Bra cykling

Äntligen uppe i Rättvik igen för att köra lite längre, lite bättre Mörksuggan. Jag är bra uppvärmd (tack Angelica för låne-MTB till det) och har bra position inför backen upp till Vidablick. I år går det snabbare uppför än senast och jag fortsätter ha bra position i en mindre grupp på grusvägen precis efter. Försöker att undvika att ta vind, men hamnar först ändå och blir trött, så att 10 pers går om inför stigåkningen med lite småstökig nedfart på slutet.
Ut på grusvägen med milsvid utsikt och trycka på utför, så snabbt att jag går ikapp den riktigt bra gruppen framför.

I en slakmota på asfalt kommer Viktor Junell från ingenstans, sätter sig först och bombar på deluxe. Jag proppar i mig min gel snabbt och försöker sedan överleva närmsta 20 km på snabba grusvägar och några kortare stigpartier. Jag är med länge, men när klockan tickar över 1:05 får jag ge mig i en slakmota där gruppen går iväg, med bl a H30-konkurrenten Rasmus (som kör kanon varje lopp).

Bakom mig, helt tomt. Jag trampar på länge i ingen mans land och kommer ikapp en kille som släppt från gruppen. 5 km senare kommer en grupp ikapp med polare Christian, som kör för HSport-pallplacering (det blev en tredjeplats!). Vid det här laget är jag rätt mosig, första halvan av loppet har varit en bit över min kapacitet och jag har fått jaga ikapp mina egna luckor.. Christian går då upp i front och jag får bita i rätt hårt för att vara kvar. Efter en stund känner jag mig lite piggare och kan bidra med några få förningar..

Jag ligger topp 3 rätt länge, men tappar placeringar vid ett tillfälle och strax efteråt går vi in på stig. Tyvärr lämnar två killar framför mig lucka och jag ser hur Christian & co drar iväg, utan att jag kan gå ikapp. Bara att gilla läget och förtjänt efter lite bristande koncentration och ork lite tidigare.

Jag får köra mestadels solo med lite elit och H40-åkare i närheten. Således inga konkurrenter och jag kan sladda in på 2:42 på mätaren – och en 13:e plats i H30, vilket jag får vara nöjd med!

Grym bana i ett otroligt fint sommarväder.

Efteråt blev det klassisk after Mörksuggan hos klubbkompis Peter med familj, en utmärkt avslutning alltså 🙂

Starten går och jag har sämsta startplaceringen hittils i år i ett långlopp – jag var nämligen in med cykeln 15 min efter fållöppning och hamnade bra långt bak i fålla 2.. segt.

På grusvägarna i inledningen går det undan värre, jag kan jobba upp mig något och ligger i svansen av huvudklungan första milen. Någon lämnar lucka, jag upptäcker det och försöker gasa ikapp, men får ge mig tämligen omgående. På några stigpartier går pulsen ner och snart är jag på kända vägar, då jag rekat delar av banan inför premiären av detta lopp för mig.

Tyvärr blir det en hel del stigköande bakom tjejerna som startade 5 min innan oss, jag försöker peppa lite vid varje omkörning, då de sannerligen inte har det lätt när alla herrar ska om.

Snart är polare Christian ikapp och precis bakom mig inför avsnitt 3, som innebär fantastiskt fin stig säkert 20 km. Vi inleder med en brant backe. Jag lyckas ta mig över den lite svåra knölen innan toppen och inleder sedan en bra forcering – stigar är min styrka och jag är snabbare än många där.

Jag plockar placering efter placering, innan jag är ikapp en grupp som kör precis på gränsen för mig. Jag trampar i den gruppen många kilometrar och det går finfint. När vi går ut på gruset tar vinden tag i mig och jag tappar lite. Förbi depån och jag surplar i mig det sista av min andra gel i loppet, inför avsnitt 4, med många kilometrar stig och något så kul som A och B-spår.

På detta avsnitt går jag ikapp och om några stycken, jag har även häng på en H30-konkurrent som har högre kapacitet än jag. Men nu händer något. Jag ser konkurrenterna försvinna iväg och jag har problem att hålla fart. Det är svårt att dricka och äta på dessa stigar, trots att jag brukar kunna göra det enkelt annars.

Det blir faktiskt lite tjatigt med alla kurvor till slut, snart är jag ute och kan äntligen dricka. Tyvärr har jag ingen kraft i påkarna och flera cyklister tar sig förbi, dock ingen konkurrent. Efter lite stig till kommer man så småningom ut på asfalt, och jag öppnar min sista gel, med 2:05 körda och ca 30 km kvar. Korken har fastnat. Till slut får jag upp den med tänderna och kan ta en klunk, som jag sätter i halsen. Nu snabbt vänster in och det som inte får hända, händer. Jag tappar gelen. Satan! Inte läge. Den här gelen är dessutom väldigt flytande, så det är ingen idé att stanna och plocka upp den, då allt säkert runnit ut.

