Fiskartorpet GP – racerapport

Målgång. Uppgivet 🙂 Foto: Kajsa Eneroth

Det är klart man ska ställa upp när det är GP på bakgården. Fiskartorpet GP är skoj och slitsamt som varje GP. Det blir även min landsvägspremiär för i år, rekordsent..

Snabbt som vesslor är 95 % av herrar b in i startfållan och jag får återigen ställa mig ungefär sist. Knappast ett bra utgångsläge i ett GP. Men jag är här för att cykla mig trött och se hur långt jag räcker efter en också rekorddålig säsongsuppladdning för att vara jag – det är ju familjelivet som prioriterats denna vinter 🙂

Starten går, alla är pigga och det är bra fart. Jag lyckas ta någon placering här, någon placering där – men tappar rätt snart då jag positionerar mig dåligt i svansen av klungan. Mina ben är slitna sedan gårdagen med, men det är bara att trampa på.

Banan i Fiskartorpet är stötig med en del gropar, sprickor, bulor, grus och annat kul. Det passar mig som nu för tiden är MTB-cyklist snarare än landsvägscyklist.
Efter 10 min tror jag dock att jag ska åka av, men jag tar några bra beslut och fortsätter så och plötsligt är jag i mitten av klungan i stället. Där håller jag mig varv på varv, innan min återigen dåliga positionering ställer till det – jag får ta lite för mycket vind några gånger längst bort på banan och vips så försvinner klungan iväg.

Solo, ifrånåkt och i nästa motlut så hugger det till i ena höftböjaren – jag har haft problem med den sedan en vurpa i vintras – jag får trampa luft och sträcka ut lite, innan jag kan fortsätta.

Med knappt 2 varv kvar går ledartrion ikapp mig och jag rullar in i mål och noteras för +2 varv. Halvnöjd med egna insatsen, jag höll längre än jag trodde.

Tack för ett mycket bra arrangemang Fredrikshof.

Strava