Bra cykling

Det är onekligen inte lätt att vara cyklist i Sverige. Vi är hatade på vägarna och vi är även hatade i skogen. På min MTB-comeback ikväll så fick jag erfara det senare.

Jag måste säga att det är skönt att ha något så när sadlat om från landsvägscyklist till mountainbikecyklist. I skogen kan ingen preja dig av vägen, det är ingen trafik och du är mitt ute i naturen. Däremot har jag fler än en gång stött på sura hundägare i skogen. Det spelar ingen roll om klockan är kväll eller halv sju en vardagsmorgon – lik förbannat får man kommentarer och blir snäst åt – detta trots att en MTB-cyklist just håller till i skogen på stigar..

Senast ikväll var det dags igen att vara hatad. Jag påbörjar min hemmastig i Grönsta. Rätt vad det är ligger ett träd över stigen. Jag hoppar över. Tio meter längre fram ligger en grov stock över stigen. Jag börjar fatta och suckar. Hoppar av och på igen. Bakom nästa kurva ser jag något som närmast liknar ett slagfält med grenar över hela stigen, utspridda. Sedan råkar jag veta att dessa användes till att bygga upp passage över ett hinder..

Jag stannar och rensar bort skiten från stigen. Sedan bygger jag upp passagen igen och hoppas att det bara var på detta ställe någon saboterat. Tyvärr inte visar det sig då jag en bra bit längre fram i Grönsta nästan vurpar över en hög omsorgsfullt ditlagda grenar på en häll.

Jag är den första att ta hänsyn till andra i trafiken och i skogen. Jag har aldrig betett mig dåligt på stigarna. Ändå räcker det att bara cykla på skogsstigen där man hör hemma för att bli hatad.

Min MTB-comeback var rolig, men detta tog ifrån det roliga och har lämnat en bitterhet.