Jaha, bara att gilla läget, och trampa på. Jag vet att det finns en depå kvar. Det går långsammare och långsammare och jag inser att nu är det snart bonk. Vid depå 60 km stannar jag och trycker i mig gurka, vatten och bulle. Det hjälper knappt, för i backarna efteråt kommer krampen. Jag slipper i alla fall hoppa av. Närmsta 15 km går två grupper ikapp och även konkurrenter, och jag får se totalt 4 konkurrenter ta sig förbi mig, utan att jag kan svara.

Mot slutet har jag sällskap med tre elitkillar, som gasar iväg sista 3 km. Jag håller min placering och rullar besviket i mål. Där sitter Christian och har fixat dricka mm. Döm till min förvåning dessutom att jag rullade in på en 16:e plats i H30! Där blev jag lite nöjdare i alla fall.

Jag räknar ut att sista 30 km tappade jag hela 6 min på Christian, och givetvis väldigt mycket tid på konkurrenter.

Christian plockade tredjeplaceringen i H-Sport och vår reskamrat Henrik, ja, han trampade in kring 3:30 och en 13:e plats i motion.

Allt som allt en rätt okej dag ändå!

Strava

Chrille och jag inför start. Foto: Christian Abrahamsson

Glada miner innan vi visste vad som skulle komma 😉 Foto: Christian Abrahamsson

Rycker lite från gruppen.. Foto: Peter Jansson

Idag var vi ett gäng från Lidingö CK som brände ner till Lida för att köra årets fina upplaga av långloppet. Från Lidingö CK till start: Marcus, Peter, Anja, Carl-Fredrik och så jag. En hangaround också i form av reskamrat och träningspolare Jonas.

Starten går och jag har en väldigt bra, framskjuten placering i slalombacken. Plockar några placeringar och det känns oväntat bra. Kommande kilometrar på snabba grusvägar går också riktigt bra och jag har flera duktiga elitåkare omkring mig.
Efter att ha täppt några luckor tappar jag orken lite och i backarna får jag se mig passerad av ett tiotal cyklister. Jag kommer ikapp på snabba stigarna kring kända Tullinge Keps Cup-bana.

Mina 1,4 bar i däcken känns perfekt idag. 0,1 bar mer än när jag kör stökiga hemmastigar, och det hjälper mycket! Bakdämparen inställd på mellanläge med, vilket gör att jag får lite mer gratis på grusvägarna.

Första loopen är klart mer stig än jag kommer ihåg och det passar ju mig. I slutet återhämtar jag mig på stökiga stigpartiet och strax efter varvning och in på diagonalen har jag anslutit till polare Andreas med grupp, och här ligger jag första, stigrikaste delen av andra loopen. Plockar någon placering, tappar någon. Tempot är högt och kontrollerat. Jag återhämtar mig lite till.

Vid en trång passage av stenbumlingar blir det stopp och jag tar eget spår och hamnar först i gruppen, perfekt. Snart höger och i en backe förbi gamla, rostiga skrovet. Jag kör högt tempo, det är jobbigt – tydligen även för min grupp med, för när jag tittar bakåt är det tomt. Jag utökar i snabba och stökiga nerfarten till villaområdet och går ikapp gruppen framför. På korta asfaltspartiet efter stengropen spricker det av och jag tappar igen. Sedan ett av mina favoritpartier – svagt nerför på bred singletrack innan man ska över vägen och trampa vidare på en snabb utförslöpa ner mot skråpartiet vid sjön.

Där går jag ikapp nya gruppen igen och nu biter jag mig fast en bit. I kuperade partiet in mot varvning och slalombacken nerför är jag ensam igen. Jag får så småningom sällskap bakifrån av två bekanta. Över kalhygget och efter det är vi ikapp främre gruppen igen. Den här gången håller jag mig alert och ser till att ligga långt fram i gruppen, där vi har rätt gott samarbete. Skönt att ha en bra grupp att åka med på grusvägarna.

Jag tappar dock i några backar. Lite ovant, det brukar ju vara jag som har lite mer driv i backarna på långloppen. Jag petar i mig sista biten gel med ca 30 min kvar av loppet. Det hjälper för i sista jobbiga, branta backen är vi några som går iväg och håller till mål. I gruppen har jag endast en H30-konkurrent och när jag inte kan trycka på p g a krampkänningar i slalombacken, så går han ifrån och jag får nöja mig med personbästa placering på ett långlopp i cupen – en 15:e plats! Det blir nya, fina cup-poäng.

Strava

En stund efteråt kommer polare Andreas, lagkamrat Marcus som har turbokrampat och senare även Peter, Carl-Fredrik, Anja och Jonas.

I år är det en snabb bana med många personbästa, så även jag med tid strax under 2:32 och ca 15 min bättre PB. Det har hjälpt mycket att reka banan två gånger.

Tack Tullinge med vänner för ett fint Lida Loop!

Anja inför start i ett större startfält med damer.

Andreas och jag körde i samma grupp ett tag. Bra motor på denna kille!

Vacker syn, right? Kanske kan man även mäta vem som legat mest på rulle?

Peter körde också PB.