Bra cykling

Det är nästan 10 månader sedan jag skrev Första halvåret med bebis och jag kan lugnt avslöja att det har hänt en del sedan dess och händer massor hela tiden. Det är så otroligt coolt, häftigt och roligt med en bebis som blir ett litet barn och man får vara med om utvecklingen dygnet runt. Lillen är nu alltså 16 månader gammal.

Eftersom detta är en cykelblogg så tar jag det utifrån träningsperspektiv.

Ett barn är bara litet en gång och det gäller att ta till vara den tiden. Ta till vara tiden har vi gjort. Jag har dessutom varit föräldraledig på heltid sedan mitten av september och det är ju bara så bra.

Höstpromenad i stället för höstcykling. Otroligt trevligt det med 🙂

Eftersom prioriteringen är helt annorlunda nu så blir det lite som det blir med träningen. Det gör för det mesta inte så mycket – jag har någorlunda lyckats trycka in lite pass då och då både ute och inne – och fått stilla hungern och mäta mig lite främst under off season.

Bland det bästa jag vet här i världen är att cykla MTB, men att cykla (MTB) kan jag förmodligen göra stora delar av resten av livet, till skillnad från lillens bebisår som bara sker nu och aldrig mer. Därför är det lätt att välja och välja bort – och vara nöjd med det som man får till i träningsväg. Jag är framför allt nöjd att få och kunna vara så delaktig i lillens liv. Det är väldigt mycket värt.

Det är också onekligen så att ibland har man inte heller något val – från oktober till nu – alltså under 4 månader – har lillen varit förkyld 7 gånger och jag själv förkyld 6 gånger – inklusive feber och även en bihåleinflammation nu på slutet. För lillens del har varje förkylning varat i några dagar upp till en vecka medan det för min del ofta har varit en vecka eller lite längre. Det är egentligen okej – det ingår och man lär sig snabbt. Dessutom är jag själv rätt luttrad och van.

Det svåra träningsmässigt har varit först att finna sig i situationen – det blir begränsat med träning hur man än försöker. Även om det skulle kunna gå att klämma in lite mer pass på förmodligen udda tider – så skulle det slå hårdare mot hälsan är jag rädd – och det är inte värt det. Så först att sänka förväntningarna och kraven och sedan egentligen bara ha så kul det går, så ofta det går.

Vinterlek och lillen nöjd = pappa nöjd.

Det som dock varit svårt är att se alla andra träna som dårar. Även andra nyblivna föräldrar eller föräldrar till småbarn. Men alla barn är olika och alla föräldrar är olika och det som fungerar för ena familjen, fungerar inte för andra familjen. Framför allt nu under december och januari när halva cykel-Sverige tycks bo på Gran Canaria och logga timme efter timme i magisk värme och sol, har varit svårt att hantera. Men det är bara att försöka glömma och inte kolla Strava. Något som jag är ganska bra på egentligen – jag struntar i att kolla Strava när jag själv inte kan träna som jag vill.

Typisk trainerkväll.

Men inget ont som inte fört något gott med sig – jag har haft skadeproblem som tack och lov med vila minskat – det är min höftböjare/ljumske som spökat ett tag. När jag sätter mig på cykeln nu är det inga större problem, inte heller när jag tar i. Hoppas det fortsätter så.

2019 blir som det blir – med en mycket hattig uppladdning så får jag se vilka lopp jag cyklar. Viljan finns att cykla massor, men i verkligheten är det som sagt lite annan prio. Jag hoppas på att komma igång snart igen och få lite mer frekvent träning utan att bli sjuk – men med tanke på att Vabruari hägrar och även mars så har jag inte för stora förhoppningar.

I april börjar jag jobba igen och cykelpendlingen är ju gratis träning och alltid en form av träning. Med lite flyt ska det kunna gå att planera så att passen kan bli lite längre än 2 x 20 min per dag 🙂

Tills vidare under vintern – ses främst i digitala cykelvärldar – BigRingVR, RoadGrandTours och så småningom även Zwift. Plötsligt händer det 🙂

Det här är man bara med om en gång – det gäller att ta till vara tiden när de är så små.