Bra cykling

Regnet öser ner här senaste dagarna, så vi väntade till lunchtid idag innan vi stack ut. Då regnade det bara lite mindre 🙂 10 minuter senare var vi alla genomblöta (minus händerna för där hade vi diskhandskar!).

Siktet för dagen var inställt på Col de Vence och Gourdon. Upp till Vence var det knäpptyst i gruppen, ingen sa något alls. Regnet strilade ner och letade sig in överallt. Sedan började det roliga: Tröskelträning uppför till Col de Vence – 9.7 km, 6,5 % och 630 höjdmetrar.

Jag testade att ta Pampens hjul, men var tvungen att släppa efter 3 km då han drog på lite för hårt. Race upp till toppen och jag knappade in lite, men kom upp halvminuten efter på förmodligen nytt personbästa. Col de Vence var idag höljt i dimma, vilket såklart skapar en lite mer magisk känsla på de tomma vägarna.

Vi väntade några minuter innan Stefan & Tomaz anslöt. Tryckte i oss någon halv bar, på med hjälmmössa och varmare kläder (det var nu 9 plusgrader) och sedan bar det av utför till det vi kallar för ”Platån”. Platån är på ca 1000 meters höjd, leder till en utmärkt utförslöpa genom en skog som inte börjat växa än så här tidigt på våren, och vidare mot Andon via en fin klättring och sedan slakmota på 2-3 % i 1,5 mil eller så. Där bränner det lite i låren, ska tilläggas. Tur då att det går att fokusera på hästhagarna och vattenfallen vid sidan om vägen.

Siktet var alltså inställt på Gourdon – bergsbyn med milsvid utsikt där vi mötte Andy Schleck förra året. Vägen till Gourdon skulle bli minst sagt spännande. 10 meters sikt i dimman nerför, det är grejor det. Påminner skarpt om Viking Tour som jag cyklade för två somrar sedan! Läskigt och mäktigt på samma gång.

Väl i Gourdon var vi något frusna och vi drämde på med åtskilliga koppar hett te och våfflor med Nutella. Klockan var rätt mycket och det skulle bli tight att komma hem i dagsljus, insåg vi. Vi anade inte hur rätt vi skulle få!

Ut i dimman nerför igen efter att ha bränt några intervaller uppför för att få upp värmen och vi var på’t igen. 10 m sikt ända ner till Grasse där det blev betydligt bättre. Tyvärr så körde vi just västerut till Grasse istället för österut mer hemåt, vilket medförde minst sagt spännande mörkerkörning sista 1,5 h hem i rusningstrafiken. Nästan med livet som insats.

Till slut var vi hemma och Christer som anslöt till oss idag undrade om vi spelat honom ett spratt som kom så sent. Nu är vi fem TMCK här resterande dagar.

• Bäst idag: Sol på 1100 m höjd
• Sämst: Blöta fötter från minut 0

Tyvärr strejkar USB-anslutningen på min Garmin så ni får se rutten vid annat tillfälle!

Ligger på rulle på Pamp uppför Col de Vence.

Tomaz ”Diskhandsken” Vestman mosar sista metrarna på toppen av Col de Vence.

Äntligen sol! Vägen mot Andon. Från vänster: Karl Pamp, Tomaz Vestman, Stefan Örjes.

Lagtempo på 1100 meters höjd. In i dimman!

Christer kom ner på eftermiddagen och körde en schysst runda: Nice-Cannes tur & retur. Med fräscha ben blir han farlig i stigningarna resten av veckan..