Ottarsloppet – racerapport

Scott överallt och en lycklig Scott-åkare.
Ottarsloppet är ett lite mindre MTB-lopp strax norr om Uppsala. Det är seedningsgrundande för Cykelvasan och bjuder på 2 x en fin bana med mestadels stig, och så lite grusväg och asfalt förstås. Banan är rätt platt egentligen, men bjuder också på tre stycken lite tuffare motlut.
När jag lägger in cykeln i startfållan 30 min innan start, blir jag förvånad över hur många som redan lagt in sina cyklar. Jag får nöja mig med led 5 i tävlingsfållan, och då har de snabbaste ändå inte placerat sig längst fram.
Med kvarten kvar står vi rätt många och huttrar i fållan. 5 min till start och hela fältet släpps fram till startlinjen. Sedan får vi kanske jordens sämst planerade MTB-start.

Rad 5 i starten som går direkt in på ett supersmalt spår. Inte så lyckat.
Starten går på ett 20 m brett gräsfält, rakt in på det som på Strava kallas för Travbanan. Travbanan är ca 4 m bred och då blir det trångt, rejält trångt. Det går alltså riktigt långsamt och jag tror jag ser Emmy (Thelberg) gå i backen. Hon reser sig snabbt och drar iväg. Jag hittar några luckor och snart ligger jag direkt på hennes hjul, och det håller jag tills vi åker ikapp och förbi grupp efter grupp, och så småningom är ikapp en större grupp mer namnkunniga åkare, bl a Johan från MTB Täby, som håller vår fart.
Det är alltid jobbigt i början på varje lopp och det är ännu jobbigare att köra upp sig från en dålig start. Jag har helt OK tryck och kan så småningom ta en förning, men snart får jag ont i buken (?!) och när vi kommer ut på ett kalhygge med lite blåst och stökig stig, tappar jag och gruppen försvinner iväg. Jag är dock inte ensam, en stund får jag sällskap av just Johan från MTB Täby och en klubbkompis till honom. Efter en stig orkar jag inte täppa lucka och blir ensam för första gången i loppet, ca 40 min in.
Med ca 5 km kvar till varvning kommer jag ut på grusväg med lite motlut, och så kantvind från helvetet. Jag ser en grupp om 3 komma närmre bakifrån, och lägger mig på rulle en stund och får en hygglig resa i snabbaste partiet på hela banan – med grusväg, blåst, lite asfalt och så medvind. In mot varvning är vi tre kvar, då en kille är väldigt pigg och har dragit iväg. Startnr 1018, 1082 och så jag börjar ”samarbete”. Jag bedömer att båda de är piggare än jag och jag sladdar efter några gånger, men jobbar mig hela tiden ikapp.
Framför allt 1082 är en riktig tuff rackare som trycker till och skapar lucka hela tiden, främst på stigarna. Jag får bita i och hålla jämn, hög fart i stället för att accelerera snabbt, och kommer alltid ikapp. I ett motlut, kanske det kallat ”Lillbacken”, tappar han plötsligt allt och jag och 1088 går ifrån lätt. Snart har jag återhämtat mig tillräckligt och det är dags att ta täten i vår tvåmannagrupp. Då och då skymtar vi MTB Täby-åkarna och snart även en större grupp.

Många till start i Ottarsloppet!
Det är mycket stig nu och jag håller ett bra tempo, ryggarna framför kommer närmre och närmre och när jag är ikapp, går jag helt sonika upp i täten och trampar på. Gruppen splittras nästan direkt och min tidigare kompis 1018 ligger någonstans där bak. Kvar är det jag och en stark kille från Bålsta. Vi håller ihop innan han trycker till med någon kilometer kvar till mål. Jag kör om en kille i sista backen och rullar i mål rätt nöjd.
Alltid kul att känna sig stark mot slutet av ett lopp. Det fungerar bättre för mig när jag får cykla ett högt, stabilt tempo, än massa ryck och fartökningar hela tiden.
Riktigt kul lopp med mycket stig – det enda som kan bli bättre är starten.
Strava – plats 32 av 90 startande i tävlingsklass.
Skriv en kommentar