Lida Loop – racerapport
Ute på Diagonalen. Bild: Happyride
Goda förberedelser är bra och inför Lida Loop, hemmaloppet, är jag väl förberedd. Men vad som helst kan hända: när jag köar till startfållan efter uppvärmning med polare Micke, upptäcker jag genast att något inte står rätt till med mina växlar. Efter lite mekande hittar jag problemet, bakväxelvajern är mer eller mindre av efter en välriktad spark från mig på ett knixigt parti lite tidigare. Onödigt..
Till start för Lidingö CK! Undertecknad och klubbO Anja Kullberg.
Snabbt ner till Cykloteket-tältet och be om service. Vlad sätter direkt igång med vajerbyte. Under tiden hämtar jag min pastasallad och äter och hjälper honom att hitta rätt på nya vajern i ramen. Så småningom är cykeln klar och växlar någorlunda, i alla fall långt mycket bättre än tidigare. Tack Cykloteket och Vlad!
Sista minuten-mecka ny bakväxelvajer? Cykloteket fixar, tack!
Jag får en kanonstart uppför slalombacken och sedan är det bara att åka med för allt vad tygen håller under startloopen, som heter Cykloteket-loopen. Det spricker väl av på något ställe eller två så det blir till att täta lucka några gånger. Snart är polare Christian ikapp, tyvärr får vi rätt snart också se en kille ligga på backen med förmodligen nyckelbensbrott? En har redan stannat för att kolla läget.
Vi trampar vidare och efter nästa backe eller två, börjar jag bli så pass mosig att Christian med grupp drar iväg. Jag har ändå hyggligt sällskap i spillrorna som är kvar av gruppen, men det är fler som är trötta och inte så dragvilliga..
Först av alla på stora parkeringen. Hur hände det?
Växlarna fungerar sådär efter montering av min nya bakväxelvajer. Långsamma och oförutsägbara, innan jag lär mig några knep. Blir till att justera dessa sedan.
På snabba spåren borta vid Keps Cup Tullinge-banan ligger jag länge först, vilket förvisso är bra – jag får ta egna val osv – men blir också lite trött. Pulsen peakar på 98 % av max vid något tillfälle.. In mot stökiga stigen innan varvning och jag faller igenom lite, för att återhämta mig och få halvbra placering in på stigen. Ut på loop 2, Giant-loopen, gäller det att ha häng på bra, snabba cyklister – för efter stökiga och korta Diagonalen är det en bra bit grusåka. Jag kör Diagonalen helt okej och sedan blir det åka av på slingriga grusvägar.
Trio Lidingö CK om än en med ”fel” tröja 🙂
Jag genar lite i några kurvor jag bedömer det helt ok att gena i. Snart får jag en armbåge eller två från samma person i klungan. ”Kör inte på insidan i kurvor!”
Fight! Mariestadscyklisten gillar inte mig och än mindre när jag svarar att jag bara plockar lite placeringar.
In på nästa parti stig och jag känner att det här går rätt bra. Jag jobbar mig sakta upp och snart är det jag och Mariestadscyklisten som kör ensamma. Jag ligger först, länge. Efter stökiga utförslöpan ner mot bostadsområdet och en 90 graders vänstersväng, berömmer han till och med mig och flytet vi har. Gött. Genom grustaget och sedan ber jag honom dra en stund. Jag går om igen i snabba utförsåkningen ner mot sjön, där jag sparkar till en rot och klickar ur. Inga större problem.
På grusvägarna förbi golfbanan har vi fått lite mer sällskap, faktiskt blir vi ett gäng på 5 som håller ihop nu och en bra bit in på loop 3. Det är Mariestadscyklisten, en Mats från Cykloteket, Junior-David, en Södertälje CK och så jag. 3 H30-åkare, 1 H40, 1 junior.
Jag känner rätt snart att backarna in mot varvning kommer bli jobbiga. När Junior-David ökar, så orkar jag inte gå med. De får en lucka och jag ropar att ta det lite lugnt, det blir riktigt jobbig backe snart. Inget svar. Det blev tydligen jobbigt för dem med, för luckan på ett 50-tal meter cyklar jag ikapp i backen in mot varvning. Jobbigt så klart, men lika för alla..
