Bra cykling

Jag skulle möta upp Peter H ikväll för lite gemensamma intervaller, men vi var så snabba så vi aldrig såg varandra 😉

Så jag bestämde mig för att köra Canadabacken på Lidingö, för omväxlingens skull. 8 gånger blev det varav 6 gånger spurt uppför.

Det var fruktansvärt. Någonstans kring 4:e intervallen trodde jag att jag skulle spy. Jag kände mig otroligt vek.

Men jag bet ihop och fullbordade passet. På vägen hem frös jag trots att jag satte på mig en jacka till.

Det här passet var det tråkigaste på länge. Men fullt nödvändigt för att stärka inför säsongen.

Bara vi på vägarna.

Alla bilder från passet finns på min Flickr: Distans med Conti

Pampen har ett förflutet i Team Conti och när det bjöds in till öppen Conti-träning den gångna lördagen var vi inte sena att haka på. Vi blev ett gäng på 6 som snurrade ut från Brommaplan – Pamp, Pär, Mats, Mic, Peter H och jag. Sedan bar det mot Södertälje där vår sjunde medlem för dagen slöt upp – Peter Eriksson aka ”Roadrunner”.

Det hade gått rykten om en långdistansrökare och så blev det alltså. Vi styrde mot Bornsjön via Aspudden och Skärholmen, med Mats som säker kartläsare. (Enligt uppgift är jag ingen att förlita sig på vad gäller sådant, förstår dock inte varför 😉 )

Susar nerför i Viksberg.

På vägen ut mötte vi knappt några bilar och än färre runt Bornsjön – riktigt skönt att vara ensamma på vägarna (även om vi stötte på andra cyklister några ggr). Runt Bornsjön blev det några härliga backar att trycka på lite i och än bättre blev det i Viksberg och den fina backen där.

När vi passerat Södertälje började några av oss bli lite trötta och då dök alltså självaste Peter E upp för att göra livet gladare i gruppen 😉 Efter att ha legat framme och dragit rätt långa bitar började jag bli lite krispig och backen upp mot Hall fick jag bita i något. Men det var fler som var mer krispiga och jag drar gärna lite extra på träningar för att få ut så mycket träningseffekt som möjligt, så det fortsatte lite så. Jag hade bara ett dubbdäck på medan åtminstone Mic och Peter H hade två (det var därför jag och inte de vurpade förra helgen på Järva antar jag, hehe).

Pampen hade imponerande nog bara gått runt på vatten hittils, medan undertecknad ”förberett” sig för ett jobbigt pass och laddat upp med 1 bar och 75 dl sportdryck.

Rosenhill körde vi bara förbi (”ingen fikapaus idag”), vilket jag gillar. Att fika mitt under ett distanspass, framför allt på vintern, är i alla fall inte min favorit.

När vi tog av mot Tullinge stannade jag till och snackade med en annan Hofvet-grupp (Farsta?), så det blev till att jaga lite för att komma ikapp min grupp sedan. I Tullinge hoppade Pär av (tåget hem) medan Peter E visade oss vidare schyssta vägar in mot Huddinge där han sedan vek av. Innan dess fick vi prova på att cykla i en tunnel ”under” Huddinge sjukhus, spännande värre.

In till stan på Gamla Stockholmsvägen med massvis av potthål (för er info), men vi lyckades undvika de flesta och ingen skada skedd.

Vid Västerbron tack och hej innan jag, Mic och Peter H brände iväg mot Gärdet och Lidingö, rätt så mosade efter X antal mil dragjobb 🙂

Väl hemma stannade klockan på 4,5 h och 12 mil, Lidingöborna fick in ytterligare 1 mil. Starkt jobbat och helt klart ett kul pass på många lite nyare vägar! Mer av den varan, bara att hoppas på fler gästspel med Team Conti 🙂

Pampen. (Fortfarande förvirrad i klädval 😉 )

Pär och Peter Hampus.

Peter E och Mats i fronten.

Pampen och Mic.

Det har blivit några fina pass de sista dagarna på året. Jag låter bilderna tala!

Lördag morgon var jag upp när det fortfarande var mörkt och mötte upp Peter H, Mic och Ulf för ett pass på Järva. Ovan Peter Hampus på isgata på fältet, Ulf i bakgrunden.

