Bra cykling

Något att smälta för. Singletrack på Viteggen med utsikt mot Mittåkläppen. Foto: Angelica Ek

Långlopp i Fjällen? Nu kör vi!

Med start Funäsdalen och mål Ramundberget går Fjällturen över fjällen och visar upp 3 tuffare stigningar och makalös natur.

Starten går och jag jobbar mig genast upp från plats ca 50-60 till topp 15. Jag startar i Ultra-klassen 70 km och måste stå i min fålla en bit bak. Väl där framme är Fredrik Ericsson mycket tongivande och klungan har god fart. Jag får slita lite på framför allt asfalten när två killar framför mig släpper lucka. Slitigt att täppa lucka med lite grövre däck, som jag dock ska få nytta av senare. Första 10 km är grus och asfalt runt själva Funäsdalssjön. Jag känner att mina ben inte direkt är de bästa idag.

Första milen runt sjön.

In på första stigpartiet och täten sticker direkt. Jag kan inte göra något alls än att mata på i min takt med rejält hög puls. 5-6 st bakom mig och jag ligger nog topp 10 i loppet totalt. En liten stund senare kommer dagens första rejäla stigning upp till trädgränsen nedanför Skarvarna. Jobbig stigning stundtals men riktigt kul på en bit singletrack. Nämnde jag att denna stigning går över flera bäckar? I år är banan extremt blöt eftersom det regnat en del veckan innan loppet och det ger en dimension till i loppet – bäckarna forsar nämligen fram på flera ställen och det är rätt blött på många ställen.

Riktigt trevligt motlut 🙂

Uppe på kammen har jag sällskap av #31 från Tärnsjö IF en bit innan jag går om, tar täten och är först nerför berget av oss. Innan dess hinner jag blicka ut och kolla in den galet vackra vyn som erbjuds. Och som det går utför berget. Riktigt skoj! Först på stig, sedan på bred grusväg. Jag har bra flyt och drar ifrån. Sedan på väg mot Bruksvallarna har jag honom bakom mig mest hela tiden, men nerför drar jag ifrån. I sista utförslöpan (riktigt skoj sådan!) finns en punkasten som jag försöker hoppa över. Drämmer tyvärr i lite med bakdäcket, men rullar vidare utan problem. Andra hade inte samma flyt, hörde jag senare. Tacka vet jag lite slitstarkare däck och tubeless..

Uppe på dagens första topp, rejält fin åkning över bl a bäckar 😉

Blött värre uppe på första berget. Foto: Angelica Ek

När det så småningom blir platt börjar jag och #31 samarbeta. Jag märker direkt att han har bättre tryck än jag på platten och jag får slita rätt fint och slutligen släppa när han helt enkelt drar för hårt för mig. Detta med vetskap att nästa stigning är nära, längsmed Mittåkläppsvägen. Då vill jag vara lite piggare i benen. Jag hinner precis ikapp honom inför stigningen, där det sedan tar stopp.

Stigning #2 för loppet, upp på Mittåkläppsvägen, är ändå då jag måste vika ner mig lite. 5 km uppför mestadels, ganska brant på sina ställen. Jag släpper iväg #31 och avståndet ökar. Bakom mig ser jag ingen alls. När grusvägen börjar bölja ner och upp känns det rätt okej och jag vet att nästa utförskörning är nära. Innan den ser jag en skylt ”Vacker vy” som arrangören markerat och framför är Mittåkläppen, riktigt vacker. Vägen böljar utför, jag slänger mig utför igen och livet är rätt härligt.

Fin utförsåkning på Mittåkläppsvägen.

Sedan kommer bästa partiet stig på hela banan – Viteggen. Singletrack rakt mot Mittåkläppen och med resten av fjället på höger sida. Hur fint som helst! Jag blir hänförd.

Det blir knappt bättre! Bästa åkningen på hela loppet.

Strax blir jag ikappåkt av #44 från Vansbro. Han ligger bakom till Djupdalsvallen där den sista av dagens stigningar börjar. Där går han om och jag ser bara en vägg som tornar upp sig framför mig. Ner på skammens klinga och vispa på. Det gör ont, riktigt ont. Jag känner mig ganska tom. Uppe på krönet nya krafter och vi tjattrar lite innan jag återhämtat mig och det är dags för sista utförsåkningen som bär ner mot Ramundberget och mål för de flesta. Jag slänger mig utför och får lucka. Börjar bli bättre på det nu. Det är rejält blött här och var och två gånger tar det nästan helt stopp för att cykeln gräver ner sig så. Väl nere så lägger #44 sig på min rulle, jag drar sista kilometern mot mål och precis när vi ska över Ljusnan och sedan spurta uppför backe och in i mål kommer krampen. Inget att göra åt, det tar tvärstopp. #41 passerar och jag ser inte honom mer. Efter 10 sek ställer jag mig upp och vispar på uppför men i stället för vänster in till mål tar jag höger för att cykla sista 12 km som utgör Ultra-banan. Jag vill ju få ut så mycket upplevelse som möjligt av detta!

Där borta seglar vi iväg i täten och jag kommer vara med. Foto: Angelica Ek

Helt ensam, solo, inte ens myggen med tar jag mig an de sista 12 km och försöker njuta lite. Här finns ytterligare en sanslöst fin singletrack som jag glädjer mig åt och slutligen är det dags att återigen ta sig över Ljusnan, spurta uppför backen och rulla in i mål.

Över Ljusnan!

3:06:50 blir min sluttid och jag plockar en fjärdeplats. I 58 km tävling hade jag blivit 12:a så det är godkänt för en lite sämre dag på MTB:n.

Jag bjuder på lite bilder som Angelica har tagit. Angelica hade en superfin dag i sadeln och njöt! Själv har jag bara magiska videos att gå tillbaka till för att se hur det såg ut, jag uppdaterar bloggposten med dessa när jag kommer hem uppdaterat! 🙂

Superskoj också att träffa på så många bekanta ansikten, bland annat Helena som bloggat fint om sin upplevelse.
Suveränt också att vi var ett gott gäng TMCK på startlinjen i år! Grabbarna och tjejerna tog sig runt och njöt 🙂

Fjällturen är ett växande långlopp med magiska vyer och fin bana. Njutfullt om man tittar upp, vilket rekommenderas. Jag är sugen på att återkomma fler gånger! Gällande själva arrangemanget är loppet ovanligt bra för att vara ett nytt långlopp. Det finns förbättringssynpunkter som ledningen redan vet om. Nästa år är tredje gången och jag rekommenderar dig att stå på startlinjen då! Startplatser släpps i september.