Bra cykling

Sista etappen och trots att benen var och varannan morgon känns helt okej, så är det en helt annan grej när jag sitter på cykeln. Inte konstigt kanske efter 7 dagar med cykling i bergen.

Vi startar i Duszniki-Zdrój och dagen till ära har arrangören gett oss längsta etappen som sista etapp. De är dock rätt snälla ändå, eftersom första 40 km enbart är asfalt och grus.

Jag har gått och blivit lite sämre mot slutet av vistelsen här och vaknar rätt förkyld om morgnarna och idag passar jag på att nysa ett gäng gånger vid start också. Således tänkter jag att jag bara ska trampa i lagom takt och ta mig i mål hel. Starten går och jag kör mitt eget tempo. Jättemånga cyklar om, som alla andra dagar de första kilometrarna. När vi svänger av stora vägen blir det lite brantare och jag kommer mer till min rätt. Kroppen kommer igång och jag cyklar ikapp en del som gått ut för hårt.

Här var det otroligt segt.. nånstans i fjärran – bergen vi ska till. På vägen dit.. kantvind och skakig terräng utan något som helst flyt.

Som den landsvägsräv jag varit, gillar jag asfalt och det får vi alltså en del av idag. Jag trycker på lite extra och hamnar i en bra grupp på platten. Sedan kommer vi till en vägg. Den är inte så lång, den backen. Men vår grupp om 6 splittras och jag tar det i min egen takt. Sedan väntar det jobbigaste på hela veckan. Kantvind över ett oändligt landskap av ängar. Långt borta syns bergen, som jag antar att vi ska till. Det är tufft och jag försöker hålla tempo, men måste växla ner gång efter gång. Tydligen har andra fullt upp dem med, för när vi närmar oss bergen är många krokiga och jag tar fram mina extra krafter.

I de brantaste av backarna, där de flesta får kliva av och köra push bike, vevar jag på och tar mig om cyklist efter cyklist. Jag passerar säkert 15 st närmsta kilometern uppför. I nedförskörningen kommer några så när ikapp, men i nästa klättring seglar jag iväg igen. Den här klättringen är den näst sista på Sudety MTB Challenge och är verkligen en typisk klättring för hela veckan. Skakig grusbacke som ringlar sig upp och med en lutning på 9 %. Jag märker att jag tar in på dem framför. Sedan en kortare utförskörning och dags för sista backen. Det är riktigt varmt nu. Jag cyklar om några till. Två av dem är portugisiskor, som jag alltid cyklar om efter drygt halva loppet. Idag har jag tagit det lugnare. Gör tumme upp när jag passerar dem och grinar lite illa i nästa branta parti.

En så typisk backe för Sudety MTB Challenge. Till synes oändlig grusväg uppför. På många ställen med lite rullsten som krydda.

Framför mig ser jag två norrmän jag cyklat lite med tidigare i veckan. Jag kommer aldrig ikapp dem innan toppen och utför är de snabbare än jag. Sista utförskörningen är jag helt solo. Jag passar på att njuta mer av det vackra landskapet, svänger sedan av mot mål och väl där möts jag av jubel och kompisar. Det är äntligen över!

Jag hänger i gräset med Kjell O med fru och hund. Solen lyser starkt och det är varmt. Vi har verkligen haft en sanslös tur med vädret. Resten av gänget kommer in nöjda och trötta. Vi är alla överens om att nu får det vara nog.

På kvällen blir det god buffé och senare spontandans på stora scenen i stadsparken. Vem kunde ana att så många cyklister kunde ha så mycket energi kvar efter den här tuffa veckan? 😀

Statistik:

45,9 mil
14 314 höjdmetrar
28 h 51 min