Bra cykling

Vi fortsätter på temat MTB-blogg. Två grymt trevliga kvällar denna vecka på Lidingö med Hofvet & Maltes-gänget. Detta är lek på allvar om kvällarna 🙂

Kent beundrar sin gaffel och Peter är med på noterna.

Finbesök när Alex tog sig ut i Lidingö-skogarna! Eder bloggare hamnade på foto han med.

Helt vanlig MTB-kväll på Lidingö. Solnedgång, skog och bajjamaja.

Sjukt nice backe, Jocke H satte fart springandes.

Stämningen på topp, helt klart!

Äntligen fick jag komma upp till Ekholmsnäsbackens topp. Eller här är bara nästan toppen, sedan cyklade vi vidare lite till.

Henrik Sandén så klart. Det syns när landsvägsrävar gör visit i skogen!

Mitt sällskap för idag 🙂 (Angelica har också bloggat om vår runda)

I morse åkte jag och Angelica ut till Bogesundslandet i Vaxholm för att köra en skön MTB-loop. Vi har läst om Bogesunds alla stigar och nu passade det ganska bra att sticka ut – jag har ju numera en egen mountainbike och vill nästan inget annat än att köra över sköna stigar i skogen, i timmar helst.

För att hitta rätt måste man först köra till Bogesunds slott och det finns ju parkering där.  Lättast är att köra mot Vaxholm och svänga av på Pålsundsvägen och köra ner mot slottet. Väl på cykeln tar man sig sedan till grusvägen bakom slottet och följer där orange markering (Stora Slottsrundan).

Grejen är den att det är otroligt bra markerat runt hela Bogesund och man kan välja att följa blå leden också. Den viker dock efter ett tag av från Stora Slottsrundan.

Jag och Angelica hojjade alltså iväg och för min del kändes det som att jag var en ko på nybete eller som ett barn på julafton. Jag var så sjukt förväntansfull och jag har längtat länge efter att kunna köra långa, härliga rundor på MTB på helgerna. Angelica var rätt nöjd hon med när vi kom in på det första, lite lättare partiet i skogen. Vi utbrast båda att detta var grymt – precis som MTB ska vara. Sedan fick stigen oss att ångra våra ord lite 😉

Detta var ett trevligt och lummigt parti på orange:a leden. Det var en del nedfallna träd dock!

Då stigen börjar slingra sig längsmed en bergskam längs vattnet blev det genast rätt svårt. Stenar, klippor, stora rötter – så som det kan vara när skog är nära vatten. En och annan svordom senare (från mig..) hade vi passerat det mest tekniska partiet för dagen och var glada och belåtna för lite lättare stig.

När vi startade rundan var det fortfarande fuktigt och lite sådär sagolikt i skogen, riktigt skön känsla. Ju längre dagen gick hade skogen så klart torkat upp och blivit varm. Vi hojjade vidare och stötte på en och annan grym uppförsbacke eller nerförskörning. Min favorit är småtekniska och långa uppförsbackar tror jag. Det fanns några sådana här 🙂

Riktigt schysst cykling idag..

Rätt vad det var kom vi till ett parti med klippor mitt i skogen – och så en finfin teknisk klippavsats som vi var tvungna att ta oss förbi. Jag var tveksam till att cykla här, Angelica gick, det borde jag också ha gjort. Men i stället tog jag lite sats och brakade över styret och fastnade med foten i ena pedalen och kroppstyngden över både cykel och fot, typ. Det var rätt komiskt. Jag satt som i ett skruvstäd och kunde inte förmå mig att göra något alls för att komma loss. Det gjorde rätt ont faktiskt. Landningen blev också rätt oskön, med styränden rätt in i sidan på revbenen/armhålan. Aj. Tack vare Angelicas undsättning kom jag loss och vi kunde fortsätta. Jag lite skakig, vilket märktes de första hindrena där jag höll på att vurpa igen. Men sedan gick det bättre.

Eder bloggare.

In och ut genom fårhagar, uppför och nerför och ibland lite kalhygge, ibland snåriga buskar och så klart brännässlor. Allt finns i Bogesundslandet.

När vi cyklat lite drygt halva rundan började Angelica dock få knäont och ganska snart så gick det inte att cykla vidare i skogen för henne. Så vi var båda lite snopna när vi i stället styrde tillbaka mot slottet på grus och asfalt i stället för inne i skogen – men har man knäont eller problem så är det bara att lägga ner det man håller på med, framför allt om man inte kan cykla vidare.

Vi var två ändå rätt nöjda cyklister som gled in på parkeringen vid slottet igen. Detta gör vi om igen.

Knappt 2 h rulltid blev det i lugn takt. Bra uppladdning inför resten av helgen!

Angelica & jag då!

Tydligen är lite cykel det som behövs för att få rätsida på denna cyklists hälsa. Mått som en trampad myra senaste tiden och det är inte så konstigt med tanke på hur agendan sett ut senaste tiden. Mer än fullspäckad, så att säga.