Klassisk målgångsbild..
Ut på loop 3, TCM-loopen. Vi är samlade över kalhygget och branta backen i början på loopen. Ut på grusvägen så trampar SöCK iväg snabbt och jag och Cykloteket-Mats reagerar lite långsamt men kommer in på rulle snart. Sedan kör SöCK länge längst fram. Jag blir tröttare och tröttare och tappar i varje liten backe, för att jobba mig tillbaka varje gång. Med någon mil kvar så kommer några bakifrån i snabbt tempo och i ett motlut går det helt enkelt för snabbt för mig. Jag blir ensam för första gången i loppet.
Snart kommer jag dock ikapp junioren, som också släppt. Vi kör ett tag, innan fler ansluter bakifrån. Sista kilometrarna in mot mål är bred grusväg och lite blåsigt. Nu blir vi rätt många, men få som orkar dra. Jag gör ett försök. I sista motlutet på gruset, gasar en stor grupp förbi. Jag ser två konkurrenter i H30 och Christer från Borlänge, men är för trött för att gå med. Jag och junioren kör på tills sista backen, på serpentinen går han om och iväg, jag får tokkramp sista metrarna i backen och sedan är det bara att rulla i mål.
Idag en 20:e plats och det får jag vara rätt nöjd med. I H30 skilde det ca 1:40 min mellan plats 11 och plats 20. Marginaler.. men jag hade heller inte kunnat ge mer. Från ”min” grupp så körde SöCK och Mariestadcyklisterna in på plats 11 resp 12. Om jag ändå orkat hänga kvar..
- I Lidingö CK kom Anja 4:a i D40.
- Polare och konkurrent Christian fick stanna två gånger för punktering och tappade 5 min men gjorde ändå ett bra lopp, 22:a plats.
- Polare Christians fru Lisa körde in på 2:a plats på Single Loop. Hon rehabar fortfarande en allvarlig stressfraktur.. sjukt starkt.
- Polare Micke gick in på under 3 h som tänkt och putsade sitt banrekord med ca 20 min..
- Tack för alla hejarop på banan!
Lida Loop slängde ut pastasalladen till förmån för thaimat. Grymt!
Lite gas..
Efter sisådär cykling senaste tiden (det har blivit andra aktiviteter så som förkylning, pingis och fotboll) så gör jag allt jag kan för att komma igång igen. Och nu är det fokus på fart.
När Cykel-Andreas sa att han skulle upp till Sthlm och köra Fiskartorpet var jag (och polare Micke) inte sena att haka på. Det blev två småsnabba varv på den fina, torra och rekordsnabba banan. Faktiskt banrekord för samtliga oss? Snabbt var det. Sedan vände Andreas hemåt och vi övriga fortsatte runt Djurgården och sedan Lidingö då vi fått sällskap av Angelica. Ett nätt pass med 1 h runt tröskel och resterande 1:45 i lugn takt.
Idag var det dags att reka Lida Loop, slutet loop 1 samt loop 2 och 3. Christian från Södertälje och jag har rekat ihop tidigare så det var ju givet att det skulle bli så i år med. Micke från Gärdet med även idag!
Det blev några få pers på den snabba banan och bra fart överlag! Riktigt kul som vanligt med detta gäng och på denna bana. Efteråt snabbfika och så gasa hem med bilen.
Således känns benen rätt på G faktiskt, efter att ha varit rätt sega i veckan. Låt oss hoppas på att det blir bra till Lida nästa helg 🙂
Lida-backen nerför..
I nya sponsorprylarna, mer om det snart!
Christian som han jämt gör, flexar..
Fiskartorpet efter två snabba varv!
Angelica hängde på.
Undertecknad med nya prylarna.
Upptrappning?
Det har varit lite lugnt på sistone eftersom jag fick en förkylning. Denna gång en mild variant där jag kunde leva normalt ändå och några gånger ta mig ut och trampa lite lugnt.
