Bra cykling

Efter fredagskvällens bedrövelse i ösregn var det skönt att se lördagen bjuda på helt annat väder. Sol och ca 20 plusgrader. Som upplagt för ett kanonpass i Roslagen. Då fick jag ju även med Angelica 😉

Det blev en repris på förra lördagens lyckade pass upp till Rimbo och hela 5 h distans för de flesta av oss.  Här är hela träningspasset på Strava.

(Alla bilder ligger uppe på min Flickr: Hofvet Lidingö inofficell 4 aug till Rimbo. Låna gärna, länka gärna 🙂 )

Lasse instruerar. Alla lyssnar.

Jag har denna vecka känt att jag kört aningen för hårt på sistone och ville ha in ett mer regelrätt långdistanspass, så det blev ”mellangrupp” istället och lite behagligare distanstempo med Lasse, Erik S, Ingrid, Johan S, Richard, Angelica. Milla (ny i Hofvet), hängde också på en bit innan hon tog sig hem igen.

Njutning. Förbi Angarn på morgonen.

Vi cyklade upp till Brottby och sedan Sättra-vägen, förbi Riala, genom Finsta och sedan Södertjära. Ofta riktigt fina vägar och även tomma sådana. Det är kanske det bästa med att komma ut kl 07 en lördagsmorgon, att man får äga vägarna själva i några timmar.

”Nu ökar vi takten”, sa Erik, och så blev det. Ingrid och Angelica hade inget mot det.

I Rimbo träffade vi på snabbgruppen ledd av Peter H, Mic, Jonas R och Nicklas (många ledare under dagen, bara Vilma, Richard och Lars-Erik saknades!). Tyvärr hade de haft en incident som innebar ambulans för cyklisten i fråga. Undrar när kommunerna som har hand om vägarna i Roslagen ska vakna och göra något åt alla hål, bulor mm? Det ska väl inte behövas en riktigt seriös incident eller ett dödsfall för det kan man ju hoppas. Denna gång verkar det som att cyklisten i fråga klarade sig hyfsat och att man bara skulle kolla hans nacke på sjukhuset och säkra att han var helt okej.

Erik S var tillbaka efter ca en evighet på Rivieran. Klart han väljer finaste sommardagen för det då. Kul att ha dig tillbaka, Erik!

Fika blev det hur som helst på Rimbobiten, min cola satt fint, men dajmbakelsen var verkligen onödigt icke-passande, alltså inte god. Tips från coachen: undvik.

Angelica och Lasse.

Efter Rimbo drog vi raka vägen till Kårsta, här var det som alltid kantvind och motvind och en del trafik. Det var riktigt skönt att vika av mot Kårsta efter drygt 10 km i vinden. Det är min akilleshäl det, att ligga i vinden. Så det är därför jag gör det så ofta, man måste ju öva upp sina svagheter 😉

Lasse tar tillfället i akt igen och visar upp nya cykeln. Richard beundrar.

Idag passade jag också på att dra rätt friskt i gruppen, jag fick min träning och jag tror alla var glada med sitt träningspass när vi kom hem. Jag blir imponerad av samtliga som trots uppehåll, sjukdomar, semestrar och andra aktiviteter ändå fixar 15 mil bara sådär.

”Värsta Duracellkaninen”, blev jag kallad efteråt. Alltid nåt 😉 Johan S, Angelica, Erik S och Ingrid precis bakom.

För egen del hade jag mycket mindre röstresurser än normalt, alltså någon slags känning i halsen, så det passade väldigt bra med ett 5 h distanspass med ca 30 km/h i snitt.

Totalt blev vi ca 25 cyklister till träning i både mellangrupp och snabbgrupp. Inte dåligt då det fortfarande är semestertider och detta alltså var inofficiell träning där man hänger med på eget bevåg 🙂

Snabbgruppen tog sig förbi oss på hemvägen. Riktigt fin bild om jag får säga det själv.

Väl hemma blev det smoothie på balkongen, regelrätt återhämtningsdryck och sedan korv stroganoff med ris. Ibland känner man sig smart över att ha lagat mat kvällen innan ett distanspass 😉

Mic visar oss hur det går till.

Alex och Ingrid ville inte vara sämre än Mic 😉

Välförtjänt smoothie på balkongen!