Bra cykling

Årets andra antibiotikakur är till ända och därmed vågade jag mig ut på en lugn tur idag med sällskap Angelica på sin nya S5:a.

Det blev väldigt lugnt i fantastiskt vårväder. Jag är inte alls tillbaka där jag vill vara formmässigt, men det är inte så konstigt när det är en förkylning som återstår av sjukdomen – 10-15 slag högre puls än normalt och lite småvek.

Ut till Elfvik för fotosession och sedan ett varv runt Kaknäs för att runda av det hela. Däremellan lite snack med tempo-Jerka vid brofästet.

Hyfsat nöjd med 1:20 på klockan och alltså lite av en comeback, om än i förkylt tillstånd.

2013 med TMCK.

Angelica premiär på sin nya S5. Lite vingligt på 90mm-fälgar idag i vårblåsten.

GoVest Tyr C38 All Black Edition, nice hjul.

In action.

Man får veta att man lever när man är ute och kör med Team Conti/TMCK, så som det har blivit några gånger på sistone. Men ska man bli bättre så är det såklart bästa sättet att nöta med dem som är bättre än en själv.

Igår söndag var det dags för drabbning igen. Jag var dåligt förberedd med knapp frukost och glömt pengar – det skulle jag få sota för senare kan man säga.

Vi styrde från Hornstull mot Lissma och sedan Årsta Havsbad. Vi blev ett glatt gäng på säkerligen 12 pers och med vind i ryggen gick det som på räls, så att säga. En stackare hade CX med dubb så han fick ligga längst bak på rulle, nog så slitigt kan man tycka. Tomaz kom på vintercrossen med aerohjul, också imponerande då han fixade allt idag.

Ut bar det och en högerkurva senare var kantvinden ett faktum, något som höll i sig stora delar av dagens runda. Väl dags för spurt till Årsta havsbad-skylten och jag hade inget att ge efter en förning på halvminuten och rullade över ”linjen” på tredje plats. Jag tror Peter Eriksson plockade skylten framför Pamp på CX med lvg-däck. Återsamling och sedan lite mer skön motvind. Här började jag känna att min frukost inte varit fantastisk, så jag tryckte en bar. Övriga i gänget verkade hur pigga som helst. Vi nötte belgisk kedja och det flöt på rätt bra.

Sedan bestämde sig tempo-Peter för att det var dags att dra upp tempot. Snart tryckte jag min andra bar och fler och fler började få problem att hänga med i kedjan. Till slut var det bara 5-6 pers kvar och så var vi några där bak – då hade övriga redan släppt och tagit sig vidare till Rosenhill istället. Med facit i hand skulle jag kanske gjort det också för att få i mig lite mat 🙂

In mot stan var vi till slut fem pers – Mats, Pampen, Tomaz, jag och en till Conti-kille. Jag började få svårt att hålla rullen i uppförsbackar och gick på endast vatten rätt länge. När vi körde genom nybyggeområdena i Huddinge släppte jag direkt och energinivån var nere i botten deluxe. Återsamling och iväg igen. När jag släppt rullen för femtielfte gången så var det kris, rejält. Jag hann inte ropa stopp förrän gruppen var borta och jag var ensam kvar i Segeltorp skulle det visa sig. Med en osannolikt låg energinivå, inga pengar, inget att äta och bara en mobil som ”räddare”.

Sedan snurrade jag runt i Fruängen med omnejd innan jag slirade in i Västberga där jag bara var tvungen att få i mig något. Provade gatuköket och de var schyssta, jag fick ett kebabbröd med lite kebab i. Men det var för sent att cykla sista biten in till stan även om det nu skulle varit möjligt (om än långsamt) – Angelica kom med bilen och hämtade upp mig och så var det över för mig denna gång.

Lärdom: Ät något bättre än en tacos till frukost när det är dags för 13 mil+ runda med cyklister som satsar på övre skiktet i seniorcup och SUB 7 på Vättern.

Totalt för mig blev det 13 mil och ett snitt på strax över 30 km/h, trots vinglandet på slutet.

Tack alla som var med idag, nämnda som onämnda!

Nu är siktet inställt på tävlingspremiären med TMCK på Östgötaloppet.

Lördagsåterhämtning på balkongen, lite lättare liv än söndagen som skulle bli svår.. 😉

Söndag och schysst belgisk kedja.

Tomaz med vintercross och aerohjul alltså. Badass.

Så här såg det ut när gruppen väntade på mig flera ggr de sista milen. Denna gång var jag med hyfsat i alla fall.

Distans med TMCK, Conti, Hofvet mfl stod på agendan denna Långfredag. Tror vi blev 20 pers jämnt från Huddinge och det var rätt så blandat bland åken. Hälften av gänget hade racer och hälften vinterhoj/CX. Det skulle bli tufft, framför allt då det fanns hojar av högsta klass i klungan denna dag.

Det blev hårt, hårt som tusan. Det blev en lång dag på sadeln. Framför allt när de med lite bättre cyklar började köra lagtempo/fartsträcka. Då blev till att bita i och tugga styrlinda. Och slutligen släppa. Men bra träning vart det, även om moralen ofta var i källaren 😉

Tack och lov var vi ett flertal som släppte flera gånger idag och från Ösmo till Rosenhill vart det till och med så fint att vi blev 6-7 pers i en egen jämnare grupp, betydligt bättre så. Tror faktiskt det bara var Pampen och Peter Eriksson som lyckades hänga med racerkillarna hela vägen på sina tyngre cyklar, det säger väl lite om intensiteten i alla fall. Det var rätt imponerande av Christer på singlespeed att hänga med fint också.