Således inte riktigt den cyklingen jag ville få till inför Långa Lugnet och med en förkylning i kroppen blev det inte heller start i loppet. Jag siktar i stället på Lida Loop (föranmälan går ut imorrn!).
På det privata planet händer det en hel del, t ex sålt lägenheten, tömt en annan och så väntar lite annat smått och gott. Bjuder på lite bilder så får ni själva klura och se vad jag (vi) haft för oss senaste dagarna..
Roslagsleden, till fots?! Jajjemän, det går också.
En riktigt fin eftermiddag på leden med närmiljö.
Trampa lite i spåren på Lidingö, dit vi flyttar rätt snart.
Klubbmästare i Lidingö CK
Torsdagskväll och klubbmästerskapet för Lidingö CK gick av stapeln. 2 varv i Stockby MTB-spår på södra ön skulle avverkas. Jag tror vi var ett 20-tal medlemmar som kom och skulle köra såväl tävlingsklass (2 varv) som motionsklass (1 varv).
Efter lite snabb rekning av banan och mingel, så gick startskottet. Jag trampade iväg och strax bakom hörde jag flåset från närmaste konkurrent. Det flåset försvann rätt snabbt och resterande dryga 30 min körde jag solo och såg inte en kotte.
Således gick jag in i mål som nummer ett i klubben 🙂
Trots stockar till ben efter Billinge förra helgen, så kunde jag skrämma upp pulsen rätt bra idag, och farten visade det sig inte vara något fel på heller. Det blev t o m några KOMs, varav en KOM med över 1,5 min på klubbens mästerskapsbana.
I damklass vann Ingrid.
Efteråt blev det mingel, grillat och dricka i trädgården hos en av våra trevliga klubbmedlemmar. Grymt! Sedan drog jag iväg till nästa träningspass, pingis med Spårvägens BTK.
En fantastiskt fin kväll och äntligen kan jag få kalla mig klubbmästare, för första gången någonsin 🙂
Martin Bernet är känd för att vara snabb i starten, så även idag.
Ingrid vann damklassen!
2:an och 1:an i herrar, Jonas M och jag.
Klubbordförande Anja kom tvåa denna gång.
After Bike..
Fin vy genom stan.
Billingeracet – racerapport
Målgångsbild, så här trött har jag aldrig varit efter ett lopp.
Galet fina omgivningar..
Så är jag nere i Skövde efter en högst tvivelaktig vinter och vår – Billingeracet och premiär av Långloppscupen väntar. Hur kommer kroppen att hålla? Jag har bara cykeltränat i 5 veckor i år p g a lunginflammation och problem med luftrören.
På racedagen är förhållandena bästa möjliga, 12 plus och moln. Startskottet går och åkningen till toppen av startbacken går väldigt kontrollerat och bra. Jag har inget vidare tryck, men det känns okej ändå. Jag får en bättre resa mot dagens första delmål – banvallen från helvetet. Tar några rejälta tramptag för att åka ikapp gruppen som bildats framför och biter mig fast någorlunda.
Tyvärr är jag inget vidare på denna banvallen och får ömsom släppa, ömsom åka ikapp och helt enkelt slita en del, innan åkandet på vallen är klart och vi kan fokusera på några stigar, där jag är betydligt bättre.
Jag kollar ner på pulsen efter halvtimmen tävlad och inser att snart är det läge att ta det lugnare.
Vi är en schysst grupp om ca 20 pers som håller ihop rätt länge, nerför mot Öglundabacken ligger jag bra till på stigen, men i backen får jag ge mig rätt snart, och blir ensam med en Skövde-kille på toppen. Mestadels han kör ikapp några till som åkt av och vi blir en mindre grupp som samarbetar helt ok.
Jag kan inte komma ihåg att första loppen är så här mycket grusvägar. Helt sjukt mycket grusvägar och det är bannemej trist. Jag har svårt att hålla farten och får slösa energi.
