inför stigåkningen med lite småstökig nedfart på slutet.
Ut på grusvägen med milsvid utsikt och trycka på utför, så snabbt att jag går ikapp den riktigt bra gruppen framför.

I en slakmota på asfalt kommer Viktor Junell från ingenstans, sätter sig först och bombar på deluxe. Jag proppar i mig min gel snabbt och försöker sedan överleva närmsta 20 km på snabba grusvägar och några kortare stigpartier. Jag är med länge, men när klockan tickar över 1:05 får jag ge mig i en slakmota där gruppen går iväg, med bl a H30-konkurrenten Rasmus (som kör kanon varje lopp).

Bakom mig, helt tomt. Jag trampar på länge i ingen mans land och kommer ikapp en kille som släppt från gruppen. 5 km senare kommer en grupp ikapp med polare Christian, som kör för HSport-pallplacering (det blev en tredjeplats!). Vid det här laget är jag rätt mosig, första halvan av loppet har varit en bit över min kapacitet och jag har fått jaga ikapp mina egna luckor.. Christian går då upp i front och jag får bita i rätt hårt för att vara kvar. Efter en stund känner jag mig lite piggare och kan bidra med några få förningar..

Jag ligger topp 3 rätt länge, men tappar placeringar vid ett tillfälle och strax efteråt går vi in på stig. Tyvärr lämnar två killar framför mig lucka och jag ser hur Christian & co drar iväg, utan att jag kan gå ikapp. Bara att gilla läget och förtjänt efter lite bristande koncentration och ork lite tidigare.

Jag får köra mestadels solo med lite elit och H40-åkare i närheten. Således inga konkurrenter och jag kan sladda in på 2:42 på mätaren – och en 13:e plats i H30, vilket jag får vara nöjd med!

Grym bana i ett otroligt fint sommarväder.

Efteråt blev det klassisk after Mörksuggan hos klubbkompis Peter med familj, en utmärkt avslutning alltså 🙂

20160710_125856_002.jpg

Written by Martin S.

10 juli, 2016 at 20:32

Ränneslättsturen – racerapport

with 5 comments

Starten går och jag har sämsta startplaceringen hittils i år i ett långlopp – jag var nämligen in med cykeln 15 min efter fållöppning och hamnade bra långt bak i fålla 2.. segt.

På grusvägarna i inledningen går det undan värre, jag kan jobba upp mig något och ligger i svansen av huvudklungan första milen. Någon lämnar lucka, jag upptäcker det och försöker gasa ikapp, men får ge mig tämligen omgående. På några stigpartier går pulsen ner och snart är jag på kända vägar, då jag rekat delar av banan inför premiären av detta lopp för mig.

Tyvärr blir det en hel del stigköande bakom tjejerna som startade 5 min innan oss, jag försöker peppa lite vid varje omkörning, då de sannerligen inte har det lätt när alla herrar ska om.

Snart är polare Christian ikapp och precis bakom mig inför avsnitt 3, som innebär fantastiskt fin stig säkert 20 km. Vi inleder med en brant backe. Jag lyckas ta mig över den lite svåra knölen innan toppen och inleder sedan en bra forcering – stigar är min styrka och jag är snabbare än många där.

Jag plockar placering efter placering, innan jag är ikapp en grupp som kör precis på gränsen för mig. Jag trampar i den gruppen många kilometrar och det går finfint. När vi går ut på gruset tar vinden tag i mig och jag tappar lite. Förbi depån och jag surplar i mig det sista av min andra gel i loppet, inför avsnitt 4, med många kilometrar stig och något så kul som A och B-spår.

På detta avsnitt går jag ikapp och om några stycken, jag har även häng på en H30-konkurrent som har högre kapacitet än jag. Men nu händer något. Jag ser konkurrenterna försvinna iväg och jag har problem att hålla fart. Det är svårt att dricka och äta på dessa stigar, trots att jag brukar kunna göra det enkelt annars.

Det blir faktiskt lite tjatigt med alla kurvor till slut, snart är jag ute och kan äntligen dricka. Tyvärr har jag ingen kraft i påkarna och flera cyklister tar sig förbi, dock ingen konkurrent. Efter lite stig till kommer man så småningom ut på asfalt, och jag öppnar min sista gel, med 2:05 körda och ca 30 km kvar. Korken har fastnat. Till slut får jag upp den med tänderna och kan ta en klunk, som jag sätter i halsen. Nu snabbt vänster in och det som inte får hända, händer. Jag tappar gelen. Satan! Inte läge. Den här gelen är dessutom väldigt flytande, så det är ingen idé att stanna och plocka upp den, då allt säkert runnit ut.

