Bra cykling

Så är den premiären avklarad – liftburen cykling är inget jag (eller Angelica) provat tidigare, men skidorterna i Sverige började även att satsa på sommaraktiviteter för en sisådär 5 år sedan, och här är vi nu, där vart och vartannat berg, har en bike park med liftburen cykling.
Tyvärr missade vi att cykla utför i Ramundberget, men nu är vi i Lindvallen och här är man på sommaren för att cykla. Punkt. (Ok, det finns bra vandringar och annat med, men cykel är det som gäller här på sommaren.)

Lindvallen har 10 leder på sitt berg, lederna är graderade blåa (5 st), röda (4 st) och svarta (1 st) och liften är öppen 10-16 normalt sett. Jag tar förmiddagen och Angelica eftermiddagen, bestämmer vi.

Jag inleder med blåa åk så klart, för att värma upp. Jag cyklade uppför berget kvällen innan och tog mig nerför Pipeline (blå), en väldigt ringlande (och kul!) historia, så den kan vänta. I stället inleder jag med Herr Melin (blå) i två åk. Superskojig inledning med bra fart och lite stök och hopp, innan den går över i helt maskingrävda Easy Ride (blå). Första åket är det knappt någon kö till liften, men snart ringlar sig kön lång. F-n, tänker jag, men det går ändå rätt snabbt så är man på toppen av berget igen.

När jag värmt upp och vill ha lite mer fart och utmaningar, så testar jag att svänga av Herr Melin för att cykla Charter (röd) i stället. Den blir min favorit! Mycket mer hopp, fart och wallrides, samt mindre trängsel än de blå lederna 😉

Efter bara 3 åk, så har tiden stuckit iväg och frun messar och frågar när jag kommer tillbaka för lunch. Bara 2 åk till, messar jag tillbaka och cyklar först Pipeline, som nästan är lite tråkig efter att ha provat på de andra lederna, och sedan bestämmer jag mig för att prova Hugin (röd), längst bort på berget.

Hugin börjar roligt, men övergår snabbt i riktigt stökig, stenig, rotig och hal, brant downhill på singletrack. Alltså, ordentligt tekniskt och inte alls det jag vill ha. Efter att ha tagit mig nerför en bit, tänker jag att det här ska inte bli mitt sista åk. Eftersom tiden är lite knapp, bestämmer jag mig för att ta mig upp igen samma väg i stället för ner och att ta liften igen..

Med andan i halsgropen kommer jag ut på början av leden igen och cyklar tillbaka till liften, för att ta dagens favorit, Charter, igen. Nu är jag ju van och gasar på lite, vilket gör det hela ännu lite roligare. Jag avslutar med svarta Northshore-bygget längst ner och rullar med mersmak tillbaka till stugan för lunch och byte av cyklist.

Val av cykel, förresten. En heldämpad XC fungerar finfint, min Scott Spark modell 2015 var alltså kanon (har 120 mm fram, 100 mm bak), den har dessutom gamla Fox CTD-systemet (Climb/Trail/Descend) för dämpning, där jag alltså cyklade med Descend-läget hela tiden.
Hardtail fungerar om man rullar genom hoppen eller är en grym åkare. Äkta AM/trail-cykel eller downhill-cykel i all ära, men för de flesta ”normala” åkare (läs, XC-cyklister), så kommer man långt med en heldämpad XC på blåa och röda lederna här. Dropper post – nice to have. Jag har ingen sådan och sänkte sadeln kanske 5 mm från normalläget, det fungerade kanon!

Har man en modern Garmin får man lite mer valuta vid sådan här åkning – det räknas nämligen antal hopp, hang time och längd på hoppen. Superkul för en statistikjunkie som jag! Lite statistik:

• 123 hopp fördelade på blott 5 åk
• 354,2 m hopplängd totalt
• 52,3 sek ”hang time” (alltså tid uppe i luften) totalt 🙂

Superskoj på det hela taget! Jag är dock lite besviken på att 3 av lederna inte var öppna (2 röda och 1 blå, hemsidan sa att alla förutom en var öppna). En illröd teknisk (Hugin, som jag alltså avbröt), en svart (ej aktuell) och en led som slutar på ett helt annat ställe än liften, ger att 6 av totalt 10 leder antingen var avstängda eller inte aktuella för mig. Lite tråkigt, faktiskt – men med lite mer tid hade jag kunnat cykla 5 av 10 leder åtminstone.

Det blir helt klart mer av detta framöver!