Bra cykling

Martin Söderlund Ek för Lidingö CK på MTB och landsväg.

Finnmarksturen – racerapport

leave a comment »

20180805_140504

Inget fan av medaljer normalt sett men denna fick jag slita lite extra för 🙂

Så kom dagen då jag äntligen skulle få cykla min långloppspremiär för denna säsong (!) och så även premiär i cupen. Finnmarksturen i Ludvika som jag cyklade senast under min debutsäsong på MTB för hela fyra år sedan och då blev lite av ett favoritlopp.

Efter ganska medioker uppvärmning langade jag in cykeln i fålla 2 – väldigt långt bak. De öppnar fållorna för tidigt i en del lopp.. en timme innan behövs ej – halvtimmen innan räcker! 🙂 Polare och konkurrent Christian, som är stark som en oxe och tagit ytterligare ett snäpp upp i år, är längst fram i fållan.

Starten är senarelagd för tåget ska korsa banan på en viss tid som stör loppet. Snart går dock startskottet och jag tar sikte på Christians rygg, dock med vetskapen att jag inte kan cykla på speciellt hög kapacitet i år – men jag vill ju försöka. Det går väl rätt okej första timmen – tyvärr orkar jag inte åka ikapp de som var längre fram i fålla 2, men jag hittar några grupper att samarbeta hyggligt med.

Egentligen tänkte jag försöka undvika att dra så mycket idag, men det går ju åt pipan ganska snabbt då så många är icke dragvilliga. Det är ju smart, för jag som för det mesta är dragvillig och vill mycket, blir snart trött och övriga susar då förbi och försvinner iväg när jag behöver återhämta mig lite. Men det är lugnt, det är så det är.

Mitt i allt så får jag magont, vilket är väldigt ovanligt för mig. Oklart om det var pastasallad med några bitar för gammal salami eller om det är ovana av gelsen jag ätit i några år – eller bara tävlingsovana? Hur som, bara att bita ihop och trampa.

Jag är ju lätt och har helt ok driv i backar, men det är i backarna jag har det tufft idag. Efter en tuff forcering runt sjön på mestadels asfalt, men även stig – där jag både drog, tappade rulle, hittade ny grupp och ändå hade en hygglig resa (tack du starke Norberg-cyklist som var en tacksam rygg att följa, men j-ar vad stark du var!), började det pirra i benen. Vid ett tillfälle hugger det till i ena baksidan. Jag vet att nu kommer en jobbig backe (det finns många sådana på Finnmarken) och mycket riktigt blir jag ifrånåkt igen och jag vet att när det pirrar i benen, är mer krampkänningar inte långt borta.

I med mer dryck och gels och se glad ut och trampa vidare. Jag är nu rätt mosig. Med 30 km kvar är jag för första gången helt ensam i loppet – ingen syns framför eller bakom. Snart kommer en klunga med trötta cyklister ikapp och vi får till halvknackigt samarbete.

På några brötigare stigar får jag glänsa lite och åker ifrån några gånger – men på gruset med mer dåligt samarbete, går det inte snabbt. Jag får ont i ryggslutet och det är ju inte bra när det är några backar kvar. Jag lyckas dock eliminera tröttheten och de riktiga krampkänningarna ända till sista, sugande backen – där det spelas underbar elektronisk musik på toppen – tack för det! Den här backen är extra överjävligt jobbig när du är trött. Jag ser senare att det gick minuten långsammare i år än när jag cyklade den för fyra år sedan.. på en backe som tar ca 5 min att normalt sett avverka. Nämnde jag att jag var trött?

Mot slutet är det ganska snabbåkt och så några kilometer på landsvägen i lite ovänlig blåst. Sedan in i skogen igen och en liten krumelur så är jag inne på arenan igen. Denna gång tänker jag inte turbokrampa på upploppet och slår av på takten för läget är under kontroll och inga konkurrenter är i närheten, men det är något speciellt med Finnmarksturens upplopp – jag turbokrampar i år igen och får stå konstigt sista 40 m och rulla över mållinjen där båda ben krampar fram och bak och det verkligen är krampfest. Jag hade glömt bort hur ont det kan göra..

20180805_140932

Kung Christian kom på sjätte plats, ca 15 min före mig. Stark.. kul häng innan och efter lopp 🙂

Det här med kramp är väldigt vanligt för mig i säsongens inledande lopp – benen är inte vana vid ansträngningen och jag trampar hårt – framåt tredje loppet försvinner det. Men detta är mitt första långlopp för säsongen så det är egentligen väntat med kramp.

Fantastiskt fint arrangerat lopp – aningen annorlunda mot senaste jag trampade, kul med variation! Stämningen bland de tävlande kunde ha varit lite bättre kanske – och en skön blandning av lite åskregn, molnigt och strålande sol och 25 plusgrader. Tack alla som hejade under loppet!

Plats 28:a i H30.. alltid något.

Strava

 

Written by Martin S Ek

5 augusti, 2018 den 19:23

Skriv en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: