Bra cykling

Lugnt lördag morgon kl 9, var det sagt, så vi rullade ut under TMCK-fana över stock, sten och såphala rötter i Hagaparken innan vi styrde norrut mot Ursvik och sedan Järva, med Tomaz som guide.

Efter inledande frenesin i Haga var det dessa kvar: Tomaz, Daniel, Karl, Henrik, Jesper J och jag. En sliten och förkyld fick rulla hem.

Tomaz har onekligen en förkärlek för stig och rötter och med mina 4 bar i däcken, dessutom på CX, blev det extra spännande några gånger. Lägg på det nybörjarteknik och nerslitna bromsar och det blir en härlig soppa 😉

Rackarns trevligt pass blev det i alla fall. ‘Til next time!

Allt såklart uppe på Strava.

Somliga måste springa uppför backarna. Nädå, Tomaz liksom alla vi andra var tvungna att bemästra sista biten av denna underbara backe i Ursvik i Järva genom att springa sista biten 😉 Namnet på backen, nån? Namn på backen: Granholmstoppen.

Utbrytning som vanligt när Daniel är med 😉

Här har vi får vallats in i fårhagen. Vi skickade in Karl & Daniel först på MTB. De gjorde tummen upp och sen kom resten av flocken.

Sisådär 10 min senare och vi hade hittat ut ur ”hagen” som snarare påminde om ett kärr. Jäkligt kämpigt, jäkligt kul 😉

Henrik, vår downhill-åkare och mästerspurtare ser till att hålla tempot uppe.

Och då snackar vi pulver som i pulveriserade ben efter två kvällar med pannlampecykling i först Lidingöloppsspåret och sedan Hagaparken. Och ja, jag är alltså tillbaka från USA-vistelsen på nästan 3 veckor.

De som inte är ute och hojar på grisiga stigar i mörkret denna årstid missar helt klart något. Å andra sidan har jag återigen missat en höst med CX-cuptävlingar, må så vara.

Tyvärr måste jag ha båda händerna på styret när jag kör CX över stock, sten och rötter så det blir inte så mycket bilder. Men jag kan i alla fall bjuda på en jäkligt stojig och glad Pampen på Hagatoppen (eller stupet som någon föreslog):

I helgen kör vi igen. Då på Järva och lite lättare vägar 😉

Jag är som sagt helt nyfrälst på CX och då snackar vi framför allt grusvägar och lättare stigar nu på höstkanten. Det är ju bara så j-a kul! Jag önskar att jag hade kommit på det mycket tidigare bara.

Tisdagar är det nu för tiden CX/mtb-träning på Lidingöloppsspåret, dock senare på kvällen och i mörker, så det är alltså pannlampecross vi snackar om. Jag var med en gång förra året, med alla trogna Lidingöbor som är uppväxta med Lidingöloppet och kan varenda gruskorn på spåret. Då var det i mörker i november och jag var rätt skraj. Det gick snabbt, det var halt, det var läskigt.

Med detta i åtanke samt att jag väldigt snart reser västerut, vill jag ju inte riskera något dumt i all iver, så jag satte av på Lidingöloppsspåret själv i tisdagsskymningen.

Mina ben är fortfarande rätt trötta sedan helgens bestyr, kanske har det något att göra med att jag inte riktigt tillåtit benen att vila, jag cyklar ju t&r jobbet varje dag och sparar inte direkt på krafterna på hemvägen. Men benens seghet glömde jag rätt snabbt och fräste på så gott det gick i nästan helt tomma spåret. Jag stack ut vid 17 och var hemma drygt 1 h senare och det är ju perfekt, då alla är på väg hem från jobbet och inte har hunnit ut i spåret än.

1:11 fick jag in och allt på storklingan (bra styrka, bitigt, manlig, osv).

Jaha, så här glad (galen?) blir man av lite höst-CX.

Smakade på denna vy från Lidingöbron på väg hem.

Erik & jag från vår bästa sida! Foto: Tiina Sarlin

Erik S, ledarkollega i Hofvet, messade mig på lördagskvällen om ett annalkande 2-3 h distanspass. Givetvis nappade jag på det, jag skulle ju ändå ut och hojja ändå 😉

Det blev Erik S, Lasse, Tiina och så jag som gjorde sällskap. Förutsättningarna var klara – stänkskärmar på. Vi kom alla dessutom på cross, vilket gjorde det hela mycket lättare när Tiina föreslog Järva, och efter gårdagens bravader i naturreservatet var detta precis vad jag hade hoppats på!

Tiina visade oss ut till Järva och jag låtsades kunna alla vägar. Det gick väl sådär, framför allt när vi snurrade runt i ett bostadsområde och när jag sedan ledde oss ner i något som närmast liknade ett mindre träsk. Bra blev det ändå. Jag är också nyfrälst, ska sägas. Järva nationalpark kommer det bli många gånger nu, vilken sagolik labyrint med kvalitetsvägar!

Mitt pass på Strava skvallrar om ett lugnt pass med vissa toppar. Precis vad jag behövde idag. Tack gänget för sällskap!

Erik S, Lasse & Tiina.

Den som tittar noggrant ser Lasse & Tina ta sig upp ur ”kärret” jag lurade ner dem i. Så är det att cykla med mig på okänd mark. 😉 Också: Makalösa färger..

Vackrast i världen! Magnus, Karl, Micke.

Inför helgen hade jag verkligen incitament för att få ordning på CX:en, då det vankades träningspass på Järvafältet med en selektiv skara starka cyklister. Imorse slöt vi upp, fyra tappra, och bombade iväg från km 0. Mitt sällskap: Karl ”Pampen” Pamp, Micke Hero och Magnus Brusbäck från happymtb, vägvisare och sjuukt stark på fälten.

Prognosen för helgen är regn, regn och åter regn, och med tanke på hur det sett ut den senaste tiden så visste vi att det var festivalparty som gällde, dvs lerfest deluxe 😉

Magnus tog oss över stock och sten, genom trånga skogspassager på finfina stigar och grusvägar och herregud vilket pass det blev i höstlövsbrandgula Järva. Pampen slet på sin mtb och Micke och jag slet med våra tunga cyclocrossar. Magnus såg mest ut att vara ute på ett fikapass 😉 Helt enkelt roligaste träningspasset på kanske hela hösten!

Jag har egentligen vetat hela tiden att jag skulle älska CX och MTB, men medvetet hållt mig borta från dessa discipliner, tills nu vad gäller CX. Nu är jag såld 😉

2,5 h senare och vi såg ut som extra groteska orcher allihopa (förutom Magnus då som dragit oss hela tiden).

Tack grabbar, det här gör vi om!

• Magnus har postat massa godis från dagens pass, på happymtb
• Alla mina bilder från idag: CX-festival Järva
• Hela passet kan du se här på min Strava

Magnus körde dagens CX som uppvärmning inför Kompiscrossen imorrn.

Ah, äntligen lite asfaaalt!

Snabbaste gänget på Järva denna förmiddag.

Pampen visar sig från sin bästa (?) sida 😉

Orcherna.

Svärmorsdröm? Micke.

Cykelvård med hjälp av PortyWasher!

Skotork ett måste i varje sann cyklists hem.

Kvällsvy från Elfvik mot Käppala.

Det märks att många tagit fram sina crossar nu och dessutom förberett dem för att köra i lervälling och terräng. Jag har en CX men den är mer förberedd för cykelpendling och landsväg än lera.. det får bli ändring på det snart.

Så igår kväll blev jag solo på racer på Lidingö och körde i mörkret på Elfvikslandet. Jag förstår fortfarande inte varför bilister envisas med att köra om när de får möte och det är extra tight – det blir liksom lite mer spännande att hålla sig på vägen då, men i stort sett var trafikläget bra hela kvällen när jag körde mina intervaller.

4 intervaller brände jag av och det var ju sjukt jobbigt. Jag har tagit det lite lugnare senaste 3 veckorna och det har uppenbarligen satt sina spår, då jag kände mig som något mellan skadeskjuten snigel och tillplattad skalbagge när jag gjorde mina försök till intervaller. Om det var känslan när jag körde på Lidingö så var det inget mot slutet på passet när jag fyrade av 6 x 10 sek spurt med 10 sek vila mellan. Människa är knappast en bra beskrivning efter det där.

Hela härligheten kan skådas på Strava, inklusive när mitt pulsband fick spratt.

Väl hemma satte jag igång med coreövningar och om det kändes tungt tidigare så kändes det mot slutet som att jag blivit överkörd av ett stycke särdeles tung ångvält. Men coreövningarna klarade jag av och ikväll väntar ett luuuugnt rullpass.

Roligare än så här blir det inte när jag är solo. 😉

Peter höll låda som vanligt på Maltes där det är mtb/CX som gäller kl 19 på tisdagar numera 🙂