Jaha, bara att gilla läget, och trampa på. Jag vet att det finns en depå kvar. Det går långsammare och långsammare och jag inser att nu är det snart bonk. Vid depå 60 km stannar jag och trycker i mig gurka, vatten och bulle. Det hjälper knappt, för i backarna efteråt kommer krampen. Jag slipper i alla fall hoppa av. Närmsta 15 km går två grupper ikapp och även konkurrenter, och jag får se totalt 4 konkurrenter ta sig förbi mig, utan att jag kan svara.

Mot slutet har jag sällskap med tre elitkillar, som gasar iväg sista 3 km. Jag håller min placering och rullar besviket i mål. Där sitter Christian och har fixat dricka mm. Döm till min förvåning dessutom att jag rullade in på en 16:e plats i H30! Där blev jag lite nöjdare i alla fall.

Jag räknar ut att sista 30 km tappade jag hela 6 min på Christian, och givetvis väldigt mycket tid på konkurrenter.

Christian plockade tredjeplaceringen i H-Sport och vår reskamrat Henrik, ja, han trampade in kring 3:30 och en 13:e plats i motion.

Allt som allt en rätt okej dag ändå!

Strava

13549080_10153521678496822_176180947_o

Chrille och jag inför start. Foto: Christian Abrahamsson

13555782_10153521678601822_1701999250_o

Glada miner innan vi visste vad som skulle komma 😉 Foto: Christian Abrahamsson

Written by Martin S.

3 juli, 2016 at 21:46

Lida Loop – racerapport

with one comment

IMG_2691Rycker lite från gruppen.. Foto: Peter Jansson

Idag var vi ett gäng från Lidingö CK som brände ner till Lida för att köra årets fina upplaga av långloppet. Från Lidingö CK till start: Marcus, Peter, Anja, Carl-Fredrik och så jag. En hangaround också i form av reskamrat och träningspolare Jonas.

Starten går och jag har en väldigt bra, framskjuten placering i slalombacken. Plockar några placeringar och det känns oväntat bra. Kommande kilometrar på snabba grusvägar går också riktigt bra och jag har flera duktiga elitåkare omkring mig.
Efter att ha täppt några luckor tappar jag orken lite och i backarna får jag se mig passerad av ett tiotal cyklister. Jag kommer ikapp på snabba stigarna kring kända Tullinge Keps Cup-bana.

Mina 1,4 bar i däcken känns perfekt idag. 0,1 bar mer än när jag kör stökiga hemmastigar, och det hjälper mycket! Bakdämparen inställd på mellanläge med, vilket gör att jag får lite mer gratis på grusvägarna.

Första loopen är klart mer stig än jag kommer ihåg och det passar ju mig. I slutet återhämtar jag mig på stökiga stigpartiet och strax efter varvning och in på diagonalen har jag anslutit till polare Andreas med grupp, och här ligger jag första, stigrikaste delen av andra loopen. Plockar någon placering, tappar någon. Tempot är högt och kontrollerat. Jag återhämtar mig lite till.

Vid en trång passage av stenbumlingar blir det stopp och jag tar eget spår och hamnar först i gruppen, perfekt. Snart höger och i en backe förbi gamla, rostiga skrovet. Jag kör högt tempo, det är jobbigt – tydligen även för min grupp med, för när jag tittar bakåt är det tomt. Jag utökar i snabba och stökiga nerfarten till villaområdet och går ikapp gruppen framför. På korta asfaltspartiet efter stengropen spricker det av och jag tappar igen. Sedan ett av mina favoritpartier – svagt nerför på bred singletrack innan man ska över vägen och trampa vidare på en snabb utförslöpa ner mot skråpartiet vid sjön.

Där går jag ikapp nya gruppen igen och nu biter jag mig fast en bit. I kuperade partiet in mot varvning och slalombacken nerför är jag ensam igen. Jag får så småningom sällskap bakifrån av två bekanta. Över kalhygget och efter det är vi ikapp främre gruppen igen. Den här gången håller jag mig alert och ser till att ligga långt fram i gruppen, där vi har rätt gott samarbete. Skönt att ha en bra grupp att åka med på grusvägarna.

