Bra cykling

I måndags anmälde Angelica henne och mig till Rudan Night Trail, löpning, ett traillopp med pannlampa. Torsdag kväll och det blev dags!

Efter lite fipplande med utrustning så tejpade jag till slut batteripacket till min lampa, över ryggen. Det kändes som att det skulle hålla.

Lite drygt 6 km kuperad stig, ska avverkas.

Starten går och jag tar det rätt lugnt, täten försvinner iväg rätt snabbt, där är även min kompis Micke, elitlöpare.

Väldigt snart första backen och jag avancerar på stigen, hamnar sist i en grupp om 6 pers och ligger där några hundra meter, innan jag får nog, tar mig om, tar täten och snabbt får lucka. Jag springer ensam ett bra tag, ingen lampa bakom, ingen lampa framför, innan jag är ikapp en kille som håller ett bra tempo. Vid det här laget har jag blivit rätt stum i någon backe och känner lite håll komma. Batteripacket har så klart också lossnat, men det går bra att springa med det i handen i stället.

Sedan ligger jag bakom konkurrenten resten av loppet. Vi ser aldrig någon framför och aldrig någon bakom.
Kroppen är igång, jag får inte håll, det känns rätt bra. Jag försöker peppa, berätta hur långt det är kvar, frågar om jag ska upp och dra, men får aldrig något svar – så jag håller mig hela tiden bakom.
Ibland går jag i någon backe där han springer och får lucka, men den tar jag snabbt igen närmre toppen, när det flackar ut och han blivit trött. Alltid bättre att ta det lugnt när det är svårt och dra på när det är lite lättare, det vinner man ofta på i längden.

Sista biten in mot mål är nerförsbacke och sedan plant gräs, jag är strax efter när han drar igång spurten. Jag, som inte tänkt spurta, tänker efter en halv sekund och den halva sekunden räcker för honom. Jag börjar spurta, knappar in, men tappar på slutet och kommer in på 13:e plats (ca 60 startande i herrklassen?) på en tid om 33 minuter.

Strava

Jag tror jag slog eget rekord i högsta uppmätta puls, 200 slag/min, precis efter målgång.

Klart skoj lopp! Min kompis Micke slog mig med 5 minuter och det räckte till en tredjeplats. Vann gjorde en landslagsorienterare på banrekord.

Angelica tog det lugnt och kom in på ca 55 minuter, nöjd och glad. Tack för att du fick med mig!

Det kan nog bli fler traillopp i höst.