Bra cykling

Mitt sällskap för idag 🙂 (Angelica har också bloggat om vår runda)

I morse åkte jag och Angelica ut till Bogesundslandet i Vaxholm för att köra en skön MTB-loop. Vi har läst om Bogesunds alla stigar och nu passade det ganska bra att sticka ut – jag har ju numera en egen mountainbike och vill nästan inget annat än att köra över sköna stigar i skogen, i timmar helst.

För att hitta rätt måste man först köra till Bogesunds slott och det finns ju parkering där.  Lättast är att köra mot Vaxholm och svänga av på Pålsundsvägen och köra ner mot slottet. Väl på cykeln tar man sig sedan till grusvägen bakom slottet och följer där orange markering (Stora Slottsrundan).

Grejen är den att det är otroligt bra markerat runt hela Bogesund och man kan välja att följa blå leden också. Den viker dock efter ett tag av från Stora Slottsrundan.

Jag och Angelica hojjade alltså iväg och för min del kändes det som att jag var en ko på nybete eller som ett barn på julafton. Jag var så sjukt förväntansfull och jag har längtat länge efter att kunna köra långa, härliga rundor på MTB på helgerna. Angelica var rätt nöjd hon med när vi kom in på det första, lite lättare partiet i skogen. Vi utbrast båda att detta var grymt – precis som MTB ska vara. Sedan fick stigen oss att ångra våra ord lite 😉

Detta var ett trevligt och lummigt parti på orange:a leden. Det var en del nedfallna träd dock!

Då stigen börjar slingra sig längsmed en bergskam längs vattnet blev det genast rätt svårt. Stenar, klippor, stora rötter – så som det kan vara när skog är nära vatten. En och annan svordom senare (från mig..) hade vi passerat det mest tekniska partiet för dagen och var glada och belåtna för lite lättare stig.

När vi startade rundan var det fortfarande fuktigt och lite sådär sagolikt i skogen, riktigt skön känsla. Ju längre dagen gick hade skogen så klart torkat upp och blivit varm. Vi hojjade vidare och stötte på en och annan grym uppförsbacke eller nerförskörning. Min favorit är småtekniska och långa uppförsbackar tror jag. Det fanns några sådana här 🙂

Riktigt schysst cykling idag..

Rätt vad det var kom vi till ett parti med klippor mitt i skogen – och så en finfin teknisk klippavsats som vi var tvungna att ta oss förbi. Jag var tveksam till att cykla här, Angelica gick, det borde jag också ha gjort. Men i stället tog jag lite sats och brakade över styret och fastnade med foten i ena pedalen och kroppstyngden över både cykel och fot, typ. Det var rätt komiskt. Jag satt som i ett skruvstäd och kunde inte förmå mig att göra något alls för att komma loss. Det gjorde rätt ont faktiskt. Landningen blev också rätt oskön, med styränden rätt in i sidan på revbenen/armhålan. Aj. Tack vare Angelicas undsättning kom jag loss och vi kunde fortsätta. Jag lite skakig, vilket märktes de första hindrena där jag höll på att vurpa igen. Men sedan gick det bättre.

Eder bloggare.

In och ut genom fårhagar, uppför och nerför och ibland lite kalhygge, ibland snåriga buskar och så klart brännässlor. Allt finns i Bogesundslandet.

När vi cyklat lite drygt halva rundan började Angelica dock få knäont och ganska snart så gick det inte att cykla vidare i skogen för henne. Så vi var båda lite snopna när vi i stället styrde tillbaka mot slottet på grus och asfalt i stället för inne i skogen – men har man knäont eller problem så är det bara att lägga ner det man håller på med, framför allt om man inte kan cykla vidare.

Vi var två ändå rätt nöjda cyklister som gled in på parkeringen vid slottet igen. Detta gör vi om igen.

Knappt 2 h rulltid blev det i lugn takt. Bra uppladdning inför resten av helgen!

Angelica & jag då!