Bra cykling

Ute på Diagonalen. Bild: Happyride

Goda förberedelser är bra och inför Lida Loop, hemmaloppet, är jag väl förberedd. Men vad som helst kan hända: när jag köar till startfållan efter uppvärmning med polare Micke, upptäcker jag genast att något inte står rätt till med mina växlar. Efter lite mekande hittar jag problemet, bakväxelvajern är mer eller mindre av efter en välriktad spark från mig på ett knixigt parti lite tidigare. Onödigt..

Till start för Lidingö CK! Undertecknad och klubbO Anja Kullberg.

Snabbt ner till Cykloteket-tältet och be om service. Vlad sätter direkt igång med vajerbyte. Under tiden hämtar jag min pastasallad och äter och hjälper honom att hitta rätt på nya vajern i ramen. Så småningom är cykeln klar och växlar någorlunda, i alla fall långt mycket bättre än tidigare. Tack Cykloteket och Vlad!

Sista minuten-mecka ny bakväxelvajer? Cykloteket fixar, tack!

Jag får en kanonstart uppför slalombacken och sedan är det bara att åka med för allt vad tygen håller under startloopen, som heter Cykloteket-loopen. Det spricker väl av på något ställe eller två så det blir till att täta lucka några gånger. Snart är polare Christian ikapp, tyvärr får vi rätt snart också se en kille ligga på backen med förmodligen nyckelbensbrott? En har redan stannat för att kolla läget.
Vi trampar vidare och efter nästa backe eller två, börjar jag bli så pass mosig att Christian med grupp drar iväg. Jag har ändå hyggligt sällskap i spillrorna som är kvar av gruppen, men det är fler som är trötta och inte så dragvilliga..

Först av alla på stora parkeringen. Hur hände det?

Växlarna fungerar sådär efter montering av min nya bakväxelvajer. Långsamma och oförutsägbara, innan jag lär mig några knep. Blir till att justera dessa sedan.

På snabba spåren borta vid Keps Cup Tullinge-banan ligger jag länge först, vilket förvisso är bra – jag får ta egna val osv – men blir också lite trött. Pulsen peakar på 98 % av max vid något tillfälle.. In mot stökiga stigen innan varvning och jag faller igenom lite, för att återhämta mig och få halvbra placering in på stigen. Ut på loop 2, Giant-loopen, gäller det att ha häng på bra, snabba cyklister – för efter stökiga och korta Diagonalen är det en bra bit grusåka. Jag kör Diagonalen helt okej och sedan blir det åka av på slingriga grusvägar.

Trio Lidingö CK om än en med ”fel” tröja 🙂

Jag genar lite i några kurvor jag bedömer det helt ok att gena i. Snart får jag en armbåge eller två från samma person i klungan. ”Kör inte på insidan i kurvor!”
Fight! Mariestadscyklisten gillar inte mig och än mindre när jag svarar att jag bara plockar lite placeringar.

In på nästa parti stig och jag känner att det här går rätt bra. Jag jobbar mig sakta upp och snart är det jag och Mariestadscyklisten som kör ensamma. Jag ligger först, länge. Efter stökiga utförslöpan ner mot bostadsområdet och en 90 graders vänstersväng, berömmer han till och med mig och flytet vi har. Gött. Genom grustaget och sedan ber jag honom dra en stund. Jag går om igen i snabba utförsåkningen ner mot sjön, där jag sparkar till en rot och klickar ur. Inga större problem.

På grusvägarna förbi golfbanan har vi fått lite mer sällskap, faktiskt blir vi ett gäng på 5 som håller ihop nu och en bra bit in på loop 3. Det är Mariestadscyklisten, en Mats från Cykloteket, Junior-David, en Södertälje CK och så jag. 3 H30-åkare, 1 H40, 1 junior.

Jag känner rätt snart att backarna in mot varvning kommer bli jobbiga. När Junior-David ökar, så orkar jag inte gå med. De får en lucka och jag ropar att ta det lite lugnt, det blir riktigt jobbig backe snart. Inget svar. Det blev tydligen jobbigt för dem med, för luckan på ett 50-tal meter cyklar jag ikapp i backen in mot varvning. Jobbigt så klart, men lika för alla..

Klassisk målgångsbild..

Ut på loop 3, TCM-loopen. Vi är samlade över kalhygget och branta backen i början på loopen. Ut på grusvägen så trampar SöCK iväg snabbt och jag och Cykloteket-Mats reagerar lite långsamt men kommer in på rulle snart. Sedan kör SöCK länge längst fram. Jag blir tröttare och tröttare och tappar i varje liten backe, för att jobba mig tillbaka varje gång. Med någon mil kvar så kommer några bakifrån i snabbt tempo och i ett motlut går det helt enkelt för snabbt för mig. Jag blir ensam för första gången i loppet.

Snart kommer jag dock ikapp junioren, som också släppt. Vi kör ett tag, innan fler ansluter bakifrån. Sista kilometrarna in mot mål är bred grusväg och lite blåsigt. Nu blir vi rätt många, men få som orkar dra. Jag gör ett försök. I sista motlutet på gruset, gasar en stor grupp förbi. Jag ser två konkurrenter i H30 och Christer från Borlänge, men är för trött för att gå med. Jag och junioren kör på tills sista backen, på serpentinen går han om och iväg, jag får tokkramp sista metrarna i backen och sedan är det bara att rulla i mål.

Idag en 20:e plats och det får jag vara rätt nöjd med. I H30 skilde det ca 1:40 min mellan plats 11 och plats 20. Marginaler.. men jag hade heller inte kunnat ge mer. Från ”min” grupp så körde SöCK och Mariestadcyklisterna in på plats 11 resp 12. Om jag ändå orkat hänga kvar..

• I Lidingö CK kom Anja 4:a i D40.
• Polare och konkurrent Christian fick stanna två gånger för punktering och tappade 5 min men gjorde ändå ett bra lopp, 22:a plats.
• Polare Christians fru Lisa körde in på 2:a plats på Single Loop. Hon rehabar fortfarande en allvarlig stressfraktur.. sjukt starkt.
• Polare Micke gick in på under 3 h som tänkt och putsade sitt banrekord med ca 20 min..
• Tack för alla hejarop på banan!

Lida Loop slängde ut pastasalladen till förmån för thaimat. Grymt!

Mitt Lida Loop på Strava