På äventyr i skogen
Vi fortsätter på temat MTB-blogg. Två grymt trevliga kvällar denna vecka på Lidingö med Hofvet & Maltes-gänget. Detta är lek på allvar om kvällarna 🙂
Kent beundrar sin gaffel och Peter är med på noterna.
Finbesök när Alex tog sig ut i Lidingö-skogarna! Eder bloggare hamnade på foto han med.
Helt vanlig MTB-kväll på Lidingö. Solnedgång, skog och bajjamaja.
Sjukt nice backe, Jocke H satte fart springandes.
Stämningen på topp, helt klart!
Äntligen fick jag komma upp till Ekholmsnäsbackens topp. Eller här är bara nästan toppen, sedan cyklade vi vidare lite till.
Henrik Sandén så klart. Det syns när landsvägsrävar gör visit i skogen!
Racerapport: Fredrikshofs KM linje 2013
Först iväg för en gångs skull, bra Martin!
Så blev det ändå ett klubbmästerskap i år för egen del. Tanken var ju från början att köra race i Västerås denna helgen, men när det inte längre var ett alternativ och Hofvet hade sitt populära klubbmästerskap i Stockholm, var valet enkelt.
Alex Larsson från Fredrikshof Lidingö leder oss ut på tredje varvet.
Så jag fick skjuts av Angelica ut till Bornsjön där vi kör linjet varje år, 3 varv. I år var vi väldigt många anmälda och riktigt många på startlinjen, grymt kul och ett kvitto på att arrangemanget de senaste åren fått ett uppsving och varit riktigt bra ordnat! (Tack Camilla, Martin & co) 🙂
Hur som helst, starten går och jag har sett till att vara först iväg av alla då första biten är rätt dålig väg och dessutom lite blött. Planen var: först iväg, håll koll på Petter G (förra årets klubbmästare linje), Peter E och var nära rutinerade tävlingscyklister (jag är ”bara” tävlingscyklist, knappast racerutinerad). En annan del av planen var också att sticka i första långa backen och försöka få med mig ett mindre gäng på kanske 8-10 starka cyklister. En sådan här stor klunga på smala och slingriga vägar, nä, bättre med liten grupp då.
Peter E sticker i första motlutet, jag avvaktar men är topp 5 och försöker undvika lite vind. Nästa motlut och vi är ikapp Peter. Sedan kommer den lite längre backen där alla vet att attack ska ske för att kunna gå loss. Så jag går ut från Peters hjul och attackerar. Rätt hårt. Får med mig Peter, Petter G och en kille till. 4 st, aj då, även om alla (förutom jag) är grymt starka. Jag kroknar i ett motlut, halvminuten senare är klungan ikapp och mjölksyran sprutar ur mina öron. Fan!
Jaha. Avvakta. Känna på läget. Flyta med lite. Nerförsbacken rätt skön för lite återhämtning. Resten av varvet försökte jag kontrollera min kropp och samtidigt vara tillräckligt långt fram för att se vad som hände. Först in på andra varvet känns det betydligt bättre i kroppen och jag är lite mer med i matchen. I backen där jag attackerade gick det rätt lugnt denna gång. Det rycks lite här och var, men klungan släpper knappt iväg något. Offensivast är Peter E. Jag tar rulle på bl a Rolander, min TMCK-klubbkamrat. Och alla är mer eller mindre samlade.
Främre delen av klungan in på tredje varvet. Petter M högt upp, jag & Dan precis bakom.
In på tredje och sista varvet och jag tycker detta känns rätt bra ändå. Bevakar framför allt Peter E, som alltså varit mest offensiv under dagen. När han sticker igen så velar jag lite, går sedan ikapp, men vet att klungan bakom jagar snabbare och slår av på takten för att inte bränna mer ”onödigt” krut. In på smala vägen på andra sidan Bornsjön stöter jag till lite och tar mig från plats 20 till ca topp 5. Petter G är långt framme med. Perfekt utgångsläge, man behöver vara högt uppe här för att kunna vara med på målrakan sedan. Ligger topp 10 mest hela tiden, det är så mycket lättare att ligga långt fram här än på plats 20 som något tidigare varv. Inte alls ryckigt med mycket igångdrag. Lätt att gå med och bara ta rulle.