Blåsigt, isigt, tappra män. Mic, Peter, Ulf på Järva. Fikan efteråt hemma hos Ulf satt fint!

På Nyårsafton var det Mic, Jonas R, Peter H och jag som stack ut en lite intensivare runda norrut via Djursholm. Här blev vi förevigade 🙂 Bra avslut på 2012 med Hofvet Lidingö. De andra grabbarna skulle sedan vidare och springa sista milen på Lidingöloppet (!).

Väl hemma igen på Nyårsafton så mötte jag upp Angelica för vår första cykling ute tillsammans sedan september. Nice! Djurgårn blev det.

Sammanfattning av 2012 kommer i en senare post 🙂

Gott nytt år alla!

På juldagskvällen letade jag sällskap till ett vinterdistanspass och fick napp, Tomaz från TMCK ville köra 🙂 Sagt och gjort – på Annandagsmorgonen bar det av.

För egen del gick det bra tills jag kom till Haga Södra. Här var det totalt oplogat fram till Haga Norra så det var bara att slänga upp CX:en på axeln och gå fram med maxpuls i snön. Tack och lov kunde jag smita in på kyrkogården där det var plogat och sedan cykla fram till Haga Norra för att möta upp med Tomaz. Kämpig start.

Planen för dagen blev upp till Roslagsstoppet och tillbaka igen, och då helst på vägar som var plogade 😉

Vi cyklade således via Danderyds sjukhus->Enebyberg->Vallentuna->Angarn->Roslagsstoppet och hem via Arninge istället för Vallentuna. Vägar som är välbekanta, men som inte setts på ett tag.

Vägarna var kanon så när som på biten mellan Brottby och Stoppet, där var det knappt plogat på något dygn, så snön låg tät över vägen. Väl uppe vid Stoppet blev det en snabbfika, kaffe till Tomaz och korv med bröd till mig.

På hemvägen började det regna så när jag kom hem var jag blöt både invändigt och utvändigt. Det är knepigt det här med hur man ska klä sig!

10 mil och lite drygt 4 h fick vi ihop denna förmiddag. Helt klart gott kämpat. Sista kilometern hem var det så slut i depåerna så jag var tvungen att öppna min nöd-bar för att stilla hungern lite. Jag gissar att 1 varmkorv och 1 halv tallrik yoghurt+müsli inte är det bästa om man ska ut och kämpa i 4 h på vintern 🙂

Ni som inte var med missade ett gediget pass!

På julaftonsmorgonen samlades vi för att enligt tradition cykla en runda på Djurgården. Med fika såklart (pepparkakor och varm glögg).

Tack för denna gång och god jul!

Längst ut på Djurgården.

Upphovsmannen till denna förträffliga tradition – Michel.

Att träna på känsla har blivit min grej senaste tiden och det är faktiskt en rätt skön grej!

Hur kommer då detta sig? Jag har som cyklist till och från haft problem med pulsband oavsett märke (Polar eller Garmin) och väntar nu på nästa leverans med pulsband. Med nuvarande förbrukningstakt går det åt ca 2-3 pulsband per år för mig 😉

Nu har jag kört utan fungerande pulsband i snart 2 veckor och det är skönt att inte kolla på GPS:en hela tiden för att checka pulsnivå eller dylikt. Dessa dagar behöver man ju dessutom hålla extra uppsikt på vägen 😉

Det mest spännande den gångna veckan var att ta sig hem med cykel genom stan i onsdags och att ta sig ut från Polishögskolan i Helenelund i söndags. Hur jag hamnade inne på Polisens område ska vi nog inte ens gå in på. 😛 Men i ”utbrytningen” ingick lyfta cykel över taggtrådsstängsel och att tränga sig igenom grindarna. Hehe. Tur att man hade mask (Airtrim) på sig vid eventuell säkerhetskamera.

Utöver cykel så blev det även till att ta fram laggen i helgen, även om jag helst glömmer det försöket till träningspass. Angelica har lite mer text och bild från skidåkningen 🙂

Söndagsmorgon över Gärdet.

Med Airtrim som enda sällskap på Järvafältet. Ser ni några likheter?