Bra cykling

Sista dagen här nere. Mastodontpass inplanerat och inte minst Paris-Nice etapp och alltså kolla på proffsen. Siktet inställt på Col du Ferrier och bergspriset för proffsen där. Dit var det närmre 9 mil och i princip bara uppför i 4 h innan vi var på plats i dimman. Okej, det var lite nerförslöpor här och var, men citerar Tomaz: ”vettefan om det var det alltså”.

Skönast var uppförskörningen från Bouyon till Coursegoules – en enkel sträcka med lagom lutning så här sista dagen nere på Rivieran.

Väl på plats på Col du Ferrier började vi vänta. Och vi väntade. Och vi väntade lite till. Sedan kom förstagruppen. Det gick definitivt inte snabbare än att man själv hade kunnat hänga med upp till bergspriset åtminstone 😉 Men då ska vi veta att proffsen kört 15 mil av ca 22.

Ca 1 min senare kom förstaklungan och där var Gustav Larsson med fint och Lövkvist låg lite längre ner i samma klunga. Efter 20 min var allt över och vi satte av nerför Col du Ferrier, samma håll som proffsen hade kommit. Varmt och gott hade det blivit med, solen framme och världsfin nerförslöpa – livet var helt enkelt lite lättare än tidigare på dagen då regnet stod ner som spön i backen första 2 h.

Kusten var rätt så välkommen när den till slut (drygt 1 h senare) syntes.

14,5 mil och 5,5 h för att se proffsen i 15 min.. kalla oss galna eller fanatiker 😉

Härdande första 2 timmar idag. Ösregn och bara uppför.

Tomaz och grabbarna i en utomordentligt utförslöpa mellan Col de Vence och Gréolieres.

Christer & Pamp i täten som vanligt.

Paris-Nice, nu ska det bestämmas vem som tar bergspriset på Col du Ferrier. Utbrytargruppen.

Förstaklungan.

Gustav Larsson och Philippe Gilbert.

Tomas Lövkvist fick bita i lite. Notera även jordens minsta cykel på AG2R La Mondiale-cyklisten (fyra från höger i bild).

Livet är på topp, helt enkelt.

Så här avslutade vi i bergen. Undertecknad, Karl Pamp, Christer Berg, Tomaz Vestman. Foto: Stefan Örjes.