Bra cykling

Enjoy! 31 min Långa Lugnet-action.

Äntligen på startlinjen igen efter ett misslyckat maj. Min fråga inför loppet: kommer kroppen att hålla? Hela veckan kände jag mig dessutom ganska sänkt och senast läggdags på fredagen var jag inte 100 % säker på starten. På lördagsmorgonen så kändes allt tillräckligt bra och Angelica skjutsade ner mig till Lugnet, där jag genomförde sedvanlig tävlingsrutin med uthämtning av nummerlappar, ganska kort uppvärmning och in med cykeln i fållan så snart som möjligt. Även i år fålla 2, skönt. Passade på att skrota omkring lite med vänner och förbereda det sista.

Min tanke är att inte gå all out hela loppet, utan hålla igen lite.

I starten gäller det dock att ta position, så jag tar sikte på elitkillen framför mig, som ser vass ut, men tappar honom i den stora massan. Vi är halvvägs in i startbacken, pulsen på rött men kontrollerad andning. Då ser jag hur horder med cyklister tar sig om på vänster och höger sida, och jag bara faller genom. Jag kan inte öka för att vara med längre fram i loppet. Snart planar vägen ut en bit, innan det är dags för sista knäppan och jag tappar lite till. Sedan blir det grusvägsrally och då är det dags att släppa lite fler grupper.

Efter några långlopp så känner man igen en del. Christer från Borlänge har jag samarbetat med tidigare och det var skoj att se honom igen i klungan. Per Kumlin var i samma grupp som mig efter startbacken. Tyvärr hade jag inte orken att hänga på dessa herrar och grupperna som kom iväg på gruspartierna. Det var så otroligt jobbigt under första halvtimmen för min del, så jag var nära att bryta. Jag släppte grupp efter grupp på grusvägarna. Tungt när jag vet att jag normalt sett kör med samma kapacitet som dem i grupperna. På stigarna hamnar jag ofta med många framför mig, eftersom jag sällan ser till att ligga först in på ett stigparti. Då blir det som det blir och ut från varje stig åker jag ikapp gruppen framför så gott det går. Det tar verkligen på krafterna, samtidigt som jag försökte hålla igen lite för att kroppen inte ska få en absolut chock..

In på loop 2, som är rätt mycket motionsspår upp och ner, och det börjar ösregna. Det gör mig ingenting, jag fipplar bara ner glasögonen innanför tröjan och kör på. Loop 2 blir ganska enkel för min del, jag återhämtar mig på stigarna där det går långsamt med andra framför, och börjar känna mig fräsch. Vid varvning vet jag exakt vad vi har att vänta oss på loop 3, som jag kom ihåg väl från förra året. Väldigt mycket uppför på smala stigar.

Redan i början på loopen ligger jag bland de främsta i en klunga jag uppskattar till 30-40 man, som jag sett en hel del under loppet. Jag kör i samma takt som ryggen framför, men det går för långsamt, så jag tar mig om och får lucka. Jag märker hur luckan blir större och hur alla bakom kämpar. Då bestämmer jag mig för att nu är det nog allt bara att köra, sippar i mig av min koffeingel, och kör. Jag tar sikte på ryggarna 100-150 m längre fram i backarna. Minskar avståndet allt eftersom. Jag känner att jag har ork och resten av loopen tror jag att jag till slut släpper förbi bara en kille, och kör ifrån resten. Tekniken lämnar en del att önska i handbyggda stigarna mot mål, min placering är aldrig i fara och jag rullar i mål precis innan himlens portar öppnar sig rejält.

Jag plockar en 23:e plats i H30 och är ganska nöjd med det. Med mer tröskelträning och kontinuerlig träning, hoppas jag på bättre resultat framöver!

Strava

Härligt, flowigt parti:

Diverse fler av mina videos här: