Bra cykling

Från starten. Alla bilder finns här (foto: Angelica)

Boom! Då var det avklarat, det som alla säger är det roligaste loppet på kanske hela året. Mörksuggejakten i Rättvik.

Det var tur att jag var ute med några vänner och rekade första milen på lördagskvällen, för det hjälpte på själva tävlingsdagen.

I vanlig ordning dubbel portion gröt och lite annat smått och gott till frukost innan jag ”värmde upp” för att lägga cykeln längst fram i fålla 2. En bra start alltså, med tanke på att jag lika gärna hade kunnat hamna betydligt längre bak.

Masterstarten är den lugnaste jag varit med om på ett långlopp hittils och sedan börjar vi köra upp till Vidablick.

Jag kör på ganska tunga Maxxis Ikon-däck som är bättre på stökiga stigar än ren asfalt uppför. Annat än det så gick det på hyggligt uppför till Vidablick och jag låg helt klart på max delar av biten upp dit. Inte riktigt enligt plan, men det var bra, tänkte jag, för då skulle jag ha lite folk bakom mig på stigarna. Jag är dock rätt trött efter backen och tappar 20-talet placeringar på grusvägen. Sedan blir det stigåkning!

Stigåkningen går finfint fram till surhålet där det så klart klickas ur till höger och vänster. Jag tappar förmodligen en minut och ytterligare placeringar innan vi kommer till det sådär härligt leriga och blöta partiet på väg mot den snabba grusvägen utför. Det är alltid svårt att välja rätt när det är folk omkring en, men här gick det ändå över förväntan för min del. Sedan ut på snabba grusvägen och nu känns också racet igång på riktigt! Jag passar på att dra i mig en halv gel innan loppet viker av till höger ut på fin singletrack. Sedan är det bara att mata på allt vad jag kan.

Första 15 km av mitt lopp:

Jag kör solo ett tag innan jag ser en mindre grupp på 10 st framför mig att ta sikte på. Kommer ikapp dem efter ett tag, med några till bakom mig ansluter. I klungan finns minst en annan elit, från SMACK. Jag säger till mig själv att honom är jag före i mål. Efter ett gäng kurvor börjar jag tröttna på att de två direkt framför mig släpper lucka varje gång, så jag tar mig upp i fältet och får en lite behagligare resa.

Jag hinner så klart inte njuta speciellt av loppet och omgivningarna. Vädret är nice, dock rätt varmt. Av någon oklar anledning svettas och fryser jag samtidigt. Ända sedan Vidablick. Ungefär som när jag i Pyrenéerna förra sommaren cyklade 10 % lutning i 42 plusgrader..

Jag är hela tiden supernoga med att dricka och då och då dra i mig en bit gel. Det flyter på, jag kan hjälpa till mer med farthållningen och så småningom på nästa parti stig så splittras gruppen rejält. Jag ligger långt fram och drar fördel av det. Hamnar en liten bit efter de två snabbaste i gruppen och soloåker ett tag innan jag kommer ikapp. Inget syns av gruppen bakom.

Från nu och till mål gör jag min bästa del av loppet. Jag och de två andra, #167 och #172, samarbetar hyggligt och det rullar på rätt bra. Känslan är okej, inga krampkänningar, tillräckligt med vätska och allt bara fungerar. Som det ska vara, alltså.

En bit in i loppet finns ett längre motlut med gräs på båda sidor om stigen. Det är småbrant. Det känns bra i kroppen och jag märker att jag orkar bra, fast det är jobbigt. Det bådar gott, alltså.

50 sek in i videon börjar motlutet:

Däremot märker jag en stor grupp bakom oss som jagar och efter ett tag är de ikapp oss och vi är ett tjugotal som kör. Minst en elit i gruppen. Återigen är vi 3-4 st som är ganska tongivande. Det känns rätt bra att vara starkare, men när öppna fälten dyker upp, langning och lite blåst så tryter krafterna något och jag ser till att ligga på rulle lite mer.

För övrigt fungerar langning nästan föredömligt. Jag lyckas få i mig några halva muggar vatten, få på mig några muggar till och så en banan på det under loppet. Skönast var killen som sprutade kallt vatten ur en vattenslang.. tack för det!

Precis när jag har en svacka efter dragjobb så dyker en duktigt brant backe upp. Bara att mata och jag är tacksam för att jag är lätt. Många andra lider mer än mig.

Med 15 km kvar av loppet så är vi återigen samma tre som är tongivande i klungan och in på nästa stigparti drar vi tre ifrån. Kilometrarna tickar undan, vi blir en stor grupp igen och tyvärr måste jag vika ner mig på ett parti grus här när det går snabbt. Men då är gruppen redan rejält splittrad och jag vet att ingen mer elit finns här.

Sista 10 km kör jag mycket solo och plockar in ena placeringen efter den andra. Rätt vad det är kommer jag ikapp en elitkille från CK Uni, som jag åker med en stund innan nästa rejäla backe där jag drar ifrån honom och en till framför.

In mot målet går det redigt snabbt och sista kurvan innan det jag tror är målet tar jag ytterligare två placeringar – för att sedan se att det är 600 m kvar till mål.. med riktigt stumma ben tar jag mig uppför de två sista motluten och rullar in i mål på 2:34:35 och en 45:e plats i elit.

Sista 10 km in mot mål:

Här är några fler klipp:

Sammanfattning

Ett varmt och jobbigt lopp där min kropp inte riktigt var med, men där det till slut gick okej ändå. Mörksuggan blev inte min nya favorit. Det lär dock garanterat bli fler race här!

Efter loppet blev det både lunch, kladdkaka, litet dopp i Siljan och mer därtill i goda vänners lag. God helg, alltså!

Tack till Angelica för support och alla bilder 😀