Bra cykling

Martin Söderlund Ek för Lidingö CK på MTB och landsväg.

Hökarängen XC Sthlm MTB-cup

leave a comment »

Deltävling i Stockholms MTB-cup, denna gång i Hökarängen. Jag missade förra p g a förkylning och Långa Lugnet som inte heller blev av, så extra sugen nu.

Jag och Cykel-Andreas hojade ut från innerstan och fick en lagom uppvärmning innan vi rekade banan och det dagens regn hade gjort med stigarna. Denna bana har A och B-spår, det första A-spåret med blött och nån meters drop var inte att tänka på.

Upp på slalombacken två gånger och fina och för mig ovana nerförslöpor först på framsidan och sedan på baksidan. Baksidan av backen är lite speciell. Det är lite slirigt, lerigt, skrå och har det regnat är det än värre. Jag kunde inte cykla ner första varvet på uppvärmningen och tappade lusten lite.

Vilken sjuk bana! En vurpa på uppvärming. Ska jag verkligen starta?! Det här kommer sluta med ambulans, tänkte och sa jag. Camilla från Sthlm CK anslöt på andra rekningsvarvet och tog sedan beslutet att inte ens starta. Jag fixade några partier lite bättre och tänkte att jag kan alltid hoppa av och springa där det är som värst och sedan hoppas på det bästa när det är dags att sätta sig på cykeln igen. I värsta fall ta det här som en rejäl träning bara.

Starten går och mina närmsta konkurrenter är Per Kumlin och Mats från Cykloteket, Kristoffer från Hofvet samt Andreas och så Ronnie från TCM. Jag tar det chill i starten och hamnar nästan längst ner av 10 startande. På stigarna ute på loop 1 fastnar både jag och framförvarande på några hinder, så det är bara att hoppa av, tappa momentum och sedan klicka i och trampa vidare. Jag lyckas med en vurpa i ena utförslöpan också med junior-William tätt bakom. Allt lugnt.

Uppför slalombacken två gånger per varv – ca 200 höjdmetrar per varv. Här knappar jag in rätt enkelt på mina konkurrenter och går om lite folk. Tyvärr hjälper det inte så mycket på baksidan där jag varje loop måste klicka ur, springa, sparka bort all lera och grus under skon och i pedalen, försöka klicka i, upprepa proceduren osv tills jag sitter fast igen. Jag tappade bedömt ca 45-60 sekunder per varv på det. Nåväl..

Andra loopen är jag ikapp Per Kumlin och nästan Ronnie på toppen, efter halva racet. Jag går om Kumlin men då bär det av utför och snart har jag tappat minuten på båda herrar inför sista loopen. Jag kör solo i ingenmansland och går till slut in på en femteplats, helt ok.

Den här banan i detta förhållande utvidgade min trivselcirkel. Att våga och att åtminstone försöka slira runt i lervälling brant utför, är bra.

Mycket bra träning och ett väldigt kul arrangemang med support och hejarop på många ställen på banan. Tack arrangörer!

Det som däremot är mycket synd, är att det dyker upp knappt 25 cyklister fördelade på 3 klasser i ett sånt här veckorace. Mycket tråkigt..

Det blev till slut ett fint distanspass på nästan 3 h varav ca 1 h tävling.

Written by Martin S Ek

16 juni, 2017 den 09:42

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: