Bra cykling

Sticklingeborna undrade vad det var för vrål de hörde på tisdagskvällen.. Sjuttielva tusen svordomar och spaghettiben..

Visst är det magiskt när kvällarna är så ljusa och man kan passa på att vara ute så länge det tillåts? Igår var en sådan där schysst kväll i perfekt sommarväder och gott sällskap.

Ingrid, Håkan och jag började med att köra tre varv på backloopsbanan i Sticklinge på Lidingö. Jäääkligt jobbigt och som fin avslutning på den 30 meter vägarbete.. det blev svett, tårar och en och annan svordom. Alla vi tre persade på banan och jag plockade en KOM, trots vägarbetet. Bra start!

Ovetandes..

Sedan drog vi vidare för att möta upp ett stort gäng vid södra brofästet (Lidingöbron alltså). Till min förvåning var Peter där, honom har man inte sett på hela året, trots rapporter om såväl mtb-körning, revbenssprickor och Vätternrundan-förberedelser i sista stund. Vi blev ett glatt gäng på 12-13 pers som gled iväg norrut mot Upplands Väsby. Det var ledartätt med, Erik S, Lasse och Richard övriga ledarkollegor i Hofvets Lidingöstab (Håkan hade stuckit hem vid det här laget, och missade fantastisk körning, otaktiskt Håkan!).

Lasse på en bra cykel.

En bit på vägen till Upplands Väsby kan man däremot vika av på en väg mot Skålhamra. Jag hade aldrig cykat denna magnifika, närmast nyasfalterade (!) väg tidigare, men det vill jag göra om. Böljande, lummig och med slätaste asfalten man kan tänka sig. Kanske gjorde vädret sitt till när det gäller känslan, vad vet jag.. 😉

Några behövde en kortare tur och vek av tillbaka, medan vi blev ett glatt gäng på sex som ”skarvade” och körde mot Vallentuna där de bygger hur mycket som helst, sedan Angarn och vidare hem. I Angarn var det tänkt ”fartsträcka”, Peter stötte påpassligt i backen innan och jag fattade inte att det var dags. Han får med sig två till och det dröjer ytterligare innan jag fattar att ok, där började sträckan.. jag nötte tempo i 1 km kanske innan jag var ikapp, slitigt! ”Vilade” lite innan jag seglade iväg och tog den ack så viktiga viadukten – även om Peter påstår sträckan fortsätter en bit till..

Strike a pose

Vi avrundade med Djursholm, längsmed vattnet, och man kan väl säga att några var rätt slitna då, hehe. Inklusive mig själv som inte ätit något sedan lunch och kört hyggligt hårt 3 h på lite drygt 0,5 dl vätska..

För egen del blev det en kebabtallrik (!) på Järnvägsgrillen på Östra station. Där kunde jag sitta en stund för mig själv och vara nöjd över kvällens bravader.

2 KOMs blev det till slut och ganska precis 10 mil bara sådär en tisdagskväll. Mera sånt..

• Alla bilder
• Strava

Jag ju inte haft den mest episka försäsongen och våren vad gäller träning – det är vad mina lite drygt 50 dagars (!) träningsfrånvaro i år skvallrar om.

Men ibland vill kroppen faktiskt som knoppen, och då är det fantastiskt. Igår kväll gav jag mig ut på en fantastiskt skön runda i kvällsdimman. Det var nästan poetiskt vackert.

Med siktet inställt på Angarn-Brottby-Åkersberga-Rosenkälla och hem igen snurrade jag alltså ut på ett pass snabbdistans, solo. Inte ens kameran var med. Men vad gjorde det när vinden susade i öronen? Vad gjorde det när jag fick grön våg förbi trafikljusen? Vad gjorde det när jag cyklade ”fel” och fick improvisera lite på nyfunna vägar?

Bita ihop fick jag göra framför allt i den lite lätt kuperade terrängen mellan Brottby och Åkersberga, med dessa två längre backar. På den stora vägen från Åkersberga till Rosenkälla var det lite knepigt. Visst, lite trafik – men ligga på bilvägen och riskera bli påkörd i 120, eller ute i kanten och få punktering av allt smågrus? Det blev ett mellanting.

2,5 h och drygt 80 km senare spurtade jag uppför Kampementsbacken på typ max, och sedan var skönaste och kanske roligaste passet på länge klart. Att lite fart i dimman kan vara så kul!

Mer av detta blir det framöver.

Angelica fick med mig ner till Skövde och Billingeracet denna lördag. Sagt och gjort, 06 på lördagsmorgonen satt vi i bilen på väg ner..

4 h senare, nummerlappsuthämtning, äta och trixa inför start. Blev lite stressigt kanske, men inga problem. Snabbt hejdå och jag ställde mig i långa uppförsbacken i skogen strax efter start, redo med kameran.

Sedan kom kanske den största klungan mtb-cyklister jag sett i Sverige – anförd av suveränen Calle Friberg (som också vann i H-elit). Strax efter Jesper Andersson (10:a idag, grymt!) och en liten bit ner men på absolut godkänd plats även Angelica.

Det var sjukt många deltagare, kanske uppåt 1000 stycken, imponerande.

Efter fotografering gled jag upp till bilen, åt och bytte om till cykelstass. Tanken inför dagen var att reka Kinnekulle (bara 5 mil från Skövde), men då jag knappast är tävlingsklar nu och dessutom rätt seg i kroppen efter senaste frånvaron p g a sjukdom, bestämde jag mig för att snurra runt i Skövde-trakten istället. Det blev 30 km lugnt och 15 km bråttom, då Angelica ringde efter att hon tyvärr bröt.

Väl tillbaka hann jag precis se målgång och topp 15 herrelit, innan vi styrde kursen tillbaka till Stockholm.

Idag: 8 h bilåka och knappt 2 h träning. Yeah.. 😉

Det blev massa fler bilder såklart – de kommer i en separat bloggpost.

Så lyder starten på de fyra första tävlingarna av min tävlingssäsong.

Jag ligger hemma med en ny dunderförkylning. Så fort cykel är roligt igen, så åker jag på något skit.

Mina lagkamrater i TMCK tävlar på och gör fina resultat i det svartorangea stället. Jag vill vara med såklart, men börjar få nog av att hela tiden halka efter.

Efter detta kommer jag att ta en rejäl funderare.

Angelicas bilder från igår – klicka på bilden så kommer du till galleriet.

På bild, Jesper Andersson.