Bra cykling

Foto: Hans Schönning, Happyride

Jag sitter här med ögon som svider och kliar efter blötaste och lerigaste Lida Loop på många år. Alltså, äkta MTB med extra allt. Häng med från början:

Jag är bilfri denna helgen och har inte lyckats få skjuts dagen till ära, så jag rullar iväg hemifrån mot Odenplan och tåget därifrån till Tullinge. Efter 300 m vänder jag för att hämta skoöverdragen – mycket viktiga en sådan här dag när det hällregnar. Jag kommer precis i tid till tåget och värmer mig på väg till Tullinge. Därifrån trampar jag sista 20 min ut till Lida friluftsområde. Jag har ett och annat att säga om omkörningarna från mestadels cyklister i sina bilar, tar det längre ner..

Väl framme så fortsätter regnet och jag plockar ut nummerlappar och chip. Sedan trampar jag iväg för att reka Diagonalen. Det är blött, lerigt och en och annan vattenpöl. Lägre tryck i däcken så blir det perfekt!
Jag sitter sedan och trycker på cafét, får i mig lunch och lite snack med polare Micke. 5 min kvar till start står jag i fålla 4 för dagen – jag lyckades inget vidare på Finnmarksturen som blev mitt enda cuprace förra året.

Starten går och jag tar mig upp 2/3 av startbacken innan det inte längre går att cykla. Slirigt för däck och skor att ta sig upp. Snabbt upp på cykeln igen och gasa ut på loop 1. Sikten är ungefär 10 % stundtals, jag har lämnat solglasögonen eftersom de direkt blir igensmetade vid sådant här väder. I stället tar ögongen stryk och jag får ligga lite snett på rulle i stället, för att slippa få allt skräp rakt i ögonen. Loop 1 går rätt okej ändå, jag känner mig stark när gruppen jag cyklar i kommer ikapp polare Andreas, som alltid är grym i starterna.

Foto: Cykelkanalen.se

Inför Diagonalen orkar jag inte när farten i gruppen trissas upp. Jag vet dock att på stigar kommer jag alltid ikapp grupper, och så är fallet även idag – jag avancerar ett antal positioner och har okej flyt på Diagonalen i början på loop 2, och kommer med ut på grusvägen med en grupp där det går snabbt. Det blir lucka på något ställe och jag trampar ikapp gruppen framför och kroknar precis lagom till sista backen innan vi går in på en lång stigsnutt. Nåväl – jag trampar återigen ikapp och sedan är det köande som gäller.

Köandet gör varken till eller från – jag ligger i ett för mig bra tempo och kan inte göra så mycket mer. Återigen tappar jag på snabbåka vägarna och stigarna, för att komma ikapp när det blir mer brötigt, som på skrå längsmed sjön en bit in på loop 2.

Det lilla tryck jag har, håller inte så länge nu för tiden – så jag fortsätter tappa positioner i backar (!), men har lite ryggar att gå på i slutet av loopen. Slutet, som är ”bakvägen” upp till startbacken och sådär lagom jobbig. På toppen ser jag TCM-Ronnie som verkar ha strul med sin diabetespump och är rätt omtöcknad. Han får hjälp och jag får senare veta att han fullföljt – starkt!

Foto: Cykelkanalen.se

Loop 3 är brötigt i början med först knixig uppförsbacke och sedan ut på kalhygget från helvetet. Därefter en till uppförsbacke, innan det blir en del grusvägsåkning. Stora delar av loop 3 trampar jag själv – jag kommer ikapp någon men blir mest ikappåkt och ifrånåkt. Mot slutet kommer polare Isac ikapp och vi tjattrar lite. Sedan trampar jag vidare i mitt tempo.

Jag är beredd på turbokramp i sista backen mot mål. När jag är på väg att vika av vänster uppför serpentinen, så döm till min förvåning att banan nu går rakt in i mål! Tack för det arrangörer – faktiskt ett mycket bättre avslut.

Jag rullar in på 34:e plats i H30, mitt sämsta Lida Loop någonsin – men är ändå relativt nöjd – jag gjorde det jag kunde.

Strava skvallrar om att benen tog slut på tredje loopen och jag kom inte riktigt upp i puls.

Efter loppet – snabbt spola av cykeln – det gick sådär för trycket i slangarna var ju rätt dåligt – och sedan in i omklädningsrummet, där det var typ 30 pers i kö (!) till duscharna. Inte en chans, tänker jag och spolar av ansikte och hjälm på toaletten, och byter sedan om till nytt och rent för att även cykla hem.

Jag kommer på att lite mat är bra och stannar och snackar med Micke och svärfar Stefan. När jag väl kommer hem har jag fått nästan 5 h på cykel under dagen, varav 3 h tävling. En ordentlig genomkörare alltså.

Just ja – jag höll på att glömma. Dagens känga går till alla bilister från Lida, med cyklar på bilen, som gjorde urusla omkörningar obekvämt nära, i skymda kurvor och när de hade möten. Jag som trodde cyklister visade lite mer hänsyn i bil på vägen. Uruselt!

Nu får det bli lite mer tröskelträning framöver.