Bra cykling

Som jag nämnde rätt nyligen i bloggen så skulle jag och Angelica upp till Roslagen och njuta av lite lantliv. Sagt och gjort, i tisdags kväll körde vi upp med bilen full av nyuthämtat godis och bilen full med grillat. Upp till Hallstavik och närmre bestämt landstället vid Edeboviken där jag spenderat så många somrar som liten 🙂

När det blev onsdag kände jag verkligen för att ta mig ut på ett träningspass, men jag bar sjukt mycket brädor (träning i sig det med) och tvättade cyklar och grillade och helt plötsligt hade hela dagen gått 😦 så det blev till att planera inför torsdagen istället, som dock skulle innebära solorunda då Angelica haft förkylning/allergibesvär under veckan.

Är jag i Sverige eller kör jag på platten på 1200 m höjd norr om Rivieran? Helt tomma vägar stundtals, men det fylldes på senare!

Solorundan blev en skapligt blåsig sådan som det blir längsmed kustremsan, konstant 6-7 sekundmeter och vindbyar då och då, från Hallstavik till Hargshamn och bort mot Östhammar på såväl småvägar som vägar med lite mer trafik. Motvind hela vägen tills jag kom ut på Tuskö och kunde njuta lite mer av strålande solen, innan det bar av på sämsta vägen för i år.

Järnvägen mellan Hallstavik och Hargshamn.

Potthål av varierande djup precis överallt och rullgrus och koblajjor och allt möjligt på vägen. Tack och lov bara 10 km och sedan blev det storväg mot Gimo och fika på herrgården där. Riktigt schysst och billigt, och framför allt välbehövligt då magen gått tom rätt länge. En halv omelett innan ”snabbdistans” räcker inte långt.. 😉

Jag är dock av skolan att jag inte tycker om fika mitt i ett träningspass, denna gång lät jag mig dock ”övertalas” när mamma, pappa och Angelica ville ha mitt fikasällskap 😉

Sommaren när den är som bäst. Lummigt, sol och på 2 hjul 🙂

Efter fikat: pulsen låg 10-15 slag över det normala i kantvinden från Gimo till Hargshamn och sedan samma småväg tillbaka till Hallstavik på en riktigt fin, backig och kurvig historia 🙂 Tyvärr inte så mycket medvind, men väl njutbart ändå. Att pulsen var så hög utan att det kändes i kroppen är inte så konstigt eftersom jag fått i mig en del näring under fikat och kroppen börjat bryta ner den så att mina små pinnar till ben kunde fortsätta veva 🙂

Ute på Tuskö.

I Gimo irrade jag runt efter fikat, innan jag hittade tillbaka samma väg som jag kom 😉

Poolen på landet är guld värd! 27 grader och underbar efter ett träningspass. Angelica och jag!

När det var kväll hade blåsten lagt sig och man kunde njuta av fjärden. Edeboviken.

14 mil och 4,5 h in på kontot, check!

Fredag och dags att åka hem. Angelica kände sig bättre och jag ville verkligen få in ett pass, så vi tog bilen mot Stockholm, parkerade i Brottby och tog sedan en nästan 7 mil lång runda i lugnt tempo på delar av Roslagsvåren/Roslagshösten-banan, förbi Riala, Largen med flera andra småbyar. Även här backigt, kurvigt och mycket småvägar. Konstigt nog också ovanligt mycket trafik, men det var väl alla semesterfirare som var ute och skulle åka till badplatser 🙂

Angelica. Mot Riala!

Ännu mer småvägar 🙂

67 km och 2,5 h och dessutom sällskap av både vind och Angelica. Perfekt!

Imorrn fortsätter minicampen med denna gång träningspass i Hofvets regi, också då i Roslagen. Denna gång mot Rimbo! Mer om det senare 🙂