Bra cykling

En snabb frukost på kvarterets billigaste café och sedan ut mot St Louis trails norr om Waikiki på Oahu, Hawaii. Tidig morgon. Gles trafik. Jag ska till St Louis nationalpark en liten bit bort. Väl framme på St Louis Dr – väggen direkt. Rejält brant och jag är någorlunda tacksam för MTB med bra utväxling, det är trots allt tidigt på morgonen. Luften skvallrar om 25 grader och en rätt hög luftfuktighet.

Hela 20 min tar det innan jag är uppe och inne i nationalparken. Här ska det finnas en stig nedför till gatunivå igen. Jag hittar den lätt och börjar rulla. Äntligen lite MTB! Leran är av en sort jag aldrig stött på tidigare, men jag har ju knappt cyklat MTB utomlands förut. Efter lite nattregn är det småslipprigt och jag får ta det chill.

Snart belönas jag med kanske årets utsikt, exklusive Grand Canyon och Yosemite då.. magisk vy över vulkanen, staden och så havet. Sedan börjar det svåra. Branta, riktigt stökiga partier och det blir en del push bike och svordomar. Jag kan inte klicka ur min vänstra pedal sedan gårdagen och det blir en stående vurpa strax innan ett brant drop.

Snart är jag på biken igen och kan rulla sista biten av denna riktiga downhill-trail. Dryga timlångt morgonpass i 25 grader, det är inte illa det!

Strava

I cykelsadeln i soluppgången.. finns det något bättre?

Efter några regnstänk fick jag sällskap av regnbågen..

Hyggligt sällskap sista biten uppför branta backen!

In i nationalparken! Solen kastar långa skuggor 🙂

Sista biten innan asfalt övergår i stig!

Hit the trail! Downhill hela vägen. Lite intressant lera!

Absolut magi. MTB på kanonfin stig med Waikiki nedanför fötterna.

Inget vidare tryck i strålen på bensinmacken..

Vad pysslar denna cyklisten med, kanske ni undrar? Faktum är att jag varit på andra sidan Atlanten och nu även befinner mig i mitten av Stilla Havet. Någon vidare cykling har det inte blivit tal om, förrän idag!

I klartext, vi är alltså på Oahu, Hawaii. Honolulu är runt knuten. Jag hittar Bikeadelic, ett helt OK ställe att hyra MTB på – en gedigen Trek Fuel EX 29″ blir det. Efter en del fixande och research, sätter jag mig på MTB:n och gasar iväg mot bergen i form av mäktiga Tantalus.

Tyvärr är det stora, stora regnmoln över Tantalus och när regnet börjar piska mig lite väl mycket i ansiktet, svänger jag höger och tar en rundtur tillbaka till hotellet för att ladda in ny GPX-fil i Garminen, en mindre regnig runda.

Äta lite bar-ställe på vägen till en välkänd fyr här – Makapu’u.

Nu är siktet inställt på Makapu’u, en fyr belägen ca 30 km från Waikiki, där vi bor. Waikiki är turistfällan #1 på ön, så det är skönt att lämna bakom sig. Rundan som jag hittat heter ”MTB long ride to Makapu’u – keeping up with the fast girls” – perfekt, tänker jag!

Just idag blåser det 11 m/s. Det är hyggligt stark vind. Klart blåsigare än en blåsig vårdag i april när man luftar racern för första gången hemma. Efter att ha tagit mig an en kort backe förbi den utslocknade vulkanen som numera är Diamond Head, började jag gneta mig mot fyren.

Alla turister som sitter fast i bilkö bredvid mig tittar åt mitt håll och då måste jag givetvis glänsa med selfie on a bike with a view.

Min Garmin-GPS har ingen Hawaii-karta, så jag har bara en snigelspår att följa i displayen. Efter en stund i motvinden på en freeway, undrar jag om det blir någon stig idag. Jag gnetar på och svänger av och bort från motortrafiken, dunderskönt.. jag får en trevlig tur i fina villakvarter innan det lutar uppåt igen.

Denna gången känns det bättre när jag cyklar förbi alla stillastående bilar med högar av turister som ska utforska sydöstliga kusten på ön. Det är helt galet att man spenderar en halvdag i bilköer för att få parkera precis vid foten av ett berg med en fyr.. men turisterna tycker nog jag är rätt galen som kommer på min MTB pustandes i backen. Det är en bit kvar till berget med fyren, och det är redan bilkö..

Riktigt mäktig vy när vågorna från Stilla Havet dundrar in.

Efter några svängar har jag världen för fötterna. Hushöga Stilla Havs-vågor sveper in över ön från öst och skummet bara sprutar från vågorna. Jag fortsätter bort mot fyren och tar några utsiktspunkter på vägen. Nu pekar gpx-spåret i Garmin på att jag ska vända hemåt, men jag ser en jättefin, asfalterad väg upp på berget. Vägen är stängd för motortrafik, perfekt. Jag kryssar mig fram mellan alla gående turister och det är nästan som att cykla en bergsetapp där publiken står på båda sidor och hejar. I alla fall om jag verkligen fantiserar..

Läckert värre..

Det gjorde rätt ont av handtagen på MTB:n så jag tar gärna en paus..

Efter en stund är jag äntligen uppe. Tar några snabba foton och sedan rullar ner och samma sak igen – kryssa mig fram genom horder av turister. Det är tur att det är så brett och skönt väder. Sedan hittar jag en avstickare som blir enda stigen för idag – ända ner till strandkanten. På stranden ställer jag mig i centimeterdjupa vattnet för att ta några sköna foton, när jag plötsligt blir överrumplad av en våg som sveper in över mina fötter. Det gör inget att jag blir genomblöt om skorna.

Mot Makapu’u och fyrtornet! Det var så fult så det blev ingen bild på fyren.

Glömmer man sitt Garmin-fäste hemma så får man improvisera..

Vägen hem blir betydligt lugnare, då den stundtals går genom fler fina villakvarter på helt slät asfalt. Jag börjar bli lite mosig av blåsten och värmen, så när jag ser McDonalds svänger jag in och fyller på med vatten i vattenflaskan – tack för det!

Sekunderna innan en jättevåg nästan svepte bort mig.

Dagens sista jubel blir en svepande lång utförskörning på ”framsidan” av vulkanen som nu heter Diamond Head. Sedan sista kilometrarna hem och avslut med en 18-bitars sushi på stranden med övriga sällskapet.

Strava solo ride to Makapu’u