Bra cykling

Full njutning och full fart utför här. (Ekholmsnäsbacken till höger i bild. Mycket jobbig att cykla uppför och rätt tuff nedför med.)

Då och då kommer jag ut på MTB i stället för att harva på trainern inomhus (vilket i och för sig är kul det med!). Den här helgen bjöd på magiskt före på frostiga stigar och därpå en förkylning – men jag är glad för det!

Årets pass längre än 1 h kan nog räknas på mina två händer. Men kortare träningspass = mer effektivt och pang på – det som ju ändå är roligast.

Igår trampade jag runt Lidingös två officiella MTB-banor – Stockby och Rönneberga. Krispigt, kyligt, hårda stigar och lite sådär lagom motstånd i cyklingen när däcken skar genom skaren, frostiga gräsmattor och annat skoj.

Ja det här med att se ordentligt när man cyklar frostiga rötter är ju överskattat.

Efter att ha njutit av Stockbybanan trampade jag nöjd vidare mot Rönneberga på andra sidan ön. Det fina med Lidingö är att det finns så mycket fantastisk stigcykling så det blir inte många meter grusväg om man inte vill.

Väl framme i Rönneberga trampade jag på men började känna mig lite väl snuvig och tung i huvudet. Kanske var jag för varmt klädd och tog i lite för mycket så tjocka merinounderstället blev blött och jag kall på vägen till Rönneberga?

Hur som cyklade jag klart detta högst ojämna MTB-spår – det är som om banchefen för Cykelvasan och banchefen för valfri internationell XC-tävling hade lagt banan utan att prata med varandra – superenkel grusväg på många ställen och bra knepiga passager på andra ställen – för att inte säga halvt omöjliga en småhal decemberdag. Någon hade dessutom skyltsaboterat så jag cyklade ”vilse” på några ställen.

Stockby i vinterskrud.

Väl hemma en varm dusch och mat. Nöjd med ca 2 h decembercykling i dagsljus!

Idag är jag mycket riktigt förkyld men en sådan där ”snäll” förkylning utan halsont och feber – brukar gå över inom en vecka. Den fjärde (!) sedan jag gick på pappaledighet i början på oktober.

Med lite flyt kan det nog bli lite MTB i jul med 🙂