Jag tappar dock i några backar. Lite ovant, det brukar ju vara jag som har lite mer driv i backarna på långloppen. Jag petar i mig sista biten gel med ca 30 min kvar av loppet. Det hjälper för i sista jobbiga, branta backen är vi några som går iväg och håller till mål. I gruppen har jag endast en H30-konkurrent och när jag inte kan trycka på p g a krampkänningar i slalombacken, så går han ifrån och jag får nöja mig med personbästa placering på ett långlopp i cupen – en 15:e plats! Det blir nya, fina cup-poäng.

Strava

En stund efteråt kommer polare Andreas, lagkamrat Marcus som har turbokrampat och senare även Peter, Carl-Fredrik, Anja och Jonas.

I år är det en snabb bana med många personbästa, så även jag med tid strax under 2:32 och ca 15 min bättre PB. Det har hjälpt mycket att reka banan två gånger.

Tack Tullinge med vänner för ett fint Lida Loop!

20160612_103434

Anja inför start i ett större startfält med damer.

20160612_133638

Andreas och jag körde i samma grupp ett tag. Bra motor på denna kille!

20160612_133950

Vacker syn, right? Kanske kan man även mäta vem som legat mest på rulle?

20160612_134933

Peter körde också PB.

Written by Martin S.

12 juni, 2016 at 19:32

Högbobiken 50 km – racerapport

with 3 comments

20160606_131101

Nöjda och glada efter ett fint race!

Högbobiken är ett finfint motionslopp som gått av stapeln åtminstone senaste fem åren. Förra året fick den sig ett uppsving och i år ännu lite mer ny och fin bana.

Det är ju kul att köra snabbt även på motionslopp, så jag och Angelica anmälde oss och så stod vi där på startlinjen.

Jag passar på att snacka lite med Ronnie från TCM cykel, vi hamnar ofta i samma klunga på Keps Cup och långlopp.

Känslan för dagen är helt ok efter min förkylning. Jag har fortfarande lite tjockt kvar, men näsplåster gör verkligen under för min andning. Jag tänker köra så gott det går, så blir det som det blir!

Första 3 km är grusväg och det går ju rätt snabbt med Landström, hemma-Emil m fl som drar upp tempot. Jag ligger topp 8, men tappar precis innan vi går in på första stigen, där killen framför mig är trött och agerar stoppkloss. Nåväl. Sedan ut på grusvägen och det kommer en Gävle-kille bakifrån med bra tryck. Jag tar hans rulle, tar lite förningar också, men orkar inte riktigt samma tempo som honom. Strax har en mindre klunga just med polare Ronnie anslutit till oss, och vi kan påbörja lite bättre samarbete.

Vi är 4-5 pers som roterar på grusvägarna första loopen. En Norrtälje, en Gävle, en Falu CK och en Uppsala-cyklist som har bra tryck, och så jag. Redan här känner jag mig rätt bra för dagen och jag ser till att ligga först in på varje stigparti som kommer, riktigt skönt att ta stigarna i min egen takt och ta mina egna spår, som jag rekat lite.

Efter 15 km kommer man in på stadion igen och i en doserad kurva tappar jag kedjan.. 30 sek och 10 pers senare är jag på gång och jagar ikapp gruppen jag låg i. Det går förvånansvärt bra. Vilar lite och sedan på’t igen.

Stigarna är blandade. Några flowiga, några små lerhål, några riktigt dryga som inte ger något gratis tillbaka. Vid varvning efter 25 km har Uppsala-killen fått lucka. En stund senare är jag ikapp och snart är gruppen samlad igen.

På andra loopen får jag hjälp av Ronnie att hålla tempo, tack! Inte många dragvilliga längre, men Falu CK-cyklisten visar sig några gånger. Till slut blir det jag som drar och drar och drar och jag tror faktiskt jag ligger först sista 15 km, överallt. Jag får lite lätt krampkänning mot slutet, men det är ju ett så pass kort lopp detta, så jag trampar på rejält.

På slutet spricker det av och Norrtälje-killen som legat på rulle senaste 15 km går om. I spurten blir jag precis slagen med och jag hamnar till slut på en 11:e placering i denna superba upplaga av Högbobiken. Polare Ronnie bara någon minut bakom.

Angelica har kört klart också och vi hejar fram kompis Ellinor som tar tredjeplatsen i damklass. Starkt!

Tack arrangören för ett fint lopp med gott väder! Det här loppet ser jag fram mot nästa år med 🙂

Strava, tid 2:04 med ett ca 3 min långsammare andravarv.

20160606_101038

Uppvärmning!

20160606_133049

Damernas pall. Grattis Ellinor till tredjeplatsen!

20160606_133232

Herrarnas pall med en delad förstaplats. Grymt!

Written by Martin S.

6 juni, 2016 at 14:32