In mot varvning och jag är solo. Grusstig fram och tillbaka och några till naturliga stigar trampas, innan jag kommer ut i spåret och inväntar två grabbar bakom mig – snart kommer en lång sträcka grusväg där det är bra att ha några att åka med – och så blir det. Jag åker med flera kilometrar, innan det är dags för min förning. Snart kommer branta nerförsbacken mot Vitsippeskogen och jag laddar på utav bara den utför. Inne i skogen fortsätter jag. Kollar bak. Helt tomt. Trampar Vitsippestigen så det står härliga till, och dundrar nästan in i avspärrningsbanden när jag kommer ut från skogen. Några svängar till och det är dags för nästa transportsträcka. Jag rullar, dricker, äter och väntar in dem bakom lite. Kul med fart!
Vitsippefält..
Vitsippebacken!
Min idé för dagen är att köra kontrollerat och inte dominera så mycket som jag brukar göra i mina grupper. Jag har ingen aning om hur jag håller ihop i tävling. Men håller ihop – det gör jag. Vi blir så småningom Bo Dertell, Jonny Kock från TCM och Ulf H50 från Halmstad, och ett gäng till. Ulf är grym på stigarna och jag ligger tvåa länge bakom honom på Rekordstigen, Endurospåret och Krokodilstigen. När dessa trevligheter är slut och vi går upp på grusvägar igen, är jag kvar en stund i gruppen, innan benen tar slut. Ingen kramp, ingenting – de orkar bara inte.
Med ca 15 km kvar av racet inser jag att bonkningen och väggen är starkt på G. Inga gels kvar, knappt någon dricka heller. Långt kvar till depå. Ridå.
Jag blir ensam i ingenmansland och trampar på, det går riktigt långsamt. Tappar några placeringar. Får i mig dricka och banan i en depå, men det hjälper ju inte. Tappar ännu mer. Jag frågar efter nödgel från dem som cyklar om mig, det finns inget att få.
När asfalten mot slutet på loppet kommer, kan jag trycka på lite i alla fall. I näst sista backen kommer TCM-Ronnie och trampar om. Snart kommer Täby-Anders och trampar om. Jag vill bara ta mig i mål, finns inget att kämpa med om placeringar.
Tar mig så när uppför Strupen och rullar ensam i mål på 3:34, bara lite snabbare än förra året.
Det visar sig att sista 15 km tappade jag 7 placeringar i H30 och jag tappade 30 sekunder per kilometer sista 15 km av loppet med. Det är väl en del..
Polare Christian har slagit pers och kört grymt i H30. Polare Micke i H40 missade precis poäng.
Snabb cykeldusch, cyklistdusch och sedan mot Stockholm. Tack för denna gången, Skövde!
Uppladdning för Billinge
Inför Billinge har jag knappt någon aning om hur kroppen kommer svara och hålla. Ena dagen är jag på G och andra dagen rätt harklig och kantig i skogen. Så på lördag får det helt enkelt bära eller brista.
Sista dagarna är det till att finputsa lite på småsakerna. Jag har vässat lite extra på Fiskartorpets fantastiskt jobbiga bana och senast i kväll trampat långloppskaraktäristiska spår på Lidingö. Tyvärr inget Arlanda Test Track då jag har ett minst sagt totalspäckat privat schema just nu. Mer om det framöver..
Så här lite väl nära inpå har jag också köpt ett par nya MTB-skor. Det var på tiden. Det blev ett par mycket sköna Specialized Expert XC, som jag faktiskt tyckte satt bättre än S-Works skorna.. Klossarna är flyttade så långt bak det går och jag har fått ett sanslöst tramp med dessa skor. Hoppas det håller i sig 🙂
Billingepolare..
Kötta lite fin stig..
Nya favoritskorna!
Årets första race – Billinge
Det ser ut som att årets första race för mig blir Billingeracet och premiären på Långloppscupen. Ett fantastiskt kul lopp som även är smått jobbigt.
Återstår att se hur jag kan genomföra detta lopp, med tanke på att jag började träna först i början på april. Lunginflammation är tufft.
Vilka mer kommer och kör?
Bra cykling 