Mallorca #2 – 6 toppar

På’t igen idag – rejäl bergsdistans väntar. Jag trycker i mig frukosten som är dubbel yoghurt med flingor och torkad frukt. 2 glas juice till. Pumpa däcken, på med benvärmare, det är lite kyligare idag. Och så rulla ut.

13,5 mil, 5:40 och 2400 hm idag.

Planen: cykla mot Valldemossa, Deia, Soller och helst Orient om jag orkar. Först upp mot Calvia och sedan höger i stället för vänster. Höger blir att köra på tvären över bergen mot Valldemossa, lite genväg i stället för att ta Kustvägen.

Mitt närmsta sällskap i inledningen av idag..

Det blåser rätt friska vårvindar tills jag kommer till bergen. Jag cyklar absolut hellre uppför än in motvind. Idag fick jag en del motvind uppför också..

Det är förvånansvärt tomt på vägarna. Jag stöter på en och annan cyklist, men de flesta är väl på lördagsracet i Alcudiatrakten.

Arkitekturstudie.

Fin, slät asfalt. Tack!

Benen känns bra idag och ryggen är med mig. Jag har inte suttit på landsvägscykeln sedan i augusti (!!), så kroppen behöver vänja sig igen vid dels cykel, sadel och helt enkelt att cykla uppför. Apropå sadel, jag kan inte vara mer nöjd. Specialized Romin modell bättre, 2015, är ruggigt bra.

Deia.

I nedförsåkningen till Soller känner jag att det är bättre att äta lunch på torget där, än att chansa på att klassiska Ca’n Topa (Col de Soller) har öppet. Det är mycket som är stängt så här tidigt på våren, nämligen..

Soller-torget levererar. Rikligt med lediga spanjorer, turister, cyklister och en och annan spårvagn. Det blir en Cannelloni, innan jag sätter av mot Col de Soller. Ca’n Topa har öppet, ser jag när jag når toppen. Där blir det ett besök i veckan 🙂

På vägen upp blir jag passerad av de enda två cyklisterna som passerat mig de här två dagarna. Jag håller igen lite, för jag har nästan hälften kvar av dagens tur..

Nedför Soller och mot Bunyola och så småningom Orient. Jag trycker i mig gel. Direkt i uppförsbacken till Col d’Honor känner jag att jag börjar bli krispig. Absolut ingen panik, men trött. Möter ytterligare ett gäng när jag tar mig över toppen. Undrar vilket gäng det är jag möter. Jag har ju blivit dissad av Stephen Roches gäng tidigare per mejl, där är man inte välkommen på turerna, om man inte bor med dem i Palma Nova..

Raka spåret hemåt! Inget att klaga på här.

Palma till Palma Nova börjar så här..

Nerförsåkningen efter Orient kan vara en av de roligaste och flowigaste på ön. Helt suveränt. När jag skrattat klart är siktet inställt på Palma och därifrån mestadels kusten ”hem” till Palma Nova. En transportsträcka som heter duga, det tar mig dryga halvtimmen till Palma och sedan dryga halvtimmen hem också.