Bra cykling

Så kom en sådan där finfin etapp igen, med gränslöst vackra vyer över såväl bergsmassiv som åkerlandskap så långt ögat kan nå. Allt i en böljande terräng som absolut gjorde sig påmind.

Jag startar i vanlig ordning lugnt, för att spara krafterna till senare. Idag behövs det eftersom etappen är 75 km lång med en 12 km lång klättring på slutet.

Ganska omgående trivs jag riktigt bra på stigarna som påminner om svenska skogar. Det är ganska flowigt och utförslöporna är också rätt snälla, om än så snabba så att jag åker ut på åkrarna flera gånger i tvära kurvor.

Idag får vi också en hel del asfalt och det är välkommet som variation mot de monotona, breda spåren vi cyklat i stora delar av veckan. Jag är i en grupp om 5 och vi samarbetar på platten en bit, innan gruppen splittras i nästa backe som börjar med asfalt, fortsätter med pilgrimsled och sedan rullsten en bra bit.

En av dagens bästa vyer bort mot ”Walker-klippan från Fantomen”.

Plötsligt svänger spåret ner i en flod, bara att hasa sig själv och cykeln nerför muren och ta sig fram i den strilande forsen. På slutet hjälps funktionärerna åt att lyfta upp cyklarna till marknivå igen och vi får klättra på en temporär stege för att fortsätta. Då börjar den tuffa avslutningen, med ca 10 % asfaltsbacke som övergår i singletrack över riktigt skakig grästerräng. Jag har laddat med energi och sparat krafterna, så jag cyklar om cyklist efter cyklist här och behöver inte kliva av i någon av de brantaste partierna heller. Skönt.

Här var det nog ett gäng slavar som fick bygga stenbelagd väg en bra bit upp.

Till sist mer svensk skogsstig och slutligen grusbacke ner till målet och officiell tid 4:20. Strava

Målgång i skidorten Duszniki Zdroj, som är en riktig höjdare med fenomenal utsikt, strålande väder, födelsedagsfirande (grattis Hasse!!) och god öl. Helt klart bäst denna vecka!

Idag hade alla lite mer flyt också och tog sig i mål mer eller mindre obehindrat. Åsikterna om etappen gick dock verkligen isär. För mig är det näst finaste etappen denna vecka.

Imorgon äntligen sista (och längsta) etappen tillbaka till Stronie Slaskie. Som vi har längtat.

Angelica hade inte kul men ställde i alla fall upp för målfoto! 🙂