Hammarby Hill – racerapport muddy & wet edition

Målgång i ett av de lerigare och blötare loppen jag kört.
Hammarby Hill XC är alltid ett av årets bästa lopp och en liten favorit hos mig – bra arrangerat på fina stigar i grym miljö i Nackareservatet och Hellas.
Jag har kört stora delar av banan åtminstone tre gånger i år, så jag kan banan rätt bra. Men idag blir första gången med rejäl lera och blött – lite annorlunda då loppet alltid annars är snustorrt. Jag och Gärdet-polare Micke har värmt upp bra till Hellasgården.
Så – stålsätta sig och iväg i starten med polare Christian precis framför. Jag har bra position halva startloopen innan en junior tränger sig och sedan bromsar på rätt bra när det enligt mig är fri fart.. sådant som händer. Jag går om honom ganska snart men har tappat dyrbara sekunder och det är dags att jaga. Jag är rätt snart ikapp Christian med gäng och får sedan köa på en brant singletrack uppför. Efter det en blöt och lerig nedfart och så ut på gruset igen och trampa.
Pulsen på max och jag känner att jagandet tagit en del krafter. Jag ligger på Christians hjul in på klassiska Våta fötter, men där gör jag några misstag och halkar runt och slirar och hamnar lite efter. Inför varvning blir det en liten ny krumelur med några knixiga partier och en kille framför mig klantar sig och släpper sedan inte förbi någon. Jag tappar mer dyrbar tid innan han till slut flyttar på sig.

Studie i otroligt dålig kurvtagning. Här var jag på väg in i staketen några ggr..
Runt nästa kurva och nästa brant och där har någon släppt ut sina småbarn på MTB:s mitt på banan mitt i tävlingen. Givetvis ska barn och andra få cykla även om det är tävling, men det är inte så smart att släppa ut dem när det kommer 400 cyklister.. jag ligger bakom en stund och ber sedan om att få komma förbi..
Vid varvning får jag höra ”20 sekunder efter Christian” men jag ser inte honom framför mig, när ”Chockbacken” ska trampas. Jag är trött och tappar sedan två positioner på efterföljande stigen. Det blir till att jaga på nytt. Rätt snart i jagandet får jag sällskap av en CRT och en till kille. Vi har väl okej samarbete och trampar ikapp två framför oss och här blir vi sedan 5 st som trampar ihop länge. Efter en stund inser jag att det är Per Kumlin som jag samarbetat med en del på tidigare framgångsrika Hammarby Hill-lopp.
Min känsla av att jag gör ett dåligt lopp lugnar sig lite när jag inser att jag ändå är omgiven av andra normalt snabba cyklister.
När vi åker in på ett av de stökigare partierna stig på banan, nämligen Blå spåret (baklänges), har vår grupp precis åkt ikapp Christians grupp. Vi har tagit in förmodligen halvminuten. Tyvärr har åkningen gjort att jag är mer trött. Jag får se stora delar av den nu 8 man stora gruppen försvinna iväg. När vi är klara är jag sjunde man ut på Gröna spåret som tar oss tillbaka mot Hellas-hållet igen. En kille vurpad bakom mig och tomt framför. Solo igen.. men bara en stund!

Målgångsbild. Tack älskling Angelica för support och bilder!
Jag har snart häng på nästa avhängde cyklist från gruppen. Jag peppar och tipsar lite om vad som komma skall. Vi ligger tätt tills Geggastigen där något händer med hans maskin och jag får gasa solo igen – innan han och en La Chemise som åkt jojo under loppet är ikapp inför Kraglans backe upp till Nackamasterna. Jag håller mig i närheten av killen som är närmst mig i kapacitet, medans La Chemise-killen försvinner iväg.
Så småningom går vi in på det nya partiet för i år – med två tekniska branter att klara av. Den första zickzackar jag uppför och fixar det och drar ifrån. Den andra kommer jag helt fel på och hoppar av och springer, när cykelkompis Niklas plötsligt dyker upp påhejandes i skogen. Tack för det!
Snart får jag veta att jag ligger 12:a totalt i tävlingen. Helt okej. Med halvknackig teknik harvar jag mig vidare och kör solo till slutet på Våta fötter, där jag går hårt omkull precis på breda spången ut på ängen. Den är blöt och full av lera och då ska man inte svänga där, utan köra rakt fram och sedan svänga.. Nåväl. De två efter mig går omkull också. Jag tappar en placering och tar mig sedan in i mål via riktigt dålig kurvtagning i bland annat lösgrus. Lite får man bjuda på..
Här är min Strava. Kanske topp 12?
Tack alla för support, inte minst Angelica och Lisa!
Christian gick in på plats 8 totalt, ca 3 min före mig – så jag tappade 3 min under andra halvan av loppet där jag körde solo väldigt mycket. Micke var nöjd med sin insats.
Stort tack till arrangören, alltid ett fint lopp och skönt häng efteråt i finväder. Väl hemma ny cykeltvätt för att få bort det sista och lite putsning och topsning.

Fin lerinpackning. Äkta MTB!
Med denna racerapport sätter jag en punkt för min tävlingssäsong. Väldigt snart blir det en helt annan typ av utmaning i livet, i form av ny medlem i familjen. En liten cyklist.
Tack och hej för nu!
Skriv en kommentar