Men nu har jag kommit ut på MTB två rysligt vackra kvällar i rad och det är ju som balsam för själen. Fiskartorpet TT och Nickspåret har bjudit på MTB-åkningen och denna landsvägscyklist börjar faktiskt sakta men säkert slipas till en MTB-åkare, även om det är långt kvar till nivån många andra ligger på. Dessutom har jag ju faktiskt ingen MTB utan har fått låna Angelicas på sistone (tack för det..!!).

Bjuder på lite bilder:

Karro har blivit med MTB nyligen och köttade runt i Fiskartorpet. Här poseade hon lite vänligt för fotografen som inte riktigt bemästrat att fota lika ofta från MTB-sadeln som från landsvägssadeln.

Rodny var vår suveräne guide i Fiskartorpet. Fortfarande CX-teknikkungen..

Anders ”Kålle” Karlsson är som pånyttfödd när han cyklar sköna stigar.

KENT visade rätta stilen, som alltid 😉

Kålle i Nick-spåret. Svårt att inte vara nöjd en sådan här vacker kväll!

Magnus i full Bianchi-utstyrsel var nog snyggast i skogen.

En tomte..

Sköna små backar på Nick-spåret. Här Anders Sköld på sin trevliga Specialized FS-hoj.

Och så den fina rännan på Nick-spåret. Undertecknad fixade faktiskt den idag, slappna av, blicken framåt och kom med lite fart så löste det sig. Här Anders S på väg uppför.

Sköna drops, adrenalin, blod, svett, tårar, vurpor, trasig mobil och kamera. Låter det lockande? I så fall är MTB i Nick-spåret något för dig!

OK, vi kan skippa detta med trasig elektronisk utrustning, mobiler går faktiskt att laga och kameran går fortfarande att fota med.

Vi tar det från början.

Peter H, Rodny, Nicklas, Kålle och jag hojjade ut från Lidingö med sikte på Nick-spåret i Ursvik / Igelbäcken. I Stora Skuggan bestämde sig 3 / 5 av gruppen för att ta en annan väg ut och jag och Nicklas försökte efter bästa förmåga att hitta till Nick-spåret själva. När vi som bäst höll på att yra runt på den blåsnitslade (typ?) banan så mötte vi ett gäng på ungefär 20 pers mitt i skogen. Perfekt, det var dessutom vårt MTB-sällskap för kvällen.

Ledda av Edvard, fd Hofvare och numera elitcyklist i Valhall, tog vi oss runt över stock och sten på Nick-spåret. Och det var ju sjukt kul! Tekniken sitter verkligen inte och med lånad MTB vågar i alla fall jag inte chansa här och var. Det fanns några roliga tekniska partier, bl a en liten bergskam att ta sig uppför, en ”dubbel-drop” och så min favorit: långa, lite brantare backar i skogen.

Det vart lite blodvite, det vart applåder när någon fixade ett tekniskt parti och det vart en grym kväll på ett MTB-spår som kommer bli välanvänt för egen del, känns det som.

Ett varv körde vi innan det blev skymning och vi fick bråttom till ledarmöte på Lidingö. Grym kväll som avslutades på bästa sätt med grillning och öl. Kan det bli bättre?

Mats på helt fräsch Specialized Epic Comp Carbon.

Jonas Rodny, expert på urklick, spring med cykeln, iklick och cykla vidare..

Peter Hampus var rätt nöjd.

Vår vägvisare för kvällen, Edvard.

Fin liten brant, här var det kul!

Här är alla mina foton från kvällen i Nick-spåret

Norvelo fixade MTB:n jag fått låna (tack för det!!) och idag hämtade jag ut den inför en kvällstur på Lidingöstigar. Tanken var att möta upp med Peter Hampus först och sedan köra med Maltes cykel 🙂

Peter och jag brände på sista milen på LL-spåret, sjukt kul och dessutom med en nu välfungerande MTB! Sedan brände jag vidare till Maltes och kom några minuter innan avfärd, bara för att se att det var helt tomt!

Passade istället på att ringa ett samtal och fick ett oväntat och otroligt tråkigt besked, så jag rullade hem istället för att fara runt i skogen mer denna kväll.

Foto: Peter Hampus

Det har velat sig så väl att jag kommit ut på MTB:n två sommarkvällar i rad på Lidingö, och vilken åkning det har bjudits på!

Tisdagskvällen blev lite mer tempo på helt nya vägar för mig när Jonas Rodny guidade runt. Sköna backar, småtekniska stigar och magiska vyer. Tackar för det Jonas och hoppas vi gör om det snart igen..

Onsdagskväll och jag var laddad igen för samma stigar, denna gång med mig som guide till Angelica. Benen var faktiskt lite trötta sen kvällen innan, men vad gjorde det.. samma stigar, samma backar och se på tusan, jag fixade tekniken bättre. Slutligen följde vi den ”vita” MTB-leden på Lidingö innan vi var nöjda i kvällssolen.

5 h MTB som inledning på denna vecka, inte pjåkigt. Dessutom på min favorit-ö.. kan alltså inte bli så mycket bättre just nu 🙂