Archive for the ‘Resor’ Category
Misärväder? Utomhuspass!
Trots misärläget som tycks ha belägrats större delen av norra Europa, eller åtminstone minst från Jönköping till Stockholm, trotsade vi och tog oss ut ändå på Tidaholmlägrets sista träningspass. Några körde landsväg (!) medans vi blev tre som körde lerig MTB i den fyragradiga luften. Det finns inte så mycker mer att säga om det mer än att det var:
- blött
- varmt
- kul som tusan
- bra avrundning
- allmänt kick-ass
Milspåret i Tidaholm blev det, man följer gula markeringarna hela vägen runt och det ger motionsspår, singletrack, några backar upp och några backar ner. Klart värt!
Sedan brände vi hem hela vägen till Stockholm med mig som chaufför.
Mullsjö runt och på U6-vägar
Ytterligare en sanslöst bra dag här nere i Tidaholm. Idag fick vi köra Mullsjö runt på MTB och den rundan på 23 km levererade 95 % stig, backar uppför och nerför, klart varierad terräng, skrååkning och annat riktigt gott. Superkul och precis så MTB är när den är som bäst. Finväder fick vi också med 10 grader och strålande sol hela förmiddagen! Denna runda ska köras mer, helt klart!
Efter lunch blev det lite vila och sedan dagens andra pass, på landsväg. Härjarundan, kallad, med en av U6:s välkända målgångar, en backig sådan som skruvade upp pulsen till max 🙂
Återigen strålande solsken och lite kyligare kväll som innehöll mer därtill, såsom lagtempo och snabb utförsåkning. Landsväg är ju bara för kul när det är så här!
Balsam för själen..
Angelica approves.
Jens på en av dagens absolut brantaste nerförskörningar. Kanon!
Axel behövde chilla lite mitt i Mullsjö-skogen..
Mer balsam för själen på Härjarundan..
Axel visar hur man distansierar klungan 🙂
Attack på Hökensåsleden och landsvägspremiär!
Första dagen i Tidaholm med MTB på välkända och superfina Hökensåsleden! Det har jag sett fram mot i flera veckor. Södertälje CK:s ordförande Stefan Ek har snackat upp leden rätt bra och den levererade!
Hökensåsleden levererade.
Brant, intensiv backe på leden. Då blir det push bike!
Vi körde långa varvet, 19 km i Hökensås naturreservat. 12 st på MTB. Grymt fina och flowiga stigar och så en del gruspassager och faktiskt några backar med. Hur kul som helst!
Ekarna njöt.
Tyvärr har vi mer på leden: attackerande hundar. Jag och Jens kom ut på gruset efter en stig och en bit bort ser vi en hundägare med två hundar. Vi saktar in och hundarna börjar springa mot oss. Vi stannar. Den största hunden stannar inte utan fortsätter framåt i fullt språng mot mig och biter mig i låret! Jag vrålar, hunden släpper och sedan kommer tankarna. Hur illa är det här? Kan jag fortsätta cykla? Måste jag skynda mig till sjukhuset? Cykelbyxor och benvärmare i trasor och jag ser hur blodet rinner på benet. Jag blir arg så klart, tar hundägarens telefonnummer och när gruppen är återsamlad cyklar vi tillbaka och för egen del blir det bilen in till vårdcentralen för koll.
Tack och lov var det ingen större fara, jag hade tagit stelkrampssprutan i lumpen för 10 år sedan, och den räckte fortfarande. Håll koll på såret (såren), sa sjuksköterskan, och vi gick rätt nöjda därifrån givet att det kunde varit värre.
Så här är det att cykla MTB med Södertälje CK 😀
Men Hökensås var riktigt grymt, så hit vill vi igen innan helgen är slut. 🙂
Jens strax innan vi fick närkontakt med attackhundar på leden.
En av de fina asfaltsbackarna här omkring.. 🙂
Knappa stunden senare är det dags att gränsla landsvägscykeln för att köra premiär på Sverige i år! Torra vägar, rätt bilfria och kuperat. Perfekt, alltså. Vi var en stor grupp som delade upp oss och jag, Jolle, Hasse och Henrik körde över en rackarns fin ås och fick såväl gruskörning som lång backe och flera sköööna nerförslöpor. Är det här verkligen Sverige? Grymt! Ingen återhämtningsrunda direkt, men vi var nöjda ändå!
Angelica gör sig redo för dagens andra pass!