Snabbt stopp för några i Rosenhill och sedan var vi ett gäng som styrde mot Stockholm. Jag tappade i varje backe och var vi det här laget rätt slut, så för både min egen och gruppens skull hoppade jag faktiskt i Västerhaninge för att ta Ride of Shame hem (pendeltåget). Det var absolut rätt val.

• Dagens osis: Tomaz får mekaniskt på bakhjulet efter någon mil och får vända hem.
• Dagens mest orättvisa: Erik som kom på tightaste Cervélo S5:an med 90mm aerohjul och SRM.
• Dagens väder: Kantvinden från helvetet.

Gårdagens smartaste var att åtminstone byta ut framhjul med dubbdäck på, till lite mer lättrullat. Det hade helt klart inte gått annars.

De som hängde med hela biten t&r Stockholm fick 14 mil och 4:30 på klockan. Snitt 31,5 km/h. Min stannade på strax över 12 mil med lite drygt 4 h och 31 i snitt. På vinterhoj..

 Tomaz och Mats. Och rätt schysst om än kyligt vårväder (?)

Samling var det här. Hälften på racer, hälften på CX/vinterhoj.

 Punka! Och posering.

Gualberto var med, här visar han hur det ska gå till på en Långfredag.

Det lär inte ha undgått någon att det numera är rätt ljust en bit in på kvällen (åtminstone till 18.45) och att det för med sig en helt annan typ av cykling man aldrig trodde skulle komma tillbaka 😉

Efter ett uppehåll i princip sedan Nice-veckan så har jag och mitt knä kommit igång igen.

Igår kväll blev det lite kortare backintervaller solo på Lidingö och ikväll blev det FRA-intervaller i solnedgången med TMCK. Låt mig säga att det är ett slags ont i benen nu. Tack grabbar för det!

Canadabacken nerför. 4 x uppför på max blev det och lvg-premiär i Sverige i år.

Tomaz startar lagtempot på FRA-varvet på Ekerö.

Karl & Christer hade mest krut i benen idag. Christer fuskade med lätt fixie, tack för den extra träningen säger vi andra 😉

Väldigt snart är det dags för 1 vecka cykel på Rivieran och jag behöver få in lite distans i kroppen innan dess. Så ikväll stack jag ut solo i skymningen på ett slags snabbdistanspass till Åkersberga.

Humöret var på topp när jag lämnade stan, men någonstans efter första rejäla intervallen så sjönk motivationen med varje tramptag 😉

Med Åkersberga i ryggen och 25 km kvar av passet kände jag mig rätt så mosig. Men jag fixade passet, det blev 8 mil och nästan 3,5 h och väl hemma blev det klassisk svensk husmanskost och semla på det, det tackar jag för!

Det här passet går knappast till historien. Men jag bjuder på några få bilder från ikväll ändå, tagna med nya kameran som kommer vara med en hel del denna säsong 😉

När jag fortfarande var pigg.

Skymning.

Lite tekniskt spår förbi Ullna GK. Otekniska Martin gjorde några snövurpor..

Även om allt verkar stå helt stilla just nu så kan jag säga: det bubblar under ytan. Lite backintervaller, smarriga tc-pass och annan bländande off season-träning pågår. Nu ska jag bara försöka få in ett okej distanspass inför Rivieran-veckan, så att 4-5 h distans i bergen inte kommer som en käftsmäll helt plötsligt.

Bjuder på två bilder, en från backintervallerna i snöblandat regn i söndags och en från kvällens lugna pass på Lidingö, denna gång med lite sällskap i form av Angelica.

Järva-djungeln, det vill säga.

Pampen, Tomaz och jag slöt upp på lördagsmorgonen för ett ”3-4 h distanspass” med fokus på lugn körning. Det blev knappt 3-4 h och det blev inte så lugnt heller. Det brukar inte vara jag som trissar upp fart, men denna gång var jag nog boven i dramat.. sorry grabbar! Vi fick även sällskap av Stefan som kört med Pampen i Team Conti. Det blev ett fint pass med avslutning på Statoil Järva krog.

Vilse var vi också under passet, vid ett tillfälle. Vi hade lämnat fältet bakom oss, cyklade runt nordost om Järva för att leta efter en väg in som jag kände till. Vi hittade vägen in, bara det att den blev smalare och smalare och ledde till allmän misär, vurpor och till slut springa med cykeln för att ta sig fram. I 10 cm djup snö, med några små vattenhål för att göra det hela lite mer cyclocross-aktigt 😉 När vi var klara var vi tillbaka på vägen där vi hade börjat, fast 50 meter längre bort. 😉 Därefter hittade vi tack och lov enkelt tillbaka in på fältet och kunde snurra tryggt åt Bögs gård-hållet och sedan in till stan.

Pampen ”slungar”, något vi blivit vana vid på vinterdistans. Effekt: Få upp värmen i kroppen, framför allt benen och fötterna.

Stefan & Tomaz ifrågasätter om vi verkligen ska in i skogen den väg jag föreslår.