Bra cykling

Nya återbesök varje runda i Ramundberget. Nästan, i alla fall! Sista dagen på vistelsen här uppe så hade vi planerat för en topptur i Funäsdalen, med 2 småungar, 2 cyklar, extrakläder, vandringspackning inkl Trangia-köket för schyssta lunchplanerna. Det gick att komma upp med gondolen, även om det var lite bökigt med allt vi hade med oss, samt en bebis som passerat sin ordinarie sovtid 🙂

Väl på toppen cyklar först Angelica en runda medan jag och barnen vandrar en bit och hittar en bra plats för lunch, precis nedanför toppen på en av vandringslederna. Efter god lunch (pytt för barnen, krämig pasta med kronärtskockor, parmesan och pinje för vuxna), är det min tur att cykla runt, ca 1 h är planen. Men efter 35 min är jag klar med två leder och mer därtill och tänker att jag letar rätt på familjen i stället för att cykla ett varv till.
Sjukt kul i alla fall på leden Panoraman (blå) samt leden Bergspasset (röd). Panoraman är lite mer flowig medan Bergspasset har betydligt med all mountain-karaktär, vassa stenar och annat skoj.

Vi kommer hem någon timme senare och jag börjar fundera på om jag inte ska passa på att cykla lite av Fjällturen ändå, som har varit planen inför veckan (men som jag inte riktigt lyckats med än). Checkar av med familjen, det är bra läge – så jag sticker ut igen.

I Fjällturens spår – då tänker jag mest på episka panoraman vid Livsäterån (nedanför Lillskarven och Storskarven), Mittåkläppsvägen, Vitäggen (med utsikt mot Mittåkläppen!) samt halvt galna nedfarten från gruvorna mot mål i Ramundberget.

Jag startar i Ramundberget och tar finasfalterade och böljande 4-motionspåret bort mot Mittåkläppsvägen. Efter lite navigering hamnar jag till slut på den stekheta Mittåkläppsvägen och börjar jobba mig bort mot Mittåkläppen, på den böljande vägen.

Ljust grus som reflekterar solen en varm juli-eftermiddag – jo, jag tackar jag! Stekhett så att jag nästan kokar över i backarna, som avlöser varandra. Jag försöker hålla igen lite, men det går så långsamt då, så jag får mata på lite med hög puls, för att fixa schemat (borta ca 1,5 h har jag meddelat familjen).

In på ett sidospår efter ett tag, helt ok med ömsom bred stökig väg och omsom stig, fast jag förväntar mig inte denna avstickare, som jag inte heller minns från det Fjällturen-lopp jag genomförde för bra många år sedan. Hur som helst, efter en stund är jag ute på Mittåkläppsvägen igen, och en vansinnigt snabb, böljande sträcka ner mot Vitäggen och leden som kallas för Säterturen. Otroligt kul att försöka behålla hög fart samtidigt som jag tar kurvor, lite hopp och annat skoj på vägen.

Sedan upp på vackra Vitäggen, det har jag väntat på hela veckan. Så fint! Förbi Våffelstugan i Djupdalsvallen och så mot Ramundberget på den galna nerförsåkningen från gruvorna. Jag minns den inte så här galen heller, men nedfarten har blivit bättre med åren – denna gången slipper jag gräva ner framhjulet på något olämpligt ställe.

Väl hemma, nöjd och glad att ha fått trampa delar av Fjällturen-banan igen. När jag kollar Strava så har jag varit ca 20 % långsammare på bl a Mittåkläppsvägen och nedfarten från gruvorna. Jag måste ha haft bra pang i benet under loppet för ett gäng år sedan, och nu är jag ju en far i småbarnsåren.. stor skillnad.

Strava

Tack Ramundberget för denna gång!