Bra cykling

Idag var en av de sjukaste dagarna på cykel vi har varit med om. Vi startade med att köra via havet till Menton och väl där svängde vi norrut. Siktet var för dagen inställt på Sospel som deletapp 1 och mäktiga Col de Turini som deletapp 2.

Det var ett tag sedan man kände på några rejälare stigningar och uppför till Sospel var bara en försmak av vad som komma skulle. Fin natur så här i början på våren här nere på Rivieran. Vi tog det relativt lugnt, men Pampen brände på och iväg så fort jag lämnade över förningen till honom ;-). Sedan cyklade jag fel och hamnade på efterkälken innan jag cyklade ikapp Tomaz och Stefan i en nerförslöpa som skulle ta oss till Sospel, denna bergsby. Där hade Karl redan väntat i en halvtimme (!). Det visade sig att där jag trodde jag kört fel och vänt om, där hade han bränt på och således hittat en ”genväg” till bergsbyn. Fusk!

I Sospel kände vi att det var dags att ändå fylla på depåerna, så det blev en osannolikt god omelettmacka på en liten restaurang i byns centrum. Det velades lite om huruvida Col de Turini på 1600 m höjd var något att köra denna dagen, med tanke på att det var lite kyligt bara på väg till Sospel. Men Stefan som frös mest fixade plastpåsar att använda till senare på dagen och vi tuffade på mot Col de Turini.

Och här börjar det sjukaste vi förmodligen varit med om. Col de Turini. Nästan övermäktig så här i början på mars. 24 km uppför från Sospel till toppen.

Här hängde vi ihop, Tomaz, Stefan och jag. Pampen var som vanligt pigg (30 min och 130 hm mindre körning) och satte ett fint tempo direkt. Och vi nötte, och nötte, och nötte. I 24 km. Sista 5 km brantade det på rätt fint med snittlutning på 8-9 % och det kändes. Det var jobbigt. Det var hårt. Det var svårt.

Temperaturen sjönk för varje höjdmeter. När vi närmade oss toppen var det knappt 3 plusgrader, men det kändes såklart inte – i en sådan här uppförslutning kokar nästan hela kroppen.

Till slut såg vi toppstugan på Col de Turini och Karl och kunde pusta ut en liten stund, sätta på sig varma kläder och förbereda sig för utförskörningen som skulle ta oss från 1600 meters höjd till havsnivå.

Undertecknad hade: underställ, kortärmad tröja+armvärmare, långärmad tröja, väst, regnjacka och på det hjälmmössa och långfingrade handskar. Det räckte för det mesta. Mer synd var det om övriga sällskapet som körde ner i extra väst och Pampen & Stefan till och med kortfingrat. Hårda vikingar..

På vägen ner tog vi det bästa beslutet för dagen i ytterligare en bergsby – in och dricka hett te och kaffe. Utsökt, behövt och fantastiskt för välbefinnande.

Och utförskörningen för övrigt.. började i snöslask och blött och fortsatte i helt magisk solnedgång på tomma vägar och osannolik utsikt. Sa jag magiskt? Magiskt.

Dagen avslutades med en fantastiskt god spaghetti & köttfärsås hemma och nu har vi alla mer eller mindre däckat i soffan efter närmre 6 h på sadeln idag.

Låt oss säga att vi har gjort oss förtjänta av återhämtningen och vilan..

Pampen

Undertecknad

Lite fin arkitektur på vägen till Sospel

3 x TMCK tar sig an Col de Turini.

Det var jobbigare än så här att ta sig an sista kilometrarna uppför Turini. Snapshop av Tomaz..

Stefan + 9 %, inga konstigheter

Äntligen uppe! Toppstuga, Pampen & Stefan.

Magisk utförskörning.

Frysfika deluxe. Bästa varma drycken i vårt liv?