Bra cykling

Min vattenflaska sprängdes tidigt men vad gör det när man får en skön morgon i sadeln?

Dag fyra här nere och känslan var rätt god från start. Men plötsligt sprängdes min vattenflaska! Snabbt konstaterade jag att det här är ett supertillfälle att bara köra med en flaska resten av dagen och veckan. Inga problem 🙂
Varför flaskan sprängdes? High5 Zero-tabletter som jag inte låtit brusa klart. Då bildades undertryck som sprängde locket av flaskan 🙂

Norrut sedan för att ta oss an den schyssta stigningen till Santa Lucia (via El Doctoral). Enligt mig kanske trevligaste biten uppförscykling på hela ön. Väldigt bilfritt, mestadels bra asfalt och rätt lagom lutning. Dessutom superb vy mot dalen när man väl kommer över första större krönet.

Det kändes från start dock att benen fått slita senaste dagarna och värre skulle det bli. Sista biten till Ayacata (”lunchstället” #1 för oss denna vecka) tog jag i eget tempo när jag började gå lite tom. Bocadillo med serrano och keso var väl långt ifrån den bästa, men den slank ner innan Henrik, Jesper och jag stack vidare mot toppen, Pico de las Nieves. Hofvet-Andreas med vän hann vi med att träffa en sväng med.

Den där första biten från Ayacata upp mot toppen rekommenderas egentligen att man tar innan fikastopp. Efter fika är man rätt seg och har ju precis ätit, så då slår 15 % lutning till rätt hårt där i början 😉

På toppen ca 45 min senare fick vi njuta av rätt go utsikt åt de flesta väderstreck. Senast jag var där med Angelica och Kaspar hade vi inte så mycket att se innan skräckutförskörningen vi sedan fick uppleva. Skillnad nu!

Efter toppen så blev det ju rätt mycket utför, ända ner till kusten faktiskt. Ayacata-Mogan-Puerto Mogan och sedan hem via kusten som en schysst avslutning på den bästa dagen hittils.

5:30 h och 14 mil enligt Strava.

Imorrn vilodag.

Följa John och John. (Alex & Jesper)

Elitkillarna på 2000 m höjd.

Å så in i dimman 🙂