Bra cykling

Foto: Johan Stegfors, X-kross

Första långloppet på ”hemmaplan” i Stockholm i och med Lida Loop. Deltävling i Långloppscupen och för mig tävling nr 2 i cupen. Och som Lida Loop levererade.

Jag, Peter & Vilma rullade ner till Lida friluftsgård och med några kilometer kvar kom kön som om det vore Essingeleden under rusningstrafik. Sakta men säkert tog vi oss framåt och slutligen hade vi en parkeringsplats på en fin gräsplätt 2 km från målområdet.

I och med att vi efteranmält oss och hämtat ut nummerlappar en dag tidigare var det inte bråttom och den där racestressen som kan infinna sig, ja, den lyste med sin frånvaro. Värma upp och så in med cykeln i startfålla 2 för egen del, och sedan se till att äta och dricka lite med halvtimmen kvar till start.

Starten går och det börjar med en ganska brant slalombacke. Jag gör en bra start, men jag vill öka farten i backen och det går inte, för det är så trångt. Folk börjar sicksacka och några cykellängder framför mig får jag höra folk som börjar klicka ur med 20 m kvar av backen. Givetvis stannar det upp totalt, attans! Jag hoppar av cykeln förbannad, springer sista biten och tar mig sedan upp på grusvägen och börjar plocka lite platser.

Loop 1: mycket grusväg och det går snabbt, rejält snabbt. Bara minutrar efter start så sänker vi farten rejält efter vurpa precis framför oss. Det ser inte bra ut. Cyklisten som ligger ner får hjälp och snart möter vi ambulansen på grusvägen. Tråkigt!

Nu är det dock bara att jaga och hålla koll på andra cyklister. Klungan har decimerats till en grupp på 20 st och vi snurrar på mer eller mindre hela loopen. Slutet på loop 1 ger äntligen lite rejäl stig och hällar. Jag släpper förbi mig några och jag tar mig förbi några fler. Det går som sämst när jag ligger i baken på någon och som bäst när jag har åtminstone lite överblick.. så jag tar mina egna spår där jag ser några meter framför mig och det går rätt bra.
Sedan ner mot varvning och loop 2 som är den mest tekniska loopen.

Loop 2 och loop 1 är i princip exakt samma sträckning första kilometrarna och det snurrar på snabbt. Jag ligger ensam nu och matar, kommer ikapp lite folk och sedan in i nästa parti med stig. Det är mycket rötter här och hällar med, något jag gillar. Nu kommer det legendariska surhålet och jag ser så många som gör ”fel” spårval och tappar rytmen. Eftersom jag cyklade här dagen innan vet jag precis vilket spårval jag ska göra och tar mig förbi minst 10 cyklister och fortsätter bort på hällarna. Riktigt skönt!

Återigen ligger jag ensam på grusväg och matar. Jag har två st några hundra meter framför mig och jag knappar igen på dem. När jag nästan är ifatt vänder jag mig om och ser en rejäl grupp bakom, slår av på farten lite och går in på rulle sista biten i vinden, innan vi tar oss uppför några backar på motionsspår. Samma grupp med cyklister jag tog mig förbi på stigarna alltså. Så här är det hela tiden på långlopp. 🙂

Foto: Johan Stegfors, X-kross

Rätt vad det är känner jag igen mig från Keps Cup i Tullinge i april. Stigar jag kan! Det går riktigt snabbt på singletrack:en och det är vansinnigt skoj. På något sätt hamnar jag längst fram i gruppen med 15-talet cyklister och där ser jag till att vara nu. Jag känner hur en kille biter sig fast på mitt hjul och vi dundrar på över grustag, BMX-bana och ett allmänt riktigt svängigt och snabbt parti där jag har suveränt flyt. Det är så klart jobbigt men så kul så jag är supernöjd. Snart påbörjar jag min andra gel och den behövs, för krafterna börjar tryta, känner jag i en backe. Gelen ger snabb effekt, vilket jag tackar för. Det är 27 km kvar räknar jag ut från GPS:en.

Några backar och stigar senare går jag in för varvning och ut på loop 3. Återigen ensam, några har dragit ifrån och jag har droppat några bakom mig, inklusive killen som var klistrad på mitt bakhjul i 15 min på andra loopen. Tredje loopen som ska vara lättåkt är väl mest en blandning av lättåkt, faktiskt enstaka partier asfalt, dock rätt mycket stig och en skön rock garden med! Dock känner jag hur det hugger till lite i baksida lår och jag vet att det kommer bli lite kramp detta lopp med.

Foto: Johan Stegfors, X-kross

Jag går ikapp några till framför mig. Det är samma folk hela tiden som jag ser. MTB Täby, någon Kolmården och en Valhall. Vi har hyggligt samarbete och nöter grus riktigt fint. I ett av de sista skakiga partierna på banan känner jag dock av kramp och måste sluta veva några sekunder. ”Min” grupp går iväg och jag har bara en kille till nära mig nu. Jag kollar igen att han inte är i elitklassen och då är det lugnt. Med 3 km kvar går vi upp på en raksträcka på grusvägen och jag matar. Det håller inte länge förrän krampen slår till igen och jag slänger i mig min sista dryck och sedan börjar pinna på mot mål. 2 km, 1 km och med 500 m kvar ut från skogen och in i sista backen. Sista backen med en fin, brant knäppa innan det bara är att köra utför och över mållinjen.

Plats 33 av 53 startande i elit, helt ok resultat och framför allt är jag supernöjd med tävlingen i stort. Finfint arrangerat, grymt väder och superkul bana.

Kul också att det gick helt okej att värma upp genom att köra 4+3 h distanspass dagarna innan. 🙂

Strava

För mina vänner Peter och Vilma gick det också bra. Peter trixade in sig precis under 3 h trots borrelia i kroppen och Vilma körde lite klassisk söndagscykling. Tipptopp, alltså!

Bäst resultat för dagen i ”vår” krets slog dock Anja Kullberg till med – en tredjeplats i sin klass! Grymt jobbat.

Peter krampade rätt fint under loppet och efter målgång..