Bra cykling

Så blev det dags för årets andra långloppsrace och mitt andra långlopp någonsin. Vi var hela 7 pers som åkte ner i 2 bilar till Eskilstuna och SméRacet MTB som i år även hade tävlingsklasser.

Efteranmälan för några av oss och tydligen många till, för på startlinjen var det närmre 200 cyklister till skillnad från de något få 110 som föranmält sig.

Det var dock inte alls trångt på startlinjen och i elitklass var vi endast fyra (!) stycken som startade. Något som förklaras av andra MTB-tävlingar under helgen.

Bredvid mig stod Nils Lillpers från Sandvikens CK och det klargjordes ganska snabbt att han var favorit till att vinna. Någon att hålla ögonen på, alltså.

Masterstart och det tuffar på. In på gruset och det första som händer när mastern släpper oss är att en av motorcyklarna framför oss går omkull. Inga större problem dock för denne eller för oss och så är racet igång. Jag ligger topp 5 men får släppa några förbi mig på banvallen då tempot är lite för högt för mig. Sedan börjar Kjuula-loopen. In i skogen och första backen och jag får genast sota för att ha släppt några förbi mig – två st måste kliva av och gå i backen.. och där försvann täten.

Backar i de olika slag som finns har jag inget problem med, så det var synd att täten gick iväg här och jag inte kunde hänga på längre i racet. Dock bara att bita ihop och mala på!

Jag kör själv ett tag nu och det är först när de djupa och leriga traktorspåren blir fler och fler som jag får sällskap. Jag släpper förbi mig tre killar som drar ifrån på de lite mer tekniska partierna. Min hardtail bara studsar och studsar och jag inser att jag borde haft ännu lite lägre tryck i mina däck. Ut på gruset och dags att börja äta av min första gel och dricka ordentligt. För det är varmt, riktigt varmt!

Kjuula-loopen blandar och ger, ömsom teknisk stig, ömsom grus, ömsom singletrack. I nästa längre backe i skogen går jag ikapp de tre framför mig precis för att på krönet se dem sticka iväg på stigutflykt igen. Attans! Jag inser att det inte är någon idé för mig att jaga dem utan köra på i mitt eget tempo. Och det gör jag. Jag ligger ensam i princip hela tiden. Rätt vad det är dyker ett riktigt skönt singletrackparti upp och jag bara njuter i farten.

Vid mer än ett tillfälle kör jag dock fel p g a bristfällig märkning eller flaggvakter som inte visar var jag ska. Tillsammans med stökig terräng och så klart lite trötthet gör detta att jag tappar intresset lite. Dock ser jag nu något gult en bra bit framför mig (inte solen) och det är en av cyklisterna som har blivit ifrånåkt helt enkelt. Några minuter till och jag är ikapp och helt sonika går om honom. I backen har jag lucka direkt, så jag fortsätter att mata. I nästa stigparti knappar han in när jag har riktigt dåligt flyt och jag känner hur det börjar koka över för mig. När jag kommer ut på gruset igen och ska äta lite av min bar så biter jag mig i underläppen i stället och ryter till. Blodet bara kokar.

Det tycks hjälpa för där och då är sista gången jag ser killen i gult. Kilometrarna närmar sig sedan 43 som innebär varvning och ut på nästa loop, Vilsta-loopen. Kort och mer teknisk, enligt uppgift.

Vilsta-loopen börjar rejält skakigt med mycket rötter, stenar och annat att forcera. Den övergår sedan i väldigt mycket grusvägsrally och här och var lite singletrack. Några sköna bergshällar hinner jag också med innan jag är på toppen av höjden ovanför målgång. Här finns några trevliga doserade kurvor att ta sig genom och slutligen målgångsrakan med rak motvind. Sista biten blir jag påhejad av Angelica som kört klart sitt lopp.

Så småningom visar det sig att jag gick in som tvåa i elitklassen och det blir alltså upp på pallen för första gången någonsin för mig (i cykelsammanhang).

Vann gjorde Nils från Sandvikens CK, Henrik kom trea och Petter punkade tyvärr bort sig när han låg långt fram i racet. Totalt tror jag att jag blev 7:a eller 8:a av alla som gick i mål. Hyggligt.

SméRacet levererade kanonväder. Det blev lite bitter eftersmak i och med felkörningar (det var inte bara jag som körde fel idag), dock på det hela taget en positiv upplevelse. Väldigt synd att vi inte var fler som ställde upp och tävlade med.

Strava

Målgång.

Ler väl lite för kameran då!