Spurt, lite mörkt men Petter G och Jonas L ligger rätt högt upp. Petter blev sedan omspurtad av Matti från Valhall.
Allérakan kommer närmre och närmre och med den sista svängen innan spurten. Ligger topp 8 in mot allén, återigen på Peter E:s rulle. Perfekt, den killen har bra slätdrag. Flyter med och byter sedan rulle till en annan kille för att försöka lyckas bättre i spurten. Det var ett misstag, jag kommer inte längre fram än just topp 8 och på målrakan spurtar Dan Björklund förbi mig och jag kniper niondeplatsen.
Kamp om plats 5-10.
Inte snopen, relativt nöjd med framför allt träningseffekten och så klart arrangemanget, alla som var med och gjorde detta till tävling och alla funktionärer som gjorde detta möjligt. Men känslan så här i efterhand är att jag helt klart hade mer att ge. Synd att jag då inte kunde skapa något.
Bildbevis på att jag spurtar ibland. 😉
Vann gjorde Jonas Lorentzi – grattis!
Tack också till Angelica för support och bilder 🙂
Mina GoVest Tyr C38 till salu!
Säljer nu mina finfina carbonhjul från GoVest. Grymma hjul till ett mycket bra pris!
MTB-runda på Bogesundslandet
Mitt sällskap för idag 🙂 (Angelica har också bloggat om vår runda)
I morse åkte jag och Angelica ut till Bogesundslandet i Vaxholm för att köra en skön MTB-loop. Vi har läst om Bogesunds alla stigar och nu passade det ganska bra att sticka ut – jag har ju numera en egen mountainbike och vill nästan inget annat än att köra över sköna stigar i skogen, i timmar helst.
För att hitta rätt måste man först köra till Bogesunds slott och det finns ju parkering där. Lättast är att köra mot Vaxholm och svänga av på Pålsundsvägen och köra ner mot slottet. Väl på cykeln tar man sig sedan till grusvägen bakom slottet och följer där orange markering (Stora Slottsrundan).
Grejen är den att det är otroligt bra markerat runt hela Bogesund och man kan välja att följa blå leden också. Den viker dock efter ett tag av från Stora Slottsrundan.
Jag och Angelica hojjade alltså iväg och för min del kändes det som att jag var en ko på nybete eller som ett barn på julafton. Jag var så sjukt förväntansfull och jag har längtat länge efter att kunna köra långa, härliga rundor på MTB på helgerna. Angelica var rätt nöjd hon med när vi kom in på det första, lite lättare partiet i skogen. Vi utbrast båda att detta var grymt – precis som MTB ska vara. Sedan fick stigen oss att ångra våra ord lite 😉
Detta var ett trevligt och lummigt parti på orange:a leden. Det var en del nedfallna träd dock!
Då stigen börjar slingra sig längsmed en bergskam längs vattnet blev det genast rätt svårt. Stenar, klippor, stora rötter – så som det kan vara när skog är nära vatten. En och annan svordom senare (från mig..) hade vi passerat det mest tekniska partiet för dagen och var glada och belåtna för lite lättare stig.
När vi startade rundan var det fortfarande fuktigt och lite sådär sagolikt i skogen, riktigt skön känsla. Ju längre dagen gick hade skogen så klart torkat upp och blivit varm. Vi hojjade vidare och stötte på en och annan grym uppförsbacke eller nerförskörning. Min favorit är småtekniska och långa uppförsbackar tror jag. Det fanns några sådana här 🙂
Riktigt schysst cykling idag..
