Bra cykling

En av vyerna från cykel idag. Foto taget från Kastellholmen.

Det är inte ofta man unnar sig sovmorgon en söndag, men ibland så får man. Både jag och Angelica kände oss lite smårisiga på lördagskvällen, så det var ett rätt lätt beslut att ”sova ut”. Det betyder att klockan ringer kl 9 men att man inte alls behöver gå upp förrän senare 🙂

Dock när halva dagen hade gått och vi mycket riktigt fått en del grejor gjorda hemma (typ frukost, matlagning, fixa badrum mm) så kände jag att det inte räckte. Det kändes som att jag inte hade gjort något ”riktigt” under dagen. Och jag vet vad riktigt innebär för mig. Träning. En dag utan träning är en förlorad dag för mig. Typ. Framför allt när det är söndag och suget efter att komma ut är så enormt. Jag tror det heter träningsabstinens.

Vem vågar satsa på att jag blåst ner i vattnet om det kommit en vindby? 😉

Ut kom vi, men först för att ungefär veckohandla (Vi testade Prisxtra Storängsbotten denna gång, rymlig affär och helt tom en vacker sommareftermiddag – perfekt 😉 ). När vi kom hem satte vi oss på balkongen en sväng och åt lite lyxglass. Sedan kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att komma ut på cykeln innan jag sjönk ihop av abstinensen.

Sagt och gjort – det blev en plojrunda till att börja med – turism på cykel via Strandvägen till Skeppsholmen och Kastellholmen. Vi fick några mindre backar där men framför allt massa turister. Bra då att Stockholm levererar.

Angelica & jag!

Sedan cyklade vi ut på Djurgården och jag fick för mig att vi skulle cykla en backe upp till Skansen några gånger. Först tog vi fel backe (Hazeliusbacken), men sedan hittade vi till den riktiga backen, Sollidsbacken, som vi genast döpte om till Muur Skansen, eftersom den gav Belgien-vibbar med gatustenen som var lagd uppför. Vi brände uppför den 2 gånger, först lugnt och sedan på riktigt, innan vi nöjt cyklade vidare på Djurgården och körde några backar till.

Vi hann även med att köra längsmed Djurgårdsbrunn (på grussidan och på asfaltssidan) men här var man tvungen att se upp för självupptagna löpare i rosa toppar med iPhonen i högsta hugg. Vi avslutade med en lugnare Kaknäs tempo-intervall och så Värtabacken (som egentligen heter Kampementsbacken) där jag tydligen tangerade personligt rekord trots trötthetskänslan i benen 🙂

Hörde jag att nån nämnde det var underbart sommarväder på hemmaplan idag?

Väl hemma en rejäl portion middag och nu väntar efterrätten efter balkonghäng och P3-dokumentär. Allt blev helt enkelt till slut perfekt när man fick sin träning 🙂