Middagen intogs på stadshotellet där vi bor, ribs med klyftpotatis och vi var rätt nöjda cyklister. Nämnde jag att en öl slank ner idag med? Riktigt nice, med andra ord.
Det har varit många pass på landsväg och MTB på flera håll under dagen, bra serverat för allt och alla av SCK.
Bra första dag, helt enkelt!
Avrunda veckan på landsvägshoj
Sista dagen och bara rulla lite innan hemresan. ProCyclingMallorca med Charina, Fredric och Henrik i spets har verkligen levererat denna vecka och så även idag, när vi plockade ut helt purfärska, fabriksnya och proffsmekade BH landsvägscyklar. Skoj värre!
Vi körde en repa till Llucmajor och fick några fina backar på vägen, sedan lite dryg motvind innan landskapet började bölja upp och ner och vi tackade för variationen på den spikraka hemvägen 🙂
BH Quartz levererade och skoj prova Ultegra DI2 med. Dessutom finns ännu värre åk här, som håller på att byggas ihop.. riktigt nice.
Ikväll blir det vinprovning och finmiddag, bra avrundning på en schysst vecka här i Can Pastilla!
Pilgrimsfärd till Deia och havet
Idag var vi förberedda på en ny, jobbig och alldeles magnifik långtur på Mallis stigar och leder. Målet för dagen var Deia och onekligen havet norrut. Vi skulle över Col de Soller och lite andra toppar. En helt vanlig dag i sadeln med ProCyclingMallorca alltså!
Misär på Col de Soller..
Vädret var med oss och vi pausade för lunch just på Col de Soller och Ca’n Topa, denna underbara oas på ön. Ägarna är grymt trevliga och serverar suveräna måltider i en skön miljö. Här kan jag sitta länge..
Vi fick korsa tågrälsen till Soller 🙂
Efter den goda lunchen tog vi oss ner mot Soller på serpentinvägarna, men precis innan byn så vek vi av från huvudvägen och uppåt på först asfalt och sedan grus och så småningom stig. Riktigt skönt efter en kylig nerförskörning. Här började vår pilgrimsfärd. Till skillnad från övriga på den relativt trafikerade leden, så cyklade vi 🙂
Trappor var det här! Grymt nyttig uppförskörning och maxpuls.
Singletrack längsmed murar uppe på flera hundra meters höjd och vi skrattade högt. Så högt att dämparen låste sig på Mickes hoj och vi fick stanna för att meka lite. Efter några om och men kunde vi köra vidare med fungerande dämpare. Det böljade upp och ner, trappsteg efter trappsteg forcerades och även en del knixiga passager fixade vi med bravur. Annorlunda MTB minst sagt och lärorikt för tekniken.
En av de bästa sekvenserna idag..
Så småningom kom vi fram till havsnivå, Deia och en liten hamn att blicka ut ifrån, innan vi vände mot Soller på asfalt och sedan mer av varan pilgrimsled och trappsteg. För vi fick köra nerför stora och många trappsteg i minutrar på väg ner mot Soller. Det tog aldrig slut! Skoj, ja, och jisses vad skakigt och utmanande! Helt andra muskler som får jobba och det är ju väldigt nyttigt.
På hemvägen över Col de Soller gasade vi på med våra MTB’s och från Bunyola var det raka spåret mot Can Pastilla i motvinden.
96 km på drygt 5 h hann vi (Strava).
Trappan från helvetet. Det måste ha tagit tid att lägga den! Det tog även tid att cykla den 🙂
I svenskars MTB-spår
Idag blev det en solodag i sadeln på nya vägar och stigar. Helt ofattbart hur Mallis levererar med sitt myller av fina vägar, branta berg och så inte minst vädret och uppbackning från ProCyclingMallorca.
Hur som helst, idag solo, men även i svenskars cykelspår – jag hade nämligen fått en GPS-fil av SCK:s egen Jack Kok, som jag såg till att jaga idag via funktionen Virtual Partner i min Garmin.
25 % kanske?
Jag cruisade lätt genom Palma och styrde sedan mot Genoa och den sjuuukaste backe jag varit med om – den var så osannolik så jag var tvungen att nypa mig, bara för att inse att det här var en mardröm. Typ. Bakhjulet släppte 2 ggr på rullstenen i backen och andra gången fick jag helt sonika ta mig upp till fots. Sedan fortsatte det uppför på stökig grusväg i en 30-gradig sol 🙂
Balsam för själen..