Rätt vad det var kom vi till ett parti med klippor mitt i skogen – och så en finfin teknisk klippavsats som vi var tvungna att ta oss förbi. Jag var tveksam till att cykla här, Angelica gick, det borde jag också ha gjort. Men i stället tog jag lite sats och brakade över styret och fastnade med foten i ena pedalen och kroppstyngden över både cykel och fot, typ. Det var rätt komiskt. Jag satt som i ett skruvstäd och kunde inte förmå mig att göra något alls för att komma loss. Det gjorde rätt ont faktiskt. Landningen blev också rätt oskön, med styränden rätt in i sidan på revbenen/armhålan. Aj. Tack vare Angelicas undsättning kom jag loss och vi kunde fortsätta. Jag lite skakig, vilket märktes de första hindrena där jag höll på att vurpa igen. Men sedan gick det bättre.
Eder bloggare.
In och ut genom fårhagar, uppför och nerför och ibland lite kalhygge, ibland snåriga buskar och så klart brännässlor. Allt finns i Bogesundslandet.
När vi cyklat lite drygt halva rundan började Angelica dock få knäont och ganska snart så gick det inte att cykla vidare i skogen för henne. Så vi var båda lite snopna när vi i stället styrde tillbaka mot slottet på grus och asfalt i stället för inne i skogen – men har man knäont eller problem så är det bara att lägga ner det man håller på med, framför allt om man inte kan cykla vidare.
Vi var två ändå rätt nöjda cyklister som gled in på parkeringen vid slottet igen. Detta gör vi om igen.
Knappt 2 h rulltid blev det i lugn takt. Bra uppladdning inför resten av helgen!
Angelica & jag då!
Veckan på två hjul
Alltså, i vanlig ordning när jag hittar något jag tycker är kul så går jag ju så klart all in. Först var det landsväg, sedan var det landsväg och nu har alltså turen kommit till MTB. Denna vecka har det blivit en liten blandning av det hela.
Jag vill dock inte annat än att köra MTB. Ge mig mera sköna stigar, grymma uppförskörningar över tekniska partier i Fiskartorpet och pannlampskvällar på Lidingö. Den här hösten blir det till att utforska Stockholms omgivningar vad gäller stigar. Stigoteket kommer väl till pass.
Så, med risk för att detta blir en MTB-blogg ju närmre avslutningen på landsvägssäsongen vi kommer. 😉
Bjuder på några bilder från senaste tidens äventyr på asfalt och i skog och mark.
Jorå så att det var ju rätt schyssta sommarkvällar i veckan. Här på väg ut till Fiskartorpet med Hannes, Kålle & Peter H.
Kålle visade att det var lite vikingablod i honom. Detta är alltså inga konstigheter.
Jesper J och jag körde lite landsväg den schyssta onsdagskvällen. Elfvik som var mitt andra boende under många år, har jag knappt varit ute till i år.
Schysst pannlampsrace med teknikinslag på Lidingö. Med Maltes. Tisdagar & torsdagar kl 19. Bra grejor!!
Nöjd. Vilken bro detta är borde vara hur lätt som helst att gissa..
För Tomaz i Vasatrampet 2013
Liam, Tomaz son, leder oss in till Vasaloppsportalen i Mora. (Bilden lånad från Facebook)
Det blev en känslofylld och laddad lördag i Vasatrampet för att minnas Tomaz Vestman, vår vän och klubbkamrat som har cyklat vidare på andra vägar.
Vi var många från TeamMagnus, Fredrikshof, Ride of Hope, CK08 m fl som cyklade ihop i en fantastisk grupp. Vi cyklade som Tomaz hade älskat att göra. Sista milen anslöt Liam, Tomaz son, och cyklade med oss på Tomaz cykel in till Mora. Grymt starkt och gripande.
Efteråt hade vi minnesceremoni i kyrkan, många fina tal och känslosamma ögonblick.
Tack alla som var med och gjorde denna dag till en att komma ihåg för alltid.
Alla mina bilder från dagen hittas här: Vasatrampet 2013 för Tomaz Vestman.
Liam har anslutit till oss och leder den stora klungan in till Mora.
Början på Vasatrampet, TMCK i spets för den stora gruppen. Mäktigt och fantastisk känsla en sådan här stor dag.
Välkommen till familjen, Giant Trance
Och så blev jag även MTB-ägare. En Giant Trance återfinns nu i min ägo. Hoppas på en fin höst ihop!
Bra cykling 