Bra cykling

Jag är som sagt helt nyfrälst på CX och då snackar vi framför allt grusvägar och lättare stigar nu på höstkanten. Det är ju bara så j-a kul! Jag önskar att jag hade kommit på det mycket tidigare bara.

Tisdagar är det nu för tiden CX/mtb-träning på Lidingöloppsspåret, dock senare på kvällen och i mörker, så det är alltså pannlampecross vi snackar om. Jag var med en gång förra året, med alla trogna Lidingöbor som är uppväxta med Lidingöloppet och kan varenda gruskorn på spåret. Då var det i mörker i november och jag var rätt skraj. Det gick snabbt, det var halt, det var läskigt.

Med detta i åtanke samt att jag väldigt snart reser västerut, vill jag ju inte riskera något dumt i all iver, så jag satte av på Lidingöloppsspåret själv i tisdagsskymningen.

Mina ben är fortfarande rätt trötta sedan helgens bestyr, kanske har det något att göra med att jag inte riktigt tillåtit benen att vila, jag cyklar ju t&r jobbet varje dag och sparar inte direkt på krafterna på hemvägen. Men benens seghet glömde jag rätt snabbt och fräste på så gott det gick i nästan helt tomma spåret. Jag stack ut vid 17 och var hemma drygt 1 h senare och det är ju perfekt, då alla är på väg hem från jobbet och inte har hunnit ut i spåret än.

1:11 fick jag in och allt på storklingan (bra styrka, bitigt, manlig, osv).

Jaha, så här glad (galen?) blir man av lite höst-CX.

Smakade på denna vy från Lidingöbron på väg hem.