Idag var jag faktiskt inte helt ensam MTB-åkare i bergen, det finns tydligen andra som njuter av denna cykling. 😉
Eder bloggare.
Låt mig säga så här – utförskörningarna är skojiga och snabba (om man vill) på många ställen. Det kan dock vara en god idé att veta vad man ger sig in på.. vilket jag fick erfara efter några timmar i sadeln. På väg mot Esporles följde jag en stenig nedfart med en skarp högersväng och självklart passade jag på att OTB:a där. Det hela är fångat på film, lovar att visa det senare 😉 Lite stel nu faktiskt med några blåmärken på musklerna vid knäna, men annars allt gott!
Get! Eller faktiskt flera stycken getter. Försökte snacka med dem, men de tyckte nog mest jag var en skum typ och försvann raskt.
Dagens andra sjuka uppförskörning var början på en loop från Esporles. Upp, upp, upp på osannolikt jobbig stig – brant, fullt med hinder och en gassande sol. Men jag fixade det och det ska bli skoj att prova denna åt andra hållet en annan gång, måste vara en av de bättre nedfarterna på ön..
Sugna blickar när de såg mig och min MTB..
Jag fick även vända om vid ett tillfälle när markägaren hade både höga grindar, taggtråd och en hög mur som hinder.
En kanondag igen och nästan 10 mil på 5,5 h (Strava).
Tack Jack för hjälpen!
Esporles-loop #1.
Och så hoppa lite över grindar 🙂
Magisk MTB och teknikträning idag
Mallorca fortsätter onekligen att leverera bra MTB. Idag gick ProCyclingMallorcas planerade rutt mot Bunyola/Sa Comuna och de fina bergen där omkring. Sällan skulle vi ana vilken schysst cykling vi skulle få!
Till Bunyola är det lagom uppvärmning från Can Pastilla, jag skulle säga att det är 30 % på mer trafikerade vägar och resten på ganska glest trafikerade vägar. Vi har ett bra sätt att ta oss ut och i solskenet är det rätt grymt att på tidiga förmiddagen ta sig norrut för dagens strapatser.
Bred grusväg en bit upp, innan det blev knepigare.
Jag och Micke var framme i Bunyola rätt tidigt, så vi bestämde oss för att köra MTB-loopen med svårighetsgrad svårast, och sedan ta en lunch. Sagt och gjort. Uppför bar det i gassande sol!
Grusvägar, grov asfalt och så småningom rullsten och annat skoj och ploj innan vi äntligen var uppe på toppen. Där gjorde vi en avstickare för att blicka ut över Orient-dalen.. magiskt och klart värt att gå 100 m genom skogen för att bevittna Mallis i sin prakt. Gå inte för nära klippkanten bara..
Paus efter brant parti med mycket rullsten. Sjukt varmt!
Sedan började utförskörningen, som första biten var svår och teknisk men tillräckligt ”enkel” för att vi skulle fixa det utan fotisättning. Men när fotisättningen väl kom blev det svårt en bit, med meterhöga drops, vassa stenar, stora stockar och annat som skulle forceras. Ner kom vi och sjuuukt kul hade vi!
Orient-dalen och jag, en riktigt bra kombo?!
Vår planerade rutt var dessvärre avstängd efter en bit och vi fick ”improvisera” fram en annan runda. Lyckligtvis var vi väl förberedda, så vi letade upp ett nytt spår som först tog oss uppåt igen (rackarns, det var brant och jobbigt!) innan vi fick njuta av lång nerförskörning som blandade fin singletrack med stökiga och steniga partier och även bredare grusväg med rullgrus. Stundtals hade en downhillhoj kunnat göra jobbet med, men våra Scott Spark 730’s gjorde ett riktigt fint jobb också.
Micke njöt på tekniska nerförskörningen.
Det var mot slutet som vi passade på att dra en punktering, genomslag efter ett litet hopp. Det var enkelt kirrat och Micke klarade sig bra. Slutligen ner till torget i Bunyola för dubbla cola och en paella (Micke) samt 2 rejäla mackor (Martin) och dubbla color. Refreshments deluxe!
Vägen hem en liten avstickare och vi rullade in i eftermiddagssolen för att ta en varsin öl på Charinas och Fredrics restaurang. Lyx..
Kvällen har avrundats med den godaste pizzan på länge, jag kan rekommendera er att beställa pizza på resturangen ProCyclingMallorca driver här i Can Pastilla!
1,5 meter. Tack för det!
Bra cykling 