Bra cykling

Foto: Jesper Andersson

Ludvika och Finnmarksturen 2014 bjöd på ett riktigt fint lopp. Jag, Micke och Anja gick upp tidigt på morgonen för att köra upp till tävling. Snabbt hämta ut nummerlappar och in med cykeln i startfålla 2. Ca 30 st cyklar låg redan där, helt ok placering om än inte den bästa. Sedan började jag värma upp genom att springa lite fram och tillbaka till bilen. Efter 15 min fick jag ont i knät, så jag lade ner uppvärmningen. Tjatter och värme inne i omklädningsrummet innan det var dags att ta sin plats i fållan.

En liten bit in på masterstarten och startbacken!

Förra årets start var tydligen inte den roligaste, i år gick det betydligt bättre. Jag hade dock en mängd cyklister före mig, men plockade i alla fall 20-talet placeringar under mastern. När fältet släpptes och startbacken började såg jag att det var ca 70 m till dem längst fram och insåg att det inte blir någon körning med snabba elitgrabbar idag. Jag täppte en del luckor i backen och sedan blev vi ett redigt stort gäng som sällskapade större delen av halva loppet. Vi var allt som oftast 20-30 pers. Efter en stund kommer en kanonkul sekvens där man ”möter” täten på andra sidan avspärrningen, när de kör utför. Sicken fart! Vi hade också rejält god fart när vår klunga körde nerför och under bron. Jag sladdade efter lite innan vi fick igång mer samarbete i gruppen.

Riktigt skoj sekvens detta!

Inne på stigpartierna hamnade jag till en början på plats 10-15 eller dyl och det var ju inget att hurra för, så jag körde upp mig och körde rätt starkt långa partier. Jag var först in på varje stigparti och tillsammans med #4224 Christer från Borlänge fick jag lucka på stigpartierna. Tyvärr inte tillräckligt med lucka och inte tillräckligt med cyklister nära för ett närmre samarbete för att dra ifrån, men så kan det gå!

Långt bak i ledet..

In mot Ludvika och varvning körde vi ett gäng riktigt starkt, lagtempo med #47, #3209, #3219, #4224, #4227, de som varit starka helt enkelt. Jag ville ligga långt framme. Vi fick ta en hel del vind med ca 10-15 st bakom oss. Jag visste att snart kommer trappan och frågade Christer från Borlänge hur långt det var till den. Det var bara raksträcka kvar, jag gick upp för att vara först och missar den tvära svängen till höger ner under bron och upp på träplankorna över trappan.. snopet! Vända snabbt och börja jaga. Nu med 20-30 man framför i backen som dök upp, och här börjar jag känna mig rätt krispig. Från stark till krispig på nolltid, tack vare lite vind och lagtempo.. attans!

Lagtempo in mot Ludvika.

Framför mig ser jag en Fredrikshof-kille och jag utgår från att det är min kompis Henrik Sandén och jag tänker att jag absolut ska ikapp och visa hur stark jag är (not). Det är riktigt slitigt och det dyker upp några snabba bakifrån och kör om. När vi är ikapp Hofvet-killen så är det inte alls min polare Henrik och jag blir lite förvånad. Nu är det dock dags för mig att börja ligga på rulle i klungorna/grupperna jag kör i och så blir det.  Tyvärr tappar jag fokus då och då, vilket gör att efter nästan varje stigparti får jag jaga ikapp gruppen som får lucka på 10-15 meter. Slitigt.

In mot Ludvika.
Foto: Jesper Andersson

Grymt kul och böljande stig, tyvärr tappar jag min grupp i slutet..

Jag måste bara säga att loppet är så fint varierat och bjuder på sådan suverän terräng och blandad åkning, att det i princip är en njutning banmässigt att köra. Så otroligt kul! Det är så här långlopp ska vara.

Favorit i repris – 2 min in tappar jag nästa grupp!

Jag ligger på rulle sist i min grupp över suverän singletrack med fina kurvor och i slutet bränner gruppen ifrån mig och jag blir ensam. Bara att nöta på med ca 20 km kvar, första gången i loppet som jag nu är ensam och bakom mig ser jag ingen heller. På ett snabbare grusvägsparti blir jag ikappåkt och efter en taskig kurvtagning av mig även ifrånåkt lekande lätt.. jag är trött, men i backarna är jag i alla fall inte tröttast och mot förmodan går jag ikapp och om några i sista backen. Återigen ligger jag nu ensam och smiskar grus och stig, kilometrarna tickar ner och jag känner att krampen börjar smyga sig på. Försöker värja den och det går. Dricker mycket.

Sista backen. Trött..

Smågrupperna dyker upp bakifrån en efter en och jag kan inte ens ligga på rulle nu. Det är bara att kämpa på i mitt eget, hyggliga tempo ändå. Ut på asfalten och exakt på 2 km-markeringen så får jag den där krampen. Baksida lår som vanligt.. den går över snabbt och jag närmar mig mål, när jag blir omkörde av den där Hofvet-killen. Resten lyckas jag hålla bakom mig. In mot mål en slags spurt och sedan turbokrampen från helvetet. Jag tror jag står helt stilla i 1,5 min innan jag kan röra på mig. Jag får en medalj men funkisen smäller till mina tänder med själva medaljen och nu gör det inte bara ont i muskler utan även i tänderna.

2:43:13 blir min tid och det räcker till en 38:e plats i elit. Några cuppoäng i alla fall!

En snabb titt på resultatlistan visar att jag tappade 5 minuter sista 20 km.

Målgång, kramp, svordomar och tandvärk, glömde sedan stänga av kameran. Enjoy!

Bjuder på denna.
Foto: Jesper Andersson

Läxa till nästa gång är att träna hårdare. Och kanske inte vara så aktiv första halvan av loppet..

Extra kul annars att Anja kom tvåa i sin klass och Lotta trea i sin klass. Starkt!

Finnmarksturen kommer jag solklart tillbaka till nästa år, detta långlopp var superkul och otroligt bra arrangerat! Trist med lite, lite dålig markering vid tunneln/trätrappan i Ludvika, men det vägs upp av bland annat den suveräna pastasalladen, alla trevliga funktionärer, all ösig publik och alla sköna man samarbetade med. En toppendag, helt enkelt!